Igår pratade jag med vår Stockholmsläkare om hur vi går tillväga med ett syskonförsök i framtiden. Vi har börjat prata om det men känner inte att vi är redo ännu men vill ändå ta reda på hur det går till och framförallt hur våra chanser ser ut. Jag pratade med sköterskan som sa att vi absolut inte behövde känna någon stress. Jag är ung, mina äggreserver var kanon för 2 år sedan och de kan inte ha ändrats så mycket samt att vi har 2 stycken superfina blastocyst i frysen som vi ska använda först. Kändes skönt att höra att de verkligen tror det kommer funka med något av de vi har i frysen. Om det inte skulle fungera så sa hon att mitt problem var ju inte att få ut ägg utan snarare att det blev för mycket så om det skulle komma till det så finns det ingen anledning till varför ett nytt IVF inte skulle leda till ett syskon. Jag har mejlat Falun och frågat vad det kostar för oss att göra ett FET, kan ju vara bra att veta så att vi kan sätta undan pengar till det.
När vi sedan känner oss redo så skulle vi ringa till Falun och så får vi köra med ägglossningsstickor och göra ett ostimulerat FET. Jag hoppas bara att min mens kommer igång normalt igen tills dess. Jag började blöda redan 2 månader efter att Skorpan föddes. Har sedan ätit minipiller ett tag och då fått helt oregelbundna blödningar. Nu slutade jag med dem för 2 månader sedan och inget har hänt. Vi känner båda det är bäst att jag inte äter något utan vi skyddar oss på annan väg. Inte för att jag tror att jag kan bli gravid spontant men man vet ju aldrig, det händer ju, och vi är inte redo för det ännu.
