söndag 18 februari 2018

Vart tar tiden vägen v 29 (28+5)

Snart har två tredjedelar av graviditeten passerat och tiden eller lusten att skriva har inte riktigt infunnit sig. Men här kommer en uppdatering i alla fall.

den 1 november i v 14 började jag arbeta 50 % igen. Illamåendet var då mycket bättre och det var skönt att komma tillbaka till jobbet lite.

I v 18 hade jag kraftiga sammandragningar och mensvärk och det blev en sväng in till gynakuten där det konstaterades att jag hade en urinvägsinfektion. Livmodertappen såg bra ut och sammandragningar påverkade inget. Jag fick antibiotika och det gick över på några dagar.

Den 18 december i v 21 var vi på rutinultralkud och allt såg bra ut med den lilla som visade sig vara en kameraskygg liten flicka. Vi ska alltså få en till lillasyster och därmed triss i tjejer. Jag blev faktiskt glad med en gång. Trodde att det kanske skulle komma en stund av besvikelse att inte få en son men jag blev bara glad. Ska bli så mysigt med en liten tjej till! En mätning av tappen gjordes också och den var fortfarande lång och fin, 3-3,5 mm.

Vid v 20 började foglossningen göra sig påmind och det blir alltmer jobbigt att vara på jobbet då det onda sitter i pelvisbenet. På kvällarna har jag så sjukt ont.

Vid nyår hade jag en till urinvägsinfektion och fick en ny omgång med antibiotika.

I v 24 så var jag ute och åt middag med en kompis och när jag gick på toa så hade en del av slemproppen gått. Jag ringde MVC på morgonen efter och de bad mig ringa förlossningen som ville att jag skulle komma in för en koll. Jag hade inga sammandragningar att tala om så var inte orolig men skönt att kolla upp det. Tappen såg fin ut och mätte ca 3,5 cm. Hon hittae inga rester av slemproppen så kunde inte riktigt säga om det var den som släppt eller inte. Var det den så växer den tillbaka. Jag skulle vara uppmärksam på sammandragningar och menvärk och ringa om jag kände nåt annorlunda.

I mitten av januari ca v 26 så blev foglossningen och sammandragningarna värre igen och jag gick ner på 25 % men kände ganska fort att det inte fungerade. Den 5 februari i v 27 så blev jag sjukskriven på heltid. Det känns tråkigt men också skönt. Jag slipper nu stressen av att åka till jobbet för några timmar och kan verkligen bara lyssna på kroppen och göra vad jag klarar. Vi var i Vemdalen en långhelg och det tärde otroligt på kroppen så efter det har jag tagit det väldigt lugnt och sovit och vilat massor.

Jag har haft ett bra samtal med en överläkare och vi ska ses om 1,5 v igen för att gå igenom mina tidigare förlossningar och se om man kan komma på varför barnen fastnar. Om jag ska försöka utan epidural eller hur vi ska göra. Hon har sagt att om förutsättningarna ser bra ut så får jag bli igånsatt vid v 37-38 så jag håller tummarna för det. Jag kommer få en tid för bedömning på förlossninngen runt v 37 och så får vi se hur det ser ut. Det är min livhake just nu då jag är så låst i min kropp och har så ont hela tiden. Har kryckor om jag ska utanför lägenheten och måste tänka på alla rörelser jag gör. I veckan ska jag till en sjukgymnats och förhoppnigsvis börja med vattengympa sen. Jag hoppas att det komemr fungera då jag så gärna vill får röra kroppen lite.

Hos barnmorkan har allt sett bra ut. Jag går på kontroll var annan till var tredje vecka. Lilltjejen växer som hon ska och SF mått i v 25 vad 24 och nu i v 29 var det 28 så hon ligger precis ovanför medelkurvan. Jag har gått upp 10 kg men kan fortfarande ha samma gravidbyxor som i v 8. Brösten och ansiktet har fått en del vikt. Magen känns dock ganska liten och fin :)

Vi funderar på namn och har fastnat för Alva. Jag älskar Flora men det gör inte mannen så det blir nog en liten Alva.

Hela grejen att landa i att vi ska få ett tredje barn har nog infunnit sig nu. Vi har dock en del problem och tjafs med äldsta tjejen och har nu kontakt med BUP för att försöka förstå henne bättre och inte bråka så mycket. Det är nog det som vi oroar oss för mest just nu. Hon ser verkligen fram emot att få en till lillasyster och är så engagerad i henne.