Lillasyster är här (v 39, 38+2)

Kl 17.36 igår gjorde lillasyster entré med dunder och brak, 3550 g, 48 cm. Vi mår bra men är rätt omtumlade allihopa!

Förvärkar, mensvärk och hinnsvepning (v 39, 38+1)

Sedan en vecka tillbaka har jag nu haft förvärkar och mensvärk till och från dygnet runt. De gör inte speciellt ont men är ändå kännbara, mensvärken kommer oftare men är fortfarande inte så jobbig. Det kan hålla på i flera timmar ganska tätt, allt från 7- 20 min emellan men när jag tror att det äntligen är på gång så klingar det av. Jag är helt slut. Sover verkligen piss, om jag får 3 timmar i sträck är det fantastiskt. Kan inte somna på kvällarna för bebis drar igång som en galning och det gör så ont överallt. Förra torsdagen lossnade en stor del av slemproppen men inget mer händer. I går var jag hos barnmorskan som gjorde en ordentlig hinnsvepning och konstaterade jag fortfarande var öppen drygt 3 cm. Har fått lite starkare och framförallt längre förvärkar med mensvärk men det vill inte kicka igång. Känns så hopplöst. Jag har så sjukt ont i ljumskarna att jag knappt kan gå alls så är fast i lägenheten och i soffan. Är så sjukt uttråkad på det. På måndag är det i alla fall dags för läkarsamtal på BB Stockholm och jag kommer bryta ihop om jag inte sätts igång då. Min barnmorska är helt säker på att jag kommer sättas igång men jag vågar liksom inte hoppas. Har dock bestämt mig för att typ vägra gå därifrån utan bebisen utanför magen. Jag måste få tillbaka min kropp och orka ta hand om L här hemma också.

Fruktansvärd smärta i ljumskarna, sista MVC besöket och saker händer i kroppen (38, 37+2)

Igår gick jag lite utan kryckorna och herregud vad ont jag hade på eftermiddagen och kvällen, skrek rakt ut flera gånger. Bebisen rör sig mycket i magen och det trycker nedåt vilket inte hjälper heller. Hade förvärkar hela kvällen med ca 10 min emellan men lyckades somna i alla fall.

I morse var vi hos barnmorskan och allt såg bra ut. Blodtr 110/65 och SF mått 36, tror aldrig magen blev så här stor med L. Barnmorskan tycker dock inte att det känns som ett speciellt stort barn så det är förmodligen lite hur den ligger som gör att magen är stor. Hon hade svårt att känna om det verkligen var huvudet som låg nedåt för det låg så djupt så hon ville göra ett ultraljud. Innan det så skulle hon kolla om jag fått åderbråck och även känna på tappen för att se om det har hänt något.  Såg inte ut som n0gra åderbråck utan svullnaden är normal. jag höll sen på att börja gråta av lycka och lättnad när hon sa att bara 0,5 cm är kvar av tappen och jag är öppen 3-4 cm och att definitivt var huvudet som låg väldigt lång ner. Hon kunde känna hur bebisen vred på det. Hon svepte runt lite och hoppades att det skulle reta igång lite värkar. Än så länge är det som tidigare men jag håller tummarna att det ska öka. sjukt häftigt! Det är ganska tidigt att vara så öppen i 37+2 så hon trodde på förlossning innan datum för igångsättning med  om det inte blir så så är förutsättningarna för igångsättning perfekta nu. Jag är redo och det är bara de riktiga värkarna som saknas. Känns helt galet att den kan komma närsomhelst nu. Hjälp! I helgen vore inte fel  :) Gud vad jag längtar efter den lilla krabaten nu.