Det börjar närma sig...

I fredags kom min mens, den som vi hoppas ska bli den sista på länge. Vi ska ju göra ett helt ostimulerat FET men då det är ganska långt för oss att åka upp till Falun så har vi beslutat att jag ska kolla min slemmhinna hos hemläkaren innan vi åker till Falun för att se att allt ser så bra ut som möjligt. Jag har nu en tid där den 8 september. Mindre än 2 veckor kvar, sen åker vi förhoppningsvis till Falun några dagar efter det. Känns helt galet. Att det har gått 3 år sedan vi höll på med det försöket som blev vår underbara Skorpan. Att hon är över 2 år nu och så stor men samtidigt så liten. Längtan efter en till börjar verkligen göra sig påmind, framför allt längtar jag efter att få vara gravid. Hur jag nu kan det efter den graviditeten jag hade. Men jag hoppas att denna gång ska bli annorlunda, att alla hormoner förra gången gjorde att det blev så illa. Den här gången kommer jag endast att få lutinus efter insättning, sen får kroppen göra sitt! Tänk att om en månad så vet vi, då kanske Skorpans lilla "tvilling" ligger och har börjat sin resa i min kropp. Det känns så overkligt. Jag försöker verkligen att vara positiv, vi har 2 jättefina blastocyst och det är väldigt bra odds. Samtidigt så vet jag att det kan ta några gånger och jag försöker vara realistisk. Vad är chansen att det ska funka första gången igen. Men man måste ju också vara positiv. Det kommer göra precis lika ont om det inte blir ändå. Så jag kan lika bra hoppas och drömma! Någon gång kommer det ju att ske, jag kan ju bli gravid!