Nu, hoppas vi: TUL och barnvagn (v 33, 32+1)

tisdag 5 april 2016

TUL och barnvagn (v 33, 32+1)

I morse var vi på tillväxtultraljud och allt såg bra ut. Bulan har ett lite större huvud och mage än snittet men korta ben så beräkningen blev -1,3 % (knappt 2 kg nu om jag minns rätt) hen växer med andra ord precis som hen ska och flödet var bra också så nu blir det nog inga fler mätningar. Skönt känner jag, det var stressigt med L att gå varje vecka.

Jag förbokade en vagn idag. Vi ska köpa en ny Britax GO Big som förhoppningsvis kommer i början av juni. Vi har ju kvar vår gamla så vi får använda den om vagnen inte hinner komma innan bebisen kommer. Jag hämtade också ut en Bugaboo sufflett som jag beställt för att ha på Bryax Go liggdelen. den passade perfekt och ger så mycket mer skydd än Britax egna. L och jag bäddade vagnen när vi kom hem från förskolan. Det var mysigt.

Jag mår rätt bra. Känner av foglossning och förvärkar en del, framförallt på eftermiddagen/kvällen men jag känner att jag mår så mycket bättre psykiskt. Jag vet inte om det är tabletterna eller mer vila och mindre stress som gör det men det är så skönt att må bättre. Allt känns inte lika hopplöst längre och jag kan faktiskt njuta en del. I morgon ska jag åka till jobbet och plocka ihop mitt skrivbord och lämna in datorn mm. Är så skumt att jag inte kommer tillbaka förrän september 2017. Då har jag ju varit hemma mer eller mindre i två år. Det ska bli så mysigt att få vara hemma med en liten bebis igen och uppleva allt igen och se L få uppleva att få ett syskon. Hon pratar massor om bebisen nu och jag tror hon kommer tycka det är mysigt när den kommer.

3 kommentarer:

Där Rosor Aldrig Dör6 april 2016 kl. 16:50
Åå va jag är glad för din/er skull att all ser bra ut och att Du mår bättre vännen <3
Det där med inköp av barnvagn är ju rena rama djungeln tycker jag det verkar som, finns ju så otroligt många att välja på. Å alla tycker olika och kommer med för- och nackdelar, har jag läst. Jag ser ändå så mycket framemot den dagen då vi ev. kommer att få åka och köpa barnvagn till våran bebis. Har drömt om det i hur många år som helst. Kanske kommer det att bli sanning snart! Å då tar jag gärna emot tips på bra saker att tänka på som jag tror att Du har som snart är tvåbarns mamma =)

Stor Kram till Dig min blogg-vän <3
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Vägen hit

När jag gick i mellanstadiet så var vi på en utflykt en dag. Jag har ingen aning om vart, det enda jag minns från resan är att vi passerade en barnaffär och jag minns att jag tittade på vagnarna och bestämde mig för vilken jag skulle ha när jag blev mamma. Min längtan efter att bli mamma har bara vuxit sig starkare och nu 20 år senare är jag så redo. Typiskt att det ska jävlas då!

I augusti 2009 slutade jag äta p-piller för att se om de kunde ha en påverkan på min onda rygg. Vi hade bestämt att vi skulle börja försöka bli gravida i mars 2010 så det passade bra att sluta med dem ändå. Min mens kom klockrent varje månad och jag längtade efter mars.

Mars 2010 började vi på allvar. Då mina bästa vänner hade fått kämpa ett tag för att bli gravida så trodde jag nog att det skulle gå på första försöket. Men icke, i maj 2010 precis innan bröllopet och på försök nr 2 å var min mens 5 dagar sen och testet visade ett svagt streck (som vi senare har kommit fram till inte var där) dagen efter kom mensen. Efter det så började den bli oregelbunden och jag hade ingen koll alls. Jag mådde psykiskt dåligt från första början och var helt inställd på att det var något fel. Jag försökte slappna av och vi hittade på massa roliga saker men mensen kom förr eller senare varje månad.

I mars 2011 träffade vi en läkare i Stockholm. Vi skickades på en massa undersökningar (eller jag mest). Inga fel hittades, ändå hade vi nu bara ca 20 % chans att bli gravida på naturlig väg. IVF var vår bästa chans, vi blev rekommenderade att komma igång så snart som möjligt. Vi ställdes i kö i maj 2011 och i juni hade vår remiss hamnat i Falun (efter vårt önskemål) då vi kunde fortsätta gå hos vår underbara läkare i Stockholm för alla VUL och blodprover.

I juli 2011, precis innan semestern fick vi ett startdatum i augusti med beräknat äggplock v. 37.

Den 13 augusti 2011 började jag spreja med Synarela. Jag var nervös att jag skulle må skit av detta men förutom vissa värmesvallningar, extrem trötthet och några gråtanfall (bl.a. över fel glass) så har jag mått bra. Den 2 september tog jag min första Gonal-f spruta och den 7 september visade VUL ca 16 stycken ganska jämnstora folliklar. Den 9 september börjar illamåendet, ringer läkaren på fredag kväll (på hans mobil, jo han är helt fantastisk) och förklarar hur jag mår. Han tror jag är överstimulerad så vi sänker dosen lite tidigare. Ska tillbaka på den 12 och ta nya prover. Den 11 börjar jag må riktigt dåligt och sover nästan inget den natten.

Den 12 september blir jag sjukskriven i 3 veckor och här börjar min blogg.

I juni 2012 födde vår efterlängtade dotter.

I september 2014 börjar vi att föröka få ett syskon till L. Första och andra FET fäste inte. I oktober gjorde vi en ny stimulering och 3 ägg plockades och befruktades. Vi fick tillbaka en färsk blastocyst som tyvärr inte blev någon graviditet och en till frysen.

Efter en paus satte vi tillbaka vårt frysta blastocyst den 9 januari 2015 och en vecka senare fick vi ett plus, den 9 februari fick vi se två små hjärtan som slog, vi skulle få enäggstvillingar. Men lyckan togs ifrån oss i v 12 då vi vid ett ultraljud fick beskedet att båda fostren slutat leva i v 10. Vår värld rasade och vi tar nu en paus igen för att hämta kraft och mod att fortsätta vår resa mot ett syskon till L...

Nu är jag gravid igen efter vårt femte IVF och vi hoppas att det ska hålla hela vägen. Jag är dock livrädd för ett MA och har väldigt svårt att ta till mig graviditeten. Om allt går vägen är den lilla skatten beräknad att komma på vår bröllopsdag, 29 maj 2016....