tisdag 22 september 2015

Ruvardag 10 - Inget rosa på nästan två dygn och kurator

Igår morse var lutinuskletet nästan inget rosa alls och sedan dess kommer bara vitt! Jag vet inte vad det betyder men om det är en kemisk graviditet så borde mensen ha kommit igång istället för att det rosa har avstannat. Det kan fortfarande vara ett MA eller bli ett missfall vilken dag som helst men just nu är just nu och jag måste försöka tro på att jag är gravid. Bara att uttala ordet är läskigt. Jag säger hellre att jag tagit ett positivt test, det är inte lika laddat. Att säga att vi ska ha barn igen känns flera mil borta, en alldeles för stor tanke för just nu.

Jag var hos kuratorn i morse och det var skönt. Vi pratade om rädslan, skräcken och oron och hur jag ska hantera den närmaste tiden. Just nu är det timme för timme, toalettbesök för toalettbesök. Jag måste acceptera oron och låta den vara där, den är befogad och jag kan inte förtränga den. Vi pratade om jobbet och hur jobbigt jag tycker det är att inte prestera 110 % att just nu bara vara good enough. Vi pratade om att det är så det måste få vara nu. IVF och graviditet och oro måste få komma i första rummet ett tag. Jag vet att ingen på jobbet uppfattar det som att jag inte är bra nog, det är bara min press. Jag ska ta en dag i taget där också. Den här hösten blir en dag i taget helt enkelt. Första delmålet är ett test som visar v 2-3 på lördag. Ett litet steg i taget helt enkelt. Jag måste acceptera att jag inte kommer njuta alls av de första månaderna i denna eventuella graviditet. Det handlar bara om att överleva dagen nu, men det får vara så. Jag vet hur skört det är och allt man drömt om kan försvinna på en minut. Jag tar inte ut något i förskott!

Just nu njuter jag av att illamåendet gör sig påmint allt oftare....

6 kommentarer:

  1. En dag i taget, lev i nuet, är ju bara så svårt men väldigt behövligt. Jag hoppas & tror att er långa och krokiga resa är över =) Fortsätter att hålla mina tummar hårt!

    Kram fr B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack B. Är så otroligt svårt att koppla bort oron. Den bor i hela mig och det lär nog vara så rätt länge nu. Men hoppet finns även om jag knappt vågar yttra orden gravid! Ha en härlig helg! Kram H

      Radera
  2. Åh vad bra det här känns tycker jag! :) Jag har fortfarande svårt att säga att vi väntar barn, så det kan ta ett tag.
    Det är ok att vara orolig och rädd, det hör liksom till.
    Kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för all pepp och stöd. Så glad att jag har dig 💕 kram

      Radera
  3. Åh hade inte sett att du fått plus! Grattis!

    Jag hade en blödning just dag 6 på FET:et som blev lillebror. Jag trodde att det var mensen som kommit igång (om än lite tidigt) så deppade ihop. Men sen kanske två dagar så avstannade det och efter några helt blödningsfria dagar så vågade jag ändå testa - plus! Jag har kommit fram till att det måste ha varit en nidblödning. Men oj vad jag var rädd rätt länge.

    Det låter ju bra att det inte kommit något mer, håller tummarna för att det ska gå vägen för er. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Inget mer alls denna vecka men oron har bitit sig fast som en igel. Den följer mig hela tiden... Vill bara spola fram bandet. Hoppas ni njuter där hemma! Kram

      Radera