I söndags och igår kändes det så himla bra på något sätt. Kan inte sätta ord på vad men det kändes positivt. Det gör mig livrädd, fallet kommer bli stort igen. Idag kommer tvivlet och jag vet inte vad jag ska tro. Det har nog inte lyckats. Jag hatar verkligen denna väntan, det är vidrigt. Maktlösheten är det värsta, att vara så utlämnad, att inte kunna påverka. Är hemma från jobbet igår och idag, har känt mig hängig och har haft ont i halsen så kände att jag lika bra kunde vara hemma och ta det lugnt. Igår sov jag 3 timmar på dagen och sen låg jag bara på soffan, var väldigt skönt.
Det spänner och drar i äggstockarna och molar lite i magen, brösten pirrar lite och jag är väldigt trött. Inga nyheter med andra ord, precis så här det har varit varje gång, oavsett om det lyckats eller inte. Det enda som är lite lite positivt är just att det drar i äggstockarna, det gjorde det när jag plussade sist, samt att jag har svårt att äta. Mår dock inte alls illa som jag gjorde tidigt förra gången, men det var ju tvillingar då och illamåendet kom extremt tidigt så det behöver inte betyda något.
Kommer testa senast på söndag, kanske redan lördag. Vi får se, är lättare att förbereda sig på mensen om testet varit negativt innan tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar