Ruvardag 14 - testdag, gravid v 2-3 och att leva med en oro i varje cell i kroppen....

Idag är den officiella testdagen och typ den enda dagen denna vecka som jag inte tagit ett test! Anna-lena ringde i tisdags och hon tyckte allt lät jättebra så vi bokade in ett VUL den 15 oktober, det är en evighet tills dess och jag kommer förmodligen vara helt slut när vi väl kommer dit. Jag gick tillbaka till jobbets i onsdags och jag mådde illa nästan hela dagen, kändes bra. Men så i går försvann det igen och jag blev tom sugen på kaffe, det sätter i gång oron direkt. Samtidigt så litar jag ju inte ens på symptomen längre eftersom de var kvar förra gången även 2 veckor efter att de hade dött. Jag tog i alla fall ett Clearbluetest igår som visade gravid 2-3 veckor precis som det ska. Mina tankar går dock iväg till att även om det visar så så kan den ha dött för det är en fördröjning i hormonerna. Idag har jag mått lite lite illa och magen är svullen men brösten känns inte alls lika mycket så jag fortsätter att oroa mig. Oron sitter i varje cell i kroppen, i varje andetag jag tar och varje tanke jag tänker så dyker den upp. Den är min ständiga följeslagare. Jag är helt övertygad om att det inte kommer vara ett hjärta som slår om 3 veckor. Jag kan inte släppa det, jag kan inte njuta överhuvudtaget. Jag är livrädd för att höra orden, tyvärr... Jag är livrädd för att behöva uppleva allt det där igen, för hur vi ska orka gå vidare, vågar vi göra fler försök. Ja, jag är livrädd för allt och helt inställd på katastrof. Jag är så otroligt trött och det är väl för att hjärnan går på högvarv, jag kan inte koppla av. Jag vågar inte tro på detta, är så otroligt rädd.

Tre veckor är en evighet, jag vet ju att man kan se tidigare om hjärtat slår men vågar inte ens fråga för jag orkar inte lyssna på hur jag oroar mig i onödan och att det är ju jättebra att vi har kommit så här långt, att jag blev gravid igen. Jag får försöka ta mig igenom dessa tre veckor helt enkelt. Kan ju i alla fall ta ett nytt Clearblue om en vecka och hoppas på gravid +3.

Jag mejlade vår barnmorska på MCV och bad henne boka en tid om fyra veckor. Jag ville helst vänta men hon jobbar bara två dagar i veckan och är väldigt uppbokad så man måste vara ute i god tid. Jag frågade henne om att få göra ett ultraljud efter 10 fulla veckor och hon sa att det skulle vi självklart få göra. Det känns i alla fall skönt. Jag vet att om vi tar oss så långt så kommer jag bli bra omhändertagen och min oro tagen på allvar.

Kuratorn och jag pratade om att ha små delmål. Jag vet att det är vettigt men det är svårt att ens tänka längre än morgondagen.. Jag är så rädd för mer rosa flytningar men ännu räddare för ett MA. Den här ovissheten är vidrig. Jag vet ju inte ens om den fortfarande lever nu, den kan ju ha dött när det där rosa kom eller igår när jag inte mådde lika illa. Nästa delmål är i alla fall ett test som säger gravid +3 nästa torsdag. Det är så långt jag vågar tänka!