fredag 15 april 2016

Omfödersketräff, MVC, förlossningssamtal, kurator och en rejäl urinvägsinfektion (v 34, 33+4)

I tisdag var vi på en två timmar lång träff för omföderskor på MVC. Det var bra, det pratades lite om förlossning när man redan gjort det en gång men fokus låg på hur det är att bli en till i familjen och för storasyskonet att få ett lilla syskon. Det är nog det vi är mest oroliga för. Vi märker att L har förändrats och det är svårt att veta hur hon mår. Hon sover väldigt oroligt, drömmer mycket och gråter en del i sömnen, är otroligt mammig, vill bara sova i vår säng, vill bli matad, gnäller otroligt mycket och har börjat kissa på sig vissa dagar. Jag funderar på att kontakta BVC och be om lite råd kring hur vi ska tänka och göra. Vi försöker involvera henne och prata med henne om bebisen och hon pratar om mycket om bebisen också. Men jag vet inte om vi pratar för mycket och ganska ska backa på det lite och vänta tills den är här och hon verkligen förstår vad det handlar om. det är så svårt.

Denna vecka har förvärkarna ökat rejält och jag går dessutom på toaletten konstant, blåsan gör ont så fort den minsta full och det är allmänt jobbigt. I onsdags var jag hos barnmorskan och hon skrev en remiss för en odling som jag lämnade igår. Idag ringde läkaren och sa att jag har en ganska ordentlig och ovanlig infektion som är ganska svår att medicinera. Jag har i alla fall fått en antibiotika som jag ska äta i fem dagar och en vecka efter sista tabletten ska jag lämna ett nytt prov för att se om kuren har tagit som den ska. Jag hoppas verkligen den funkar och att förvärkar samt kissandet lugnar ner sig. I övrigt var allt bra hos barnmorskan, SF måttet låg på 32 cm så den ligger på medelkurvan och bebis verkar växa som den ska.

Igår var vi på BB Stockholm för förlossningssamtal och planering. Jag blev ganska ledsen och arg då jag uppfattat det som att vi skulle sätta ett datum för igångsättning då men läkaren nu verkar ha ändrat sig och vill att förlossningen skulle starta av sig själv. Vi försökte förklara varför jag vill ha en igångsättning men jag känner inte att hon riktigt lyssnade. Till slut så bokade vi i alla fall ett nytt samtal v 39+0 och då ska en bedömning göras om hur jag mår och hur mogen jag är. Om jag är mogen för en igångsättning så kan den komma att bli samma dag eller några dagar senare. En remiss skickades i alla fall till narkosläkare som ska kolla min rygg och se var man bäst kan lägga epiduralen och det står i mina anteckningar att jag ska få komma in tidigt för att lägga den. Men samtidigt så kan de ju inte garantera att det finns en plats och det oroar mig väldigt mycket. Jag har i alla fall bestämt mig för att förbereda mig på en spontan start och ska försöka jobba med de tankarna som jag tycker är jobbigt med det och förbereda mig ordentlig. Sen får vi se. Jag hoppas i alla fall att jag ska slippa gå över då det är en stor oro och jag är så rädd att något ska hända bebisen på slutet.

Jag var även hos kuratorn igår och det var skönt att kunna prata igenom allt med henne. Jag fick sätta ord på mina känslor och kunde uttrycka dem bättre. Jag är arg för att jag känner att jag blir motarbetat hela tiden av läkarna. Jag tycker att "alla" andra verkar få snitt och igångsättning för mycket banalera saker och jag förstår inte varför jag inte får det. Jag vet att de tänker på barnets bästa men någonstans anser jag att de borde väga in hur mamman mår och framförallt när barnet är fullgånget och normalt i storlek. Jag har ju fått börja medicinera för att jag mår dåligt och har gått i terapi hela graviditeten för att ta mig igenom den och ovanpå detta har det varit väldigt jobbigt fysiskt. Någonstans borde mitt mående också tas på allvar. Jag känner mig stressad och det påverkar ju bebisen negativt. Tänk om även denna förlossning blir dålig och jag därför får en förlossningsdepression. Jag vill ju få ett bra slut på allt detta och tror verkligen att en igångsättning där jag får känna att jag har lite mer kontroll är det bästa för mig och då är det ju det bästa för barnet. Jag vet liksom inte vad jag ska göra nu. Bara acceptera läget och göra mitt bästa eller prata med barnmorskan och kanske Joanna på BB Stockholm igen och se om jag kan få mer stöd från dem. Känner mig ganska förtvivlad, ledsen och arg. Varför ska allt behöva vara så jobbigt, varför kan jag inte bara tas på allvar.

5 kommentarer:

  1. Usch va jobbigt med UVI!! Lider med dig =(
    Tycker också att det låter konstigt att du inte ska få vara med och bestämma över hur du vill ha din förlossning. Å som du säger ditt mående är precis lika viktigt å mår inte du bra kommer ju inte bebisen heller att göra det. Det har då jag hört, fast jag inte varit i den situationen än.
    Stå på dig fina du, prata med dem igen!

    Angående L så tror jag att ni gör bäst i att låta henne få sova hos er, mata henne, kanske till och med fråga om hon vill ha blöja det låter kanske knepigt men det är övergående. Låt henne vara "liten" igen, hon behöver det och kommer att växa/mogna så småningom det är inte så lätt att bli storasyster. Jag har hört om just den här situationen på radion P4, Knattetimmen med Carolina Noren. De var två barnpsykologer Malin Alfvén och Louise Hallin. Om ni har tur så finns det kanske kvar att lyssna på, på nätet. Jättebra program! Sök på Knattetimmen P4 Stockholm.

    Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för dig min vän <3

    Kram från B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina och pepp! Jag ska se om jag kan hitta podden och lyssna på den. Blir så ledsen för allt ni måste gå igenom, men ge inte upp, det kommer att bli bra tillslut! Stor kram H

      Radera
  2. Hur går det för er?
    Har du blivit bättre ifrån den otrevliga uvi:n?

    Tänker på dig!

    Kram min vän

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte, tycker att det kanske är lite bättre nu en vecka efter sista tabletten men har fortfarande problem. Ska lämna nytt prov i morgon så får vi se. Vaknar på nätterna av att fogar, blåsan, höfter och magen gör fruktansvärt ont och jag kan knappt ta mig till toan. Får inte mycket sömn just nu. Tur jag kan ta igen det på dagen. Hoppas du mår okej. Kram H

      Radera
    2. Usch då! Låter inge vidare alls de där. Hoppas Du fick ett bra svar på urinprovet. Tänker på Dig!

      Kram B

      Radera