Sjukgymnast, oro och kontroll, Föda utan rädsla och MVC (v 36, 35+3)

I förra veckan var jag hos sjukgymnasten och fick några övningar samt en krycka för att ge vänsterbenet lite stöd när jag går. Jag ska gå så lite som möjligt och göra övningarna varje dag. Svårt att säga om det har gjort någon skillnad. Jag tror kryckan hjälper lite på dagarna när jag faktiskt måste gå någonstans, jag försöker tänka på att ta bussen eller bilen när jag ska någonstans men jag måste ju gå till och från förskolan varje dag och ibland något annat också men det går ganska bra. Det är fortfarande nätterna som är värst. När vi lägger oss vid 22.00 på kvällen så vaknar bebisen och har sin mest aktiva period. Den trycker då på massa nerver och det gör så sjukt ont samt att det triggar igång blåsan hela tiden så det tar ca 1,5 timme innan jag kan somna och då går jag på toa ca 3-6 gånger under den tiden. Helt hopplöst. Igår testade jag värmekudden och det hjälpte lite i alla fall så den får följa med i sängen från nu. Sen vaknar jag ju nästan varje timme av att höfterna värker som bara den och jag måste byta ställning. Väcker även mig själv när jag snarkar. Ja, just nu är nätterna tunga!

Förra torsdagen på eftermiddagen så blev bebisen jättelugn och det höll i sig så vid lunch på fredagen orkade jag inte oroa mig längre utan ringde BB Stockholm och åkte in och gjorde en CTG och ett snabbt ultraljud. Allt såg fint ut i alla fall och jag kunde slappna av och åka ut till landet utan att vara orolig.

I tisdags och igår kväll var vi på Föda utan Rädsla kursen och det var så himla bra. Jag fick nästan lite panik i början när hon började prata och jag ville nästan gå därifrån men nu känns det så himla bra. Jag känner mig mycket mer lugn och trygg i att det kan bli en helt annan upplevelse denna gång och att jag med stöd från J och barnmorskan faktiskt kan föda barn. Är en sån skön känsla och jag förstår på ett helt annat sätt vad som hände förra gången och varför det blev som det blev. Nu ska jag fokusera på att det denna gång ska bli en annan upplevelse och att det är den jag kommer ha med mig i livet.

Igår var jag på kontroll hos MVC och allt såg fint ut, magen växer så det knakar SF mått 34 så den ligger till och med lite över medel nu. Undrar hur stor denna bebis tänker bli. Magen är väldigt hög enligt barnmorskan och bebisen har sin rumpa uppe i mina revben. Jag upplever den inte som så hög men känner dock väldigt mycket rörelse där uppe. Förhoppningsvis sjunker den ner den närmaste veckan. Blocktryck var 110/3, järn 123 och socker var bra. Nu har vi bara en tid till inbokat. Barnmorskan tror absolut att jag kommer bli igångsatt den 23 maj om det är det jag vill och jag är någorlunda mogen. Men om jag känner då att jag orkar några dagar till så kan vi flytta lite på det. Jag känner att det är min livlina just nu men att jag kanske väljer att flytta lite på det om jag inte är mogen och känner att jag orkar några dagar till. Jag kan förstå på ett bättre sätt nu varför de vill att det ska starta av sig själv och jag är inte lika rädd för det nu. Min förhoppning är att det startar av sig själv innan den 23 maj.

Jag känner överlag att mitt mående är bättre även om jag är otroligt trött och har ont så mår jag bättre psykiskt och har lite mer ork till att göra saker. Det är dock väldigt frustrerande att kroppen hela tiden säger ifrån. Jag längtar efter att få tillbaka min kropp och kunna använda den igen. Ser så fram emot att sakta börja träna igen. Ska börja från grunden denna gång och bygga upp en stark och smidig kropp som sen håller hela livet!

MVC och fixerad bebis (v 30, 29+2)

Har jobbat 3 timmar i måndags och tisdags och idag har jag min hemmadag. Känns precis lagom, det är kul att vara på jobbet lite men jag är så trött och har ont så är skönt att kunna ta det lugnt på morgonen och sen gå hem efter lunch och sova en stund och bara ta det lugnt.

Idag har jag varit på MVC, vi pratade lite om mitt mående och framtiden och det känns skönt. Mitt järnvärde hade gått upp till 133 så jag kan sluta med tabletterna. SF måttet var 28 så magen hade växt ikapp, hjärtat slog med 145 slag/minut och blodtryck 110/60. Bebisen är fixerad redan. Ganska tidigt för andra barnet men inget konstigt och inget tecken på att förlossningen är nära. Däremot så kan det påverka livmodertappen vid sammandragningar då trycket ner blir större. Jag skulle vara uppmärksam på mensvärk. Efter att barnmorskan hade känt vid bäckenet så hade jag så jäkla ont, fick gå hem i snigelfart. Har haft ganska ont hela kvällen och fått vila massor.
Ska ringa en sjukgymnast och se om de kan hjälpa mig med lite övningar för foglossningen och ryggen generellt.

I helgen träffade vi bästa vännerna och jag berättade om min depression. Det var skönt att prata med dem båda och särskilt eftersom mannen i familjen också har har haft/har en depression. I lördags fick L sova hos sin mormor så att jag kunde få en paus från allt, det var väldigt skönt även om jag saknade henne och hade dåligt samvete för att jag inte orkar med henne och lämnar bort henne. Men jag vet att hon älskar att vara med sin mormor. Jag behöver pausen för orka helt enkelt och då får det vara så. L mår inte dåligt av att vara där en del.

Idag har vi gått igenom vår ekonomi och upplägget för föräldraledigheten och det känns bra. Jag har varit stressad över hur vi ska få det att gå ihop men nu känns det bra. Vi planerar även att åka till Thailand januari till mars nästa år och bara hänga, hela lilla familjen!

Trött på allt... (v 28, 27+3)

Jag har förvärkar, jag har ont, jag är så trött på att ligga hemma. Just nu är fan inget kul. Igår fick jag åka in på kontroller igen då förvärkarna kommit med 5-6 min mellan dem i flera timmar. De gör ju inte ont men känns och det är inte normalt att de kommer så regelbundet så då vill de att jag ska komma in. I bilen på väg till Danderyd, tar ca 15 min, kom 3 stycken. Jag kommer dit och min gamla barnmorska är där så det känns bra för jag blir väl bemött och de säger att jag absolut ska komma in. Kopplas upp på CTG och inte en enda sammandragning kommer under 25 min, typiskt eller. Får träffa en bra läkare som känner på magen och säger att en reagerar vid beröring. Hon läser lite journalen och frågar om graviditeten med L. Precis som de alla gör. Får ofta höra, oj vad mycket kontroller man gjorde på SöS. Ja, jag vet, vi var där minst en gång i veckan de sista 10 veckorna. Jag känner mig alltid besvärad. Jag tycker det är så otroligt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag skäms för att det är så här samtidigt som jag vet att jag inte kan påverka det. Jag vet att jag gör vad jag kan, jag vilar så mycket det bara går. Försöker verkligen att inte bära eller anstränga mig men samtidigt så måste jag leva. Jag blir galen annars. Läkaren kollar i alla fall tappen och den är nästan 40 mm så helt perfekt. Hon säger att hon inte kan förstå varför jag har så mycket sammandragningar och att det inte är normalt men så länge tappen är opåverkad så är det bara att fortsätta som jag gör.

Idag har det varit lite lugnare igen, får 4-6 stycken i timmen. Däremot har jag ont i magen idag och allt är jobbigt. Jag är så trött på att må såhär. Att känna mig onormal, att vara till besvär, att klaga hela tiden, att inte kunna njuta av att vara gravid. Jag hoppas att jag ska kunna jobba lite igen efter nästa vecka för det skulle göra mig gott psykiskt i alla fall och det är viktigt. Ska bli spännande med tillväxtultraljud nästa vecka. Gissar att bebis är mindre än snittet, magen känns liten även denna gång.

På måndag ska jag och mamma till Yasuragi hela dagen. Vi ska börja med frukost och sen bada, sen ska jag få en mammabehandling och så ska vi äta smarrig lunch och sen bada på eftermiddagen igen. Mamma ska även ta en massage. Det ska bli så skönt men en massage och ligga i det varma vattnet, det ska förhoppningsvis göra min ömma kropp väl.