Jag tycker det är så jobbigt för jag känner mig mer ofrivilligt barnlös nu än jag gjorde innan L kom. Det känns som att vi inte riktigt fick "sätta oss i den kategorin" innan L kom. Hon blev ju faktiskt till på första IVF:en och även om vi kämpat själva i 1,5 år innan dess så är det som att det inte räknas. Vi får höra att det gick ju så lätt med L. Nu får vi istället höra att "ja men ni har ju L i alla fall, då är det ju inte lika jobbigt". MEN DET ÄR DET! Jag är fortfarande ofrivilligt barnlös för jag har inte de barnen jag önskar att jag hade. Vi får kämpa som galningar för att förhoppningsvis få ett syskon till L och ett efterlängtat andra barn. Vi gör slut på våra sparpengar och vi får låna av min mamma för att kunna fortsätta kämpa och jag kan inte annat än känna att livet fan är så jävla orättvist. Jag kan ibland önska att de som kommer med så "kloka" råd och meningar kanske också kunde få gå igenom vad vi går igenom så att de förstår vad det verkligen handlar om. Jag känner mig så fruktansvärd tom inuti och orken och motivationen till allting är noll just nu. Jag vill bara gå hemma i min pyjamas och mysa med den lilla familj jag har. Jag inser att drömmen/längtan efter att ha 3 barn är så långt borta och jag hoppas verkligen att jag ska känna mig nöjd med 2 om vi ens får det. Men tänk om jag inte gör det. Tänk om det är 3 barn som jag vill ha. Hur ska vi göra då. Jag hoppas så innerligt att jag ska få den där känslan att detta är bra, jag mår bra nu och är nöjd nu. Jag kan bli så ledsen när vi är med vänner som har sina två och gnäller och tjatar om hur himla jobbigt det är att ha två barn och gud vad skönt det var när man bara hade ett. Jag vet att det inte menar något illa med med det och självklart måste de få känna så men tänk om de behövde känna som jag gör varje dag istället. Vet också att många av de som fortfarande kämpar för sitt första barn inte kan förstå hur man kan tycka att man ofrivilligt barnlös när man har ett barn. Av någon anledning har man inte rätt att må dåligt och längta då. Jag kände nog likadant innan L kom men insåg ganska snabbt att om man vill ha fler barn så känner man sig ofrivilligt barnlös tills man har de barnen man vill ha.
Vi har bestämt oss för att göra frysförsöket nu i januari och jag känner mig så avtrubbad. Det är som att det ska göras men jag vet att det inte kommer lyckas. Tänk om den inte ens klarar upptiningen. Jag mår redan dåligt över att behöva gå och våndas i 1,5 vecka och vänta på blodet som kommer komma. Det känns som att det är en rutin nu och jag ser inte fram mot det alls. Våndas nästan för jag vet hur jobbigt det blir. Får känslan av att vi har gjort allt vi kan och att det räcker, det kommer inte att ske. Det är så otroligt svårt att tänka positivt när allt känns nattsvart. Hur ska man kunna göra det. Det stressar mig ännu mer då alla säger att jag måste tänka positivt och att det hjälper, men hur ska man kunna göra det när det gång på gång skiter sig och hålet man ska ta sig ur bara blir djupare och djupare. Allt jag önskar mig i jul är att jag ska få bli gravid under 2015 och att L ska få vara frisk och underbar som hon är idag!
Jag kan förstå din känsla, vem säger att man ska vara nöjd och lycklig bara för att man lyckats med ett IVF, vill man ha flera barn så vill man. För vem vill att ens barn ska vara ensambarn..jag skulle inte heller vilja det..men går det inte med dina egna ägg kan ni då inte tänka er äggdonation eller adoption?! Alternativ finns ju idag.
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att lilla L får ett syskon inom en mycket snar framtid H!!
God Jul & Gott Nytt 2015!!!
Kraam fr B
Hej fina B, tack för dina fina ord. Vi pratar löst om alternativ men just nu är det inte aktuellt. Vi är inte klara med IVF ännu. God fortsättning och jag hoppas att 2015 blir ert år! Kram H
RaderaDet kunde ha varit mina ord. Tack för att du delar med dig. Önskar dock att det inte skulle behöva vara någons ord. Känns skönt att läsa dina ord och inte behöva känna mig så ensam med mina tankar och i min/vår situation som jag annars gör. Känner mig liksom så "fel" med andra, som inte förstår, och känner mig bara ledsen, irriterad och ensam över att ingen verkar förstå (utom min man).
SvaraRaderaHej Malin, ja man känner sig ofta väldigt ensam. Man har liksom inte samma rätt känna längtan och sorg nu när man har ett barn. Hoppas 2015 blir ett bra år för oss båda. Kram H
RaderaTack! Det hoppas jag också! Kram
RaderaTack H! Jag förstår så väl hur Du känner att inte vara klar med IVF. Det var inte jag heller för en tid sedan å det är så viktigt att känna sig helt färdig. Att man fått prova allt man vill innan man kan gå vidare, så tänker jag.
SvaraRaderaÖnskar Dig/Er ett Gott Nytt År & Hoppas att det blir syskon till lilla L!!! <3
Kram B
Hej
SvaraRaderaJag hittade till din blogg via familjeliv. Känner så igen mig i det du skriver. Jag är 33år och har en son som föddes dec 2012. Vi började försöka med syskonförsök jan 2014, utan resultat. Jag känner sådan otrolig sorg över detta. Jag har också alltid velat haft en stor familj, minst tre barn. Nu har jag förstått att jag har tur om jag lyckas få ett syskon till mitt finaste mirakel.
Vi borde påbörja IVF nu, man blir ju tyvärr inte yngre. Men det är så dyrt. : (
Vart gör ni IVF?
Kram
Hej, jag trodde att det skulle bli så lätt att få ett syskon eftersom L blev till på första IVFen och jag trodde att det var det som var ticket. Efter 3 misslyckade försök börjar jag bekanta mig med tanken på att det inte blir fler barn. Det gör ont men jag börjar ändå känna att om det är så det blir så klarar jag det. Pengarna är helt klart det som lägger på mest stress nu. För varje misslyckande så känns det som ännu mer pengar som bara slängts bort, pengar vi kunde gjort något kul för. Vi har turen att ha haft lite pengar sparade och sen har vi fått låna av min mamma. Vi går i Falun. Bor i Stockholm men fick Falun via vårdgarantin och nu har vi valt att gå kvar där även med syskonförsöken. Vi har köpt ett 3-pack så vi har 2 stimuleringar kvar i alla fall. Om inte den jag ruvar på nu blir något heller.
RaderaÄr din son ett IVF-barn? Hoppas att ni får ett efterlängtat syskon snart.
Kram