sammandragningar, mensvärk, ilningar och en tur till Specialistmödravården (v 27, 26+0)

Nu är vi hemma igen efter två härliga men jobbiga veckor i Thailand. Tyvärr har de flesta i sällskapet varit sjuka på ett eller annat sätt och två stycken är fortfarande kvar i Thailand, inlagda på sjukhus med denguefeber. De första 8-10 dagarna hade jag nästan inga sammandragningar alls och jag märkte verkligen hur stress påverkar dem. När sedan L fick hög feber och vi började oroa oss för denguefeber även på henne så satte de igång igen. L visade sig ha en infektion, troligen i halsen, och vi kunde slappna av men sammandragningarna gav sig inte. På resan hem var de ganska jobbiga och framförallt så hade jag börjat få mensvärk i ryggen och ilningar ner mot underlivet. Vi kom hem tidigt igår morse och jag la mig och sov i några timmar. När jag vaknade så hade de inte avtagit utan kom ca var 10:e minut när jag fortfarande låg i sängen. Jag ringde Specialistmödravården och de trodde att jag kanske fått en urinvägsinfektion. Jag fick order om att inte kissa på fyra timmar och sen komma in för kontroller. Det är sjukt svårt att hålla sig i fyra timmar fick jag erfara men tillslut kunde vi åka in. Stickan visade inget men de skickade det på odling. Efter ca 1,5 timme kom en totalt ointresserad manlig läkare och pratade med mig och undrade vad problemet var. Jag beskrev hur jag tyckte att sammandragningarna ändrat karaktär i och med att de kändes mer, samt mensvärken och ilningar ner mot underlivet. Han klämde på magen som är jätteöm och undrade om det inte var mina tarmar som gjorde ont. Jag förklarade att det inte är det, det gör ju ont utanpå magen när man tar på den. När jag förklarade hur sammandragningarna känns så himlade han med ögonen. J sa att vi har oroliga för att tappen börjat påverkas och han sa typ, ja vi kan ju göra en koll. Han mätte den till 41 mm, vilket jag undrar över, så lång har den ju aldrig varit, men det såg i alla fall bra ut. J frågade om ömheten på magen kunde ha med sammandragningarna att göra och så säger läkaren att om jag de sammandragningar som jag säger att jag har och har haft så länge så skulle tappen vara påverkad. Han menade alltså att jag bara hittar på, eller? De gjorde ingen CTG för att kolla hur ofta de kom och hur bebisen mådde under sammandragningarna heller. Jag hatar verkligen detta. Jag försöker verkligen att inte vara till besvär och jag vet att man kan ha väldigt mycket sammandragningar utan att det är någon fara. Däremot så lämnas det ju upp till mig att känna av när de ändrar karaktär och kanske börjar påverka min tapp. Det är inte så lätt. Läkaren har sagt att om de fortsätter komma i vila eller jag får värk i ryggen så ska jag ringa och det var ju precis det jag gjorde. Jag blir så arg när jag då bemöts på detta sätt. Ingen skulle vara gladare än jag om jag bara fick ha en normal okomplicerad graviditet men det verkar ju inte bli så denna gång heller. Jag känner mig otroligt utlämnad, hur ska jag kunna veta när det inte är normalt. Hur mycket ont ska jag behöva ha. I morgon ska jag till barnmorskan och läkaren på MVC vilket känns skönt i alla fall. Jag hoppas att de kan ge mig lite bekräftelse och trygghet igen. Jag är hemma idag och i morgon och ska bara vila. En del av mig är så redo att sjukskrivas på heltid nu men en annan del vill gärna jobba ett tag till. Jag tror dock tyvärr att jobbet bidrar väldigt mycket till sammandragningarna då det är ganska stressigt och mycket att göra och jag känner att jag inte riktigt räcker till när jag bara jobbar halvtid. Jag ska prata med barnmorskan och läkaren om det i morgon och se vad de säger. Idag är det lite bättre i vila i alla fall men så fort jag gör saker så sätter det igång igen och magen är rejält öm.