Massa stress och snart semester (v 24, 23+3)

I måndags var jag på specialistmödravården igen och mätte tappen, den var nu 32 mm så har blivit lite kortare men inte något att oroa sig för säger läkaren. Hon sa att det kan vara lite olika mellan mätningarna också så inga problem att resa.

Däremot så börjar rapporterna om Zika viruset bli många och inte roliga att läsa och jag insåg att jag inte vågar åka till Jamaica. Risken att smittas är liten men den finns och den risken vill jag inte ta. Vi spenderade därför hela tisdagen med att försöka lösa detta. Från början var det helt omöjligt, vi kunde boka om resan men de kunde samtidigt inte erbjuda oss något annat. Jag pratade med 2 läkare som båda starkt avrådde från att resa men inget spelade någon roll för resebyrån. Så länge UD inte avråder så behöver de inte låta folk boka av. Jag grät och var helt förtvivlad. Vi ville bara få våra pengar tillbaka så att vi kunde hitta en annan resa och komma iväg ändå. Sen när vi ringde Ving en 4:e gång för att se hur vi skulle göra för att boka om. Vi hade tidigare fått information om att de i alla fall hade flygstolar till Phuket nästa torsdag så fick vi höra att vi visst kunde boka av med ett läkarintyg. Detta dubbelkollades och verkade stämma. De hade alltså under dagen ändrat sig. Jag ringde husläkaren och fick ett intyg därifrån och även ett från MVC för säkerhetsskull. Så nu har vi bokat a och får tillbaka pengarna. Så tråkigt att inte komma iväg till Jamaica men det känns som det rätta beslutet, Jamaica finns kvar. Men att risker att bebisen blir gravt hjärnskadat är inte något vi vill. Vi hade otroligt tur och hittade sju biljetter tur och retur till Phuket med Thai och sen ett hotell som ser väldigt mysigt ut på Koh Lanta så vi kommer iväg till värmen i alla fall och får fira mammas 60 årsdag! Det ska bli så himla skönt att komma iväg och Thailand känns tryggt. Jag ska ligga i skuggan och dricka kokosnötshakes och läsa!

Magen har för övrigt haft en riktigt tillväxtfas och är riktigt stor nu. Den är som en fotboll, väldigt rund och rakt ut. Bebisen som nu verkar gå under namnet Bulan ibland är pigg och glad och bökar runt där inne. Jag tror jag börjar lära känna vilka delar som jag känner och det är mycket fötter uppe i revbenen och händer långt ner just nu. Snart har 60 % passerat, helt galet. Vi köpte en byrå i helgen och jag har lagt ner de pyttesmå kläderna som jag har köpt. Jag går och öppnar den lådan ibland och njuter av tanken att få sätta på Bulan de där så små kläderna. Jag undrar så vem du är och om du kommer vara lik din syster eller ha ett helt eget utseende och personlighet. Det ska bli så kul att få träffa dig och lära känna dig. Älskar dig gör vi redan!