Förlossningssamtal och en känsla av trygghet (v 27, 26+5)

I torsdags var vi på BB Stockholm och träffade vår gamla barnmorska som numera jobbar där. Det var skönt att träffa någon som känner till lite om oss och hur graviditeten med L var. Vi pratade om den här graviditeten och men mest om förlossningen med L. Vi berättade om våra önskemål och hur vi gärna vill att det ska bli denna gång. Jag förklarade att det som jag upplevde som allra jobbigast var att vi var lämnade ensamma så mycket och inte fick förklarat vad som hände. Jag mår fortfarande dåligt över att jag fick sådan panik när det eskalerade alldeles för fort och att jag verkligen vill ha hjälp att behålla ett lugn denna gång. Jag förklarade att jag vill ha en epidural och att jag är orolig för att den ska vara svår att sätta även denna gång och att det ska gå så fort så att det kanske inte går. Här kommer vårt önskemål om en ingångsättning in. Jag känner att jag vet vad jag ger mig in på med en ingångsättning och att det tog tid eller slutade med sugklocka inte är det som jag upplever som jobbigt med förlossningen utan att det gick så himla fort när vattnet gick. Jag vill epiduralen sätts i god tid i lugn och ro av en specialist så att det inte blir massa stress kring den. Barnmorskan tyckte att detta var rimliga saker att vilja och hon ska skriva en remiss och även prata med vår läkare som förhoppningsvis går med på en igångsättning. Om det sen startar av sig själv innan det datumet så ska det stå i min journal att vi ska få komma in omgående just för epiduralens skull men också för min trygghet. De kommer stå i min journal att jag är en samtalspatient och att de i störta möjliga mån inte ska anvisa mig till ett annat sjukhus.

Barnmorskan berättade även om hur de arbetar på BB Stockholm och det känns annorlunda mot SöS. De är mer i rummet, antigen barnmorskan eller undersköterskan och stämmer av med paret hur de vill ha det. Om man vill vara själv eller ha någon där. De jobbar mer aktivt med att vara ett stöd i den grad föräldrarna vill ha det och försöker verkligen tillmötesgå en behov. Vi fick komma upp på förlossningen och se ett förlossningsrum och ett eftervårdsrum och det var så annorlunda från SöS. Det fanns massor med personal och alla hälsade glatt. Rummen är stor och fina och alla rum har egen toalett och dusch. Något vi aldrig hade på SöS och det var ganska jobbigt att behöva ta sig ut i korridoren för att gå på toa. Rummen hade all teknologi som kan komma att behövas men kändes inte lika sjukhusaktiga.  Vi fick båda en helt annan känsla och bara det gör att jag känner mig lugnare.

Om två veckor ska vi träffa läkaren igen och då får vi se vad hon säger. Jag hoppas verkligen att det inte blir några problem. Om det blir det får vi ta det en sväng till. Vi ska även gå Föda utan Rädsla kursen och försöka förbereda oss mer denna gång. Det känns som att jag var helt oförberedd med L eftersom allt blev så krångligt på slutet och vi inte visste alls hur och när hon skulle komma så jag förberedde mig nästan inget alls och det funkar ju inte riktigt för mig vet jag nu. Jag behöver läsa på och ha verktyg att ta till. Att jag dessutom har gjort det en gång nu och vet lite vad jag har att förvänta mig gör att det faktiskt känns lite lättare också.

Förvärkar har lugnat ner sig lite nu, jag har verkligen vilat massor denna vecka och när jag är still så är de inte lika ofta eller intensiva men så fort jag är aktiv så kommer de tillbaka. Foglossningen känns en del, framförallt på kvällen men det går bra. Jag känner mig lugnare nu och hoppas att två veckor till hemma ska göra susen och att jag kan jobba lite till sen. Mitt mål är att jobba till v 32 i alla fall och sen gör det inget om jag behöver vara hemma på heltid och vila efter det. Men lite till vore kul att få jobba och känna mig lite normal i alla fall.