Ett år äldre och hur jag mår... (v 31, 30+2)

Idag fyller jag 37 år, undrar ofta vart tiden tar vägen. Känner mig ungefär likadan som när jag var 30 år. Har egentligen inga problem med att bli äldre men det som är jobbigt är att alla andra blir äldre också, mina föräldrar etc och att livet inte är evigt. Jag vill att tiden bara ska stanna där vi är nu. Nu är en bra tid på något sätt.

Jag lyckades jobba 25 % förra veckan även om jag hade väldigt ont av foglossningen och var helt slut på eftermiddagen. Men så i lördags fick jag plötsligt väldigt svårt att andas, det kändes som att någon satt på mitt bröst. Det släppte inte på hela dagen och på kvällen ringde jag 1177 som sa att jag skulle ringa närakuten. De hade inga tider och sa att jag behövde gå till akuten. Där blev jag kvar i 5 timmar medan utredde om jag hade fått en propp i lungorna. Det är ganska svårt att göra det när man är gravid för det blodprov man tar visar nästan alltid förhöjda värden när man är gravid och det gjorde mitt med. Läkaren tyckte att det var så pass högt att man ville göra en skiktröntgen. Det innebär ju att utsätta både mig och bebisen för strålning och vi diskuterade det ett tag. Hon sa att det var mitt val men hon tyckte att det var medicinskt befogat med tanke på mina symptom. Jag kände att jag skulle oroa mig mer om jag inte gjorde en och att man kan faktiskt kan dö av en propp medan man inte alls vet hur en skiktröntgen påverkar bebisen mm. Den visade i alla ingen propp vilket var väldigt skönt och jag fick gå hem igen. Andningssvårigheten har dock hållit i sig och i måndags kräktes jag på trottoaren på väg till förskolan med L. Jag bröt ihop helt och tog mig aldrig till jobbet. Kände verkligen att jag orkar inte mer nu. Jag är helt färdig. På tisdagen åkte jag till jobbet i alla fall. Väl där känner jag mig helt yr och svimfärdig och sen blir det som flimmer framför ögonen och hela kroppen sticks och känns konstig. En kollega såg mig och ledde mig till vilrummet där jag blev liggande ett tag. Ringde till Specialistmödravården och berättade vad som hänt under helgen och hur jag mådde. De ville ha in mig för att se om de kunde hitta något eller göra något för att hjälpa mig. J kom och hämtade mig på jobbet och så åkte vi dit. De gjorde en CTG som såg bra ut men man såg tydligt hur anspänd livmodern är. Blodtycket var lågt som vanligt och det är nog en stor bov i det hela. Läkaren testade hur blodtycket reagerar när jag ställer mig upp mm och mitt blodtryck hinner liksom inte med. Läkaren var så himla bra och ställde massa frågor och förklarade massa saker. Hon kollade tappen (35 mm) och även bebisen som röjde runt som en galning som vanligt. Hon hittade i alla fall inget som kunde orsaka andningssvårigheten och ville att jag skulle gå till akuten och göra ett EKG igen och att de skulle ta det hela ett varv till. Hon sa också att eftersom jag hade astma när jag var yngre så kan det vara den som ger mig problem i och med graviditeten. Vi valde i alla fall att inte gå till akuten igår då jag skulle till husläkaren idag och de eventuellt kunde göra ett EKG där.

I morse var jag hos husläkaren och han var verkligen bra. Jag var i ca 40 minuter och de tog ett EKG som såg bra ut. Jag fick bricanyl utskrivet och så sa han att jag skulle använda nässpray i en vecka och sen gå tillbaka till Nasonex och se om nästäppan blir bättre. Jag har tagit en puff bricanyl idag och ett sprut med nässpray och känner redan skillnad framförallt i näsan. Jag kan liksom andas, är så skönt! Läkaren skrev också ut antidepressiva och så sjukskrev han mig på heltid graviditeten ut. Sen ska jag tillbaka till honom om 2 veckor för att se hur det går. Det hela kändes väldigt bra och han stämde även av med Specialistmödravården att den medicin han ville sätta in var okej. Jag är verkligen tvådelad när det kommer till sjukskrivningen för jag vill ju jobba men samtidigt så känner jag mig stressad över att kroppen säger ifrån så skarpt när jag jobbar. Men jag tänker att nu vet jag att det är resten av graviditeten och att jag får försöka hitta på något litet varje dag och passa på att träffa kompisar som är föräldralediga mm. Om jag får vila mycket och inte stressa över saker så kanske jag kommer må bättre och kan njuta lite mer av dessa sista månader

När jag skulle hämta ut medicinen på apoteket så ifrågasatte apotekaren om jag verkligen skulle äta medicinen. Hon visade tydligt att hon inte tyckte det var bra när jag var så långt gången i graviditeten. Jag sa att två läkare har kommit fram till att jag ska äta den och då får jag lita på dem. Då sa hon typ, ja jag ska inte säga vad jag tycker. Hon erbjöd mig ett alternativ som ska vara samma och prisskillnaden var väldigt stor så efter att ha försäkrat mig om att de var samma medicin så tog jag den billigare. Nu på kvällen har jag tagit den första tabletten och då läste vi även bipacksedeln och det var inte så kul. Både J och jag blev väldigt tveksamma så jag ringde Specialistmödravården för att dubbelkolla och den barnmorskan sa att om läkaren där sagt att jag kan äta den så ska jag inte bry om mig bipacksedeln. Jag har googlat lite på den nu och de flesta verkar fasa ut den innan förlossningen men det ska jag ju inte göra. Jag tror dessutom att den han skrev ut inte har riktigt lika mycket bieffekter på barnet som den jag sen fick så jag ska gå tillbaka i morgon och be att få byta till den jag egentligen skulle ha. Det måste man ju kunna göra. Jag känner att blev så stressad av den där apotekaren att jag bara ville därifrån och tog den som hon föreslog.