Svimmat för första gången, BUP och kurator

Idag under fotvården så svimmade jag för första gången i mitt liv. En sån otroligt konstig och obehaglig känsla. Jag vet inte vad som gjorde att jag svimmade. Jag blev lite stressad under fotvården när hon klippte i en nagel på ett sätt som jag inte ville och det var varmt där inne samt att jag inte hade ätit på ett tag. Jag kände mig yr under en lång tid innan och sen bara tuppade jag av. Fick hjälp att få i mig lite äpple och te och vila en stund och sen kändes det bättre.

Efter detta var J och jag på BUP för att få lite råd och hjälp kring hela syskongrejen och L. Vi har ju märkt att hon är annorlunda och att hon förmodligen påverkats ganska mycket av att jag har varit så dålig. Det är små grejer hon gör och säger och mitt mammahjärta går sönder. Vi fick i alla fall mycket bra tips på hur vi kan göra i framtiden och hur jag ska reparera den skada som har uppstått mellan oss under allt detta. Det känns skönt att veta att vi kommer kunna laga det som blivit fel och att jag inte har förstört henne för all framtid. Vi kände oss båda stärkta efter det.

Sen har jag även varit hos kuratorn och det var så skönt att kunna sitta där och säga och också mena det, jag mår bättre, visst jag har ont väldigt mycket men i huvudet så mår jag bättre, ganska mycket bättre faktiskt. Det är så skönt. Det är små och stora saker på sistone som har gjort att jag börjar känna mig lugnare och trygg och det gör att jag mår bättre. Jag kommer komma ur detta hel. Jag längtar efter att få träffa vår bebis och börja vårt liv som fyra i familjen!