Ruvardag 11 och nya tag

På fredagen ringde från Falun då jag mejlat dem massa frågor om nytt IVF och 3-pack. Fick bra besked där och vi kan välja lite själva hur vi vill använda försöken. Antingen 3 färskförsök på raken eller så kan vi byta ut färskförsök mot FET. Vi får göra som vi vill men 4 insättningar ingår och max 3 stimuleringar som leder in återföring. Jag passade på att fråga om sprutstart mm och de blev lite fundersamma på att Claes sagt att jag skulle ringa på tisdag eftersom jag börjat blöda redan nu. De ville att jag skulle få tag på honom för eventuellt behövde jag börja spruta i helgen. Jag ringde och mejlade dem men fick inget svart så bestämde mig för att åka dit. De hade stängt. Ringde Falun i lite panik och de kom fram till att om blödningen kommer igång ordentligt i helgen så kan de lösa det med att jag får göra ett VUL på måndagen och börja spruta då. Som tur var kom det inte mycket blod alls på lördagen och på söndag förmiddag så ringde faktiskt Anna-Lena då hon sett mitt mejl. Idag har blödningen kommit igång igång så det räknas som första dagen så i morgon kväll ska jag ta första Gonal-F dosen. De skickade ett schema och Claes skickade recept så jag har hämtat ut dem nu. Ska få hem remisser och så måste J ta om infektionsproverna. På lördag ska jag börja med Orgalutran också, det är bromssprutan. Blir väldigt mycket sprutor denna gång men känns bra med korta metoden ändå. Nästa måndag blir första blodprovet och VUL. Jag ska fortsätta med Prednisol men sluta med Trombyl nu. Blir äggplock om 11-14 dagar förhoppningsvis. Är väldigt nervös över stimuleringen, så orolig för överstimulering och att vi kanske måste avbryta. Tänk om det inte blir några bra ägg, tänk om inga blir befruktade eller om bara något blir det. Känns skönt att komma igång med en gång dock. Gissar att vi bara hinner med ett försöka innan jul och det kanske är skönt att ha en liten paus då.

Igår hade vi inflyttningsfest, det var väldigt trevligt och jag bestämde mig även för att dricka lite drinkar. Blöder ju och testade negativt igår igen så kändes som att det var okej. Nu blir det ju inget på ett tag igen medan jag sprutar och ruvar. Blir ju ingen träning heller och den saknar jag verkligen men vågar inte nu när vi ska stimulera. Är sjukt rädd för att äggstockarna ska vrida sig.

Snälla snälla snälla låt detta funka nu!

Ruvardag 8 och tårar

Fan, det har känts så himla bra denna gången och jag trodde verkligen att det hade funkat. Jag har haft lite ont i brösten, molande värk i livmodern, är sjukt trött och ganska yr samt att magen krånglar lite. MEN, så ikväll kommer det blod och jag tog ett test som var negativt. Jag vet att det kan vara för tidigt och jag vet att man kan blöda men jag tror inte på det. Det är ju samma dag som förra gången så varför ska det vara annorlunda denna gång.

Vi kommer att börja med ny stimulering med en gång nästa vecka. Jag kommer få göra korta programmet med 112,5 enheter Gonal-F. Vi har inte pratat så mycket om det men jag är så nervös nu. Jag tror det är samma dos som förra gången och då blev jag ju överstimulerad innan äggplock. Vad händer om det blir så igen, får jag inte göra ett ET då. Jag tror att det är svårt att ge lägre dos och få till en bra stimulering.

Jag är totalt livrädd just nu, tänk om L är det vi får. Tänk om det aldrig blir ett till barn. Ska jag aldrig få vara gravid igen, aldrig få hålla mitt nyfödda barn igen. Det gör så ont i mig att jag inte vet hur jag ska hålla ihop allt. Längtan efter ett till barn är lika stark som längtan efter ett första barn. Jag trodde inte att det skulle vara så men smärtan är lika stor och längtan på något sätt ännu större nu när jag vet vad det innebär att bli mamma. Jag vill så otroligt mycket få uppleva det igen. Vi är inte redo att ge upp men en del av mig undrar om det någonsin kommer funka. Borde vi lägga energin på L och pengarna på något annat eller gör vi rätt och spenderar minst 70 000 kronor på något vi inte vet kommer hända. När sätter man stopp, hur blir man tillfreds med att det aldrig kommer att barn till.
Kommer det någonsin att bli bra?

Ruvardag 4

Jag vågar knappt skriva det eller säga det ut i luften men jag fick en sån stark känsla igår att embryot har fäst. Inte för att jag graviditetstecken men för att jag känner mig så lugn i kroppen. Livmodern spänner och drar som mensvärk och ibland känns det i ryggen. Jag har fått ont i halsen vilket jag hoppas är ett tecken på att immunförsvaret är lågt. Idag har det pirrat lite i mina bröst, men det vet jag inte var det betyder. Magen är inte alls lika svullen som förra gången vilket är väldigt skönt. Kände aldrig av något i brösten när jag väntade L. Det är så himla tidigt än och i morse när jag vaknade kände jag mig tom igen men så under dagen så har den lugna känslan landat igen. Jag kommer se tillbaka på denna text om det misslyckas och tycka att jag är pantat för man kan inte veta, men känslan finns ändå där. Jag ska tillåta mig att njuta av känslan för oavsett hur jag tänker och känner så kommer slaget bli lika hårt när blödningen kommer och testet är negativt.

Har en ganska fullspäckad vecka på jobbet och en del efter jobbet också denna vecka så hoppas att den kommer försvinna fort och utan att jag hinner tänka för mycket. Bävar dock för fredag, det var då blodet började förra gången. Får låta bli att gå på toa hela dagen på jobbet så jag slipper bryta ihop där. På lördag ska vi ha inflyttningsfest vilket ska bli så kul. Blir ju dock utan alkohol för mig vilket inte gör något om det är för att jag är gravid men tråkigt om det inte är så. Men men, kan inte göra något åt det!

Ruvardag 2

Igår så hade jag lite mensvärk till och från och så högg det till vid livmodern ett par gånger. Jag hade fruktansvärd huvudvärk hela dagen igen, gissar att det är lutinus. Är hemma själv med L och hon är väldigt hostig. Det resulterade i att jag inte somnade förrän framåt 02.00 i natt. Hon har hostat och haft sig och jag har varit rastlös i kroppen och väldigt varm om benen och fötterna. Påminner lite om känslan efter kortisonsprutorna när L höll på att komma i vecka 30. Men inte alls lika starkt som då. Är väl Prednisolon som spökar. Magen är inte alls lika svullen och jobbig som förra gången, tycker inte att den är svullen alls faktiskt. Idag har jag känt av lite mensvärk  men inget annat. Är hemma och vabbar idag, L sover nu sedan 2,5 timme. Jag sov med henne första timmen vilket var väldigt skönt. Vi ska nog ta oss ut i solen en stund sen när hon vaknar. Hon är hostig och snoret flyger en halvmeter när hon nyser men ingen feber så en kortis ner på gården i eftermiddag.

Jag har mejlat hemläkaren idag och bett honom börja fundera på nästa stimulering. Är inställd på att detta inte har funkat. Försöker att inte tänka så mycket men vill planera framåt. Slaget kommer att bli hårt oavsett hur jag försöker tänka. Är i alla fall glad att jag inte påverkas lika mycket i kroppen ännu som jag gjorde förra gången. Denna väntan, gissar att det kommer vara mycket värre om en vecka. Det var då jag började småblöda förra gången. Om jag tar mig igenom fredagen utan blod så kommer hoppet stiga och då blir fallet ännu större. Men jag ska försöka hålla mig från att tjuvtesta för tidigt. Kanske gör det nästa lördag, vi får se.

Nu ska jag njuta av en härlig helg med min snoriga unge :)

Ruvare

Klockan tio satte vi oss i bilen i ett ösregn och började köra mot Falun. Jag stirrade konstant på telefonen och bad den att inte ringa för i så fall hade embryot inte klarat upptiningen. När klockan slog 12 och jag visste att det hade överlevt så satt vi på McDonalds i Gävle och tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag hade nog inte ens själv förstått vilken anspänning det hade varit. Vi körde vidare mot Falun och var där ganska tidigt. Satt i väntrummet och läste en stund och så fick jag infarten till droppet som jag skulle få sedan. Vi fick en annan läkare idag, Samira. Hon var väldig trevlig och förklarade varför de ville testa med droppet. Hon försökte uppmuntra mig att tänka positivt och att inte stressa. Även om detta inte funkar så har vi alla odds med oss och vi är fortfarande unga och allt ser bra ut. Jag vet inte om det hjälper för jag pendlar så mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Tydligen är det så i alla fall att vissa kvinnor får en form av infektion i livmodern efter en graviditet och detta gör att den sedan stöter ut embryot. Jag hängde inte med på om detta hände bara vid IVF graviditeter eller vid vanliga också. Man har i alla fall sett väldigt bra resultat med detta dropp. Det används vid stora operationer och vid transplantationer och det är efter att ha sett effekterna vid transplantationer som man började att testa det vidare och sen använda vid IFV och även för kvinnor som får upprepade missfall. Jag hoppas och ber att det ska funka för oss. Utöver droppet så ska jag denna gång även ta Prendisolon och Trombyl samt Lutinus som jag även fick förra gången. Jag tog en lutinus direkt efter droppet och redan i bilen på väg hem började magen svullna. Det är helt galet och obehagligt.

Vi pratade lite om framtiden då jag vill ha en plan B, jag kan inte slappna av annars. Läkaren tyckte vi skulle prata med hemläkaren och be honom börja fundera på medicinering vid ett nytt IFV, då jag blev överstimulerad på väldigt små mängder hormoner förra gången så kan det bli lite krångligare att få till det så att det blir bra denna gång utan att jag överstimuleras. Jag ska ringa dem nästa vecka tänkte jag. Vi kommer att kunna starta vid en eventuell blödning om 2 veckor vilket känns skönt. Jag vill bara köra på nu. Vi kommer att få köpa ett 3-pack också vilket känns bra, mindre stress så!

Nu ska jag ta det väldigt lugnt i några dagar och bara mysa med underbara L medan maken är iväg på konferens.