Fan, det har känts så himla bra denna gången och jag trodde verkligen att det hade funkat. Jag har haft lite ont i brösten, molande värk i livmodern, är sjukt trött och ganska yr samt att magen krånglar lite. MEN, så ikväll kommer det blod och jag tog ett test som var negativt. Jag vet att det kan vara för tidigt och jag vet att man kan blöda men jag tror inte på det. Det är ju samma dag som förra gången så varför ska det vara annorlunda denna gång.
Vi kommer att börja med ny stimulering med en gång nästa vecka. Jag kommer få göra korta programmet med 112,5 enheter Gonal-F. Vi har inte pratat så mycket om det men jag är så nervös nu. Jag tror det är samma dos som förra gången och då blev jag ju överstimulerad innan äggplock. Vad händer om det blir så igen, får jag inte göra ett ET då. Jag tror att det är svårt att ge lägre dos och få till en bra stimulering.
Jag är totalt livrädd just nu, tänk om L är det vi får. Tänk om det aldrig blir ett till barn. Ska jag aldrig få vara gravid igen, aldrig få hålla mitt nyfödda barn igen. Det gör så ont i mig att jag inte vet hur jag ska hålla ihop allt. Längtan efter ett till barn är lika stark som längtan efter ett första barn. Jag trodde inte att det skulle vara så men smärtan är lika stor och längtan på något sätt ännu större nu när jag vet vad det innebär att bli mamma. Jag vill så otroligt mycket få uppleva det igen. Vi är inte redo att ge upp men en del av mig undrar om det någonsin kommer funka. Borde vi lägga energin på L och pengarna på något annat eller gör vi rätt och spenderar minst 70 000 kronor på något vi inte vet kommer hända. När sätter man stopp, hur blir man tillfreds med att det aldrig kommer att barn till.
Kommer det någonsin att bli bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar