Nu, hoppas vi: VUL, sprutdag 8

måndag 27 oktober 2014

VUL, sprutdag 8

Dagens VUL gick väl sådär. Jag känner ju av äggstockarna ordentligt och var helt säker på att det var massa blåsor men så var inte fallet. Endast 2 stycken på den högra sidan hade mognat och de var väldigt mogna, mycket större än vad de borde vara på sprutdag 8. På den vänstra sidan hade det inte hänt något alls. Jag hade även en del vätska i buken som inte ska vara där vilket är jättekonstigt då det typ är omöjligt att bli överstimulerad med bara 2 ägg men något är det som inte riktigt stämmer. Claes visste inte riktigt vad han skulle göra eller säga utan behövde diskutera med Falun om hur vi skulle gå vidare. De ringde på eftermiddagen och hade beslutat att det blir äggplock på torsdag för att de 2 som finns är stora och fina. De vågar inte ge mig Ovitrelle utan jag ska få en annan ägglossningsspruta i morgon. Ska fortsätta med Orgalutan i 2 dagar till också men inget mer Gonal-f.
Jag känner mig ganska nedstämd och ledsen. Hade ju förväntat mig en massa ägg och så blir det så här. Jag vet att det bara krävs ett guldägg men nu känns ju chanserna jättesmå, tänk om inget blir befruktat. Blir inga blastocyster i alla fall. Om vi får tillbaka något blir det på lördag eller söndag. Undrar om vi får tillbaka 2 om båda ser halvbra ut. Vet inte ens om vi vill det, eller jo på ett sätt, men jag vet inte om vi vill riskera att få tvillingar, samtidigt så får vi ju hellre det än inget och det är klart att vi skulle klara av det. Men det finns ju risker också. Jag ska fråga Anna-Lena i morgon vad hon tror om den möjligheten. Måste åka dit och hämta spruta och kanyl och betala 6 500 kr. Jag jobbar hemma tisdag och onsdag denna vecka sen sjukanmäler jag mig. Orkar inte vara på jobbet, är dessutom rätt öm. Måste dricka massa vatten och sportdryck och äta mycket salt för att återställa det som buken tar från blodet. Är ju helt galet att det ska bli så här. Varför är jag så känslig för hormonerna. Usch, allt känns så himla hopplöst!

En himla rolig grej hände igår i alla fall. Jag och en annan bloggtjej som jag följde under hennes graviditet kom fram till att vi bor i samma port. De har en son som är 2 månader yngre än L och försöker också få syskon. Hur liten är världen :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vägen hit

När jag gick i mellanstadiet så var vi på en utflykt en dag. Jag har ingen aning om vart, det enda jag minns från resan är att vi passerade en barnaffär och jag minns att jag tittade på vagnarna och bestämde mig för vilken jag skulle ha när jag blev mamma. Min längtan efter att bli mamma har bara vuxit sig starkare och nu 20 år senare är jag så redo. Typiskt att det ska jävlas då!

I augusti 2009 slutade jag äta p-piller för att se om de kunde ha en påverkan på min onda rygg. Vi hade bestämt att vi skulle börja försöka bli gravida i mars 2010 så det passade bra att sluta med dem ändå. Min mens kom klockrent varje månad och jag längtade efter mars.

Mars 2010 började vi på allvar. Då mina bästa vänner hade fått kämpa ett tag för att bli gravida så trodde jag nog att det skulle gå på första försöket. Men icke, i maj 2010 precis innan bröllopet och på försök nr 2 å var min mens 5 dagar sen och testet visade ett svagt streck (som vi senare har kommit fram till inte var där) dagen efter kom mensen. Efter det så började den bli oregelbunden och jag hade ingen koll alls. Jag mådde psykiskt dåligt från första början och var helt inställd på att det var något fel. Jag försökte slappna av och vi hittade på massa roliga saker men mensen kom förr eller senare varje månad.

I mars 2011 träffade vi en läkare i Stockholm. Vi skickades på en massa undersökningar (eller jag mest). Inga fel hittades, ändå hade vi nu bara ca 20 % chans att bli gravida på naturlig väg. IVF var vår bästa chans, vi blev rekommenderade att komma igång så snart som möjligt. Vi ställdes i kö i maj 2011 och i juni hade vår remiss hamnat i Falun (efter vårt önskemål) då vi kunde fortsätta gå hos vår underbara läkare i Stockholm för alla VUL och blodprover.

I juli 2011, precis innan semestern fick vi ett startdatum i augusti med beräknat äggplock v. 37.

Den 13 augusti 2011 började jag spreja med Synarela. Jag var nervös att jag skulle må skit av detta men förutom vissa värmesvallningar, extrem trötthet och några gråtanfall (bl.a. över fel glass) så har jag mått bra. Den 2 september tog jag min första Gonal-f spruta och den 7 september visade VUL ca 16 stycken ganska jämnstora folliklar. Den 9 september börjar illamåendet, ringer läkaren på fredag kväll (på hans mobil, jo han är helt fantastisk) och förklarar hur jag mår. Han tror jag är överstimulerad så vi sänker dosen lite tidigare. Ska tillbaka på den 12 och ta nya prover. Den 11 börjar jag må riktigt dåligt och sover nästan inget den natten.

Den 12 september blir jag sjukskriven i 3 veckor och här börjar min blogg.

I juni 2012 födde vår efterlängtade dotter.

I september 2014 börjar vi att föröka få ett syskon till L. Första och andra FET fäste inte. I oktober gjorde vi en ny stimulering och 3 ägg plockades och befruktades. Vi fick tillbaka en färsk blastocyst som tyvärr inte blev någon graviditet och en till frysen.

Efter en paus satte vi tillbaka vårt frysta blastocyst den 9 januari 2015 och en vecka senare fick vi ett plus, den 9 februari fick vi se två små hjärtan som slog, vi skulle få enäggstvillingar. Men lyckan togs ifrån oss i v 12 då vi vid ett ultraljud fick beskedet att båda fostren slutat leva i v 10. Vår värld rasade och vi tar nu en paus igen för att hämta kraft och mod att fortsätta vår resa mot ett syskon till L...

Nu är jag gravid igen efter vårt femte IVF och vi hoppas att det ska hålla hela vägen. Jag är dock livrädd för ett MA och har väldigt svårt att ta till mig graviditeten. Om allt går vägen är den lilla skatten beräknad att komma på vår bröllopsdag, 29 maj 2016....