Ruvardag 13

INTE GRAVID hånet på testet i morse. Hoppas blödningen kommer igång snart, hatar antibiotikan. Mår ändå ganska okej i själen. Nu tar vi paus!

Ruvardag 12

Ska bli så skönt att få sluta med alla tabletter i morgon, förutom att jag har 2 dagar kvar på antibiotikan och den är helt klart värst, mår så sjukt illa av den. Håller på att bli galen. Fortfarande ingen riktig blödning även om jag tycker att det kanske ökat lite. Det måste ju vara Progynon som stoppar den så jag tänker att den kommer komma igång ordentligt denna vecka när jag slutat med dem. Ska det det där förnedrande testet i morgon bitti och sen lägga allt vad heter IVF åt sidan ett tag. Ska dock be om en tid hos Claes för att diskutera nästa stimulering, ta cellprover och be att få ta om alla prover vi tog för 3,5 år sedan. Sen ska jag njuta av träning och att kunna ta ett glas vin och samla kraft inför nästa omgång.

Vet inte hur jag ska känna, jag trodde verkligen att vi skulle bli gravida ganska enkelt med IVF igen, var inte alls förberedd på detta. Försöker tänka att det kommer hända, vi kommer bli gravida igen och L kommer få ett syskon och att det inte gör något om det tar lite tid, då får jag njuta desto mer sen, men det är svårt. men jag ska bara tänka sådana tankar nu! Det andra får jag hantera senare. Vi har 2 stimuleringar kvar på detta 3-pack och förhoppningsvis får vi något mer till frysen. Sen får vi spara så vi kan göra fler försök om vi så måste. Vi pratade om det igår och jag sa att jag inte kan ge upp efter detta 3-pack. Jag behöver i alla fall ett 3-pack till. Jag är inte där ännu på långa vägar även om det är otroligt jobbigt så är tanken att inte få ett barn till ännu värre. Det kommer att ske, det bara är så!

Ruvardag 10

Går bara och väntar på att blödningen ska komma igång. Sedan eftermiddagen igår så har det till och från kommit lite rosa men det ökar inte och blir liksom inget av det. Är så jävla frustrerad. Jag vet ju att det är över så varför kan inte kroppen bara fatta galoppen och börja blöda ordentligt.

Igår så googlade jag så att ögonen var röda på olika saker som kan påverka fertiliteten, läste om sockerdieter och massa annat. Tror att jag nog ska försöka ta bort allt onödigt socker ett tag då jag märker att jag har svårt att vara utan det och att kroppen är pluffsig och jag är trött hela tiden. Så från måndag så tar vi nya tag. Bort med allt onödigt socker och börja träna igen. Jäklar vad jag längtar efter träningen. Ska börja springa lugnt igen och ta mig till gymmet och styrketräna. Inte som en galning men så att jag mår bra, 3-4 gånger i veckan ska jag träna och sen ska jag försöka gå mer. Ska fråga grannen om vi ska göra det tillsammans :)

Jag funderar mycket på varför det inte funkade denna gång. Embryot var ju perfekt. Jag tror att det är stimuleringen som blev fel och att jag fick ta Suprefact istället för Ovitrelle. Vi måste hitta en lösning till detta.

Jag kontaktade också en psykolog igår och får se hur jag gör. Känner att jag behöver prata med någon men vet inte hur vi ska ha råd att förutom de 10 000-tals kronorna vi lägger ner på IVF dessutom betala 1000 kr för 45 min samtal. Ska försöka kolla upp om det går att få hjälp via Landstinget. Omde nu inte tycker att vi har rätt att få ett syskon betalt så kanske de i alla fall kan hjälpa till så att vi slipper gå ner oss helt i den avgrund det innebär när det inte funkar. Jag gick hos en tjej på BUP under graviditeten som jag verkligen gillade men jag vet inte om jag får gå hos henne. Kanske skulle ringa och fråga i alla fall.

Vi pratade lite löst om adoption i morse men vi vet inte. För mig så är det lösningen på att jag vill ge L ett syskon och att jag vill ha ett barn till men det jag egentligen vill är ju att få vara gravid och få uppleva bebistiden igen. Jag vet inte alls, det skulle nog vara fantastiskt men det är också en otrolig process och lång väntan. Än är vi inte där i alla fall. Vi har fler IVFer kvar känner jag. Inser att jag någonstans också måste börja tänka tanken att vi kanske bara får L, att det kanske är så det blir och att vi kommer att klara det också. Men det är så skrämmande, jag är inte klar med bebisperioden, det har gått för fort, hon är så stor men ändå så liten. Jag vill få bebissnusa igen, ha vakna nätter, amma, få uppleva allt det där igen. JAG ÄR INTE KLAR!

Både vi och bloggen kommer i alla fall ta en paus när snart och så får vi se när vi orkar starta om. Ska se fram mot julen och en lång ledighet och sen 2,5 härliga veckor i Thailand i februari. Det känns skönt att det är lite saker inplanerade så känns det inte så långt till mars.

Ruvardag 9 och det är nog över....

Var på återkoll hos gyn igår och hon frågade om jag ville ta ett test. Jag sa att det är väl för tidigt men hon sa att det inte behöver vara det. Går in på toa för att kissa och då är det rosa på trosskyddet. Allt stannade upp. Jag gick tillbaka och sa att det kommer vara negativt för det kom blod nu. Sätter mig i gynstolen för kolla äggstockarna och det brister för mig. Tårarna bara rinner och jag vet inte var jag ska ta vägen. Känner mig så sjukt utelämnad, halvnaken framför en främmande kvinna, tur hon var otroligt snäll och vänlig. Samlade mig tillslut och hon gjorde undersökningen. Äggstockarna ser bra ut och det är ingen vätska i buken så allt är bra. Hon sa att det var för tidigt för att se om det kan vara en graviditet men att slemhinnan bara var 7 mm vilket tyder på att det inte är det. Jag fick sitta utanför och vänta en stund för att få svar på gravtestet som jag ändå visste skulle vara negativt och tårarna bara rann. Kom tillslut därifrån och ringde mannen och bara grät. Tog mig hem tillslut och grät hos mamma som hämtat L. Ringde till Falun för att säga att äggstockarna mm såg bra ut och säga att det nog var över för denna gång och fråga hur jag skulle göra med medicinerna jag tar. De sa att visst kan man önska att slemhinnan skulle vara lite tjockare men det var inte kört ännu och så länge jag inte blöder en riktig mensblödning så ska jag fortsätta med medicinerna. Självklart hade det inte kommit en droppe rosa eller brunt på nästan ett dygn nu. Jag fortsätter att må illa på kvällarna, har en konstig smak i munnen och magen spänner och drar på ett sätt som inte är mensvärk. Läste dock att biverkning av antibiotikan är illamående och metallsmak i munnen så det är väl därifrån det kommer. Hela kroppen känns bara konstig, jag är yr och skakig och så trött. Vill bara att detta ska vara över nu så att vi kan ta en paus och sen gå vidare. Jag hatar min kropp för att den gör detta mot mig, varför måste jag få alla dessa tecken på en graviditet när jag inte är gravid. Varför kommer inte blödningen igång ordentligt nu så att jag släppa hoppet. Fy fan vad detta är påfrestande.

Har fortfarande ganska tungt med andningen men börjar tro att det är en konstig förkylning och att de torra slemhinnorna i näsan påverkar. Det blir i alla fall inte värre. Ska försöka komma ut och få lite frisk luft idag och hoppas att jag mår lite bättre.

Vi kommer i alla fall inte hinna med något FET i år och det känns skönt. Jag orkar inte mer just nu. Har varit 3 otroligt påfrestande månader och jag behöver en paus. Får se om den blir till januari och FET eller om vi väntar till mars och gör ett nytt IVF. Jag är orolig att det är Suprefacten som har påverkat slemhinnan för mycket och vill så gärna få göra en normal stimulering med Ovitrelle och hoppas att vi kan hitta ett sätt att få till det ordentligt. Ska be att få en tid med Claes och pratat igenom hur vi ska göra.

Ruvardag 7 och så trött

Somnade 23 igår och vaknade till när L skrek vid 06.00 somnade sen om en timme till och var vaken en timme för att somna igen och sova till 10.30. Tydligen grät L i natt också men det har jag inte hört alls. Är så trött i kroppen idag och det är fortfarande tungt att andas, jag fattar inte vad det är. Gör lite ont vid revbenen idag också. Har köpt en olja för att försöka mjuka upp slemhinnorna  i näsan. Hoppas det ska hjälpa lite!

Vid lunch ringde läkaren som jag träffade igår på gynakuten för att kolla hur jag mådde och säga att han noterade att jag hade ganska rikliga och illaluktande flytningar vilket betyder att jag har en bakterie. Men självklart tänker jag, det fattades ju bara det. Har fått antibiotika utskrivet och dubbelkollade med Falun att det var okej att ta den också. Igår kväll började brösten värka ganska ordentligt och jag mådde illa på kvällen. Idag fortsätter brösten att värka och jag är småsugen/hungrig hela tiden. Vet inte vad jag ska tro. Vill så gärna se det som positiva tecken men jag tycker ju att det känns ungefär så här varje gång så vet inte vad som är vad längre. Jag ska fråga läkaren i morgon om jag kan få ta ett blodprov, håller på att bli galen. Nu borde de kunna se i blodet om jag är gravid eller inte. Men de kommer säkert säga nej. Med L testade jag positivt på sticka på dag 8 men jag vet inte om jag vågar testa i morgon. Vill inte få ett till negativt test och dag 8 är ju fortfarande ganska tidigt.

Ruvardag 6, besök på gynakuten och sen akuten

Det har varit så tungt att andas de senaste dagarna och det blir värre så jag ringde Falun i morse för att höra vad de säger. De ville att jag skulle åka in till gynakuten för att kolla äggstockarna och vätska i buken eftersom Claes inte är på plats denna vecka. Jag fick lämna massa prover och träffa en läkare ganska snabbt. Han kollade på äggstockarna som var lite stora och väldigt ömma. Hade lite vätska i buken så han hämtade en kollega som också kollade. Han tyckte inte att jag var överstimulerad men de ville att jag skulle komma tillbaka om två dagar för en ny koll. De skickade sen ner mig till den vanliga akuten då de ville utesluta att jag har fått en propp eller att nåt annat var fel. Där tog det desto längre tid, hatar verkligen att sitta där. De hittade i alla fall inget förutom lite förhöjda värden på vita blodkroppar men inte så mycket alls. Fick tillslut åka hem och blev tillsagd att vila och åka in igen om det blir värre. 

På gynakuten tog de inget HCG-prov då de ansåg att det var för tidigt. Det går heller inte att se på ett ultraljud så här tidigt så har ingen aning om det har gått vägen eller inte. Läkaren sa dock att han trodde det, han trodde blödningen i lördags var en nidblödning. Men jag vågar inte hoppas för mycket, vill bara att dagarna ska gå fortare nu så att jag kan få testa. Tog ju självklart ett när jag kom hem som var negativt. Men jag vet att dag 6 är alldeles för tidigt så borde ju inte ha gjort det. Nu ska jag verkligen försöka hålla mig till lördag i alla fall om det inte kommer mer blod. Nu har det inte kommit något brunt eller rosa på över 24 timmar vilket känns väldigt skönt. I morgon är dagen då en mensblödning kan börja så blir jobbiga dagar framöver. Är otroligt glad att jag är sjukskriven, hade inte orkat jobba som jag mår nu!

Nu ska jag hämta L på förskolan och sen kommer J hem med pizza för att fira att jag är klar med min behörighetsutbildning på jobbet!

Ruvardag 5 uppdatering

Inga mer rosakladd sedan tidigt eftermiddag. Istället är jag sjukt andfådd och magen spänner som satan, den är ganska svullen men inte galet. Men andfåddheten är riktigt jobbig kombinerad med den täppta näsan. Det trycker en del upp mot revbenen också. Jag försöker tänka positivt och eftersom det i alla fall inte kommer mer rosa/rött utan snarare mindre så borde det ju inte vara mensen som är på gång. Tänk om det faktiskt var en nidblödning. Andfåddheten och ömma buken känner jag ju verkligen igen från när jag var gravid med L så om inte blödningen hade varit hade jag nog varit riktigt positiv nu. Ska nog ringa Falun i morgon och höra vad de säger. Jag ska ju omöjligt kunna bli överstimulerad denna gång men det är mycket som omöjligt ska ha kunnat ske som har skett så vi får väl se. Är galet trött dessutom, vill sova hela tiden...

Ruvardag 5 färskt blod

Jag fattar ingenting under gårdagen (ruvardag 4) fortsatte Lutinuskletet att vara lite brunfärgat och sen på kvällen kom det lite slemmigt färskt blod 2 gånger när jag torkade mig och senare kom det ganska mycket rosa Lutinusklet, precis så som det har sett ut de tidigare gångerna men då på tidigast dag 7. Kan det vara mensen som är på väg redan nu, hur fan kan det vara kört redan. Det är ju 8 dagar sedan äggplock, känns så himla tidigt men jag har ju inget att jämföra med, de andra två gångerna har ju varit FET och innan det var jag ju faktiskt gravid. Känns så jävla ledsen just nu, om inte detta perfekta guldägg och alla dessa mediciner funkar, kommer det någonsin att funka. Vill bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet. Googlar som en galning men blir inte klokare. av det. Jag hatar detta, det är det värsta som finns här i livet. Är otroligt glad att jag är sjukskriven denna vecka också, hade inte pallat att vara på jobbet.

Samtidigt som detta så känner jag ett tryck mot lungorna som gör det svårt att andas och jag börjar svullna lite över buken men det är väl alla hormoner jag stoppar i mig. Är också väldigt täppt i näsan och brösten värker ibland, men det har de du gjort till och från under ett tag nu. Jag vet ju att det är kört så varför kan inte jag inte bara lägga ner. Det finns inget hopp, det är bara att sörja detta ordentligt och gå vidare. Är otroligt glad för vår blastis i frysen nu. Kanske hinner vi innan jul!

Usch man borde inte få vara såhär ledsen, det är inte rättvist.

Ruvardag 3 och en blastocyst till frysen

Igår fick hem ett bra brev, där stor att det andra embryot fortsatt växa fint och nu låg i frysen. Känns skönt att ha ett i frysen men också att två av tre ägg var så fina!

Idag har jag varit inne på jobbet och gjort den sista delen i min utbildning, nu är jag helt klar, väldigt skönt, har ju hållit på sedan januari på halvtid. Kände att jag ville göra klart trots sjukskrivning. När jag kom hem vid 11.30 så åt jag och kollade lite på TV sen sov jag 1,5 timme, så skönt. Är så himla trött och jäkligt täppt i näsan och anfådd hela tiden. Tror det är från Intralipiden. Innan jag somnade så gick jag på toa och då var lutinuskladdet lite rosa/brunt igen. Det är ju för tidigt för mens tycker jag så hoppas att det bara är slemhinnan som är irriterad. Inser att det faktiskt kan vara en nidblödning också, borde ju stämma med dagarna, men det vågar jag inte hoppas. Jag är så sjukt rädd denna gång. Varför skulle det lyckas nu, men samtidigt varför inte. Jag försöker vara positiv men det är så svårt. Vill inte bygga upp ett hopp som sen raseras igen och nästa vecka börjar det riktiga helvetet. Konstant toapappersanalyserande och svävande mellan hopp och förtvivlan. Om nu mensen ska komma så hoppas jag en kommer som förut så jag slipper få upp hoppet. Undrar också lite om det har funkat, kommer jag att märka det genom överstimuleringssympton. Hmm, ja det är ju bara att vänta och se. Nu ska vi ta helg och mysa...

Ruvare igen... sista gången hoppas vi!

Usch jag var så nervös när vi kom till Falun och inte blev det bättre av att vi fick vänta nästan en timme. Jag hade väl fattat att det fanns ett embryo men var nervös över min slemhinna och utslagen.
Det var doktor Samir igen, känns skönt tycker jag hon pratar lite mer än Staffan. Jag visade min utslag och frågade om medicinen jag fått. Hon sa att jag kunde ta den fram till testdag då embryot inte kan påverkas innan dess. Hon trodde att det var orgalutran sprutan som var boven.

Två embryon levde fortfarande, det vi fick tillbaka är exakt lika fint som det som blev L, tårarna kom när hon sa detta. Det känns så bra, jag ville så himla mycket höra det. Inga av de andra två har varit så fina. Det andra embryot var lite efter i utvecklingen så de skulle odla vidare till i morgon och hoppas att det var fint och gick att frysa.

Slemhinnan var toppen och det var nästan ingen vätska eller stora blåsor. Jag är lite öm men det gick bra. Embryot sattes på plats och så fick jag Intralipid i en timme. Jag fick en medcinlista, blir Lutinus 3 gånger per dag, Progynon 3 gånger per dag och så Prednisolon 2 tabletter 1 gång per tag. Jag frågade varför jag inte fick Trombyl och hon sa att hon var lite bekymrad över utslagen och att Trombyl kunde påverka dem. Hon tycket heller inte jag skulle behöva Trombyl när det var så lite vätska, hon var inte orolig för proppar. Jag frågade om hon trodde att det skulle kunna påverka positivt om jag var sjukskriven och hon sa att om jag mår bättre av det så är det positivt. Jag får absolut inte stressa. Jag bad om att få sjukskrivning fram till testdag. Om jag känner att jag vill så kan jag börja jobba tidigare. Känns skönt för jag har så svårt att koppla bort och koncentrera mig på jobbet. Det är så jobbigt att hålla uppe en fasad. Jag ska jobba hemma 2 dagar då jag vill bli klar med min utbildning och slippa ha det hängande över mig. Sen ska jag försöka bara ta det lugnt och gå promenader och må bra. Det är viktigt att man mår bra.

Det tog tid att komma hem då det varit en olycka. Det var så mysigt att komma hem och lägga sig bredvid L en stund innan hon somnade. När jag gick på toaletten hemma så kom det lite färskt blod. Det måste ju vara slemhinnan som är skör från återföringen eller nåt för det kan ju omöjligt vara ett dåligt tecken.

Åh, snälla låt detta vara guldägget, låt det vara Ls lillasyskon!

Immunbiologisk reaktion....

Jag har sedan någon vecka tillbaka haft röda utslag främst på magen men även ryggen och bröstet och nu börjar det sprida sig till armarna. Det kliar inte men ser inte så kul ut. Jag trodde först att det var en reaktion på någon av sprutorna då de kom innan jag började med Progynon men eftersom det inte avtar utan blir mer och jag inte har sprutat på nästan en vecka nu så ringde jag och pratade med Anna-Lena. Hon sa att ingen av de mediciner jag tar ger utslag som biverkning men att det lät som en allergisk reaktion och att jag skulle ringa husläkaren och kolla upp det. Fick en tid på eftermiddagen idag och han sa direkt att det var en immunbiologisk reaktion förmodligen av medicinerna jag får. Det är inte en allergisk reaktion utan kroppens immunförsvar som reagerar om jag förstod det rätt. Han sa att eftersom vi håller på att mixtra med mitt immunförsvar så var det nog anledningen till att detta händer. Det är inte farligt och jag fick antihistamin som ska ta bort det 2-3 veckor. Jag frågade om jag kunde ta dem när jag var gravid vilket skulle gå bra. Gick sedan till apoteket för att hämta ut tabletterna och Lutinus. Apotekaren sa då att tabletterna jag fått var B1 klassade vilket innebär att de har gjort ganska mycket tester men inte lika mycket som med klass A medicin. Hon sa att hon visste att gravida tog dem men då vi håller på med IVF så ville hon upplysa mig om detta. Jag låter nog bli att ta dem ikväll och så pratar jag med läkaren i Falun om det i morgon. Jag bara ber till gud att detta inte påverkar återföring i morgon men det borde ju inte göra det. Kan man typ drabbas av mer skit nu eller, helt hopplöst ju!

Idag har jag mejlat mina kollegor och kort berättat om IVFen, kände att det var det bästa just nu då ag är borta mycket och dessutom mår ganska dåligt till och från. Jag har bett dem att inte fråga hur det går, hoppas att det respekteras.

Är så nervös inför morgondagen. Tänk om vi kommer fram och så har alla dött. Men nej, det får inte vara så. Vårt guldägg finns där nu, det måste vara så! Ska också fråga om en eventuell ny stimulering direkt men tror att min kropp kanske behöver en paus nu. Känns jobbig att den blir ända till mars dock. Vi får se hur vi gör.

Tjohoo alla 3 äggen befruktades

Underbara Maria från Falun ringde precis kl 10 så jag slapp sitta vid telefonen och vänta! All tre äggen hade befruktats och de tyckte att det såg så bra ut att de vill odla till tisdag för att få fram guldägget. Känns lite nervöst när det bara är 3 stycken om om läkarna tror på det så hoppas jag de har rätt. Om inget skulle överleva så skulle de ju med största sannolikhet inte ha gjort det i livmodern heller. Jag kommer att få Intralipid dropp denna gång också som extra hjälp. Det känns bra, då har vi gjort allt vi kan. Samtidigt är det läskigt för om det inte funkar så finns inte så mycket mer att göra. Då är det bara köra på och hoppas att det där guldägget ska dyka upp snart!

Mår mycket bättre idag, har inte ont alls. Har en lugn dag hemma, jobbar lite och så slöar jag på soffan, himla härligt :)

Hoppas att jag är ruvare snart igen även om jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Undrar hur det är med blödning när det är ett ET, känns ju som att inget i mitt fall är normalt så har ingen aning om den kommer komma innan testdag eller inte. Ska i alla fall försöka att inte tjuvtesta denna gång. Det blir på något sätt bara mer påfrestande. Kommer ha testdag på en måndag om jag räknat rätt. Testar nog på söndagen så att jag kan göra det i lugn och ro och bearbeta resultatet hemma. 

Äggplock

Klockan 04.30 i morse satte vi oss i bilen och åkte till Falun. Jag har sovit dåligt i natt och har så himla ont i höfterna och högra sidan av ryggen. Det blev inte bättre av 3 timmar i bilen, hade jätteont när vi kom fram. Vi fick ett rum och jag fick en infart ganska snabbt och J fick göra sitt. Vi fick doktor Samir denna gång, hon är väldigt trevlig. Hon frågade hur jag mådde och sa hon var väldigt förvånad över hur mina äggstockar reagerat. Hon hade tom ringt Claes i måndags när hon fick hans fax och undrat om han skämtade. Hon började med att göra ett ultraljud och jag fick morfin då jag var så öm. Det fanns en del vätska och en av blåsorna var väldigt stor. Totalt lyckades hon tömma 5 blåsor på högra sidan. På den vänstra fanns det en som var mellanstor men vi lät den vara då det blev 3 ägg från högra sidan. Det gjorde väldigt ont denna gång, jag minns inte att det var så förra gången. Vet att det gjorde otroligt ont av ultraljudsstaven men kommer inte ihåg att själva sticket gjorde så ont. Jag fick i alla fall ligga med en värmekudde efteråt och jag somnade en stund. Sköterskan är så himla go och höll koll på hur det var. Jag fick lämna blodprov och så fick jag recept på Progynon. Ska ta det och lutinus för att hjälpa slemhinnan på traven nu. I vissa fall får man Ovitrelle nu men de vågar inte ge det till mig utan vi får hoppas att Progynon ska göra susen. De ringde nu på eftermiddagen och blodprovet såg i alla fall bra ut. Jag har rejält ont och får ta alvedon för att hålla det någorlunda okej. I morgon mellan 10-12 ska de ringa och berätta om något av äggen blev befruktat, om så är fallet får vi åka tillbaka på lördag. Om 2 ägg befruktats så kommer vi förmodligen få tillbaka dem.

Jag ringde till Anna-Lena på vägen hem som förklarade det här med slemhinnan och Prognynon. Hon sa att jag helt omöjligt ska kunna bli överstimulerad nu, även om jag blir gravid. Vi får väl se, det skulle ju vara omöjligt att visa tecken på överstimulering med så få blåsor också. Jag hoppas ju självklart att det inte blir så, men om det är priset jag får betala för att bli gravid så är jag beredd att ta det.

Nu har vi sovit en stund och ska snart åka och hämta vårt lilla troll hos mormor. Längtar längtar....

Sprutdag 9

Nu är sista sprutorna tagna för denna gång. Orgalutran och Suprefact, båda svider som satan och är inte roliga. Fick åka runt halva Stockholm för att få tag på Suprefact dessutom. Var hos Claes och hämtade nålar och spruta på morgonen och började gråta när Anna-Lena frågade hur jag mådde. Jag kan inte hjälpa att det känns så hopplöst. Hon sa att det inte är det och att det blir bebisar även på 7:e IFV:en och att jag ska tänka på det härliga lilla liv vi har hemma. Det gör jag ju, men det gör inte längtan mindre. Jag frågade även om att få tillbaka 2 embryon och vad hon trodde. Hon sa att det var möjligt att det blir så och att vi måste diskutera hur vi vill göra. Hon sa att det är positivt då det lite sämre embryot kan hjälpa det andra att fastna och så blir det en bebis. Det kan också bli inga bebisar eller så kan det bli två. Hon tyckte att vi klarar av två i så fall :) Jag tror att jag aldrig kommer sluta undra om vi bara sätter tillbaka ett så blir det inget, kommer nog alltid att ångra det så får vi chansen så blir det två embryon. Om vi nu ens får två embryon, det kanske inte blir något alls.

Tydligen så kan man också börja en ny stimulering på en blödning från ett ET. Jag ska ta upp det med Falun. I så fall skulle vi hinna med ett till innan jul, sen får det bli paus till mars då Claes och Anna-Lena har stängt mitten av januari till mitten av mars.

Googlade Suprefact (man ska ju aldrig göra sådant) och läste att när man tar detta som ägglossningshormon så får man inte göra ET enligt vissa kliniker då det tar död på slemhinnan. Vet inte vad jag ska tro. Varken Claes eller Falun har sagt något om detta utan att vi kommer på tillbaka embryo i helgen om det blir något. Det står också att man absolut inte kan bli överstimulerad om man tar Suprefact. Blir ju spännande, eftersom man inte heller ska kunna visa tecken på överstimulering med bara två blåsor och det gör jag. Jag har så mycket frågor som jag vill få svar på, hoppas att de har tid på torsdag.

Fick också veta att varje stimulering kostar 6000 kr hos Claes, det innebär att tre stimuleringar blir yttrligare 18 000 kr, 60 000 kr totalt. Gah, så sjukt mycket pengar. Tycker att Claes kostnad är jäkligt saftig då jag denna gång endast varit där en gång och gjort ett VUL.

VUL, sprutdag 8

Dagens VUL gick väl sådär. Jag känner ju av äggstockarna ordentligt och var helt säker på att det var massa blåsor men så var inte fallet. Endast 2 stycken på den högra sidan hade mognat och de var väldigt mogna, mycket större än vad de borde vara på sprutdag 8. På den vänstra sidan hade det inte hänt något alls. Jag hade även en del vätska i buken som inte ska vara där vilket är jättekonstigt då det typ är omöjligt att bli överstimulerad med bara 2 ägg men något är det som inte riktigt stämmer. Claes visste inte riktigt vad han skulle göra eller säga utan behövde diskutera med Falun om hur vi skulle gå vidare. De ringde på eftermiddagen och hade beslutat att det blir äggplock på torsdag för att de 2 som finns är stora och fina. De vågar inte ge mig Ovitrelle utan jag ska få en annan ägglossningsspruta i morgon. Ska fortsätta med Orgalutan i 2 dagar till också men inget mer Gonal-f.
Jag känner mig ganska nedstämd och ledsen. Hade ju förväntat mig en massa ägg och så blir det så här. Jag vet att det bara krävs ett guldägg men nu känns ju chanserna jättesmå, tänk om inget blir befruktat. Blir inga blastocyster i alla fall. Om vi får tillbaka något blir det på lördag eller söndag. Undrar om vi får tillbaka 2 om båda ser halvbra ut. Vet inte ens om vi vill det, eller jo på ett sätt, men jag vet inte om vi vill riskera att få tvillingar, samtidigt så får vi ju hellre det än inget och det är klart att vi skulle klara av det. Men det finns ju risker också. Jag ska fråga Anna-Lena i morgon vad hon tror om den möjligheten. Måste åka dit och hämta spruta och kanyl och betala 6 500 kr. Jag jobbar hemma tisdag och onsdag denna vecka sen sjukanmäler jag mig. Orkar inte vara på jobbet, är dessutom rätt öm. Måste dricka massa vatten och sportdryck och äta mycket salt för att återställa det som buken tar från blodet. Är ju helt galet att det ska bli så här. Varför är jag så känslig för hormonerna. Usch, allt känns så himla hopplöst!

En himla rolig grej hände igår i alla fall. Jag och en annan bloggtjej som jag följde under hennes graviditet kom fram till att vi bor i samma port. De har en son som är 2 månader yngre än L och försöker också få syskon. Hur liten är världen :)

Sprutdag 6

Ikväll tar jag den 6:e Gonal-F sprutan och även den första Orgalutransprutan. Tiden går rätt fort faktiskt. Förhoppningvis har vi plockat ut äggen till nästa helg. Jag börjar känna av äggstockarna nu, när jag böjer benen så känner jag dem. I natt har jag kissat som en galning, undrar om det är ett tecken på överstimulering, har ingen aning, borde verkligen inte ha blivit det. Ska bli spännande med VUL och blodprover på måndag. Hoppas att det händer något så att jag inte behöver spruta längre än nödvändigt. Magen är som en liten nåldyna men det vara de första två sticken som gav blåmärken i alla fall. Ser inte fram mot den nya sprutan ikväll, tror den nålen är tjockare.

Ikväll ska vi till min pappa och hans fru och äta massa goda skaldjur med min bror + familj och min farbror med familj. Ska bli så gott och mysigt. I morgon ska vi ta tag i Ls nattningar, nu ar vi tröttnat på att behöva ligga med henne i upp till en timme varje kväll. Nu får hon lära sig att somna själv igen. Räknar med en jobbig vecka men det är värt det!

Vet inte alls hur jag känner inför detta försök, är än så länge väldigt avtrubbad, har nog inga stora förhoppningar egentligen. Varför ska det funka nu helt plötsligt. Känns så skönt att vi har köpt ett 3-pack så att stressen inte är lika stor. Tydligen kan vi också byta ut en stimulering mot 2 FET, kan ju vara ett alternativ om vi får många fina embryon. Jag försöker att inte tänka och analysera så mycket utan ta det som det kommer. Haha, de som känner mig vet ju att det är omöjligt. Blir ju i alla fall paus efter detta, om det blir till januari eller mars får vi se. Vet inte vad jag vill helt enkelt.

Sprutdag 3

I måndags tog jag första sprutan så nu är vi igång igen. Känner mig förväntansfull och nervös. Har ju ingen aning om hur detta kommer gå. Jag får i alla fall den lägsta dosen som går att ge och det kan resultera i att det inte har hänt så mycket på måndag vid första blodprovet och ultraljudet, i så fall så höjer man dosen. Det är dock lättare att göra så än att sänka den. Jag hoppas att det kommer bli bra och att vi ut ett stort antal ägg precis som förra gången. Min mage är redan blå efter bara 2 sprutor så den kommer väl se rolig ut om någon vecka när jag dessutom börjat med 2 sprutor per dag. Det går i alla fall bra att sätta sprutan som är väldigt tunn och enkel att hantera. Jag fortsätter även att äta Prednisolon enligt rekommendation från Claes för att hålla immunförsvaret nere. Jag är så sjukt trött hela tiden. Vet inte om det beror på att jag inte tränar som förr, medicinerna, hösten eller något annat. Är dock jäkligt jobbigt då jag ibland har svårt att hänga med på jobbet. Idag har jag suttit hemma och pluggat och jag kan knappt hålla mig vaken. Inte kul. Tror jag ska köpa D-vitamin och kanske äta järntabletter ett tag för att se om det kan hjälpa. Jag försöker även tänka lite mer på kosten och undvika alltför mycket socker då jag känner mig så pluffsig just nu. Vill så himla gärna träna ordentligt igen men vågar inte nu när äggstockarna kommer växa massor. Ska försöka promenera lite dock och göra lättare övningar här hemma. Vi har i alla fall köpt ett 3-pack nu så denna månaden ska vi ut med 57 000 kr på IVF, 13 000 från förra FET och 44 000 för nya stimuleringar. Pratade med Falun igår och jag känner återigen att jag är så glad att vi går där även om det är lite krångligt med resorna. Det här bli i alla fall sista försöket i år, sedan stänger de för julen och jag måste vänta in en mens i alla fall. Sen får vi se hur vi gör efter jul. Om vi tar en längre paus till mars när vi är tillbaka från Thailand eller om vi gör ett försök i januari. Vi hoppas ju att detta ska bli det sista försöket men jag vågar inte tro det. Inser att detta kan ta tid och försöker ställa in mig på det. Är helt sjukt hur jag längtar efter att vara gravid igen och att få bli mamma igen!