Magont och oro

Jag har nästan konstant ont i nedre delen av magen vilket leder till att min oro att något ska hända Skorpan hela tiden finns i bakhuvudet. Ligger ofta vaken på nätterna och grubblar och tänker vilket gör att jag är väldigt trött hela tiden. Idag var vi hos MVC och då berättade jag om detta. Dels om värken men också om oron som hela tiden finns där. Barnmorskan tog detta på allvar och när vi kommer hem från semestern om 2 veckor ska vi dit igen och se hur jag mår. Jag fick även en läkartid för att försöka utreda vad det är som gör ont. Om jag fortfarande mår som jag gör nu, så ska vi även få träffa en psykolog och prata lite om oron. Hon tror och hoppas att vår semester och att Skorpan hela tiden växer så att jag kommer börja känna henne snart kommer att göra att jag mår bättre men om inte så ska de hjälpa mig. Hon sa att när man har moderkakan i fram så känner man ofta inte fostret förrän v. 22-24. Det kändes lite lugnande i alla fall och att vi snart är där. Skorpans hjärta slog så fint och det ett sådant lugn att lyssna på det. Förutom mitt järnvärde som sjunkit ganska mycket så var alla värden bra. Då jag mår illa av järntabletterna så ska jag avvakta lite till med att ta dem och se om vila och mat gör att värdet håller sig stabilt. Annars är det väl bara bita i det sura äpplet och äta tabletterna.

Det ska bli så fantastiskt skönt att åka iväg i morgon. Då vi aldrig kom iväg till NY så är denna resa så välbehövlig. Tid för kärlek avslappning och varandras samt goda vänner sällskap kommer nog att göra oss båda gott. Har lagt fram böcker som jag sett fram mot att läsa i skuggan och nu är jag redo att ge mig av :)

Halvvägs (v. 20+0)

Helt galet vad fort det har gått, hoppas nästa halva går lika fort för jag längtar som en galning efter vår lilla tjej. Känner henne fortfarande inte speciellt mycket, någon liten buff i magen ibland men inte varje dag. Hoppas det tilltar snart och att mannen får känna det. I morgon är det besök hos MVC igen, då får vi höra hennes hjärta slå igen :)

Första veckan som arbetslös har varit riktigt skön. Tagit lagom långa sovmornar och lång frukost. Träffat någon kompis för fika, lunch eller promenad, slappat på soffan på eftermiddagen. Kan nog vänja mig vid detta. Har sökt en del jobb också! Idag blir det lunch hos en kompis som är föräldraledig och sen tvättid i eftermiddag. På lördag är det äntligen dags för Thailand, gud så skönt det ska bli. Är så trött på detta skitväder. Var är vintern?
Längtar också efter underbara gudsonen och hans föräldrar.

Skorpan fortsätter bråka med mig

Inatt har jag vaknat flera gånger av att det huggit på min högra sida och det har blivit värre när jag går på toaletten. Det har fortsatt hela dagen så på vägen hem gick jag förbi MVC och frågade vad de trodde om det. Då jag nu haft ont i och problem med blåsan i 6 veckor så tyckte de att jag skulle åka till gynakuten och kolla upp det. Väl där fick jag lämna ett urinprov och blodprov. Några av sköterskorna kände igen mig från när jag låg inne och de var så himla trevliga. Fick träffa en jättebra och trevlig läkare som gjorde en undersökning och allt såg bra ut. Hon trodde att Skorpan förmodligen gjorde att min högra njure blev ihoptryckt så jag fick göra ett ultraljud på njurarna. Det visade ingenting som vanligt. Det är tydligen väldigt vanlig att få ont i den högra njuren och i vissa fall kan det gå så lång så att njuren blir skadad men det fanns inga tecken på det hos mig. De skulle skicka mitt urin på odling men jag tror ju inte att det är en infektion. Värken är helt annorlunda än vid en infektion. Det är väl förmodligen bara en annan underbar bivärkning av min graviditet. Jag trodde aldrig att det skulle vara så här jobbigt att vara gravid men jag klagar verkligen inte, är överlycklig över min lilla tjej. Önskar bara att jag kunde sluta oroa mig så över både henne och mig och kanske bli lite tuffare. Men men, det finns värre saker i livet än det.

Vår Skorpa är en flicka

I morse var vi på RUL. Jag gick därifrån med en klump i magen och kände mig inte alls tillfreds. Allt är bra med Skorpan men jag tyckte hela ultraljudet var så rutin och vi var inte där mer än 10 minuter. Jag kände att barnmorskan var ganska stressad, inte otrevlig men bara rutinmässig. Hon gick igenom allt och förklarade vad vi såg men det gick så fort. Vi hann knappt se något. Hon frågade om vi undrade något men jag var så ställd så jag glömde fråga det jag ville. Jag är så klart otroligt glad att allt såg bra ut och det känns spännande med en tjej. Nu måste vi klura ut ett namn, vi hade ju ett killnamn som vi älskade men inget tjejnamn. Jag gick i alla fall därifrån väldigt besviken och gråtfärdig, det var liksom inte som jag föreställt mig. Men efter ett tag så började det kännas bättre och jag kan nu njuta av min lilla tjej därinne. Ringde min bästa M som är i Thailand och berättade och hon blev alldeles tårögd. Känns helt overkligt att vi ska bli föräldrar till en tjej om 5 månader. LÄNGTAR!

Flicka eller pojke

Vi ligger i full diskussion om huruvida vi ska ta reda på om Skorpan är en pojke eller tjej. Vi har ändrat oss många gånger men nu lutar det åt att ta reda på det. Jag ville från början inte men känner starkare och starkare för det. Vi har kompisar som har tagit reda på det och kompisar som inte har. Jag tror inte att man ångrar sig om man tar reda på det men samtidigt så gillar jag tanken på att få höra "det blev en ..." på BB. Plus med att ta reda på det är att komma lite närmare barnet i magen, tror man gör det när man vet vilket kön det har, kunna mentalt förbereda sig på att bli föräldrar till en pojke eller flicka, kunna handla lite mer flickiga eller killiga kläder. Men min största anledning är helt klart knyta an anledningen och att jag tror att det blir mer verkligt. Minus är att man då inte kommer gå och undra vad det är och överraskningen på BB. Jag kommer längta precis lika mycket om jag vet eller inte och älska barnet precis lika mycket. Jag skulle egentligen vilja veta men inte berätta för folk att vi vet, men det blir för krångligt känner jag. Man kommer att försäga sig. Jaja, vi ska fortsätta diskussionen ikväll. Vi har ju till onsdag morgon på oss! Åh vad jag längtar efter att få se den lilla igen.

Första sparken (v. 17+6)

I torsdags var jag hos min osteopat för att min rygg skulle få lite extra omtanke. När hon höll på vid min ländrygg, jag låg på och hon höll händerna där så kände hon hur Skorpan rörde sig massor. Ett tag senare så kände jag några sparkar eller slag i magen. Det är första gången jag med en gång har förstått vad det är. Det har ju pågått en del i saker i min mage men jag tycker det har varit så svårt att definiera men nu gick det inte att ta miste. Kände sedan några till på kvällen, men inget mer efter det. Nu hoppas jag att det ska bli mer och mer för varje vecka.Min mage bara växer och växer, det är så underbart härligt att se. Inser dock att jag kommer känna mig som en elefant mot våren, tycker redan att den är i vägen och det är jobbigt att ligga ner och sova. Svårt att hitta en ställning som är bekväm. Men jag är säker på att Skorpan kommer vara värt allt när h*n kommer till oss i juni.

Ikväll kommer några vänner på middag med sin 3-åring. De ska ha sitt andra barn 1 vecka vi ska få Skorpan. Det är jättekul för de har fått kämpa en del för detta barn med 2 missfall. Men nu så verkar det ha gått vägen och vi kan vara hemma tillsammans med våra små.

Tiden rullar på

Julen var härlig, vi åkte norrut till mannens familj och där var det massor av snö och lagom kallt. Sköna promenader och mycket sömn stod på schemat för mig. Sov nog 12 timmar varje natt :) Jobbade två dagar mellan jul och nyår. Denna vecka har jag jobbat 4 dagar, är ledig imorgon och fredag. Nästa vecka är min sista vecka på jobbet sen är jag officiellt arbetslös. Känns inte så farligt längre, det löser sig ju på något sätt.

Magen växer och frodas, jag får fortfarande panik vissa dagar och tror att Skorpan har dött, även när jag ligger över toan och kräks. Jag fick en grej som man kan lyssna på hjärtat med hemma och den har vi prövat 2 gånger, är så galet lugnande att lyssna på det lilla hjärtat och känna att allt är bra. Har lovat mig att jag inte ska använda den för ofta dock. Tror att jag börjat känna Skorpan i magen men det är så svårt att veta, det rumlar runt rätt ordentligt där inne för det mesta.

Nu har vi nedräkning till Thailand, 2,5 vecka kvar till värmen och underbaraste gudsonen som jag saknar som en galning.