Den tiden i månaden när det lilla hoppet tänds...

En vecka sedan ägglossning och en vecka kvar till mens. Vi fick till det vid ägglossningen och även om jag vet att det är kört så finns tankarna där och jag har svårt att släppa dem. För vi vet ju inte, det kan ju faktiskt gå av sig själv och tydligen kan det blir lite lättare efter en skrapning. Blir ju inte bättre av att jag är komatrött, konstant kissnödig, sjukt törstig och att det spänner kring livmodern. Jag vet ju att mensen kommer komma nästa vecka och jag blir så ledsen och arg över att det ska vara så här varje månad. Kan jag inte bara få vara och inte ha stenkoll på var i min cykel jag är. Enda sättet är att skydda sig, då funkar det bra. Men det känns konstigt att skydda sig när vi faktiskt vill bli gravida, men pausen jag behöver blir inte lika bra när det är så här. Ja ja, bara att försöka koppla bort och vara helt inställd på att mensen kommer mot slutet av nästa vecka. Jag tror att det är så att jag håller på att bli sjuk för kroppen är jäkligt trött, har ju tränat väldigt hårt i 2 veckor och idag började halsen och öronen göra lite ont och dessutom kliar ögonen som fan av pollen, så det är nog därför jag är komatrött i alla fall!

Igår fick en nära vän sin lilla son och jag är så glad för deras skull men kan samtidigt känna en sån avundsjuka på allt de har framför sig. Jag vill också vara i en bebisbubbla :) Men glad är jag och ser fram mot att få träffa den lilla killen!