Dagarna rullar på.... (v 14, 13+3)

Halvvägs in i v 14, dagarna rullar på. Jag är fortfarande hemma på heltid men nästa vecka ska jag försöka börja jobba halvtid igen. Det känns väldigt skönt, jag längtar efter lite stimulans och socialt sällskap. Jag mår så mycket bättre även om vissa dagar är jobbiga med illamående och huvudvärken kommer oftare så är det så mycket bättre. Magen krånglar en del och även om jag tycker att jag sköter den så känner jag mig förstoppad ganska ofta och då får jag så ont i magen. Bebismagen växer också och den är öm. Precis som den var med L, den ömmar och det är svårt att sitta och leka med L redan nu. Det spänner och drar i ligamenten när jag gör en plötslig rörelse eller reser mig eller vänder mig i sängen. Men jag är inte orolig, jag vet att det var precis likadant med L och min livmoder var superöm hela graviditeten, jag känner av sammandragningar en del också nu. Om 1,5 vecka ska vi till barnmorskan och lyssna på hjärtat och jag ska fråga lite om ömheten då och vad jag kan göra för lindra det. Jag har som ett lugn i kroppen nu. Oron finns i bakgrunden men den är inte alls lika påtaglig och jag kan resonera kring den. Sätta ord på den och statistik på den. Det känns lättare. Men jag tycker att dessa "spökveckor" är jobbiga. Symptomen minskar och det är för tidigt för att känna bebisen. Även om man känner att livmodern växer och illamåendet finns i bakgrunden så är det jobbigt. Tanken att den har dött kommer några gånger varje dag men jag måste lära mig att hantera oron och leva med den. Den kommer alltid finnas där, precis som den finns för att något ska hända L eller någon annan som står mig nära. Man kan inte sluta leva och låta oron ta över. Det finns så mycket vi inte kan påverka här i livet och det får inte ta över.

Jag pratade med kuratorn om hur framtiden ser ut om något faktiskt skulle hända. Om det här inte slutar bra. Jag inser idag att jag är klar med IVFer, jag orkar inte gå igenom det igen. Jag kan inte utsätta mig för det en gång till. Det tar för mycket av vårt liv och det är ett bra liv vi har. Det är inte antalet barn som visar hur bra ens liv är. Det är så mycket annat som är viktigt. Vi har L och hon är allt och lite till, bebisen i magen är en enda stor bonus.

L är så söt hon frågar ofta om hon får känna på magen och hon säger, vad stoor din mage är. Vi förklarar att den kommer bli jättestor och snart kommer hon kunna känna när den sparkar. Igår sa hon att bebisen kan sova i hennes säng men sen ångrade hon sig. Bara hon och mamma får sova i den. Men hon skulle önska sig en säng till bebisen i 4 års present :) Jag tror hon kommer bli en fin storasyster min älskade L.