Tillbaka på jobbet, hjärtslag och en helg som inte blev som den skulle (v 15, 14+1)

I fredags flög vi ner till Malmö för att bo hos Js bror och även träffa kompisar från Belfast som var i Köpenhamn under helgen. Natten till lördag vaknar vi av att L kräks i sängen, sen kräktes hon 8 gånger på 2,5 timme. Har aldrig varit med om något liknande. Hon vaknade dock ganska pigg och ville ha mat. Sen hostade hon och kräktes lite igen. Vi beslöt oss för att ta in på hotell istället då vi inte ville bo i vardagsrummet hos Js bror med en magsjuk L. Vi pratade även med en läkare på SOS International som sa att vi inte fick flyga hem som planerat på söndagskvällen. L hostade kräktes en gång till på lördagen men däremellan ville hon äta och var ganska pigg. Vi lyckades i alla fall möta upp med våra vänner som vi inte träffat på 4 år och det var så mysigt även om det inte blev så länge och lite avskilt i hotellobbyn. Sen sov vi alla som stockar hela natten. Läkaren ringde igen på söndagen och då gav han oss klartecken att flyga hem på kvällen. Så himla skönt, vi ville bara hem. Igår fick L vara hemma så hon kunde ta det lite lugnt och äta mat igen. Jag skulle dock på en lunch med jobbet och hon fick följa med. Precis när jag ska parkera bilen så hostar hon och kräks ner hela sig och bilbarnstolen. Det var bara att vända och låta henne sitta 10 minuter helt nerspydd. Jag ringde Vårdguiden då vi tror att det är slem i magen och luftrören som är problemet. Hon har haft en riktig slemhosta i 4 veckor och varit hemma i omgångar pga det. Sköterskan tyckte att det lät som att det är det som är problemet och då hon hostat så länge så skulle vi kolla upp det. Har fått en tid hos husläkaren på torsdag. Hon hostade och kräktes lite grann en gång till på kvällen men idag har det varit bra så hon får gå till förskolan i morgon igen.

Idag har jag jobbat igen, första gången på 6 veckor. Har varit på en kurs hela dagen, var väldigt kul att träffa kollegorna igen och jag ser fram mot att gå till jobbet igen i morgon. Idag blev dock en heldag och jag känner att det är mer än jag klarar av. Jag var väldigt trött på eftermiddagen och illamåendet gjorde sig påmint. Så halvtid blir nog lagom, då kan jag vila på eftermiddagarna.

Oron kommer och går. Jag har svårt att släppa den helt. Det är otroligt jobbigt nu när jag mår så mycket bättre. I lördags tror jag dock att jag kände bebisen för förta gången. Den var som ett litet pick nere på vänstra sidan, ett par gånger och inget mer. Idag plockade jag fram en doppler som vi hade när jag väntade L och jag hörde bebisens hjärta, det är så underbart att höra den där otroligt snabba lilla pulsen. Jag kolla min egen puls och den var mycket lugnare så det  måste vara bebisens jag hörde. kan inte komma på vad annat det kan vara. Det lugnade mig mycket. Jag berättade för de på jobbet som inte vet om att jag är gravid idag och varför jag varit sjukskriven. Det är jobbigt att berätta för det känns som att jag lurar mig själv. Den lilla djävulen säger, men vem tror du att du är, du vet ju inte om du är gravid, den kan ju ha dött. Det är så jobbigt att hela tiden höra den där rösten i bakgrunden. Samtidigt så går det inte att ta miste på den växande magen och enorma brösten. Men rädslan finns där hela tiden. Önskar så att den ska släppa. Att jag ska sluta känna mig fånig när jag berättar att jag är gravid. Att jag ska fatta att jag är gravid just nu!