Akuten, dropp och hopp (v 11, 10+3)

Den här veckan har inte varit rolig någonstans. I torsdags förra veckan så började jag må lite bättre och orkade till och med gå ut och äta med några vänner på kvällen. På fredagen var illamåendet som bortblåst och oron kom som ett brev på posten, även om vi hade fått se den lilla dagen innan. Lördagen var också helt okej men på söndagen vände det igen. Min oro nådde liksom toppen, det var ju exakt så här det var förra gången. På måndagen mådde jag skit och framför allt så var jag så yr att jag knappt kunde stå och fick hjärtklappning också. Jag ringde Vårguiden som skickade mig till den vanliga akuten för att kolla upp yrseln och hjärtklappningen. Det gick ganska fort och allt såg bra ut. Men mitt HB hade sjunkit från 126 till 113 så det kunde vara förklaringen till tröttheten och yrseln. Varken tisdagen eller onsdagen blev bättre och jag blev mer och mer matt och yr. Då tycker jag ändå att illamåendet inte är lika illa längre och jag får ju i mig både vätska och lite mat varje dag. Ringde i alla fall gynakuten på SöS för att höra vad de sa och de tyckte jag skulle komma in så de kunde kolla näring och vätska. Vi åkte in i morse och fick komma in ganska fort. Man tog blodprover och satte ett vätskedropp. Efter någon timme fick vi träffa läkaren som sa att proverna såg bra ut så det var bara att fortsätta som jag gör men innan jag gick hem skulle jag få ett näringsdropp också för att ge mig lite skjuts på vägen och förhoppningsvis lite mer energi. Jag fick även göra ett snabbt VUL och allt såg bra ut med den lille. Jag var så nervös för jag tyckte hon tog sån tid och höll på så innan hon sa att den rörde på sig och hjärtat slog. Jag gick tillbaka till min säng och J åkte till jobbet då droppet skulle ta ca 3 timmar. Jag lyssnade på lite poddar och musik och plötsligt så började jag gråta för det gick upp för mig att när vi har tagit oss så här långt så är oddsen faktiskt stora att vi kommer ta oss hela vägen. Det är första gången jag känner så, att det faktiskt kanske kommer gå. Vi kommer få träffa detta barn i vår.

Jag har börjat med järntabletter och Movicol för att magen inte ska packa ihop helt. Nu på kvällen känner jag mig faktiskt lite piggare och jag orkade tom plocka ur diskmaskinen. Nu ska vi äta pannkakor och sen ska jag försöka njuta av att inte må sjukt illa för en stund!