Ruvardag 4

Jag vågar knappt skriva det eller säga det ut i luften men jag fick en sån stark känsla igår att embryot har fäst. Inte för att jag graviditetstecken men för att jag känner mig så lugn i kroppen. Livmodern spänner och drar som mensvärk och ibland känns det i ryggen. Jag har fått ont i halsen vilket jag hoppas är ett tecken på att immunförsvaret är lågt. Idag har det pirrat lite i mina bröst, men det vet jag inte var det betyder. Magen är inte alls lika svullen som förra gången vilket är väldigt skönt. Kände aldrig av något i brösten när jag väntade L. Det är så himla tidigt än och i morse när jag vaknade kände jag mig tom igen men så under dagen så har den lugna känslan landat igen. Jag kommer se tillbaka på denna text om det misslyckas och tycka att jag är pantat för man kan inte veta, men känslan finns ändå där. Jag ska tillåta mig att njuta av känslan för oavsett hur jag tänker och känner så kommer slaget bli lika hårt när blödningen kommer och testet är negativt.

Har en ganska fullspäckad vecka på jobbet och en del efter jobbet också denna vecka så hoppas att den kommer försvinna fort och utan att jag hinner tänka för mycket. Bävar dock för fredag, det var då blodet började förra gången. Får låta bli att gå på toa hela dagen på jobbet så jag slipper bryta ihop där. På lördag ska vi ha inflyttningsfest vilket ska bli så kul. Blir ju dock utan alkohol för mig vilket inte gör något om det är för att jag är gravid men tråkigt om det inte är så. Men men, kan inte göra något åt det!

Ruvardag 2

Igår så hade jag lite mensvärk till och från och så högg det till vid livmodern ett par gånger. Jag hade fruktansvärd huvudvärk hela dagen igen, gissar att det är lutinus. Är hemma själv med L och hon är väldigt hostig. Det resulterade i att jag inte somnade förrän framåt 02.00 i natt. Hon har hostat och haft sig och jag har varit rastlös i kroppen och väldigt varm om benen och fötterna. Påminner lite om känslan efter kortisonsprutorna när L höll på att komma i vecka 30. Men inte alls lika starkt som då. Är väl Prednisolon som spökar. Magen är inte alls lika svullen och jobbig som förra gången, tycker inte att den är svullen alls faktiskt. Idag har jag känt av lite mensvärk  men inget annat. Är hemma och vabbar idag, L sover nu sedan 2,5 timme. Jag sov med henne första timmen vilket var väldigt skönt. Vi ska nog ta oss ut i solen en stund sen när hon vaknar. Hon är hostig och snoret flyger en halvmeter när hon nyser men ingen feber så en kortis ner på gården i eftermiddag.

Jag har mejlat hemläkaren idag och bett honom börja fundera på nästa stimulering. Är inställd på att detta inte har funkat. Försöker att inte tänka så mycket men vill planera framåt. Slaget kommer att bli hårt oavsett hur jag försöker tänka. Är i alla fall glad att jag inte påverkas lika mycket i kroppen ännu som jag gjorde förra gången. Denna väntan, gissar att det kommer vara mycket värre om en vecka. Det var då jag började småblöda förra gången. Om jag tar mig igenom fredagen utan blod så kommer hoppet stiga och då blir fallet ännu större. Men jag ska försöka hålla mig från att tjuvtesta för tidigt. Kanske gör det nästa lördag, vi får se.

Nu ska jag njuta av en härlig helg med min snoriga unge :)

Ruvare

Klockan tio satte vi oss i bilen i ett ösregn och började köra mot Falun. Jag stirrade konstant på telefonen och bad den att inte ringa för i så fall hade embryot inte klarat upptiningen. När klockan slog 12 och jag visste att det hade överlevt så satt vi på McDonalds i Gävle och tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag hade nog inte ens själv förstått vilken anspänning det hade varit. Vi körde vidare mot Falun och var där ganska tidigt. Satt i väntrummet och läste en stund och så fick jag infarten till droppet som jag skulle få sedan. Vi fick en annan läkare idag, Samira. Hon var väldig trevlig och förklarade varför de ville testa med droppet. Hon försökte uppmuntra mig att tänka positivt och att inte stressa. Även om detta inte funkar så har vi alla odds med oss och vi är fortfarande unga och allt ser bra ut. Jag vet inte om det hjälper för jag pendlar så mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Tydligen är det så i alla fall att vissa kvinnor får en form av infektion i livmodern efter en graviditet och detta gör att den sedan stöter ut embryot. Jag hängde inte med på om detta hände bara vid IVF graviditeter eller vid vanliga också. Man har i alla fall sett väldigt bra resultat med detta dropp. Det används vid stora operationer och vid transplantationer och det är efter att ha sett effekterna vid transplantationer som man började att testa det vidare och sen använda vid IFV och även för kvinnor som får upprepade missfall. Jag hoppas och ber att det ska funka för oss. Utöver droppet så ska jag denna gång även ta Prendisolon och Trombyl samt Lutinus som jag även fick förra gången. Jag tog en lutinus direkt efter droppet och redan i bilen på väg hem började magen svullna. Det är helt galet och obehagligt.

Vi pratade lite om framtiden då jag vill ha en plan B, jag kan inte slappna av annars. Läkaren tyckte vi skulle prata med hemläkaren och be honom börja fundera på medicinering vid ett nytt IFV, då jag blev överstimulerad på väldigt små mängder hormoner förra gången så kan det bli lite krångligare att få till det så att det blir bra denna gång utan att jag överstimuleras. Jag ska ringa dem nästa vecka tänkte jag. Vi kommer att kunna starta vid en eventuell blödning om 2 veckor vilket känns skönt. Jag vill bara köra på nu. Vi kommer att få köpa ett 3-pack också vilket känns bra, mindre stress så!

Nu ska jag ta det väldigt lugnt i några dagar och bara mysa med underbara L medan maken är iväg på konferens.

I morgon...

...vid denna tid ruvar jag förhoppningsvis på en perfekt liten blastocyst. Är så sjukt nervös att den inte ska överleva upptiningen men jag ju samtidigt att chanserna är väldigt höga men man kan aldrig veta innan. Så otroligt jobbigt. Jag lägger också sjukt stort hopp till droppet och hoppas verkligen att det ska göra susen denna gång. Jag vill så gärna bli gravid nu, vill ha en liten bebis till nästa sommar. Vill att L ska få ett syskon, vill åka till Thailand en hel vinter igen. Åh jag vill detta så mycket! Snälla låt det gå vägen denna gång. Jag ska glatt må illa i 20 veckor, ha konstanta sammandragningar och bli sjukskriven i v 30 om jag bara får bli gravid igen. (inser att jag kommer ångra i alla fall illamåendebiten sen men jag tar mig igenom den). Snälla snälla snälla!

Intralipid dropp

På förmiddagen idag så ringde de från Falun och sa att de hade diskuterat vårt FET igår och läkaren tyckte att vi skulle prova med Intralipid dropp. Jag har ju läst lite om detta på andra bloggar och de jag följer har faktiskt lyckats när de fått detta. Det ska bryta ner immunförsvaret som tydligen kan vara boven när tillsynes perfekta embryon inte fäster i vad som ser ut som en perfekt livmoder. Jag trodde att man kanske behövde ha försökt mer för att få detta eller att man hade andra problem. Men läkaren tycker absolut att vi ska prova. Jag kommer att få dropp i 2 timmar efter återföringen på onsdag och om det blir en graviditet så kommer jag får det 1-2 gånger till sen. Det kostar 2 000 kronor per gång, men med tanke på att detta är vårt sista embryo och det sedan kommer kosta åtskilligt mer att göra en helt ny IVF så är 2 000 kronor inga pengar. Om jag blir gravid så kommer jag kunna få droppet i Stockholm nästa gång vilket ju är ett plus i alla fall. Är väldigt spänd och förväntansfull nu. Känns så himla skönt att de försöker med något annat och hitta nya vägar för att vi ska lyckas. Har ingen aning om jag kommer få ta andra mediciner också, vissa får tydligen ta fragmin-sprutor också men jag vet inte. Hatar dem sprutorna men kommer självklart ta dem med glädje om det funkar! Fem dagar kvar nu, sen är jag ruvare igen :)

I morgon ska mamma och jag till Underbara barnmässan och Hem och Villa mässan och kolla runt lite. Alltid kul att kolla på barngrejer och se vad som finns.

Ägglossning och nu är det snart dax igen!

Fick omslag på ägglossningstestet i morse så pratade med Falun idag. Kl 14.00 på onsdag ska vi dit. Så himla nervös att embryot inte ska klara upptiningen, men chanserna är stora så får ha hoppet kvar.
Ikväll har jag haft så sjukt ont igen, alvedon, ipren och värmekudde är det enda som lindrar. Om jag har förstått det rätt så spricker mina blåsor och det kommer ut vätska som gör att det gör så ont. Helt vidrigt är det och magen börjar bli rejält uppsvälld igen. Har unnat mig lite lösa fina blusar och tröjor som jag kan dölja pluffset i nu och förhoppningsvis en växande bebismage snart :)

Snart ägglossning

Märker på kroppen att ägglossningen är på gång, skulle tro att omslaget blir på onsdag eller torsdag. Känns bra, då är vi på gång snart igen Falun innan dess så jag slipper sitta och åka själv. Tar nog tåget om det blir så att jag får åka själv. Tiden rullar på ganska fort och det är skönt. Vill bara göra nästa försök nu. Är så sjukt nervös men ska verkligen försöka koppla bort. Det bara kommer fungera denna gång, så är det!

Träffade en kär vän idag som gifte sig i somras och gissa vad. Hon är gravid, på första försöket. Jag är så himla glad för hennes skull men samtidigt så kan jag inte låta bli att känna avundsjuka, varför ska det vara så lätt för vissa. Varför ska vi behöva kämpa så och betala så mycket pengar för något som är så självklart enkelt för andra. Jag hoppas verkligen att vi kommer få vara föräldralediga tillsammans. Vi bor bara 5 minuter från varandra så vore himla kul.