Snart ägglossning

Märker på kroppen att ägglossningen är på gång, skulle tro att omslaget blir på onsdag eller torsdag. Känns bra, då är vi på gång snart igen Falun innan dess så jag slipper sitta och åka själv. Tar nog tåget om det blir så att jag får åka själv. Tiden rullar på ganska fort och det är skönt. Vill bara göra nästa försök nu. Är så sjukt nervös men ska verkligen försöka koppla bort. Det bara kommer fungera denna gång, så är det!

Träffade en kär vän idag som gifte sig i somras och gissa vad. Hon är gravid, på första försöket. Jag är så himla glad för hennes skull men samtidigt så kan jag inte låta bli att känna avundsjuka, varför ska det vara så lätt för vissa. Varför ska vi behöva kämpa så och betala så mycket pengar för något som är så självklart enkelt för andra. Jag hoppas verkligen att vi kommer få vara föräldralediga tillsammans. Vi bor bara 5 minuter från varandra så vore himla kul.

Ruvardag 13, TD

Precis som vi visste så var testet negativt i morse. Dagen har varit bra och det känns skönt att gå vidare och fokusera på nästa försök. Pratade med Falun som beklagade och vi kom överens om att jag ska ringa när ägglossningen kommer så prövar vi igen. Ska försöka må bra och leva som vanligt i några veckor nu. Är bara att acceptera att livet är en bergochdalbana just nu och det är bara att försöka göra det bästa av situationen och överleva.

L har förövrigt kommit in i en väldigt ocharmig period och trotsen börjar visa sig. Hon blir så förbannad när hon inte får som hon vill. I morse vaknade hon och skrek att vi skulle starta barnprogrammen. Väldigt charmigt. Sen vägrar hon att somna på kvällarna. Hon var ju som en dröm tills strax innan hon blev 2 år. Vi bara la henne på kvällen och så somnade hon själv. Nu tar läggningen allt mellan 30 min och 2-3 timmarna. Hon gallskriker om vi lämnar rummet men håller bara på om vi är där. Det är så sjukt jobbigt och frustrerande och något vi måste få bukt med. Vi har dock ingen aning om hur. Hon sover 45 min 1 timme på förskolan och jag tror vi ska dra ner det till max 30 min och se om det blir bättre.

Ruvardag 11

Idag kom mensen och allt hopp rann ur mig. Får ta det där förnedrande testet på tisdag och sen ringa Falun och berätta. Om jag tänker rätt angående ägglossningen så är det ju bara 2,5 vecka tills vi förhoppningsvis får tillbaka det sista embryot. På ett sätt är det skönt att bara få det bekräftat att det inte funkat, livet mellan hopp och förtvivlan är verkligen inte kul. Avslutade dagen med att hälla ut en halv burk golvolja i klädkammaren och där bröt jag ihop.

Vår stora lilla tjej har i helgen fått en stor säng, vi har plockat ner spjälsängen och gjort det mysigt med massa kuddar och en sänghimmel. Hoppas att vi under nästa år får ta fram spjälsängen igen.

Ruvardag 10

Igår kom det små rosa flytningar, nästan bara med lutinusen men någon gång när jag torkat mig också. Spenderade hela dagen med att analysera toapapper. Magen spänner fortfarande och det bekanta illamåendet smög sig på till och från igår. Jag är helt säker på att det är kört men någonstans finns ju hoppet. Jag vet att det är normalt med lite rosa flytningar men då jag testade negativt på ruvardag 7 så är jag ändå inställd på att det faktiskt är mensen som är på gång. Idag har det fortsatt, inga mängder alls och inte varje gång även om jag tycker det är lite mer än igår. Även lite när jag torkar mig. Är väldigt rosa, inte rött eller brunt. Jag håller fan på att bli galen. Jag vet ju innerst inne att det är kört och det är nog min räddning just nu. Även om jag förstås hoppas. Funderar på hur det är med nästa ägglossning. Visst borde den komma ungefär när den normalt kommer även om mensen inte kommer igång ordentligt innan jag slutar med lutinus. I så fall är det ca 3 veckor kvar till nästa insättning.

I helgen är svärföräldrarna här och vi har burit ner Ls spjälsäng i förrådet och tagit upp en 120 cm säng till henne. Hon är så svårlagd just nu och somnar bara med någon av oss bredvid i vår säng så vi känner att hon lika bra kan få en egen stor säng som vi kan natta henne i. Vi ska ta en sväng till Ikea snart och köpa lite kuddar och en sänghimmel till henne :)

Kan det bli tisdag snart så att jag kan gå vidare!

Ruvardag 7

Testade minus idag. Har sedan i söndags varit helt säker på att det inte gått vägen. Känner mig helt tom förutom denna jävla uppblåsta mage som molar och spänner och som jag försöker dölja på jobbet. Har dessutom varit på konferens och varit tvungen att tacka nej till alkohol inför arbetskollegorna som nu förmodligen spekulerar. Sen kom fakturan från Falun idag, 11 000 kr. Och allt detta för INTE GRAVID. Sånt jävla hån! Har gråtit i Js famn i 30 min och nu tänker vi framåt. Hoppas att mensen kommer i morgon som den ska och inte jävlas med mig. Jag vet att testdag är först om 6 dagar men jag känner ju i hela kroppen att det inte funkat. Jag plussade ju med L på ruvardag 8. Vi har ett embryo kvar i frysen sen blir det till att starta om från början igen. Jag oroar mig så för pengarna och för stressen jag utsätter mig för. Tänker tanken att bara skita i det, vi har ju L och hon är fantastisk. Samtidigt så vill jag få vara gravid igen och få uppleva allt med ett barn till. Är bara så ledsen och arg för att det är så orättvist. Tänker då mest på pengarna. Det lägger på 100 % mer stress helt klart. Jävla skit rent ut sagt. Varför kan inte min kropp bara funka som den ska.

Ruvardag 4

Jag försöker att koppla bort och det går ändå ganska bra. Blir dock påmind varje dag när magen känns lite annorlunda och liksom drar lite samt att den allteftersom dagen går bara blir större. På eftermiddagen ser den ut som den gjorde i 4:e månaden med L. Helt galet och den spänner och är obekväm. Det påminner mycket om hur det kändes med överstimuleringen, trycker mot revbenen och är jobbigt. Jag vet ju att jag omöjligt kan vara överstimulerad men jag gissar att det är progesteronet som spökar. Jag har också väldigt ont i huvudet nästan hela tiden. Även det en biverkning av lutinus. Har ingen aning om hur detta har gått. Ikväll smög sig det bekanta illamåendet på lite och idag har jag känt att jag vill äta hela tiden. Är helt omöjligt att jämföra med graviditeten med L då allt blev så konstigt med överstimuleringen och jag omöjligt kan säga vad som var tecken på graviditet och överstimulering. Jag vet dock att det riktiga illamåendet kom först i vecka 7. Jag hade heller aldrig ont i brösten så det förväntar jag mig inte heller som ett tecken denna gång. Funderar på att tjuvtesta men vet inte när. Med L plussade jag på ruvardag 8, då var det väldigt tydligt streck. Undrar om det skulle synas ett svagt sträck på ruvardag 5 eller om jag ska vänta några dagar till. Samtidigt tänker jag att jag inte vill veta att det inte har funkat, då är det bättre att ha ovissheten. Men då går jag och bygger upp ett hopp som sen kommer att krossas. Gah, detta är olidligt. Min mamma är helt säker på att det går vägen. Hon kände så med L också. Åh vad jag hoppas, jag vet att det bara är att försöka igen och det kommer att lyckas tids nog. Men jag känner en stress över pengarna denna gång. Det är väldigt mycket pengar och jag vet att vi löser det, men det är så mycket annat som får försakas istället vilket känns tråkigt. Såklart är ett syskon värt det och vi kommer inte ångra det men det hade varit kul att slippa betala för det och kunna resa eller göra annat kul.

Vi har haft en sådan fantastisk helg. Vädret har varit otroligt och vi har varit ute nästan hela helgen. Igår var vi hos bästisarna på Värmdö och hängde hela dagen och idag har vi röstat och sen lekt i olika lekparker med mormor. Vi avslutade med middag på Orangeriet och nu lägger J L medan jag kollar på valvakan.

Tjohoo

Idag flyttade en perfekt liten blastocyst in, nu ska den bara boa och bli kvar. Behövde bara tina upp en så en finns kvar i frysen. Allt såg bra ut och nu är det bara att vänta och vänta. Jag hatar denna väntan. I rummet där vi träffade barnmorskan efter insättningen så hittade vi en bild på vår underbara L. Det var så konstigt att se, hon är kanske 4 veckor på den bilden. Känns så underligt att hennes lilla syskon kanske finns i min livmoder just nu. Hen har legat i 3 år och väntat på att få växa till en liten bebis. Åh vad jag hoppas!

På onsdag händer det!

Fick omslag på ägglossningsstickan i torsdags och det innebär att på onsdag åker vi till Falun för att sätta tillbaka ett embryo. Tänk, det kan bli Ls syskon, som blev till samtidigt som L.

I fredags hade jag ägglossning med besked, det gjorde helt galet ont i högra och jag fick rusa in på toan på jobbet ett par gånger för att jag trodde jag skulle spy. Min mage var/är väldigt uppblåst och känns obekväm. Idag har jag varit hos hemläkaren och kollat slemhinnan. Den såg perfekt ut och han kunde också se att en jätteblåsa hade lossnat på höger sida så han förstod att jag hade haft ont. Han räknade aldrig folliklarna på den högra sidan men på den vänstra var det i vart fall 12 stycken. Det är väldigt mycket. Det är normalt att ha upp till 5 stycken på varje sida. Jag har mer än det dubbla. Det kan förklara varför jaga blir så uppblåst och verkligen känner av min ä. Antalet ägg har ingen betydelse denna gång men det känns skönt för framtiden om vi skulle behöva göra ett nytt plock. Det kan också vara en förklaring till att jag inte blir med barn på naturlig väg. Hemläkaren tyckte i alla fall att allt såg bra ut och chanserna att det ska lyckas denna gång är 40-60 %. Det känns bra. Han sa att det inte är omöjligt att lyckas på första gången igen, det händer. Men det är heller inte konstigt om det inte funkar. Jag försöker vara inställd på att det inte ska gå vägen, men samtidigt så känner jag mig väldigt positiv. Jag är så säker på att vi aldrig får till en befruktning på egen väg och att det är det som är problemet. Att få ett embryo att fästa det kan jag.

Min mens är förväntat till torsdag nästa vecka och om den inte kommer så har det förhoppningsvis funkat. Det blir en lång väntan. Som tur är har jag mycket på jobbet fram tills dess så jag hoppas att det ska underlätta lite. Jag hatar detta, det är det värsta som finns denna väntan.