fortsatt gravid? och illamåendet börjar ta över mitt liv (vecka 7, 6+1)

Sedan några dagar tillbaka är illamåendet ett faktum. Det sitter i nästan hela dagen, är okej på förmiddagen men eftermiddagen och framför allt kvällen är ett helvete. Men så idag har det inte varit lika illa och direkt kommer tankarna. Nu har den dött, nu är det kört! Inte åh vad skönt med någon timmes paus från total spykänsla, kvälningar och yrsel utan mu är det död. Det är det enda jag kan tänka. Samtidigt som jag nästan har ångest över att det förmodligen bara kommer bli värre nu och vara så här i ca 10 veckor innan det börjar vända. Det tär på psyket nåt förbannat. Nu när jag dessutom är totalt medveten om att möjligheten finns att jag går igenom flera veckor av detta för ingenting. Det är ju en sak om det leder till ett barn men när det slutar med MA eller missfall så är det fan ännu vidrigare. Än så länge biter jag ihop på jobbet och totaldäckar när jag kommer hem istället. De senaste kvällarna har varit ett helvete och jag mår så illa när jag lägger mig att jag knappt kan sova. Inge höjdare. Jag har lite saker jag vill få gjort på jobbet och mitt mål är att jobba denna vecka och tom onsdag i nästa vecka i alla fall men är det alltför illa sen så kommer jag se till att bli sjukskriven. Det är ingen som tackar mig för att jag sitter och mår skit på jobbet! Jag vill ju inte ta några tabletter om jag absolut inte måste och jag tänker definitivt inte ta tabletter för att kunna jobba, det  är inte värt det.

1 vecka och 2 dagar kvar till VUL, är så vansinnigt nervös. Är så inställd på att få höra att där inte slår något hjärta. Jag tror att mitt hjärta kommer brista då. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det en gång till. Det får inte hända, jag kan inte!