Den senaste veckan har inte varit något vidare. Mår sjukt illa i princip hela tiden. Har nu varit hemma från jobbet i nästan två veckor är sjukskriven en månad till till och börja med sen får vi se. Ska dock försöka vara med på en utbildning i morgon och tisdag men är osäker på om jag faktiskt kommer klara det. Klarar knappt av dagarna hemma som bara består i att ligga på soffan eller i sängen men jag ska ge det ett försök.
Har varit på akupunktur två gånger och tycker inte att det hjälper något mot illamåendet, däremot så försvann huvudvärken och hon masserar nacken och ryggen också vilket är behövligt när jag bara ligger ner annars, ska ge det några gånger till tänker jag.
I fredags så träffade jag en läkare på MVC som var väldigt bra (visade sig också vara svärfar till en kollega). Han sa att det är kroppens sätt att ta hand om graviditeten som gör att man mår illa och att vissa får det betydligt värre än andra. Det är ett gott tecken på en hälsosam graviditet. Jag vet ju det men kan ändå inte släppa att jag fortfarande mådde illa efter att tvillingarna stannat av. Men jag inser nu att jag inte mådde så här illa så det är ett gott tecken. Han sa att jag såg lite uttorkad ut och att jag behövde koncentrera mig på att få i mig vätska. Det var prio ett. Sen skulle jag bara äta sånt som jag är sugen på, typ så som jag gör nu. Han tyckte att jag skulle ta Primperan och att det inte alls är kopplat till missfall. Jag tog en igår kväll och har tagit en idag, Vet inte om de hjälper så mycket, mår fortfarande sjukt illa. Känns jobbigt, för jag har på något sätt förlitat mig på att om jag väl tar dem så kommer det bli bättre. Jag märker direkt när jag behöver få i mig något, typ varje till varannan timme för då blir jag sjukt illamående och kroppen försöker kräkas men jag får inte upp något. Mitt lilla hopp just nu är att det faktiskt började vända efter v 12 med L även om det höll i sig till och från nästan halva graviditeten så blev det mycket bättre och det är inte så långt kvar. Jag bara hoppas att det blir likadant denna gång,jag vet inte hur jag ska palla annars. Gråter mig till sömns ganska ofta för att jag är så slut och trött på att må så här. Jag har ingen ork och bråkar ofta med stackars L som inte fattar något. Jag har verkligen sänkt ribban här hemma och försöker att inte stressa upp mig över saker men en tjej med 3 årstrots går en på nerverna även på en bra dag.
Vi pratade även om min livmodertapp och hur vi ska följa upp det. Läkaren tycket att vi skulle kolla den vid v 22-23 och sen igen närmare v 30 då det ofta är då den börjar påverkas för att trycket blir större. Han sa också att det var väldigt positivt att jag faktiskt gick hela vägen med L till slut. Jag hoppas verkligen att allt ser bra ut i v 22 för annars kommer jag inte få åka till Jamaica och det har jag sett fram emot i nästan ett år nu och dessutom kommer de andra som ska med bli så ledsna. Men jag tror det kommer gå bra, det började inte förrän v 30 med L.
Oron kommer och går. Det är mer en skräck att det ska komma blod eller att vi på VUL på torsdag ska få höra, tyvärr. Jag har nog börjat tänka att jag är gravid och kan se framåt samtidigt som jag vet hur skört det är och fortfarande är livrädd för att det ska tas ifrån mig. Jag kan inte säga att jag gläds över att vara gravid för det vågar jag inte samt att jag faktiskt inte har orken just nu. Illamåendet tar musten ur mig jag orkar inget annat. Helt ärligt är det svårt att vara glad när man mår såhär och det känns så himla ledsamt att känna så. Jag har ju kämpat och längtat så länge efter detta och så blir det såhär igen. Det kommer att bli bättre om jag får fortsätta vara gravid det vet jag men just nu är livet ganska piss. Men jag har rätt att känna så, även efter allt kämpande.
I morgon går vi in i v 10, veckan som tvillingarna slutade leva. Det är nervöst. Jag hoppas och ber att vi ska få se ett hjärta slå på torsdag och jag vet att efter det så är risken otroligt liten, men den finns alltid där. Det kan hända närsomhelst men någon gång måste jag börja tro också, bara inte riktigt ännu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar