I helgen har bebisen varit väldigt lugn och jag har knappt känt den röra sig. Jag har druckit kallt och bråkat med den men bara fått lite eller inget gensvar. I morse fick jag panik och satt och grät. Bestämde mig för att ringa förlossningen, visste om jag tillhör dem från idag eller i morgon. Det var i morgon men den snälla barnmorskan lyssnade och gav råd ändå. Hon sa att det var helt normalt för den kan lägga sig med ryggen utåt. Hon samtidigt att eftersom jag känt den så mycket och ganska länge så förstod hon att jag var orolig. Om jag kände att jag behövde stilla oron och koppla av så skulle vi absolut åka on till gynakuten. Jag bestämde mig för att ge det ett försök till och mannen försökte lyssna med dopplern och tillslut gick fick vi respons i form av några sparkar. Jag tycker det är svårt att veta om det är hjärtat man hör i dopplern eller flödet i navelsträngen men tänker att om den har dött så borde flödet inte finnas heller men jag vet inte om det stämmer. Det kändes i alla fall lugnare när jag känt några ordentliga buffar. Vi har varit iväg hela dagen och då sover den oftast. Nu på kvällen har jag bråkat massa med den igen och då svarar den så jag känner mig lugnare. Inser dock att oron verkligen ligger nära och hur fruktansvärt rädd jag är att den ska dö.
På den bra sidan så fick vi en liggdel till vagnen och lite tillbehör av våra vänner. Vi ska även köpa en spjälsäng och barnsäng till landet av dem samt babysitter och gåstol för en billig peng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar