Igår var det ett år sedan vi åkte till Falun och fick tillbaka embryot som visade sig bli enäggstvillingar som vi sedan förlorade. Vi har gått igenom så mycket sorg, oro, rädsla men även hopp och tro på att det kommer bli bra under detta år. Det har varit ett väldigt prövande år och många tårar har runnit. Det är galet hur fort detta år har gått. Jag tänker en hel del på hur vårt liv hade sett ut idag om vi hade fått behålla dem. De hade varit runt 4 månader idag om allt hade gått bra. Hade vi varit helt slutkörda eller hade det flutit på bra. Jag ältar inte men undrar mest hur livet hade blivit. Jag sörjer dem fortfarande och jag sörjer på ett sätt att vi aldrig kommer få bli tvillingföräldrar, det är något speciellt med det. Vi har några bekanta som ska ha tvillingar till våren och jag kan verkligen känna en avundsjuka. Samtidigt så är jag glad över denna extra tid med bara L. Det händer så mycket nu och vi har så kul tillsammans samtidigt som det är otroligt krävande och därför är det skönt att det bara är hon och vi nu. Jag tror att vårt liv helt klart hade sett väldigt annorlunda ut med två små till, vi hade nog blivit mer begränsade än vi kommer att bli med en till och framförallt då det kommer vara fyra år mellan dem. Vi pratar redan om en långresa nästa vinter, något vi inte hade givit oss på med två små. Jag kan redan nu längta efter tre månader i värmen utan krav och måsten. Och att få uppleva det med L när hon är större och verkligen förstår hur härligt det är. Jag tror att saker ibland händer av en anledning och när vi väl får möte den här lilla filuren som boar i min mage nu så kommer det kännas självklart att det är hen vi har väntat på och kämpat för. Gud så vi längtar efter dig där inne...
Åh vad fint skrivet ❤️
SvaraRaderaLivet är inte alltid lätt att förstå.
Kram
Nej det är verkligen inte alltid lätt att förstå varför saker händer och varför man ska utsättas för så hårda prövningar men så ibland faller det bara på plats 💕 Hoppas du och magen mår bra, snart är längtan över! Kram
RaderaLivet har verkligen mycket att ge både på gott och ont, å det finns nog en mening med allt även om vi inte alltid kan eller ska förstå det fullt ut. De konstiga är att nästa allt brukar för det mesta ordna sig till slut också. Vi som kämpar och har kämpat har besökt många vägskäl för att ta ställning å komma vidare på våra krokiga resa. En del når målet andra inte, sånt är livet.
SvaraRaderaVill tipsa om ett barnprogram på svt play inför L:s kommande uppgift, det heter "Astrid ska bli storasyster". Jättefint barnprogram, jag såg det själv för ett par månader sedan =)
Kraam <3
Väldigt kloka ord B! En vän sa en gång "att allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut" Jag tror det ligger något i det, att man finner en mening och ett sätt att leva i det som är! Sen går det aldrig att komma ifrån hur det har påverkat en och hur sorgen ofta förändrar en som person.
RaderaTack för tipset om barnprogrammet ska visa det för L!
Stor kram H