Igår var jag på kontroll hos MVC och allt såg bra ut. Bebisen var otroligt livlig i magen och hon hade fullt sjå att hitta hjärtljuden men tillslut gick det. Behövde ju aldrig bli orolig eftersom jag kände hur den flaxade runt. Mitt blodtryck var väldigt lågt igen (100/50) och järn 108 så det har sjunkit lite men är ganska stabilt. Jag känner mig faktiskt lite piggare i kroppen trots en envis förkylning. Stannade hemma igår och jag tror att det kanske var det som behövdes för på kvällen mådde jag mycket bättre i alla fall. Jag tycker att sammandragningarna har lugnat ner sig ganska mycket för tillfället vilket är väldigt skönt. Både för oron och för kroppen. Nästa besök hos barnmorskan blir efter Jamaicaresan i v 27.
I tisdags var jag hos kuratorn igen. Vi pratade en del om en eventuell depression och vad jag känner och hur jag mår. Vi kom fram till att vi ska träffas lite oftare ett tag och försöka bena ut hur jag känner inför allt. Att vi snart är i mål, att familjen då kanske är komplett. Hur jag ska förhålla mig till alla år av kämpande. Att jag inte kan känna total lycka, min oro mm. Vi pratade om oron och risken för att jag kan få en förlossningsdepression och hur vi ska undvika det. Vi pratade också en del om hur det är mellan J och mig och det var väldigt skönt. Jag skulle inte säga att vi har det dåligt men det är heller inte jättebra. Vi har båda haft ett otroligt jobbigt år, både gemensamt men fysiskt också var för sig. Det tär på vårt förhållande helt enkelt. Vi bråkar inte men vi glider ifrån varandra. Vi är sällan nära varandra, vi är typ aldrig intima och det som oroar mig mest är att vi inte kramas och pussas som vi i alla fall gjort mycket förut. Jag vet att vi behöver jobba på vår relation om vi ska orka med en massa nya småbarnsår och min plan är att vi ska försöka sätta oss ner en kväll och prata igenom hur vi mår och vad vi måste göra. Bara orken kunde infinna sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar