RUL, cervixmätning och läkarsamtal (v 20, 19+1)

Tror ingen av oss sov något vidare alls i natt, jag var riktigt nervös och J förkyld. Vi var på Danderyd i god tid då det inte var någon trafik alls. Vi fick först komma in för mätning av tappen och den var lång och fin (37 mm), eller i alla fall så lång som den kan vara efter en konisering. Läkaren kunde heller inte se att den påverkades när jag fick en sammandragning så det var väldigt bra.

Sen fick vi träffa en annan läkare som gjorde rutinultraljudet. Allt såg bra ut och hon tog sig tid och förklarade vad hon tittade på och visade oss alla fingrarna, fötter, ögon näsa mm. Vi kollade bort när hon höll på vid höfterna och vet alltså inte vad det är för en liten filur därinne. Förutom att den är perfekt och väldigt livlig. Jag tycker den är mycket livligare än L var. Jag känner den flera gånger varje dag. Häromdagen kände J för första gången. Undrar om den kommer vara lika livlig utanför magen.

Sen gick vi ner till BB Stockholms Specialistmödravård. Det var så annorlunda mot SöS. Mycket lugnare och fräschare lokaler. Det kändes så harmoniskt på något vis. Där var några med en alldeles nyfödd liten och gud så små de är. Gud så jag längtar efter de där första nyfödda veckorna.
Vi fick träffa en väldigt trevlig överläkare som bad mig berätta lite om graviditeten med L och så sa hon lite om vad hon trodde. Hon tyckte inte att det lät som att min tapp är för svag och kommer öppna sig helt plötsligt utan att det är sammandragningarna/värkarna och trycket av barnet som tillslut påverkar den. Jag frågade henne om det kan ha varit så att kroppen kände av att flödet inte var så bra och därför ville starta förlossningen där i v 30 med L och hon sa att hon trodde att det kan vara så. Att kroppen på något sätt ändå känner på sig. Hon sa att det var väldigt positivt att jag ändå gick hela vägen och att de ska göra allt för att det blir så igen. Jag ska gå på kontroller varannan vecka till att börja med och så får vi ta det allteftersom. Som det såg ut idag så kan vi åka till Jamaica. Vi har två kontroller till innan resan och hoppas att tappen inte ska ha påverkats under den tiden. Hon sa att det är för tidigt att planera för förlossningen men jag kände att hon ändå lyssnade när jag sa att det hade varit otroligt jobbigt för mig och att jag tycker att jag borde ha blivit igångsatt tidigare. Hon sa också att en igångsättning ofta är lättare andra gången. Jag velar otroligt i vad jag vill men lutar just nu åt att jag vill föda vaginalt men vi får se hur graviditeten utvecklar sig. Jag känner att det har stor betydelse helt enkelt. Jag fick i alla fall bra förtroende för BB Stockholm och de läkare vi har träffat än så länge har varit väldigt bra och verkligen lyssnat på mig.

Som belöning för allt så köpte vi lite små söta kläder på Newbie efteråt. Åh vad jag längtar efter att få sätta dem på vår lilla bebis.

Läkartid för mätning av tappen och depression? (v 19, 18+4)

Var hos läkaren på MVC i onsdags och fick träffa den läkare som vi träffade när vi precis fått veta att vi väntade tvillingarna. Jag gillade verkligen henne då och även nu. Vi pratade om min trötthet och att jag inte förstod vad den kom ifrån och hon tittade på mig sa att hon tror jag har en depression och att jag bör gå tillbaka till husläkaren och prata om det och förmodligen få antidepressiva. Hon sa att barnet inte mår bra av att jag mår dåligt. Det känns så stort på något sätt att jag skulle vara deprimerad, jag är ju bara så trött och orkar inget och har tappat aptiten både på mat och livet, men jag skyller det ju på tröttheten. Har inte tänkt att tröttheten har en annan källa än att kroppen är trött. Jag läste på en del om depression och graviditet och inser att det förmodligen är så. Läkaren sa att med tanke på allt som varit, alla IVFer, MA:et och allt runtomkring så är det inte konstigt att jag känner mig nere. Nu när allt äntligen verkar gå bra så är det svårt att bara vara lycklig. Jag är ju fortfarande så orolig för allt. Jag inser att jag är otroligt stressad över hur resten av graviditeten kommer bli. Jag är orolig för att det ska bli precis som med L och kanske ännu värre. Det är ju på väg dit redan nu. Jag är rädd att jag inte ska orka helt enkelt! Jag ska till kuratorn snart igen och ska ta upp det här med henne då och se vad hon tror. Eventuellt får jag väl prata med husläkaren igen och kanske börja med tabletter. Jag vill ju inte att det ska bli värre och framförallt inte efter förlossningen.

Sen pratade vi om sammandragningarna och hon tyckte inte om att de kom så mycket som de gör i vila. Hon ville att detta kollades upp snart och inte om 4 veckor. Så nu har vi en tid på Danderyd på tisdag för RUL och mätning av tappen och sen en läkartid på Specialistmödravården efteråt för att lägga upp en plan. Hon sa att i värsta fall, om tappen är påverkar, så kommer man sätta ett cerklage. Jag tror dock inte att tappen kommer vara påverkar men det är skönt att få det kollat och sen veta att de kommer göra fortsatta kontroller resten av graviditeten. Jag hoppas så sjukt mycket att allt ser bra ut så att vi kan åka till Jamaica om 5 veckor. Jag längtar som en galning efter den resan och känner att jag verkligen behöver den och jag det är så många som påverkas om jag inte får åka. Men vi får ta en vecka i taget och hålla tummarna.

Tiden flyger iväg och den extrema tröttheten (v 19, 18+0)

Herregud vad veckorna går fort, två veckor kvar till halvvägs. Julen är förbi och jag tycker det är ganska skönt. Mest massa stressande även fast vi verkligen tagit det lugnt. Förra måndagen blev jag jättekonstig i kroppen och fick sätta mig ner fler gånger på jobbet för att inte svimma. Jag gick hem lite tidigare och gick förbi MVC för att fråga dem vad de trodde. Jag blir bara tröttare och tröttare och kroppen hänger inte med. Jag fick en tid till läkaren nu på onsdag. Jag ringde också min vårdcentral för jag ville ta lite prover. Jag var där förra onsdagen och proverna såg bra ut. Järn var 115 så det håller sig stabilt och är ju inte alltför lågt. Däremot så sa hon att när det rasar fort så som mitt gjorde så är det jättesvårt för kroppen att återhämta sig. Hon tyckte att jag skulle vara sjukskriven på heltid men jag vill ju inte det. Är så otroligt tråkigt att vara hemma. Hon tyckte det var bra att jag ska till läkaren på MVC och sa att de får bestämma vad som ska göras. Jag tänker lyssna på den läkaren och hon tror att jag behöver vara hemma på heltid så får jag väl vara det. På ett sätt vore det skönt för jag är så trött men samtidigt är det tråkigt och jag stressar lite över pengarna också. Vi klarar oss men vi kan ju knappt spara något och det är ju lite saker som ska köpas innan bebis kommer, men det löser sig. Vi har fonder som vi kan ta av om det krisar. Jag måste tänka på mig och bebisen i första hand.

Julafton blev lugn men ändå inte. L lämnade sina nappar till tomten den 23 december och hon sov otroligt dåligt den natten och även vi. Sen klagade hon på att det gjorde ont när hon kissade så vi fick åka till närakuten och kolla upp det. Ingen urinvägsinfektion dock vilket var skönt. Hon fick även en hostmedicin då hostan är tillbaka med besked. Vi har hos min bror med familj på julafton, det var 13 vuxna och 2 barn och väldigt stojigt och vi var så trötta. L kändes väldigt varm på kvällen och jag tog tempen som var 39 grader så vi tackade för oss och åkte hem vid 20.00. Det var skönt. Hela familjen sov innan 22.00. Juldagen spenderade vi hemma i pyjamas och lekte med alla julklappar, väldigt skön dag. Nu jobbar J igen och jag och L är hemma. Det kom äntligen lite snö så vi var ute på gården en stund idag och lekte sen har vi fixat på Ls rum och bara varit hemma.

Jag har fullt sjå att hålla mig vaken och sammandragningarna kommer dessutom ofta när jag rör på mig. Jag känner bebisen nästan varje dag och i förra veckan kände jag också utanpå magen när den sparkade. Vi är i full diskussion om vi ska ta reda på kön eller inte. Jag vill inte och J vill. Jag är väldigt nyfiken men skulle verkligen vilja låta bli. Vi får se hur det blir. Knappt två veckor till RUL. Ska bli så kul att få se bebis igen och förhoppningsvis få höra att allt är bra med den. I helgen köpte vi en bedside crib av några vänner som skulle sälja sin. Den är hos min bror som ska ha barn i januari nu och så får den flytta hem till oss i maj förhoppningsvis.

Sparkar (v 17, 16+5)

Så coolt. Ligger på sängen och läser och så känner jag hur bebis sparkar och kollar på magen och man kan se utanpå när den sparkar. Ropade på J som också hann se en spark!

Tiden rullar på, kurator och sammandragningar (v 17, 16+3)

Tiden går och likaså veckorna, nu har 40 % passerat och jag är gravid i femte månaden, helt galet. Magen växer och det är ingen tvekan om att jag är gravid nu. Det går ganska bra att jobba men jag måste verkligen vila på eftermiddagen annars kommer illamåendet och huvudvärken som ett brev på posten. I tisdags var jag hemma och sov nästan hela dagen med världens huvudvärd. Tror jag tog ut mig lite för mycket i helgen. Det är så svårt för jag vill ju hitta på saker nu när jag äntligen mår bättre men kroppen är inte där.

Jag var hos kuratorn i tisdags morse (med världen huvudvärk) och vi pratade mycket om graviditeten med L och förlossningen. Hon var ganska chockad över att det vägrade sätta igång mig tidigare men framförallt över att de inte gjorde ett snitt när förlossningen inte kom någonvart efter 26 timmar. Jag vet ju inte riktigt vad jag vill denna gång. Egentligen vill jag ha ett planerat snitt, både för att jag inte vill behöva gå igenom en förlossning igen men också för att jag ska kunna njuta av den sista biten av graviditeten och inte vara konstant orolig över förlossningen. Jag är dock tveksam då jag tror att det blir jobbigare efteråt med ett snitt. Men det kan bli väldigt jobbigt efter en vaginal förlossning också och en sådan kan även sluta i ett akut snitt. Vi pratar mycket om det här hemma och och känner att vi vill få ett planerat snitt godkänt i alla fall och sen får vi se om vi ändrar oss. Vi ska få en remiss till specialistmödravården  och kommer väl träffa dem i mars någon gång.

Sammandragningar har ökat den senaste veckan och det kommer ganska många varje dag, även när jag vilar. De gör inte ont men magen är öm ändå. Idag ringde jag och rådgjorde med MVC men de tyckte det var normalt än så länge och att jag skulle tänka på att vila mycket och inte lyfta/bära tungt. Jag är ju ledig en del över julen nu och förhoppningsvis så blir det bättre då. Är ganska stressigt på jobbet och jag har svårt att koppla bort det då vi har så mycket att göra och jag får dåligt samvete över att jag bara jobbar halvtid samtidigt som jag inser min begränsning. Det är liksom halvtid sjukskriven eller heltid som gäller och med halvtid så hoppas jag att kunna jobba lite längre i graviditeten. Jag får helt enkelt skärpa till mig. Samtidigt skriker kroppen efter att få träna och ryggen/nacken värker. Provade att göra 15 min yoga sen och 10 min avslappning nu på kvällen och det känns skönt och gick bra. I januari ska jag börja på gravidyoga också. Det ska bli skönt. Har fryst mitt Sats-kort då jag inte riktigt vågar träna där. Känns bäst så.

Hjärtslag (v. 16, 15+0)

I morse var vi hos barnmorskan och pratade lite om hur jag mår och planering för förlossning. Vi kom fram till att en remiss ska skickas till läkare på Specialistmödravården för diskussion om förlossningssätt. Jag kommer få komma dit runt v 30. Det ska även skickas en remiss till läkare på Odenplan för att mäta tappen efter 23 fullgångna veckor. Jag berättade att sammandragningarna börjar komma ofta vid ansträngning nu. Barnmorskan sa att det är okej vid ansträngning men att de ska försvinna vid vila och inte göra ont. Jag tycker inte att de gör ont men magen ömmar ganska mycket. Jag är lite orolig för hur det ska utvecklas men försöker att inte stressa över det. Barnmorskan sa dock att jag ska vara lite uppmärksam med tanke på hur det var med L.

Vi fick lyssna på hjärtljuden och hon visade mig hur högt upp livmodern sitter nu och jag kunde känna kanten på livmodern. När vi lyssnade på hjärtljuden så hörde man när bebisen sparkade. Jag längtar så tills jag kan känna bebisen ordentligt varje dag. Jag frågade även om RUL vilket är så sent och hon sa att de gärna gör dem så sent för då kan de se organen bättre och upptäcka även mindre fel på tex. hjärtat. Vi behöll tiden, även om jag fick boka om den om jag ville. Det är en månad kvar tills dess och jag tror jag ska klara det. Jag kan alltid lyssna på hjärtat här hemma om paniken sätter in.

Det är otroligt skönt att jobba deltid. Jag är rätt trött efter lunchen och att gå hem vid 13.30 och kunna vila några timmar är guld värt. Unnade mig lite nya sköna kläder som magen får plats i idag och så fick jag hem en present för att jag prenumererar på Vi föräldrar, gravid. LCC gravidolja mm var det i paketet, den ska jag smörja magen med från nu!

Järn 112 (fortsätter med 1 järntablett om dagen och järnrik kost)
Blodtryck 125/60
Hjärtslag 145 per minut

Jobb och bakslag (v 15, 14+5)

I onsdags och torsdags jobbade jag halvdag och det kändes på eftermiddagen och kvällen. Huvudvärk och illamående. På torsdagskvällen hade vi julbord med jobbet vilket var trevligt men magen var så spänd och gjorde ont. Var hemma vid 21.30 med en mage stor som en ballong. Sov som en kratta under natten och mådde illa. Vid 05.00 kräktes jag. Igår mådde jag illa hela dagen. Sov massor och försökte få i mig lite mat men det har precis som att vara tillbaka i de värsta veckorna. Nästan ännu värre psykiskt när jag ändå börjat må så mycket bättre igen. Inatt har jag i alla fall sovit bra och nu på morgonen mår jag mycket bättre. Har huvudvärk men inget illamående i alla fall. Jag har huvudvärk nästan varje dag och det är så jobbigt. Det tar verkligen på krafterna. Vi ska till barnmorskan på måndag och jag ska fråga henne lite om huvudvärken då. Jag hoppas verkligen att jag ska kunna fortsätta jobba för det gör mig så gott psykiskt. Det är så kul att få komma ut och träffa lite folk och aktivera hjärnan lite.

Jag berättade för några kollegor om bebisen och det känns så konstigt att berätta. Det är som att jag inte har rätt att berätta. Jag känner ofta "vem tror du att du är" när jag säger nåt. Det är så tråkigt att känna så!

Hormonerna är i alla fall överallt. Just nu sitter jag och storbölar när L dansar till Frost. Hon har precis upptäckt filmen och älskar den som alla andra barn.