Så har man gjort det

Så har man gjort det, jag har fött ett barn. .

Vi åkte in för igångsättning i måndags kl 19.00. Man gjorde kontroller och beslutade hur man skulle gå tillväga. Det beslutades att jag skulle ta Cytotec som är värkstimulerade. Det har stått en del i tidningarna om detta på sistone och jag frågade lite om det. Läkaren fick mig i alla fall att känna mig trygg. Den första av max 8 doser intogs kl. 21.30 och sedan skulle de tas varannan timme. Efter 2 doser började jag känna lite mer av sammandragningarna men inte mycket. Vi fick in en säng till J på rummet och satt i allrummet och kollade på fotbollen. Vi sov sedan hela natten. Jag fick en lite starkare smärtstillande tablett och sov rätt bra på den. Blev ju dock väckt varannan timme för Ctg och ny dos. Vid tretiden på onsdagen gjordes en undersökning och jag var nu öppen 2 cm och tappen helt utplånad. Värkarna var svaga och helt hanterbara och inte heller regelbundna. Det beslutades att en gel skulle läggas vid livmodern så att jag förhoppningsvis skulle öppna mig mer. Gelen skulle sitta i 6 timmar. Efter 4 timmar började värkarna kännas lite mer och komma något mer regelbundet. Jag tog ett bad och försökte slappna av. Badet var väldigt skönt. Vi 22-tiden  gjordes en ny kontroll och inget hade hänt. Det beslutades att sätta en ballong som ska trycka mot livmodern och stimulera den. Det gjorde tyvärr så ont att de fick ta ut den. Förmodligen låg den och irriterade. Jag fick vila i två timmar och sen gjordes en ny kontroll. Barnmorskan lyckades då sätta en elektrod på Skorpans huvud och vattnet började då sippra ut. Vid midnatt gick vattnet ordentligt och det var som att trycka på en knapp. Helt plötsligt var värkarna väldigt intensiva och täta. Jag försökte använda lustgasen men fick det inte att funka. Vi bad om hjälp men jag tycker inte att vi fick någon bra hjälp. Jag kunde inte känna när en värk var på väg, det gjorde ont hela tiden. Det gick heller inte att tyda det på Ctgn, den var liksom överallt. Jag började känna att jag fick panik då jag inte hade någon kontroll alls. Då kände jag att det här går inte, jag klarar inte av detta. Jag får panik. J försökte lugna mig och han gjorde verkligen allt han kunde. Tillslut bad jag om att få en epidural. Då jag fortfarande bara var öppen 2 cm var barnmorskan tvungen att kolla med läkaren. Det godkändes i alla fall. Det tog kanske 30 min innan narkosläkaren kom och jag har inget minne av den tiden förutom att det gjorde vansinnigt ont hela tiden och att jag låg och spände mig hela tiden och försökte andas lustgas. Barnmorskan var till ingen hjälp alla. Hon och undersköterskan var knappt i  rummet. Jag förberedes i alla fall för epiduralen och narkosläkaren kom. Det tog nästan 50 minuter att sätta den och han fick försöka flera gånger och bedöva om på olika ställen då det var så svårt att få in den. Jag kom då på att det kanske var pga min rygg och mina diskbråck. Barnmorskan sa att det står det inget om i dina journaler och jag sa att vi hade inte pratat om det. Jag hade ju ingen aning om att det kunde vara ett problem. Jag hörde narkosläkaren säga att jag kan försöka en gång till men inte mer. Den paniken jag kände då var overklig. Jag har aldrig mått så dåligt förut. Till slut så fick han i alla fall till det och efter ca 20 minuter så var i princip alla smärta borta. J berättade då att läkaren sagt att han om det inte lyckades skulle hämta en kollega som var mer erfaren, men jag hörde aldrig det. Jag såg bara framför mig att jag skulle behöva fortsätta ha så här ont tills hon var ute. Jag var nu öppen 4 cm. De närmaste 2 timmarna slumrade både jag och J till. På 2 timmar öppnade jag mig till 9 cm utan att knappt känna något alls. Epidural är verkligen det mest fantastiska i världen. Klockan var nu 04.00 och vi trodde att hon nog skulle vara ute snart. Men sen stannade allt av igen och Skorpans puls skönt väldigt mycket vid varje värk. De tog ett blodprov på henne för att se hur hon mådde. Det såg okej ut så det var bara att fortsätta. Hennes puls fortsatte dock att sjunka och ett nytt prov gjordes ca 1 timme senare. Fortfarande okej. Jag fick ligga i massa olika ställningar för att se om hennes puls blev bättre men icke. De drog då ner på epiduralen och satte in värkstimulerande. Jag vet att jag försökte förklara att det inte var en bra ide, att jag hade tillräckligt med värkar ändå. Läkaren sa då att det de inte hade något val, hon behövde komma ut snart. Värkarna tilltog i styrka igen och gjorde galet ont. Jag prövade lustgasen igen men mådde bara illa av den. J var underbar. Tillslut så höjde de epiduralen igen då jag inte fick några krystvärkar utan bara ont igen. Ett tredje blodprov togs på henne som också såg bra ut. Kl 07.00 var det skiftbyte och jag började äntligen få lite svaga krystvärkar. Den nya barnmorskan och undersköterskan var mycket bättre och jag kände mig tryggare. Läkaren kom in strax efter 07.30 och helt plötsligt blev det bråttom. Det beslutades att hon behövde tas med sugklocka. Jag fick börja krysta själv och kl 08.00 sattes sugklockan. Läkaren drog ut hennes huvud på 2 värkar och jag krystade ut kroppen på en sista värk. Hon hade navelsträngen löst ett varv runt halsen. Hon var lite blå och hade svårt att andas så barnläkaren tog henne och J följde med. Hon fick lite hjälp att andas och efter ca 10 min kom J in med henne igen. Lydia föddes kl. 08.12 den 13 juni 2012,
3 295 gram, 51 cm lång och 33 cm huvudomkrest. Själva krystandet och framfödandet var övermäktigt och underbart. Jag tycket verkligen det var häftigt och det gjorde inte ont. Men var jobbigt i pausen då halva huvudet var ute och jag väntade på en värk för att få krysta igen. Aldrig har jag velat ha en värk så mycket. När huvudet var ute så gled kroppen ut på nästa värk. Läkaren fick forcera armarna lite bara. Jag fick sys ganska mycket men det var inte alltför illa med tanke på hur fort allt gick. Under tiden fick jag upp henne på bröstet och den känslan som kom då går verkligen inte att beskriva. Att äntligen få se henne och hålla henne. Vi fick lite tid att bara vara och sen kom den eftertraktade brickan med mackor och cider in. Tyvärr var jag lite för omtöcknad för att kunna njuta av den. Efter ca 2 timmar fick vi åka upp till BB avdelning 53, rum 1. Vi fick lite lunch och tog en dusch. L sov mest och jag ammade lite. Vi slumrade av och till under dagen. Barnläkaren tog en titt på hennes ena armbåge som var väldigt blå. Att amma gjorde ont och det blev bara värre för varje gång. Även om hon fick ett bra grepp så kändes det inte bra och jag kunde se att det började bildas blåsor på bröstvårtorna.

Mamma och min bror med fru kom på besök på kvällen. Min bror och fru hade även skickat ett blombud tidigare på dagen med en mamma barn bukett och en liten nalle.

Den första natten var jobbig då hon kräktes mycket fostervatten och hade svårt att komma till ro. J somnade och hon ville bara ligga vid bröstet som gjorde jätteont. Hon ammade mellan 23.00 och 02.00 då hon äntligen var nöjd.  Jag väckte J och bad honom ta henne då jag var helt slut. Jag fick sen sova 4 timmar och sen tog jag henne igen. Hon somnade om så jag sov 2 timmar till.

På torsdagen blev det bara värre med amningen och jag fick ångest inför varje gång jag skulle amma, men jag försökte och försökte. Min bästa kompis kom förbi på lunchen, annars så vilade vi mest. Barnläkaren gjorde en rutinkontroll och allt såg fint ut. Hon hade lite ont av sugklockan och fick lite alvedon mot det. Jag fick alvedon och pronaxen för smärtan vid bristningarna. Det gjorde ont men inte så mycket som jag trodde att det skulle göra.

Andra natten sov hon ganska mycket men jag hade fortfarande jätteproblem med amningen. Bad om hjälp och barnmorskan bara tryckte henne till bröstet. Jag grät nästan. På fredag morgon kom den vanliga barnmorskan, Eva, tillbaka. Hon såg direkt hur jag mådde och sa att jag skulle ta en paus från amningen. Jag handmjölkade och matade sedan L med sked eller kopp. Det gick ganska bra. På eftermiddagen började jag pumpa. Vi hade dock svårt att få i henne mat, hon bara grät och grät. En annan barnmorska, Therese visade oss hur vi skulle göra och det blev lite lättare. Jag köpte en salva och luftare till brösten och lät dem vila. På fredags morgonen upptäckte man att L fått gulsot men det var fortfarande under gränsen för behandling. Hon hade gått ner till 3 025 gram, helt normalt. På kvällen kollades gulsoten igen, det hade stigit men var fortfarande okej. Vi bestämde oss för att stanna en natt till på BB. Kollade på Sverige matchen och sov sen nästan hela natten.

Kl 06.12 på fredags morgonen föddes J och Ns andra son. Vi träffade dem på en annan avdelning sen.

På lördag förmiddag försökte jag amma igen, men det gjorde så ont. Började gråta och Therese kom in och pratade med oss. Hon fixade en tid till måndag på amningsmottagningen så att jag kan få hjälp. Jag skulle även få med en pump hem och inte amma något på ett par dagar. Gulsoten verkade ha stannat av så vi kunde åka hem. Fick en tid till måndagen för kontroll igen. Vi hade lite avstämningssamtal och sedan fick vi åka hem efter lunch. Mamma kom och hämtade oss och stannade kvar på middag. Det var jättesvårt att få henne att äta och till slut gav jag upp och gav henne flaska. Hon fick i sig det hon skulle och var nöjd. Det blev dessutom en mysig stund för oss.

Jag har reflekterat mycket över förlossningen och känner att jag inte är nöjd med hur allt blev. Jag känner att jag inte fick något bra stöd av barnmorskan som vi hade den sista natten då vi verkligen hade behövt den. Det kändes som att hon inte hade läst mitt förlossningsbrev. När jag frågade henne om hon läst om min Lichen i journalen så sa hon att hon hade det men inte visste vad det var. Vi har ju gått på en utredning för att se om jag ens ska föda vaginalt och så har barnmorskan inte koll på vad Lichen är. Hon kändes mest nonchalant och ointresserad av mig. När allt var som värst och de inte fick till epiduralen så kände jag att om vi ska försöka få ett barn till så vill jag redan innan veta att jag får ett snitt. Nu känner jag att jag nog skulle vilja föda igen för jag tror att det verkligen kan vara en bra upplevelse med rätt stöd och bemötelse. Jag är stolt över min egen insats och evigt tacksam för J. Han var verkligen helt fantastisk och underbar.

VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN UNDERBARA DOTTER.

13 juni 2012 kl 8.12

Igår morse kl 8.12 föddes vår lilla Lydia. Jag går omkring i ett lyckorus. Hon är helt perfekt.  3 295 gram och 51 cm så större vad man uppskattat henne till men alldeles lagom. Känslan går inte att beskriva. Kärlek vid första ögonkastet för både mig och Jonas. Hon ligger och sover på Jonas bröst nu och värme som finns i min kropp när jag ser dem är överväldigande.

Denna väntan

De hade fullt på förlossningen så nu väntar vi på att de ska ringa och säga när vi kan komma in. De kommer att bli idag, men ingen aning om när! Jag är askass på att vänta. Stirrar konstant på telefonen :)

Idag ska vi (mest jag) föda barn (v. 40+2)

Wow, idag är det dags. Lyckades till slut somna igår kväll, med mycket pirr i magen. Sov ända till 10.30 idag, skönt, känner mig rätt utvilad och redo för mitt marantonlopp. Äter nu en ordentlig frukost och ska försöka få i mig köttbullar och makaroner senare. Hoppas att vi får en tid ganska snart efter kl. 12.00 då jag ska ringa. denna väntan är inte rolig. Är så sjukt nyfiken på hur lång tid det kommer ta från att det startar till det att hon är ute. Tänk, vi kanske blir föräldrar idag, förhoppningsvis i morgon i alla fall. Nervöst!

Jag hade dessutom tippat helt rätt på båda matcherna igår och fick 6 poäng i tipset. Ikväll är det Sveriges tur. Och mitt älskade England!

Sista dagen hemma med Skorpan i magen (v. 40+1)

Idag är det sista dagen som jag är hemma och Skorpan ligger tryggt i min mage. I morgon börjar det på riktigt. Känns väldigt konstigt. Kommer verkligen sakna magen och att känna henne böka runt där inne samtidigt som det ska bli så skönt att slippa ha ont och vara så tung och osmidig. Är verkligen spänd och nyfiken inför förlossningen och hur jag ska hantera den. Det är ju helt omöjligt att veta. Är rädd för att jag ska få panik och bara skrika men hoppas att det inte ska bli så utan att jag tillsammans med J och barnmorskan ska göra det hela till en fin upplevelse som jag kommer minnas med mest glädje.

J sov borta i natt då han var på svensexa. Det kändes lite nervöst att vara själv. Har dessutom haft mardrömmar men allt gick bra. Han verkar ha haft det kul också. Vi pratade flera gånger igår och stämde av läget. Jag hade väldigt mycket täta sammandragningar hela kvällen men de gjorde inte ont så jag gjorde bedömningen att det var lugnt och att om det skulle hända något så kunde han ta en taxi hem.

Mamma och jag gick på stan och jag köpte en klänning till lillebrors bröllop. Köpte inte skorna då jag känner att jag bör vänta tills efter förlossningen. Mina fötter är så svullna just nu så vore dumt att köpa dem och så är de för stora. Jag fick även 2 fina linnen av mamma som jag kan ha i sommar. Är så trött på de kläder jag har hasat runt i hela vintern så ska bli kul att få ha lite andra kläder i sommar. Har sett en jättefin lång kjol på Esprit som jag ska köpa. Ska kolla om den finns i affär, annars får jag beställa den på Ellos. Tycker det är så svårt med storlek dock så vill helst kunna prova.

Idag ska vi fixa med det sista, köpa lite energimat och annat att ha med till BB. Blir kanske lite biljard också, om det går med den stora magen. Det lär ju dröja innan vi kan spela igen. Även om vi nog kan ta med henne i vagnen någon gång.

Väntar och väntar (v. 40+0)

Denna väntan är olidlig, vet ju att det som längst är till måndag och sedan kommer det börja hända saker. Det känns helt overkligt, att veta det. Så måste det kännas när man har ett planerat snitt också. Man vet liksom när det ska ske. Sen kan det ju i och för sig ta ett par dygn innan hon kommer men vi hoppas på att det ska gå ganska fort. Jag tror hon kommer komma på tisdag, 2012-06-12, det är ett bra datum tycker jag.

Idag är J på min lillebrors svensexa. Han har telefonen med sig och har lovat att endast dricka några öl. Eventuellt kommer han sova borta i natt vilket känns lite nervöst men han är bara ett telefonsamtal och en taxi hem borta så det ska nog gå bra även om något startar i natt. Förhoppningsvis ska det ju inte vara över på en timme :) 

Själv ska jag gå på bio med mamma i eftermiddag och se What to expect when you´re expecting. Det känns som en lämplig film. Ska även gå en sväng på Åhlens och spana lite på klänning till bröllopet. Kan ju inte köpa någon förens veckan innan så att kroppen hunnit komma tillbaka så mycket som möjligt men det kan ju vara bra att reka lite. Har även sett skorna jag vill ha, vet inte om det är så smart att hitta dem först, men jag ska ha dem. Klänningen får helt enkelt anpassas till skorna :) Sen blir det fotboll ikväll!

Bloggens framtid

Har funderat på om jag ska fortsätta skriva efter att Skorpan har kommit. Jag tänker skriva ut och göra en bok av bloggen som jag ska ge till Skorpan när hon är stor. Jag har kommit fram till att jag vill fortsätta skriva men inte i denna blogg. Jag ska nog göra en som vänner och familj kan följa, där jag kan lägga upp bilder så att de som inte bor nära oss kan se och läsa om Skorpans liv. Även om de flesta i vår närvaro vet om vår historia så känns bloggen för personlig för att jag vill att alla ska läsa den. Kommer därför lägga ner den efter att Skorpan föds och antingen skapa en bebisbok eller en ny blogg. För mig har det varit en bra dagbok och jag är verkligen glad att jag skrivit om hur det har varit då jag förmodligen kommer ha glömt bort mycket av det snart.

BF idag (v. 39+6)

Om Skorpan var en av de där 5 % barnen så skulle hon komma idag. Än finns tid men det känns inte som det. Det gjorde det däremot inatt vid 1 tiden då "mensmolet" var riktigt ordentlig men det gav sig ju efter ett tag som vanligt. Nej jag räknar med igånsättning på måndag. Känns ganska tryggt tycker både J och jag, att få vara på förlossningen hela tiden.

Överburenhetskontroll (v. 39+5)

Fick göra kontrollen idag istället då jag haft minskade fosterrörelser de senaste dagarna. Gjorde ett Ctg där Skorpans puls rusade rätt ordentligt ibland, uppe över 170 slag/minut. Det hängde dock samman med att min puls var uppe i 120 slag/minut. Jag är ordentligt slut och pulsen rusar rätt ofta när jag rör på mig också. Det är också tungt att andas när jag står upp. Fick träffa en ny läkare (igen) men han var väldigt bra. Han tyckte allt såg fint ut med Skorpan men att jag inte skulle behöva ha det så jobbigt med sammandragningar etc. Han gjorde en undersökning och gjorde bedömningen att jag är redo för en igångsättning. Det fanns inga tider i helgen men vi fick en på måndag. Vi ska ringa kl 12 och få en tid på eftermiddagen. Helt galet, förhoppningsvis är hon här senast på tisdag då. Hoppas vi kan se Sverigematchen i sällskapsrummet. Förmodligen med alla andra vars bebisar bestämt sig för att komma på måndag. Känns helt galet att om en vecka är hon är, vi kanske tom. är hemma från BB igen. Snart ska jag få se och hålla min lilla tjej.

Hjälp (v 39+3)

Insåg precis att med eller utan igångsättning så kommer Skorpan att komma snart. Om 2 veckor kommer hon vara här oavsett. Allt står klart här hemma och vi längtar, men är vi redo. Blir man någonsin redo. Hur mycket jag än längtar efter att förlossningen ska starta så är jag också livrädd. Det blir ju väldigt definitivt då. Sen är vi tre för resten av livet. Vi har en dotter för alltid. En dag kommer jag förhoppningsvis att bli mormor. Men innan dess finns det massor av dagar och händelser att se fram emot och fira. Den första och kanske största måste väl ändå vara när vi får se och hålla henne första gången :)

Kontroller (v 39+2)

Allt såg fint ut och hon hade växt ca 300 g, väger nu ca 2 800 g. Har väldigt mycket sammandragningar och de känns ner i ryggen en hel del. Läkaren gjorde en undersökning och tappen är fortfarande mjuk och nu ca 1 cm lång. Hon kom inte åt att göra en hinnsvepning. Har nu fått en tid på fredag morgon för överburenhetskontroll och vidare planering. Hoppas att de kommer åt att göra en hinnsvepning då. Ultraljudsläkaren sa att det vore bäst om man kan reta och stimulera tappen så att förlossningen kom igång av sig själv. Vi får hoppas att det ska gå att göra på fredag. Det går ju i alla fall framåt, som J säger. Själv känns det inte så men jag vet att gör det. Är bara så himla trött. Nu är sammandragningarna ca var 10:e minut och de gör rätt ont. Lär hålla på så ett par timmar till och sen lägga sig under natten.

V 39+2

Vi har haft en lugn helg och mest varit inne då det regnat ute hela tiden. I lördags var vi dock på min kusins lilla tjejs 1 års kalas, det är verkligen ett litet Mirakel. Hon föddes i v. 27+6 och vägde 799 gram men är idag (förutom liten) en helt normal liten tjej utan några men alls.

I eftermiddag är det dags för ny flödesmätning och viktskattning samt Ctg. Jag ska även be läkaren göra en underökning och se hur tappen ser ut. Har extremt mycket sammandragningar och molande värk i ryggen men det vill liksom inte sätta igång ordentligt. Jag är helt slut och magen är så otroligt öm. En del av mig hoppas att det krympande SF-måttet i fredags betyder att fostervattnet har minskat eller att hon inte har växt så mycket. Då kommer de att sätta igång mig. Det är en hemsk och självisk tanke men men den finns där. Ju närmare datumet vi kommer ju mer oroar jag mig för att något ska hända henne där inne magen. Jag är även orolig för hur jag ska orka då jag är så slut av alla sammandragningar. Men om jag känner min lilla tjej där inne rätt så mår hon prima och lagt på sig några hundra gram till :) Jag får helt enkelt hålla mig till tåls.

MVC besök, 1 vecka till BF (v. 38+6)

Trodde nu aldrig vi skulle ta oss in i juni, men nu är vi här. I morgon är mitt andra av de tre datum som jag tidigare trott att hon ska komma, vi får väl se :) Hoppas, hoppas.

Var på kontroller och sista besök hos barnmorskan idag. Hon är verkligen fantastisk och jag undrar hur jag skulle ha tagit mig igenom allt detta utan henne. Ska komma ihåg att köpa en härlig blombukett till henne när vi ska på återbesök. De senaste dagarna har varit riktigt tunga både psykiskt och fysiskt och det var skönt att få lite pepp av henne. Det är ju max 2 v till igånsättning idag :) nu kan jag räkna ner ordentligt. Blodtryck var 125/65, inget protein i urinet men däremot hade SF-måttet sjunkit igen till 33 cm. Hon ringde SöS bara för att höra vad de tyckte om det då fostervattnet hela tiden har varit på den minsta sidan men normalt för Skorpans storlek. De tyckte att vi kunde vänta med att komma in till måndag då vi har tider ändå. Känns skönt att vi kollade i alla fall så behöver jag inte oroa mig. Efter MVC så var jag och gjorde en jätteskön ansiktsbehandling som jag fick av J i bröllopspresent. Det var verkligen avslappnande. Det ösregnar idag så har legat på soffan och sett en mysig film och snart kommer J hem så jag får lite sällskap. Filten som jag beställt till Skorpan kom idag och den är så fin :)