Vi har haft en lugn helg och mest varit inne då det regnat ute hela tiden. I lördags var vi dock på min kusins lilla tjejs 1 års kalas, det är verkligen ett litet Mirakel. Hon föddes i v. 27+6 och vägde 799 gram men är idag (förutom liten) en helt normal liten tjej utan några men alls.
I eftermiddag är det dags för ny flödesmätning och viktskattning samt Ctg. Jag ska även be läkaren göra en underökning och se hur tappen ser ut. Har extremt mycket sammandragningar och molande värk i ryggen men det vill liksom inte sätta igång ordentligt. Jag är helt slut och magen är så otroligt öm. En del av mig hoppas att det krympande SF-måttet i fredags betyder att fostervattnet har minskat eller att hon inte har växt så mycket. Då kommer de att sätta igång mig. Det är en hemsk och självisk tanke men men den finns där. Ju närmare datumet vi kommer ju mer oroar jag mig för att något ska hända henne där inne magen. Jag är även orolig för hur jag ska orka då jag är så slut av alla sammandragningar. Men om jag känner min lilla tjej där inne rätt så mår hon prima och lagt på sig några hundra gram till :) Jag får helt enkelt hålla mig till tåls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar