v 6 (5+2) och katastroftankar

De senaste två dagarna har illamåendet minskat rejält och jag är nu helt säker på att den har dött. Jag känner mig så ogravid och tycker inte att magen är lika svullen på kvällarna heller. Vet inte hur jag ska klara mig i 12 dagar till tills vi ska göra VUL. Vad händer om den har dött, vi ska ju åka till Thailand 9 dagar efter VUL. Hur blir det då. Jag känner mig så tom och uppgiven. Kan inte njuta av tanken att jag är gravid för jag vet ju inte. Den har säkert dött. Jag blir så arg på mig själv att jag känner såhär. Varför kan jag inte bara koppla bort och tänka att det kommer bli bra. Det har väl förmodligen att göra med den resa vi gjort och att om det har skitit sig nu så är det så mycket som står på spel för att vi ska lyckas igen, om vi lyckas igen. Jag tror att jag kommer behöva gå hos en psykolog även denna graviditet om jag ska ta mig igenom med förståndet i behåll och utan en depression. Känner mig så ledsen och ensam. Undrar om jag kan ringa och fråga om vi kan göra VUL tidigare så att jag får veta. Hjärtat ska ju ha börjat slå nu så i nästa vecka borde man ju set det tydligt. Gah, jag måste ta mig samman. Kan inte hålla på såhär...