Efter en natt med " mensvärk" och sammandragningar ringde jag min barnmorska för att få lite råd och svar på frågor. Hon ringde i sin tur specialistmödravården och vi fick en tid omgående. Det visade sig att livmodertappen nu var under 1,5 cm och funneleringen (öppningen) 2 cm. Det beslutades att jag skulle läggas in och få bricanyl för att stoppa sammandragningarna/mensvärken samt kortisonspruta för att skynda på utvecklingen av Skorpans lungor, så här ligger vi, 3 bricanylsprutor senare och väntar på vad som ska hända. Har haft ordentligt ont men efter sista sprutan så började det ge sig och jag har sovit 1,5 timme i alla fall. Nu kan jag inte somna om. Mannen sover som en stock. Det är så må.gå tankar som får runt i mitt huvud att jag inte kommer till ro samt att kortisonsprutan gör en lite speedad. Det blir en till sådan kl. 17.20 idag och sen ska hennes lungor vara mogna 24 timmar efter det. Det är målet att hon i vart fall ska stanna den tiden. Helst ska hon stanna i vart fall 4 veckor till. Den psykiska påfrestningen grym. Det är så galet jobbigt att inte veta. Kommer hon nu blir det flera veckor på sjukhus vilket känns jobbigt. Finns dock en stor risk att det blir flera veckor här ändå med mig i sängläge för att hålla henne inne så länge som möjligt. Vet inte vad som känns värst. Självklart vill jag det bästa för henne, men det är galet jobbigt också. Hur fan blev det så här?!
Uppdatering av 5 april
Efter att ha sovit totalt 3 timmar under natten (helt speedad av kortisonet) sätter värken och sammandragningarna igång igen vid 7 tiden. Denna gång blir de starkare och mer smärtsamma. Träffade läktare vid 11.00 som konstaterade att tappen kändes oförändrad i längd men att den var mjuk. Beslutade att sätta in ett dropp som förhoppningsvis ska stoppa sammandragningarna. Droppet sätts vid 13.00 och en ny ctg göra, har nu haft sammandragningar ca var 5:e minut i 5 timmar. De klingar av ganska snart och efter 3 timmar sänks dosen på droppet. Vid 18.20 får jag andra kortisonsprutan och om 24 timmar är hennes lungor klara. Håller sig lugnt till 20.00 då det börjar kännas igen. Sammandragningar cs var 13:e minut och molande värk. Försöker somna och det ger sig ganska snart. Sov sen utan större problem hela natten.
6 april
Känner mig ganska utvilat och uttråkad. Jonas åkte hem med sina föräldrar igår så varit själv hela natten, men sovit bra. Ligger nu med ctg igen men har inte känt av något under morgonen. Hoppas på att få åka hem ikväll och vila där istället. Idag ska vi få träffa barnläkare och även gå ner till neoavd. på studiebesök så att vi är lite förberedda på vad som händer där. Börjar dock inse att detta kan bli en långdragen process så är väl bara att ställa in sig på det. Jonas kommer snart hit igen. Jag ska även försöka stå på mig om att om att få göra tillväxtultraljudet och flödesmätning idag då jag känner mig orolig för det. Vore även skönt om de kunde kolla med Ultraljud om jag öppnat mig mer innefrån. Ska försöka stå mig med stöd av Jonas.
Uppdatering av 5 april
Efter att ha sovit totalt 3 timmar under natten (helt speedad av kortisonet) sätter värken och sammandragningarna igång igen vid 7 tiden. Denna gång blir de starkare och mer smärtsamma. Träffade läktare vid 11.00 som konstaterade att tappen kändes oförändrad i längd men att den var mjuk. Beslutade att sätta in ett dropp som förhoppningsvis ska stoppa sammandragningarna. Droppet sätts vid 13.00 och en ny ctg göra, har nu haft sammandragningar ca var 5:e minut i 5 timmar. De klingar av ganska snart och efter 3 timmar sänks dosen på droppet. Vid 18.20 får jag andra kortisonsprutan och om 24 timmar är hennes lungor klara. Håller sig lugnt till 20.00 då det börjar kännas igen. Sammandragningar cs var 13:e minut och molande värk. Försöker somna och det ger sig ganska snart. Sov sen utan större problem hela natten.
6 april
Känner mig ganska utvilat och uttråkad. Jonas åkte hem med sina föräldrar igår så varit själv hela natten, men sovit bra. Ligger nu med ctg igen men har inte känt av något under morgonen. Hoppas på att få åka hem ikväll och vila där istället. Idag ska vi få träffa barnläkare och även gå ner till neoavd. på studiebesök så att vi är lite förberedda på vad som händer där. Börjar dock inse att detta kan bli en långdragen process så är väl bara att ställa in sig på det. Jonas kommer snart hit igen. Jag ska även försöka stå på mig om att om att få göra tillväxtultraljudet och flödesmätning idag då jag känner mig orolig för det. Vore även skönt om de kunde kolla med Ultraljud om jag öppnat mig mer innefrån. Ska försöka stå mig med stöd av Jonas.
7 april
Efter en lugn dag med nästan inga SD tog se bort stopdroppet vid 18.00 så kortisonet nu hade fått göra sitt. Vi hade lite tidigare fått träffa en barnläkare och fått lite information om vad vi kunde förvänta oss om hon skulle komma inom de närmaste dygnen. Kändes ganska tryggt efter det. Vi fick sedan gå ner till neoavd. och träffa en sköterska samt se och höra vad de gör med barnen när se kommit ut och efter det. 30 min efter att se tagit ut droppet så satte sammandragningarna igång igen med ca 6 min emellan, de började göra ont och efter en timme fick jag en tablett för att försöka stoppa det igen. Sen började så småningom fungera och efter 3 tim var det lugnt igen. Bara ont i ryggen kvar. Lyckades somna och har nu sovit 6 timmar. Värken i ryggen sitter kvar och magen är rätt spänd men inga SD än så länge. Har äntligen lyckats ta en dusch nu. Idag är det väl bara fortsätta att vänta och se. Vi får fortfarande olika information hela tiden om huruvida de ska fortsätta försöka stoppa eller låta det vara, galet frustrerande. Får helt enkelt se hur dagen förlöper. Chansen att jag får åka hem är dock minimal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar