Helt slut (v38+5)

Igår kväll trodde jag fan att det äntligen var på gång på riktigt. Började värka i ryggen och när sammandragningarna kom gjorde det ont i rygg, mage och ner i benen. Höll på så ganska tätt i ett par timmar men släppte sen under tidigt natt. Har vaknat av ett par kraftiga under natten men annars inget. Min mage är väldigt orolig och krampar som tusan vilket är asjobbigt och gör väldigt ont. Ont på ett annat sätt än sammandragningarna men ändå liknande. Det krampar liksom och jag behöver gå på toa ofta. Har väldigt mycket och ofräscha flytningar som gör mig galen. Ska till barnmorskan i morgon och ska fråga om flytningarna och magkrampen då samt om hon kan kolla status på tappen och kanske göra en svepning. Men jag hoppas inte för mycket. Skorpan rör sig dessutom som en total galning där inne, det är nästan obehagligt. Kanske ska fråga om det också, då jag läste att kan vara ett tecken på stress eller för lite fostervatten. Så nu har jag fått klaga av mig lite igen. Om max 17 dagar är hon här i alla fall, men jag hoppas fortfarande att det blir innan det :)
Köpte världens finaste filt från Klippan igår som jag har gått och suktat på, den ska vara min speciella present till min förstfödda dotter!

Handlinsplan (v. 38+2)

Gårdagens besök på SöS blev verkligen struligt men resultatet bra till slut. De hade kaos där hela dagen så även om jag var tidigt för mitt Ctg så blev det inte av förens 20 min innan ultraljudet. Det resulterade i att även om vi var klara prick 17.00 så hade läkaren ropat på oss 2 gånger och sedan trott att vi inte var där. Man skulle ju kunna tro att de kunde tala om för honom att vi precis var klara med Ctg:n och skulle komma om 2 minuter. Istället satte vi oss för att vänta, de hade tidigare sagt att han var sen, så vi trodde det var därför vi väntade. 17.30 kom han ut och tog in en tjej som precis kommit så då gick jag för att fråga och det visade sig ju att han missat att vi var där. Vi fick komma in 18.00. Sen skulle vi ju träffa den andra läkaren och hon satt bara och väntade på oss. Hon föreslog att vi inte behövde ses och att hon kunde ringa mig i morgon men jag stod på mig och sa att vi ville träffas. Flödet såg fint ut och det gick ganska fort så sen fick vi träffa den andra läkaren. Jag vågade i alla fall försöka förklara hur jag mår och hur jobbigt jag tycker det är när de hela tiden ger olika bud om hur länge jag behöver gå över om det kommer till det. Hon gick med på att skriva att vi inte skulle gå mer än till 41+0 om vi förstod riskerna med det. Riskerna är att det tar väldigt långt tid eller att det inte går alls och att man då måste göra ett snitt. Jag är väl införstådd med detta men känner idag att jag inte klarar mer än 41+0. Vi kom också överrens om att jag ska dit den 8 juni på bf och göra en kontroll och eventuellt en hinnsvepning. Om de tycker att jag är "mogen" så kan vi få en tid för igångsättning i början på veckan efter, alltså efter helgen. Jag tror ju att jag kommer vara det med tanke på att tappen redan för en vecka sedan hade mjuknat och låg i mellanläge och förvärkarna fortsätter ordentligt. Men vi får se, nu har vi i alla fall ett beslut och jag känner mig mycket bättre. Sen kanske det blir så att jag inte alls är redo vid 41+0 och att det då känns okej att vänta några dagar till, men då är det mitt beslut att ta.

Vi åt middag med Js syster som var i stan igår och när vi kom hem tog jag ett varmt bad, inte för att det stannade av förvärkarna med det var skönt ändå. 2 alvedon och i säng efter det, har vaknat hela natten av förvärkar och hoppats att det ska öka i styrka men icke. Min livmoder gillar verkligen att träna! Det känns i alla fall lättare att hantera allt nu när jag kan se ett slut. Snart får vi träffa vår älskade tjej.

Idag är det vår 2 års bröllopsdag, vi hade tänkt att gå ut och äta något gott men sparar det tills senare då jag ändå inte har energin eller kan njuta ordentligt. Det får bli en hemmakväll och mys på soffan istället, inte fel det heller!

Underbar helg (v. 38+1)

Helgen har bjudit på mycket härligt väder och mys. I fredags åkte vi ut till min pappa och grillade. Vi sov över och på lördagen gick vi en promenad. Denna helg för 2 år sedan gifte vi oss ute hos min pappa. J tog en massa foton på mig med magen. Några blev i alla fall väldigt fina och jag tror jag kommer vara glad i framtiden att vi tog dem. På bilderna ser man verkligen hur stor och fin magen är nu. På eftermiddagen på lördagen mötte vi upp med mamma och köpte med oss mat hem och kollade på Eurovision Song Contest vilken Sverige vann i år. Loreen var grym!

Idag har vi legat i Rålis och solat. Jag har doppat mig 2 gånger, kallt men skönt. Har fått lite färg på kroppen så känner mig så mycket finare  nu också. Jag somnade ett tag på eftermiddagen när vi kommit hem och sen lagade vi mat. Nu ska vi kolla på en film och mysa. Det har verkligen varit en härlig helg och jag har njutit fullt ut. Känner mig också väldigt utvilad och harmonisk. Nu är det bara 12 dagar kvar till BF, hoppas hoppas hon kommer innan det för vi längtar ihjäl oss.

Besök hos MVC ( v.37+5)

Var hos barnmorskan i morse för kontroller. Blodtryck 120/70, inget protein i urinet, SF 34 och hon ligger långt ner och fixerad. Har haft förvärkar nästan hela natten och sovit piss. Idag har jag inga planer och ska enbart slappa. Har varit ganska aktiv de senaste dagarna vilket har varit skönt men jag tror att jag får betala för det på kvällarna och nätterna med förvärkar och mycket toalettbesök.
Vi diskuterade hur allt känns och barnmorskan sa att vi på måndag ska kräva att få en patientansvarig läkare och lägga upp en handlingsplan där vi sätter fast ett datum för igångsättning om hon inte har kommit ännu. Hon sa också att vi ska stå på oss om att inte gå över mer än en vecka så som rutin var tidigare. Det är vad vi hela tiden har fått höra och är inställda på. Det känns skönt att både barnmorskan och kuratorn backar upp oss i det hela och att jag kan framföra det för läkarna.
Barnmorskan sa dock att hon inte tror att det kommer bli en igånsättning för att Skorpan kommer komma innan det, jag hoppas verkligen på det. Jag har hela tiden haft 25 maj i bakhuvudet, det är i morgon så vi får väl se!
Nu ska jag göra lite god lunch och gå ut och lägga mig i parken ett tag. Underbara sommarväder :)

Tillväxtultraljud (v. 37+2)

Idag hade lilltjejen växt till sig ordentligt, nästan 2 500 gram, vilket innebär 400 gram på 2 veckor. Hon är nu 19 % mindre än snittet (600 g). Flödet såg fint ut och ctg likaså. Läkaren kände på livmodertappen som fortfarande var sluten ett par centimeter men ganska mjuk och centrerad nu. Hoppas att det betyder att hon tänker komma snart. Nu har de tydligen tagit bort riktlinjen att man med IVF inte får gå över 2 veckor. Läkaren sa dock att hon nog inte tyckte det var lämpligt med tanke på att hon är ganska liten, men en vecka var inga problem. Jag blir så matt på alla olika bud hela tiden. Jag hoppas helt enkelt att förlossningen kommer att sätta igång snart. Jag är så galet trött, både psykiskt och fysiskt på allt nu. Det känns som att vi har gått på övertid i 8 veckor nu och hela tiden skjuts datumet fram. Jag har förvärkar varje dag som gör ont. Hon har lagt sig så att hon trycker på nerver i mina ljumskar och underliv och det gör förbannat ont. Jag vaknar konstant på nätterna med förvärkar och behöver gå upp och kissa ut de liter med vatten som kroppen verkar samla på sig under dagen. Allt känns mest jobbigt nu. Ovanpå allt annat har jag fått en rejäl spricka i underlivet som svider och jag kan inte hitta min salva så måste be om att få en ny utskriven. Jag får dåligt samvete för att jag tycker att allt är så jobbigt och känner att jag borde vara överväldigande glad att jag snart kommer få en frisk liten tjej. Men det är så jobbigt att ha ont i princip hela tiden och vara så jäkla trött. Jag vet att tröttheten är något man får lära sig att leva med när man har barn men det vore skönt om det kom med barnet och inte innan. Ska till kuratorn i morgon vilket känns väldigt skönt nu i alla fall. Gissar att allt kommer kännas bättre i morgon också, det brukar alltid vara jobbigt när vi varit på kontroller.

SöS kontroller (36+3)

Igår var det dags för Ctg och flödeskontoll igen. Allt såg fint ut, vilket jag ha vant mig vid nu. Inget tillväxt denna vecka utan det bli nästa måndag. Som det ser ut idag så väntar men helt enkelt på att förlossningen ska komma igång av sig själv. Nu pratar de tom. om att vi kan gå lite över. Jag blir ganska förvirrad av alla olika svar hela tiden men inser att det är så det är. Jag hoppas att om vi måste gå över så blir det bara några dagar. Ibland säger de upp till 2 veckor men det har de ju tidigare sagt att man inte gör vid IVF graviditeter så jag blir förvirrad. Efter Ctg och ultraljud fick vi träffa en annan läkare för att stämma av lite hur jag mår etc. Hon kände på min mage och jag skrek rakt ut när hon klämde kring Skorpans huvud och på blygdbenet. Gjorde så jäkla ont. Jag har också rejält ont i ljumskarna och underlivet till och från, kommer med sammandragningar men även när jag går. Om jag förstått det rätt är det för att hon nu sjunker ner och klämmer mot nerverna kring bäckenet. Det kan också vara ett tecken på att förlossningen är på gång. Jag hoppas på det :)

Idag ska jag till mitt gamla jobb och fika, ska bli kul att träffa gamla kollegor och känns helt klart lättare nu när jag fått ett nytt jobb också!

En riktigt mysig söndag (v 36+1)

Igår lånade vi H och T (5 och 2,5 år) och gick på Skansen. Det var jättefint väder och så mysigt att gå runt där och bara njuta. Av någon anledning så har jag faktiskt mindre sammandragningar när jag rör på mig just nu så det gick fint att strosa runt där och dra en barnvagn. Vi var inne på på nya lill-Skansen som var otroligt fint uppbyggt med massor av lekyta och gosiga djur. Så igår njöt jag verkligen av min fina mage och att vara gravid. Det är en så konstig känsla för vi längtar ju så efter att få träffa Skorpan och de flesta dagarna är jag så klar med att vara gravid, men samtidigt älskar jag min fina mage och vill alltid ha kvar den. Känslan av att vara gravid är så underbar. Det blir kanske ännu mer vemodigt då vi inte vet om det kommer bli en andra gång. Förhoppningsvis kommer vi att kunna få ett syskon till Skorpan om några år, men jag tar inget för givet. Det är ju ett lotteri och vi har ju redan vunnit en guldvinst.

I eftermiddag är det ctg och flödeskoll igen. Jag har de senaste dagarna har väldigt ont i mina ljumskar och undrar om det kan vara ett tecken på något, Det känns som att något hamnat i kläm. Ska fråga om det idag i alla fall. 3,5 vecka kvar nu, helt galet. Snart får jag hålla henne och pussa henne och älska henne :)

Sammanfattning hos MVC (v 35+5)

Igår kväll var vi inne på SöS en sväng igen då min sammandragningar gjorde ont och jag hade väldigt ont i övre delen av magen. Som vanligt var allt okej och vi fick åka hem igen. Blev tillsagd att äta mindre (hur jag nu ska kunna göra det) och vila (som om jag gör något annat). Jag grät hela vägen hem då jag är så trött på allt nu. Sover så himla dåligt, är uttråkad och vill bara att Skorpan ska komma nu.

Idag var vi hos MVC och prata om hur graviditeten har varit och om hur vi vill ha förlossningen, med smärtlindring och så. Det är svårt att säga hur vi tycker att graviditeten har varit. Det har varit asjobbigt för oss båda men samtidigt så spännande och underbart. Det har helt enkelt varit vår graviditet och vi får ta den för vad den har varit. Vi fick lite tips på vad som var bra att ha hemma och rådet att köpa lite kläder i storlek 44/46 då 50 kommer vara för stort.

Blodtryck 105/60, inget protein i urinet och SF mått nästan 33 idag. Hon ligger nu fixerad också. Förhoppningsvis kommer magen sjunka lite nu så att trycket på min magsäck, revben och lungor släpper lite. Vi blev även tillsagda att försöka hitta på lite saker och njuta av den här tiden innan hon kommer. Vi ska försöka ta vara på den nu :)

Tillväxt, flöde och Ctg (v. 35+3)

I morse var det dags för veckans besök på SöS. Flödet såg fint ut och hon hade växt lite sedan sist. Väger nu knappt 2100 gram, vilket var -21,5 %. Precis på gränsen till normalt. Det är fortfarande vecka för vecka som gäller. Läkaren sa att det bästa som kunde hända var om förlossningen startade av sig själv vid 38 veckor. Vi får väl se vad som händer. Det känns som att det börjar hända saker i kroppen. Sammandragningarna är ofta rätt täta när de kommer och de börjar göra ont och trycka nedåt. Men det kanske bara är önsketänkande.
Efter ultraljudet var det dags för Ctg, de gjorde en kurva i ca 30 min men var inte nöjda med den så jag fick gå och ta en fika och komma tillbaka igen. Först fick de ingen bra kurva då heller men sen fick jag dricka lite saft och lägga mig på sidan och då blev det bättre. Fick träffa Peter som vi träffat ett par gånger tidigare. Var bl.a. han som vi träffade i påskas när allt började. Han är så himla bra och jag känner mig alltid lugn efter att ha träffat honom. Han tycket allt såg bra ut för tillfället. Han funderade på att kolla tappen för att se om förlossningen var på gång men beslöt sig sedan för att inte göra det då det kanske retar igång något i onödan. Fick en ny tid för CTG och flödeskontroll på måndag i nästa vecka. Känns skönt att ha en tid i veckan för på något sätt så går veckorna lite fortrare då. Helt plötsligt är det dags för SöS igen och då har det gått en vecka till. Nu är det bara 1 månad kvar till BF :) Hoppas att det inte blir längre än så, vill verkligen inte gå över tiden nu. Är så obekväm och längtar efter min lilla unge. Puss

MVC besök (v. 34+5)

Allt såg fint ut hos barnmorskan idag. Hjärtat slog så fint, blodtryck 110/65 och inget i urinet, SF mått 31 så växt lite i alla fall. Jag är inte orolig för det längre, vi ser att hon växer i sin takt och att hon kommer att vara liten men perfekt ändå. Idag har jag hämtat vårt skötbord och monterat samt fixat kring det. Nu är allt på plats, nu kan hon komma. Jag hoppas dock på några veckor till då jag äntligen njuter av att vara gravid nu. Jag mår det bästa jag har gjort under hela graviditeten, visst har jag sammandragningar men det är bara att leva med. Jag njuter av min fina mage, det underbara vädret, att jag fått jobb och vetskapen om att snart kommer hon. Livet är riktigt fantastiskt just nu!

Otrevlig barnmorska på SöS (v 34+3)

Igår hade vi tid igen för CTG och flödeskoll. Vår vanliga läkare hade fått ett akutfall så vi fick träffa en barnmorska som skulle göra flödeskontroll. Hon inledde det hela med att säga "jag förstår inte varför ni är här, allt ser ju bra ut". Sen var hon bara dryg och fick mig att känna mig väldigt dum och som att det var oss det var fel på. Hon kommenterade hela tiden att så här gör inte sjuka barn, ert barn är inte litet, ni ska se hur små barn ser ut, det finns gott om fostervatten, många skulle vara glada för att få ett mindre barn. Efter det här besöket behöver ni inte komma tillbaka något mer. Jag blev helt förvirrad och förstod inte alls vad som pågick. Jag är väl medveten om att Skorpan ligger inom ramen för vad som är normalt och att för tillfället så ser det stabilt ut och hon har det bättre där inne. Det är inte heller vi som har bett om att gå på dessa täta kontroller utan en läkare som har ordinerat det. Hon fick mig att känna mig så otroligt nedvärderad. Hon sa att vår läkare hade sagt att vi inte behövde komma tillbaka men sen gick hon för att kolla och då sa en annan läkare att så hade vår läkare inte sagt, utan han ville ha tillbaka oss för ett nytt tillväxtultraljud i nästa vecka. Till slut så bokade hon in oss på tisdag efter att igen ha påpekat att om detta var för 20 år sedan hade man minsann inte gjort dessa kontroller m.m. När vi skulle gå så behövde Jonas gå på toaletten så jag stod och väntade på honom, då kom en sköterska och sa att CTG läkaren ville träffa oss. Det var ju tur att vi inte hade hunnit gå. Hon ville bara kolla läget och så bokade vi in en ny tid för CTG efter ultraljudet på tisdag. Åh jag var så arg och irriterad när vi åkte därifrån igår, att vissa människor kan vara så okänsliga och otrevliga.

Vi åkte i alla fall hem till bästa vännerna och gudsonen och grillade på kvällen vilket gjorde allt bättre. Idag har vi varit på Ikea och handlat lite och sen har vi legat i parken och myst i solen. Underbara vår!