Gårdagens besök på SöS blev verkligen struligt men resultatet bra till slut. De hade kaos där hela dagen så även om jag var tidigt för mitt Ctg så blev det inte av förens 20 min innan ultraljudet. Det resulterade i att även om vi var klara prick 17.00 så hade läkaren ropat på oss 2 gånger och sedan trott att vi inte var där. Man skulle ju kunna tro att de kunde tala om för honom att vi precis var klara med Ctg:n och skulle komma om 2 minuter. Istället satte vi oss för att vänta, de hade tidigare sagt att han var sen, så vi trodde det var därför vi väntade. 17.30 kom han ut och tog in en tjej som precis kommit så då gick jag för att fråga och det visade sig ju att han missat att vi var där. Vi fick komma in 18.00. Sen skulle vi ju träffa den andra läkaren och hon satt bara och väntade på oss. Hon föreslog att vi inte behövde ses och att hon kunde ringa mig i morgon men jag stod på mig och sa att vi ville träffas. Flödet såg fint ut och det gick ganska fort så sen fick vi träffa den andra läkaren. Jag vågade i alla fall försöka förklara hur jag mår och hur jobbigt jag tycker det är när de hela tiden ger olika bud om hur länge jag behöver gå över om det kommer till det. Hon gick med på att skriva att vi inte skulle gå mer än till 41+0 om vi förstod riskerna med det. Riskerna är att det tar väldigt långt tid eller att det inte går alls och att man då måste göra ett snitt. Jag är väl införstådd med detta men känner idag att jag inte klarar mer än 41+0. Vi kom också överrens om att jag ska dit den 8 juni på bf och göra en kontroll och eventuellt en hinnsvepning. Om de tycker att jag är "mogen" så kan vi få en tid för igångsättning i början på veckan efter, alltså efter helgen. Jag tror ju att jag kommer vara det med tanke på att tappen redan för en vecka sedan hade mjuknat och låg i mellanläge och förvärkarna fortsätter ordentligt. Men vi får se, nu har vi i alla fall ett beslut och jag känner mig mycket bättre. Sen kanske det blir så att jag inte alls är redo vid 41+0 och att det då känns okej att vänta några dagar till, men då är det mitt beslut att ta.
Vi åt middag med Js syster som var i stan igår och när vi kom hem tog jag ett varmt bad, inte för att det stannade av förvärkarna med det var skönt ändå. 2 alvedon och i säng efter det, har vaknat hela natten av förvärkar och hoppats att det ska öka i styrka men icke. Min livmoder gillar verkligen att träna! Det känns i alla fall lättare att hantera allt nu när jag kan se ett slut. Snart får vi träffa vår älskade tjej.
Idag är det vår 2 års bröllopsdag, vi hade tänkt att gå ut och äta något gott men sparar det tills senare då jag ändå inte har energin eller kan njuta ordentligt. Det får bli en hemmakväll och mys på soffan istället, inte fel det heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar