v 6 (5+6) fortsatt gravid

Mot slutet av veckan kom illamåendet tillbaka. Går bra fram till lunch förutom en attack precis innan jag fått i mig frukost men sen mår jag illa i princip konstant resten av dagen och kvällen. Vaknar även på natten med illamående ibland. Har varit på väg att spy ett par gånger men det stannar vid kramperna i munnen och kommer inget mer. Med L tog det fart ordentligt mot slutet av vecka 7 så vi får väl se. Bara 2 veckor var till 3 veckor ledigt och sol och värme i Thailand. Jag tror det kommer göra mig gott även om jag mår illa. 9 dagar kvar till VUL, gud vad jag längtar. Jag tror nog att det kommer se bra ut, svårt att tro att man kan må såhär om det inte är något som växer där inne. Tog ett Clearblue test igår igen och det visade 3+ så hormonerna stiger i alla fall. Det blev nog sista testet, de kan ju inte visa mer än 3+, har varit skönt att kunna se att hormonet stiger i alla fall. Vi frågade L vad bebisen i mammas mage heter och hon sa att den heter "Babba" så det får bli bruksnamnet helt enkelt. Magen är galet svullen och på eftermiddagarna känns byxorna trånga och obekväma. Jag har beställt 2 par mammabyxor på Lindex som jag nog kommer behöva börja använda efter Thailand. Fram tills dess får det bli sköna klänningar och stretchkjol och i Thailand blir det ju mest bikini och någon klänning eller så. Ska bli skönt att slippa gå och hålla in magen när man är där. Det känns så overkligt att vi får uppleva detta igen och jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå vägen. Jag försöker inte oroa mig och tänka positivt och det går ganska bra just nu. Det kommer göra lika ont om det hände något oavsett. Idag och inatt är vi barnvakt till Jacob 2 år. L är överlycklig att ha en kompis här hemma. Just nu sover de lunch och sen ska vi gå ut och leka en stund. Hoppas att jag orkar lite. Tröttheten är enorm och i torsdags fick jag gå hem efter lunch och sova en stund. Igår lyckades jag kämpa mig vaken till 22.00 i alla fall.

v 6 (5+2) och katastroftankar

De senaste två dagarna har illamåendet minskat rejält och jag är nu helt säker på att den har dött. Jag känner mig så ogravid och tycker inte att magen är lika svullen på kvällarna heller. Vet inte hur jag ska klara mig i 12 dagar till tills vi ska göra VUL. Vad händer om den har dött, vi ska ju åka till Thailand 9 dagar efter VUL. Hur blir det då. Jag känner mig så tom och uppgiven. Kan inte njuta av tanken att jag är gravid för jag vet ju inte. Den har säkert dött. Jag blir så arg på mig själv att jag känner såhär. Varför kan jag inte bara koppla bort och tänka att det kommer bli bra. Det har väl förmodligen att göra med den resa vi gjort och att om det har skitit sig nu så är det så mycket som står på spel för att vi ska lyckas igen, om vi lyckas igen. Jag tror att jag kommer behöva gå hos en psykolog även denna graviditet om jag ska ta mig igenom med förståndet i behåll och utan en depression. Känner mig så ledsen och ensam. Undrar om jag kan ringa och fråga om vi kan göra VUL tidigare så att jag får veta. Hjärtat ska ju ha börjat slå nu så i nästa vecka borde man ju set det tydligt. Gah, jag måste ta mig samman. Kan inte hålla på såhär...

v 5 (4+5) och urinvägsinfektion

Jag har blivit jätteförkyld igen och bihålorna dunkar så jag har varit hemma igår och idag. L är snorig men annars pigg så hon är på förskolan så att jag kan vila ordentligt på dagarna. J är ju i alperna så jag är själv med henne till söndag. Idag ringde husläkaren och sa att de hade sett bakterier på min odling så jag fick antibiotika. Detta är min tredje kur på lika många månader, inte bra. Alla har varit för olika saker också.

Jag har svårt att koppla av och tänker ofta att det inte kommer slå något hjärta den 9:e. Tänk om det är ett MA. Samtidigt så vet jag ju att det är MYCKET större sannolikhet att allt kommer gå bra och att vi får ett barn till efter sommaren. Jag tog ett till Clearblue test idag och det visade 2-3 veckor HCG stiger i alla fall. Måste komma ihåg att även om det är vanligt med missfall så är det vanligare att det inte blir så. Illamåendet är okej nu när jag mest ligger hemma. Jag märker av när jag inte ätit på ett tag och på eftermiddagen/kvällen är det värre och inget funkar egentligen. Men det är långt ifrån hur det var med L, men det kom också senare så vi får se. Jag längtar sjukt mycket till vår Thailandsresa, bara 3,5 vecka kvar nu. Ska bli så skönt med sol och värme och goda fruktshakes.

På måndag ska jag äntligen träffa Malin, vi har inte setts sen innan jul pga sjukdomar mm. Jag har inte sagt att vi har gjort ett försök igen så det ska bli så kul att få berätta för henne. Ska även ringa och berätta för Johanna. De ska dock hänga i helgen så vill inte säga till Johanna innan jag berättat för Malin så hon slipper gå och tänka på det hela helgen :)

4+2

Var på vårdcentralen i morse och lämnade urinprov som såg bra ut men de skickade på odling för säkerhets skull. De kunde dock inte hjälpa mig med eventuell svamp eller bakterie så jag fick ringa gynekologen och fråga. De hade en tid vid lunch så jag blev helt enkelt hemma idag. Ingen ide att åka till jobbet innan och orkade inte stressa dit efter för några timmar. Var i alla fall ingen svamp eller bakterie och jag fick se en liten liten prick på skärmen som förhoppningsvis ska komma och bli en i vår familj i september. Så overkligt....

Har mått så sjukt illa till och från idag och undrar hur länge till det dröjer innan det slår till ordentligt. Var i vecka 7 förra gången. I morgon åker J till alperna i 4 nätter och lämnar mig och L hemma själva. Åh vad vi ska ha tjejmys!

v. 4+1 (eller ruvardag 10)

Igår mådde jag otroligt illa nästan hela dagen. Gick en promenad på eftermiddagen och höll på att kräkas ett par gånger. Man blir bra på att mota ner spyan. Vi träffade några i min familj igår och berättade. De vet ju om att vi försöker och vi tycker inte att det gör något att det vet så tidigt. Skiter det sig så kommer de ju få veta det i alla fall. Jag somnade innan 21 igår, sov nästan inget all natten innan. Kunde inte somna för tankarna snurrade så  och så kom J hem vid 02.00 och då berättade jag för honom och sen kunde jag inte somna om igen. Var så trött igår.

Idag har jag ringt Falun och berättat och så fick jag namn och nummer till en gynekolog i Stockholm som jag ska göra tidigt VUL hos den 9 februari och direkt efter det blir det inskrivning på MVC. Längtar efter att få träffa min underbara barnmorska på MVC. Ska även till vårdcentralen i morgon och kolla om jag har en urinvägsinfektion och/eller infektion i underlivet. Jag ska fortsätta med Lutinus och Progynon till VUL men sluta med kortison och Trombyl. Tog ett digitalt test med veckoindikator idag, har längtat efter att få se v 1-2 på ett sådant och idag hände det. Ska nog ta ett till om en vecka också och hoppas att det står 2-3 då!
Den 26 september har jag BF!

Morgonen gick bra utan illamående men jag blir panikhungrig. Efter lunch kom det dock jag trodde jag skulle behöva gå hem men så släppte det igen efter några timmar. Jag bävar verkligen för hur det kommer arta sig men jag vet också att det kommer gå över och jag får helt enkelt acceptera att det är så här det är och verkligen ta det lugnt för det är det enda som funkar någorlunda.

Vi åker ju till Thailand om 4 veckor och det ska bli så himla skönt. Ligga i skuggan och läsa och dricka vattenmelonshake, bada och mysa med L, J och mamma och bara ta det lugnt och skönt i 2,5 vecka och när vi kommer hem har nästan 12 veckor passerat :) Magen är sjukt svullen på eftermiddagarna redan. Jag har ju ganska svullen mage till och från så är inte så konstigt det!

Ruvardag 8, jag kunde inte hålla mig...

Jag var tvungen att tjuvtesta nu på kvällen... Först var det helt blankt men ganska fort började jag ana en skugga som sen växte sig ett svagt men tydligt streck! Jag är gravid, Det lyckades, L ska få ett syskon!!!!

Var tvungen att ringa grannen och be henne komma och kolla på strecket då jag är ensam hemma med L. Hon såg det tydligt också. Åh vad jag hoppas att det ska lyckas för dem också nu också, de förtjänar det så otroligt!

Har mått illa till och från hela dagen och vill äta hela tiden men är inte sugen på något och mår ännu värre när jag ätit. Dessutom drar i det i livmodern ut mot sidorna men inte som mensvärk. Igår tyckte jag mig ana rosa i lutinusen men inget idag så det var nog en synvilla. Kan inte fatta det. På fjärde försöket så har det äntligen fäst. Det var som Staffan sa, det är en livlig liten. Klart den kommer stanna till september, något annat finns inte!

Jag vill typ ringa och berätta för hela världen men denna gång ska vi nog hålla det för oss själva lite längre. Inte ens J vet ju om att han ska bli pappa igen. Han är ute och roar sig, undrar om jag ska berätta för honom när han kommer hem i natt eller vänta tills i morgon....

JAG ÄR GRAVID!

ruvardag 3

Vi fick tillbaka en livlig liten blastocyst som Staffan uttryckte det. Allt såg som vanligt bra ut och han trodde på denna. Fick en del mediciner och framförallt stöd för slemhinnan som verkar kollapsa lite för tidigt. Vi hade L med oss och det var kul att få visa henne för Staffan som hjälpte oss att få henne.

Jag vet inte alls hur jag känner inför detta försök. Försöker koppla bort det för att jag ska inte bli alltför ledsen. Sedan igår eftermiddag har jag dock mått konstant illa. Vet att det är alldeles för tidigt så försöker ignorera det men det är svårt att ignorera illamående. Fan vad jag hatar detta. Vill bara att helgen ska vara över för på lördag kommer blodet komma.

Insättning nr 4

På fredag åker vi till Falun igen för insättning nummer 4. Om det ens blir någon, känner på mig att den inte kommer klara upptiningen, den var ju inte superfin innan den frystes. Har inget hopp om att detta ska gå vägen utan ser det mest som ett måste innan vi gör ny IVF i mars eller april. Jag ska inte få Intralipid denna gång, varken vi eller läkaren ser någon mening med det. Det känns rätt hopplöst just nu. Om min kropp inte vill bli gravid igen, varför skulle den helt plötsligt ändra sig. Vill bara få fredagen överstökad och sen den närmaste veckan om den nu får flytta in. Kommer få testdag när J är bortrest men jag kommer ju veta innan, blodet kommer ju alltid på dag 8 eller 9. Det är nästa helg vilket känns skönt. Kan få gråta och sörja i fred då.

Vi kommer ta med L denna gång, ska passa på att hälsa på vänner i Gävle när vi ändå åker förbi. Kanske hon bringar tur, hon blev ju faktiskt till i det där rummet. Tänk vilken lycka hon är.

Vi har varit sjuka i princip hela julen. Fick boka av både julafton och nyårsafton. Tråkigt men ändå ganska skönt, vi har sovit massor och myst runt här hemma i mjukiskläderna bara vi tre för det mesta. L var dock glad att vara tillbaka med kompisarna idag!

Tror inte jag kommer skriva så mycket om det blir en ruvning denna gång men vet inte. Just nu känner jag att jag vill försöka förtränga det så mycket som möjligt. Har bara berättat för några få personer också.