Ruvardag 13

INTE GRAVID hånet på testet i morse. Hoppas blödningen kommer igång snart, hatar antibiotikan. Mår ändå ganska okej i själen. Nu tar vi paus!

Ruvardag 12

Ska bli så skönt att få sluta med alla tabletter i morgon, förutom att jag har 2 dagar kvar på antibiotikan och den är helt klart värst, mår så sjukt illa av den. Håller på att bli galen. Fortfarande ingen riktig blödning även om jag tycker att det kanske ökat lite. Det måste ju vara Progynon som stoppar den så jag tänker att den kommer komma igång ordentligt denna vecka när jag slutat med dem. Ska det det där förnedrande testet i morgon bitti och sen lägga allt vad heter IVF åt sidan ett tag. Ska dock be om en tid hos Claes för att diskutera nästa stimulering, ta cellprover och be att få ta om alla prover vi tog för 3,5 år sedan. Sen ska jag njuta av träning och att kunna ta ett glas vin och samla kraft inför nästa omgång.

Vet inte hur jag ska känna, jag trodde verkligen att vi skulle bli gravida ganska enkelt med IVF igen, var inte alls förberedd på detta. Försöker tänka att det kommer hända, vi kommer bli gravida igen och L kommer få ett syskon och att det inte gör något om det tar lite tid, då får jag njuta desto mer sen, men det är svårt. men jag ska bara tänka sådana tankar nu! Det andra får jag hantera senare. Vi har 2 stimuleringar kvar på detta 3-pack och förhoppningsvis får vi något mer till frysen. Sen får vi spara så vi kan göra fler försök om vi så måste. Vi pratade om det igår och jag sa att jag inte kan ge upp efter detta 3-pack. Jag behöver i alla fall ett 3-pack till. Jag är inte där ännu på långa vägar även om det är otroligt jobbigt så är tanken att inte få ett barn till ännu värre. Det kommer att ske, det bara är så!

Ruvardag 10

Går bara och väntar på att blödningen ska komma igång. Sedan eftermiddagen igår så har det till och från kommit lite rosa men det ökar inte och blir liksom inget av det. Är så jävla frustrerad. Jag vet ju att det är över så varför kan inte kroppen bara fatta galoppen och börja blöda ordentligt.

Igår så googlade jag så att ögonen var röda på olika saker som kan påverka fertiliteten, läste om sockerdieter och massa annat. Tror att jag nog ska försöka ta bort allt onödigt socker ett tag då jag märker att jag har svårt att vara utan det och att kroppen är pluffsig och jag är trött hela tiden. Så från måndag så tar vi nya tag. Bort med allt onödigt socker och börja träna igen. Jäklar vad jag längtar efter träningen. Ska börja springa lugnt igen och ta mig till gymmet och styrketräna. Inte som en galning men så att jag mår bra, 3-4 gånger i veckan ska jag träna och sen ska jag försöka gå mer. Ska fråga grannen om vi ska göra det tillsammans :)

Jag funderar mycket på varför det inte funkade denna gång. Embryot var ju perfekt. Jag tror att det är stimuleringen som blev fel och att jag fick ta Suprefact istället för Ovitrelle. Vi måste hitta en lösning till detta.

Jag kontaktade också en psykolog igår och får se hur jag gör. Känner att jag behöver prata med någon men vet inte hur vi ska ha råd att förutom de 10 000-tals kronorna vi lägger ner på IVF dessutom betala 1000 kr för 45 min samtal. Ska försöka kolla upp om det går att få hjälp via Landstinget. Omde nu inte tycker att vi har rätt att få ett syskon betalt så kanske de i alla fall kan hjälpa till så att vi slipper gå ner oss helt i den avgrund det innebär när det inte funkar. Jag gick hos en tjej på BUP under graviditeten som jag verkligen gillade men jag vet inte om jag får gå hos henne. Kanske skulle ringa och fråga i alla fall.

Vi pratade lite löst om adoption i morse men vi vet inte. För mig så är det lösningen på att jag vill ge L ett syskon och att jag vill ha ett barn till men det jag egentligen vill är ju att få vara gravid och få uppleva bebistiden igen. Jag vet inte alls, det skulle nog vara fantastiskt men det är också en otrolig process och lång väntan. Än är vi inte där i alla fall. Vi har fler IVFer kvar känner jag. Inser att jag någonstans också måste börja tänka tanken att vi kanske bara får L, att det kanske är så det blir och att vi kommer att klara det också. Men det är så skrämmande, jag är inte klar med bebisperioden, det har gått för fort, hon är så stor men ändå så liten. Jag vill få bebissnusa igen, ha vakna nätter, amma, få uppleva allt det där igen. JAG ÄR INTE KLAR!

Både vi och bloggen kommer i alla fall ta en paus när snart och så får vi se när vi orkar starta om. Ska se fram mot julen och en lång ledighet och sen 2,5 härliga veckor i Thailand i februari. Det känns skönt att det är lite saker inplanerade så känns det inte så långt till mars.

Ruvardag 9 och det är nog över....

Var på återkoll hos gyn igår och hon frågade om jag ville ta ett test. Jag sa att det är väl för tidigt men hon sa att det inte behöver vara det. Går in på toa för att kissa och då är det rosa på trosskyddet. Allt stannade upp. Jag gick tillbaka och sa att det kommer vara negativt för det kom blod nu. Sätter mig i gynstolen för kolla äggstockarna och det brister för mig. Tårarna bara rinner och jag vet inte var jag ska ta vägen. Känner mig så sjukt utelämnad, halvnaken framför en främmande kvinna, tur hon var otroligt snäll och vänlig. Samlade mig tillslut och hon gjorde undersökningen. Äggstockarna ser bra ut och det är ingen vätska i buken så allt är bra. Hon sa att det var för tidigt för att se om det kan vara en graviditet men att slemhinnan bara var 7 mm vilket tyder på att det inte är det. Jag fick sitta utanför och vänta en stund för att få svar på gravtestet som jag ändå visste skulle vara negativt och tårarna bara rann. Kom tillslut därifrån och ringde mannen och bara grät. Tog mig hem tillslut och grät hos mamma som hämtat L. Ringde till Falun för att säga att äggstockarna mm såg bra ut och säga att det nog var över för denna gång och fråga hur jag skulle göra med medicinerna jag tar. De sa att visst kan man önska att slemhinnan skulle vara lite tjockare men det var inte kört ännu och så länge jag inte blöder en riktig mensblödning så ska jag fortsätta med medicinerna. Självklart hade det inte kommit en droppe rosa eller brunt på nästan ett dygn nu. Jag fortsätter att må illa på kvällarna, har en konstig smak i munnen och magen spänner och drar på ett sätt som inte är mensvärk. Läste dock att biverkning av antibiotikan är illamående och metallsmak i munnen så det är väl därifrån det kommer. Hela kroppen känns bara konstig, jag är yr och skakig och så trött. Vill bara att detta ska vara över nu så att vi kan ta en paus och sen gå vidare. Jag hatar min kropp för att den gör detta mot mig, varför måste jag få alla dessa tecken på en graviditet när jag inte är gravid. Varför kommer inte blödningen igång ordentligt nu så att jag släppa hoppet. Fy fan vad detta är påfrestande.

Har fortfarande ganska tungt med andningen men börjar tro att det är en konstig förkylning och att de torra slemhinnorna i näsan påverkar. Det blir i alla fall inte värre. Ska försöka komma ut och få lite frisk luft idag och hoppas att jag mår lite bättre.

Vi kommer i alla fall inte hinna med något FET i år och det känns skönt. Jag orkar inte mer just nu. Har varit 3 otroligt påfrestande månader och jag behöver en paus. Får se om den blir till januari och FET eller om vi väntar till mars och gör ett nytt IVF. Jag är orolig att det är Suprefacten som har påverkat slemhinnan för mycket och vill så gärna få göra en normal stimulering med Ovitrelle och hoppas att vi kan hitta ett sätt att få till det ordentligt. Ska be att få en tid med Claes och pratat igenom hur vi ska göra.

Ruvardag 7 och så trött

Somnade 23 igår och vaknade till när L skrek vid 06.00 somnade sen om en timme till och var vaken en timme för att somna igen och sova till 10.30. Tydligen grät L i natt också men det har jag inte hört alls. Är så trött i kroppen idag och det är fortfarande tungt att andas, jag fattar inte vad det är. Gör lite ont vid revbenen idag också. Har köpt en olja för att försöka mjuka upp slemhinnorna  i näsan. Hoppas det ska hjälpa lite!

Vid lunch ringde läkaren som jag träffade igår på gynakuten för att kolla hur jag mådde och säga att han noterade att jag hade ganska rikliga och illaluktande flytningar vilket betyder att jag har en bakterie. Men självklart tänker jag, det fattades ju bara det. Har fått antibiotika utskrivet och dubbelkollade med Falun att det var okej att ta den också. Igår kväll började brösten värka ganska ordentligt och jag mådde illa på kvällen. Idag fortsätter brösten att värka och jag är småsugen/hungrig hela tiden. Vet inte vad jag ska tro. Vill så gärna se det som positiva tecken men jag tycker ju att det känns ungefär så här varje gång så vet inte vad som är vad längre. Jag ska fråga läkaren i morgon om jag kan få ta ett blodprov, håller på att bli galen. Nu borde de kunna se i blodet om jag är gravid eller inte. Men de kommer säkert säga nej. Med L testade jag positivt på sticka på dag 8 men jag vet inte om jag vågar testa i morgon. Vill inte få ett till negativt test och dag 8 är ju fortfarande ganska tidigt.

Ruvardag 6, besök på gynakuten och sen akuten

Det har varit så tungt att andas de senaste dagarna och det blir värre så jag ringde Falun i morse för att höra vad de säger. De ville att jag skulle åka in till gynakuten för att kolla äggstockarna och vätska i buken eftersom Claes inte är på plats denna vecka. Jag fick lämna massa prover och träffa en läkare ganska snabbt. Han kollade på äggstockarna som var lite stora och väldigt ömma. Hade lite vätska i buken så han hämtade en kollega som också kollade. Han tyckte inte att jag var överstimulerad men de ville att jag skulle komma tillbaka om två dagar för en ny koll. De skickade sen ner mig till den vanliga akuten då de ville utesluta att jag har fått en propp eller att nåt annat var fel. Där tog det desto längre tid, hatar verkligen att sitta där. De hittade i alla fall inget förutom lite förhöjda värden på vita blodkroppar men inte så mycket alls. Fick tillslut åka hem och blev tillsagd att vila och åka in igen om det blir värre. 

På gynakuten tog de inget HCG-prov då de ansåg att det var för tidigt. Det går heller inte att se på ett ultraljud så här tidigt så har ingen aning om det har gått vägen eller inte. Läkaren sa dock att han trodde det, han trodde blödningen i lördags var en nidblödning. Men jag vågar inte hoppas för mycket, vill bara att dagarna ska gå fortare nu så att jag kan få testa. Tog ju självklart ett när jag kom hem som var negativt. Men jag vet att dag 6 är alldeles för tidigt så borde ju inte ha gjort det. Nu ska jag verkligen försöka hålla mig till lördag i alla fall om det inte kommer mer blod. Nu har det inte kommit något brunt eller rosa på över 24 timmar vilket känns väldigt skönt. I morgon är dagen då en mensblödning kan börja så blir jobbiga dagar framöver. Är otroligt glad att jag är sjukskriven, hade inte orkat jobba som jag mår nu!

Nu ska jag hämta L på förskolan och sen kommer J hem med pizza för att fira att jag är klar med min behörighetsutbildning på jobbet!

Ruvardag 5 uppdatering

Inga mer rosakladd sedan tidigt eftermiddag. Istället är jag sjukt andfådd och magen spänner som satan, den är ganska svullen men inte galet. Men andfåddheten är riktigt jobbig kombinerad med den täppta näsan. Det trycker en del upp mot revbenen också. Jag försöker tänka positivt och eftersom det i alla fall inte kommer mer rosa/rött utan snarare mindre så borde det ju inte vara mensen som är på gång. Tänk om det faktiskt var en nidblödning. Andfåddheten och ömma buken känner jag ju verkligen igen från när jag var gravid med L så om inte blödningen hade varit hade jag nog varit riktigt positiv nu. Ska nog ringa Falun i morgon och höra vad de säger. Jag ska ju omöjligt kunna bli överstimulerad denna gång men det är mycket som omöjligt ska ha kunnat ske som har skett så vi får väl se. Är galet trött dessutom, vill sova hela tiden...

Ruvardag 5 färskt blod

Jag fattar ingenting under gårdagen (ruvardag 4) fortsatte Lutinuskletet att vara lite brunfärgat och sen på kvällen kom det lite slemmigt färskt blod 2 gånger när jag torkade mig och senare kom det ganska mycket rosa Lutinusklet, precis så som det har sett ut de tidigare gångerna men då på tidigast dag 7. Kan det vara mensen som är på väg redan nu, hur fan kan det vara kört redan. Det är ju 8 dagar sedan äggplock, känns så himla tidigt men jag har ju inget att jämföra med, de andra två gångerna har ju varit FET och innan det var jag ju faktiskt gravid. Känns så jävla ledsen just nu, om inte detta perfekta guldägg och alla dessa mediciner funkar, kommer det någonsin att funka. Vill bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet. Googlar som en galning men blir inte klokare. av det. Jag hatar detta, det är det värsta som finns här i livet. Är otroligt glad att jag är sjukskriven denna vecka också, hade inte pallat att vara på jobbet.

Samtidigt som detta så känner jag ett tryck mot lungorna som gör det svårt att andas och jag börjar svullna lite över buken men det är väl alla hormoner jag stoppar i mig. Är också väldigt täppt i näsan och brösten värker ibland, men det har de du gjort till och från under ett tag nu. Jag vet ju att det är kört så varför kan inte jag inte bara lägga ner. Det finns inget hopp, det är bara att sörja detta ordentligt och gå vidare. Är otroligt glad för vår blastis i frysen nu. Kanske hinner vi innan jul!

Usch man borde inte få vara såhär ledsen, det är inte rättvist.

Ruvardag 3 och en blastocyst till frysen

Igår fick hem ett bra brev, där stor att det andra embryot fortsatt växa fint och nu låg i frysen. Känns skönt att ha ett i frysen men också att två av tre ägg var så fina!

Idag har jag varit inne på jobbet och gjort den sista delen i min utbildning, nu är jag helt klar, väldigt skönt, har ju hållit på sedan januari på halvtid. Kände att jag ville göra klart trots sjukskrivning. När jag kom hem vid 11.30 så åt jag och kollade lite på TV sen sov jag 1,5 timme, så skönt. Är så himla trött och jäkligt täppt i näsan och anfådd hela tiden. Tror det är från Intralipiden. Innan jag somnade så gick jag på toa och då var lutinuskladdet lite rosa/brunt igen. Det är ju för tidigt för mens tycker jag så hoppas att det bara är slemhinnan som är irriterad. Inser att det faktiskt kan vara en nidblödning också, borde ju stämma med dagarna, men det vågar jag inte hoppas. Jag är så sjukt rädd denna gång. Varför skulle det lyckas nu, men samtidigt varför inte. Jag försöker vara positiv men det är så svårt. Vill inte bygga upp ett hopp som sen raseras igen och nästa vecka börjar det riktiga helvetet. Konstant toapappersanalyserande och svävande mellan hopp och förtvivlan. Om nu mensen ska komma så hoppas jag en kommer som förut så jag slipper få upp hoppet. Undrar också lite om det har funkat, kommer jag att märka det genom överstimuleringssympton. Hmm, ja det är ju bara att vänta och se. Nu ska vi ta helg och mysa...

Ruvardag 2

Inget mer blod har kommit sedan i går morse. Måste ha varit något som blev irriterad vid insättningen. Nedre delen av magen ömmar lite och ibland blir det alldeles varmt där. Försöker vara positiv men vågar inte riktigt. Är så rädd för den avgrunden som kommer öppna sig om detta skiter sig. Är hemma och tar det lugnt bara. De närmaste dagarna är ju inte så farliga, det är på ruvardag 7 som det riktigt jobbiga börjar. Det är då blodet kan komma närsomhelst och det finns inget jag kan göra åt det. Nu har det förmodligen fäst om det gör det. Tänk om man kunde veta redan nu och inte behöva vänta flera dagar till. Jag pratar med det ibland och berättar om L och att hon skulle bli en sån bra storasyster och att vi så gärna vill att den stannar. Fånigt men så blir det ibland!

Har jobbat lite för att avsluta en grej och i morgon måste jag åka in för ett möte som jag verkligen inte vill missa men i övrigt så ligger jag mest på soffan. Det är riktigt skönt. Framför allt när snöslasket yr utanför!

Ikväll kommer grannen förbi med son son en stund, ska bli så kul att få träffas i verkliga livet :)

Ruvare igen... sista gången hoppas vi!

Usch jag var så nervös när vi kom till Falun och inte blev det bättre av att vi fick vänta nästan en timme. Jag hade väl fattat att det fanns ett embryo men var nervös över min slemhinna och utslagen.
Det var doktor Samir igen, känns skönt tycker jag hon pratar lite mer än Staffan. Jag visade min utslag och frågade om medicinen jag fått. Hon sa att jag kunde ta den fram till testdag då embryot inte kan påverkas innan dess. Hon trodde att det var orgalutran sprutan som var boven.

Två embryon levde fortfarande, det vi fick tillbaka är exakt lika fint som det som blev L, tårarna kom när hon sa detta. Det känns så bra, jag ville så himla mycket höra det. Inga av de andra två har varit så fina. Det andra embryot var lite efter i utvecklingen så de skulle odla vidare till i morgon och hoppas att det var fint och gick att frysa.

Slemhinnan var toppen och det var nästan ingen vätska eller stora blåsor. Jag är lite öm men det gick bra. Embryot sattes på plats och så fick jag Intralipid i en timme. Jag fick en medcinlista, blir Lutinus 3 gånger per dag, Progynon 3 gånger per dag och så Prednisolon 2 tabletter 1 gång per tag. Jag frågade varför jag inte fick Trombyl och hon sa att hon var lite bekymrad över utslagen och att Trombyl kunde påverka dem. Hon tycket heller inte jag skulle behöva Trombyl när det var så lite vätska, hon var inte orolig för proppar. Jag frågade om hon trodde att det skulle kunna påverka positivt om jag var sjukskriven och hon sa att om jag mår bättre av det så är det positivt. Jag får absolut inte stressa. Jag bad om att få sjukskrivning fram till testdag. Om jag känner att jag vill så kan jag börja jobba tidigare. Känns skönt för jag har så svårt att koppla bort och koncentrera mig på jobbet. Det är så jobbigt att hålla uppe en fasad. Jag ska jobba hemma 2 dagar då jag vill bli klar med min utbildning och slippa ha det hängande över mig. Sen ska jag försöka bara ta det lugnt och gå promenader och må bra. Det är viktigt att man mår bra.

Det tog tid att komma hem då det varit en olycka. Det var så mysigt att komma hem och lägga sig bredvid L en stund innan hon somnade. När jag gick på toaletten hemma så kom det lite färskt blod. Det måste ju vara slemhinnan som är skör från återföringen eller nåt för det kan ju omöjligt vara ett dåligt tecken.

Åh, snälla låt detta vara guldägget, låt det vara Ls lillasyskon!

Immunbiologisk reaktion....

Jag har sedan någon vecka tillbaka haft röda utslag främst på magen men även ryggen och bröstet och nu börjar det sprida sig till armarna. Det kliar inte men ser inte så kul ut. Jag trodde först att det var en reaktion på någon av sprutorna då de kom innan jag började med Progynon men eftersom det inte avtar utan blir mer och jag inte har sprutat på nästan en vecka nu så ringde jag och pratade med Anna-Lena. Hon sa att ingen av de mediciner jag tar ger utslag som biverkning men att det lät som en allergisk reaktion och att jag skulle ringa husläkaren och kolla upp det. Fick en tid på eftermiddagen idag och han sa direkt att det var en immunbiologisk reaktion förmodligen av medicinerna jag får. Det är inte en allergisk reaktion utan kroppens immunförsvar som reagerar om jag förstod det rätt. Han sa att eftersom vi håller på att mixtra med mitt immunförsvar så var det nog anledningen till att detta händer. Det är inte farligt och jag fick antihistamin som ska ta bort det 2-3 veckor. Jag frågade om jag kunde ta dem när jag var gravid vilket skulle gå bra. Gick sedan till apoteket för att hämta ut tabletterna och Lutinus. Apotekaren sa då att tabletterna jag fått var B1 klassade vilket innebär att de har gjort ganska mycket tester men inte lika mycket som med klass A medicin. Hon sa att hon visste att gravida tog dem men då vi håller på med IVF så ville hon upplysa mig om detta. Jag låter nog bli att ta dem ikväll och så pratar jag med läkaren i Falun om det i morgon. Jag bara ber till gud att detta inte påverkar återföring i morgon men det borde ju inte göra det. Kan man typ drabbas av mer skit nu eller, helt hopplöst ju!

Idag har jag mejlat mina kollegor och kort berättat om IVFen, kände att det var det bästa just nu då ag är borta mycket och dessutom mår ganska dåligt till och från. Jag har bett dem att inte fråga hur det går, hoppas att det respekteras.

Är så nervös inför morgondagen. Tänk om vi kommer fram och så har alla dött. Men nej, det får inte vara så. Vårt guldägg finns där nu, det måste vara så! Ska också fråga om en eventuell ny stimulering direkt men tror att min kropp kanske behöver en paus nu. Känns jobbig att den blir ända till mars dock. Vi får se hur vi gör.