J kom hem med middag och slängde ur sig i förbifarten att han pratat med sin mamma som berättade att hans kusin ska ha barn i september. Jag blev chockad över min egen reaktion, för det gjorde fysiskt ont i bröstet.
Min svärmor och jag har inte en jättebra relation och jag tycker att hon ofta är en skvallerkärring som lägger sig i hur vi uppfostrar L och mest gnäller på allt och alla. Jag frågade om hon hade ringt för att berätta det men det visar sig att när J ringde henne för att berätta att jag inte orkade ringa tillbaka häromdagen när hon ringt mig för att jag helt enkelt inte orkar prata med folk, så kläcker hon ur sig detta. Jag kan känna WTF, har du ingen känsla alls. Vi har precis förlorat våra barn som skulle ha fötts i september och när J ringer och berättar att jag mår väldigt dåligt så kontrar du med att ge ett graviditetsbesked, bara för att du har sånt jävla behov av att vara först med att berätta. Jag har också en känsla av att hon berättar för alla som vill och inte vill höra om det vi går igenom. Hon har liksom ingen spärr. Jag är så irriterad och arg nu!
Jag har mått bättre de senaste dagarna men detta besked var verkligen tungt och det kommer förmodligen vara så ett tag. Jag är glad för deras skull, det är jag men jag känner inte för att hoppa runt av glädje. Jag vill faktiskt inte veta om någon ska ha barn just nu. Det gör för ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar