Ny vecka (v 10 9+0)

Igår ringde jag till vårdguiden då jag börjat kissa dåligt och känner mig helt matt i hela kroppen pga att jag knappt får i mig något. De tyckte jag skulle gå till  min husläkare då jag inte är inskriven hos barnmorskan ännu och kolla om jag håller på att få näringsbrist. Proverna såg bra ut men läkaren tyckte jag var himla blek så hon skrev en remiss till SöS. Vi var där i 6,5 timme, fick en påse med dropp och tog prover. Förutom lite förhöjda natriumvärden vilket händer när man dricker för lite så såg allt bra ut. Det näst bästa var att det nästan inte fanns några tecken alls kvar på överstimuleringen, inget vätska och den ena äggstocken var normal och den andra bara lite stor. Det bästa var att Skorpan hade växt massor och var då fin, nu kunde man urskilja kropp och huvud ordentligt. Blev tillsagd att försöka dricka mer och fortsätta småäta sånt jag var sugen på då jag på det sättet verkar få i mig tillräckligt med näring. Läkaren sa också att det bara är att vara hemma tills det har lagt sig och att det är omöjligt att säga hur länge det tar men att man kan inte jobba när man mår så här. Som om jag inte visste det. Min sjukskrivning går ut den 15/11 men då ska vi på inskrivning hos MVC så de kommer kunna ta över från där och om det behövs sjukskriva mig mer. Ringde till jobbet och sa att jag kommer vara hemma ett tag till, de verkar tycka att det är okej och att jag ska tänka på mig själv och Skorpan. Jag tycker ju att det är lite jobbigt eftersom jag bara har 6 veckor kvar att jobba och på ett sätt gärna skulle bli klar men samtidigt så är det ju bra så länge jag har anställning. Har i vart fall insett att jag inte kan göra  något åt läget utan helt enkelt får acceptera att jag blir hemma tills illamåendet gett med sig.

Idag jobbar mannen halvdag, när han kommer hem ska vi (mest han) städa lite och sen gå och handla sånt som jag är sugen på att äta, sen blir det en till myskväll på soffan.