Hemma från jobbet igen

Förra veckan kämpade jag mig till jobbet varje dag och lyckades jobba halvtid. Har mått allt sämre i helgen och i morse när jag äntligen tagit mig till jobbet efter många pauser för att mota ner spyan så insåg jag att det inte funkar. Jag mår för illa av att ta mig till jobbet och det är inte värt det. Får dessutom inget gjort på jobbet då jag kämpar med illamåendet. Så nu blir det hemma som gäller för mig denna vecka och sen får vi se.

Igår var vi på Ikea och kollade lite på en ny soffa, den vi har idag börjar bli rätt sliten och framför allt skitig men vi kan inte ha en stor soffa i vår lägenhet och då vi nog kommer flytta inom ett par år vill vi inte lägga ner en massa pengar på en ny soffa. Vi hittade i alla fall en som vi tyckte ganska bra om men har inte bestämt oss. Funderar också på hur vi ska få plats med de saker som Skorpan kommer att behöva och hur vi bäst ska möblera i lägenheten då vi bor i en tvåa. Lär nog bli en del tänkande och egetfixande för att få till lösningar som funkar för oss.

Pizza

Mitt konstanta illamående gör att jag har så sjukt svårt att äta men måste äta hela tiden så det blir mest småplock och nästan ingen mat. Ikväll fick jag i alla fall i mig en halv barnpizza och tyckte till och med att det var gott. Känns så skönt, vet att det inte är den bästa av maten, men det var en tunn ungsbakad pizza med mycket grönsaker på. Känner i hela kroppen att jag behöver mat, är sjukt svag och skakar mest hela tiden. Snälla låt detta vara slut snart.

Vecka 9 (8+1) och snart arbetslös

Igår tog jag ett bad för första gången på 2 månader, jag älskar att bada och har verkligen saknat det. Men nu ska det vara okej igen så jag gissar att det kommer bli många långa bad i vinter. Mår fortfarande illa konstant, blir bara värre och värre allt eftersom dagen går och kvällarna är ett helvete. Spyan sitter i halsgroppen men jag får inte upp något. Gud vad jag hoppas att det ska försvinna snart.

Åkte med min lillebror och tjej ut till pappa idag för att täcka deras båt. Var skönt att komma ut i luften och fick i mig en grillad korv till lunch. Det är något speciellt med korv grillad ute på hösten. Pratade lite med min pappa och farbror om att stycka av en tomt och bygga ett hus. Vi vill kanske flytta om 2-3 år men pga bygglov etc så måste vi börja planera för det ganska snart. Kommunen där ute brukar bråka ganska mycket om avstyckning och bygglov tyvärr. Men förhoppningsvis så ska vi kunna börja bygga om 2 år.

I veckan fick jag också veta att jag inte får fortsatt anställning vilket känns ganska tungt, särskilt sedan jag fått veta att min chef (som nu slutat) tydligen har något emot mig och verkar ha gått bakom min rygg lite. Jag känner inte att jag orkar bråka om. Kommer förmodligen sluta i december eller januari, det beror på om jag klarar av att gå upp på heltid om 2 veckor vilket känns helt omöjligt just nu. Sen blir det A-kassa och söka jobb. Ska bli intressant med en mage som växer. I värsta fall så får jag gå hemma tills Skorpan kommer och då få föräldrarpeng. Känns lite tråkigt att bli hemma så länge men kan inte göra så mycket åt det så är väl bara sysselsätta sig med annat.

Nu hoppas jag mannen kommer hem snart, är nästan lite sugen på pizza så kanske blir det till middag ikväll, 1/4 av en pizza kanske jag kan få i mig :)

Uppmaning

Jag följer Annas uppmaning och svarar på följande frågor.


1. När ingen ser eller hör mig.... stryker jag händerna över min mage och pratar med Skorpan.

2. Jag går aldrig hemifrån utan... min HTC så jag kan lyssna på BBC Radio One som jag verkligen saknar efter alla mina år i Storbritannien.

3. Min blogg heter som den gör för att.... för att är jag började skriva den så hoppades jag så intensivt på att någon gång få se ett plus och få hålla i vårt barn en dag snart!

4. Om jag vågade skulle jag... kanske köpa något litet symboliskt till Skorpan

5. Om 10 år kommer jag.... förhoppningsvis att bo i ett hus som vi byggt med Skorpan och ett syskon och älska livet och det vi har lyckan att få :)

VUL och illamående

I morse var vi hos vår hemläkare för ett VUL, idag är 7+4 och det var exakt vad ultraljudet visade. En 13 mm lång liten Skorpan med ett perfekt hjärta. Nu är missfallsrisken under 10 % vilket känns väldigt skönt. Vår läkare sa att det var flera år sedan de hade en patient som blivit så dålig av överstimuleringen och han tyckte att jag hade kämpat på väldigt bra. Känns skönt att höra att det inte bara var jag som inbillade mig att jag mådde så dåligt.

Jag mår för övrigt så sjukt illa. Det känns som att man inte får klaga när man äntligen blir gravid men det är fan inte lätt att må så här. Jag kan knappt äta mat utan lever på konstiga saker som turkisk peppar, knäckemackor med smör och tomat, salt och vinäger chips, oliver med anjovis i  och andra salta/sura saker samt Big Mac (tror det är dressingen som är grejen för jag vill inte ha några andra hamburgare). Eftersom jag vet att Skorpan får i sig det h*n ska så är jag inte så orolig men det vore skönt att kunna känna att jag äter saker som är bra för oss båda. Fick i alla fall lergigan comp av läkaren idag och jag har tagit en, tror att de hjälper lite i alla fall. Förhoppningsvis så ska väl detta bli bättre om några veckor. Är i alla fall evigt tacksam att jag arbetar halvtid så att jag kan ta det lugnt på morgonen och eftermiddagen. Är även oändligt tacksam för mannen som passar upp på mig och handlar hem det som är min grej för tillfället.

Tillbaka på jobbet

Efter en härlig helg (dock med mycket illamående) så började jag jobba halvtid igen idag. Riktigt kul att vara tillbaka på jobbet igen och aktivera hjärnan lite samt träffa människor igen. Känns väldigt lagom med halvtid då jag märker hur trött jag blir efter lunch.

I fredags skulle vi ha spelat biljard och ätit en god middag ute för att fira att det i lördags var 4 år sedan vi var på vår första dejt. Jag mådde dock så illa så att vi bokade av middagen och jag fick en Big Mac istället, mums. Myste sedan hemma på soffan och kollade på Idol. I lördags så åkte vi hem till några vänner utanför Norrtälje med ett gäng andra kompisar. Det var barn, god mat och underbart höstväder. Vi sov alla över och hade en riktigt mysig dag och kväll. På söndagen slappade jag och mannen hemma, bokade en resa till Thailand i januari, vilket gör att det inte känns lika tungt att boka av New York resan vilket vi bestämt oss för att göra. Vi vill helt enkelt inte riskera något och jag känner inte heller att jag har orken för en city resa just nu. Det får bli en annan gång. Var också på middag hos familjen som jag jobbat som barnflicka åt för några år sedan, alltid lika kul att träffa dem. De hade dessutom mamma barngrejer som vi kan låna sedan när det närmar sig. Jag ville gärna köpa en del grejer och framför allt en ganska dyr barnvagn men nu har vi beslutat att försöka låna så mycket som möjligt och köpa en begagnad barnvagn så att vi kan spara pengar till en långresa nästa vinter när Skorpan är 6 månader. Vi har länge pratat om att göra en sådan resa och nu hoppas vi att det kan bli av till nästa vinter.

Drömmen om ett barn

Kvällens avsnitt kändes extra nära för oss då vi fick se Staffan Nilsson vid IVF Kliniken i Falun igen. Staffan är mannen som tog beslutet att sätta tillbaka embryot som nu är Skorpan den 21 september 2011. Det var känslosamt att se kliniken och det vi gick igenom för inte så länge sedan. Jag kunde känna förhoppningarna, förväntningarna, skräcken och lyckan igen. Även om starten på vår graviditet har varit jobbig och jag inte skulle önska den på någon annan så har jag aldrig en sekund ångrat att vi satte tillbaka vårt embryo. Jag vet att Skorpan kommer att vara värd all smärta, alla nålstick och sjukhusvistelser. Jag tycker att serien är fantastiskt fin och verkligen skildrar verkligheten för oss som kämpar för att få vårt efterlängtade barn.

Så himla trött på fragminsprutorna

De gör så jävla ont och jag måste ta in ännu mer för att lyckas trycka in dem och det gör också ont. Mina ben är  alla olika nyanser av blått och lila, skitsnyggt. Jag måste ta sprutorna i minst 3 veckor till. Jag vet att vissa måste hålla på hela graviditeten och jag borde inte klaga. Men jag känner ju faktiskt ingen som behövt gå igenom all den skit jag har för att bli med barn.

Jag mår i alla fall bättre för varje dag och idag har jag orkat ta mig ut och gå en sväng på stan med bästa vännen och gudsonen. Väldigt härligt väder och skönt att komma ut. Jag har börjat må ganska illa om dagarna och måste få i mig något varannan timme annars blir jag helt yr i huvudet. Även om magen inte alls är lika svullen så är den större än innan graviditeten och jag fortsätter med mina mammabyxor, mina andra är så obekväma och jag får mer ont i magen när de är trånga. Ska nog köpa ett till par mammabyxor så att jag har 2 par när jag ska börja jobba igen.

Utskriven från sjukhuset

Idag skrevs jag ut då proverna såg bra ut. Har fortfarande en del vätska i buken och äggstockarna är stora så det blir fortsatt vila. Är sjukskriven i 4 veckor till men det var okej att börja arbeta halvtid från nästa vecka om jag kände att jag orkar. Just nu hoppas jag att kunna göra det, känner att det börjar bli ganska jobbig att bara vara hemma samtidigt som jag inte skulle orka jobba heltid. Har pratat med jobbet och det är okej att jag kommer tillbaka på halvtid.

Fick göra ett nytt VUL idag och ett litet perfekt hjärta tickade på :) Läkaren trodde att jag inte var lika långt gången som vi har räknat utan 3-4 dagar efter. Vad det nu spelar för roll, hjärtat tickade så fint. Jag vet att det är en lång väg kvar men det känns i alla fall som en milstolpe för tillfället. Nästa vecka ska vi till IVF hemläkaren för planerat VUL, då borde vi kunna se lite bättre.

Verkar som att NY kommer att få ställas in, frågan är om jag kommer orka plus att det fortfarande finns vissa risker. Vi ska vänta och se hur det ser ut nästa vecka men är nog ganska inställd på att vi inte kommer åka. Blir ju inget kul om jag inte mår bra och inte orkar gå omkring som man vill i NY. Vi får helt enkelt åka en annan gång.

vecka 7 (6+2)

Tiden rullar på och jag bara väntar på att det ska vara blod på pappret. Vissa stunder känner jag mig så optimistisk och tänker att varför ska det inte gå vägen, men för det mesta vågar jag inte hoppas alls. Förutom den extrema tröttheten så känner jag ingenting. Mår inte illa, har känner inget alls i brösten och de ser ut precis som vanligt. Jag vet att det också är normalt och att många inte märker av sin graviditet speciellt mycket men jag oroar mig så klart. Ska bli skönt att åka till sjukhuset i morgon för nya prover och förhoppningsvis ett ultraljud. Nu är det dessutom bara 9 dagar kvar tills vi ska på vårt rutin VUL för att se om hjärtat slår. Jag trodde ju att om vi lyckats ta oss så långt så sjunker missfallsrisken ordentligt men vad jag förstår är det fortfarande några kritiska veckor kvar efter det. Ska det kännas så här hela tiden, ska jag aldrig få njuta av att det faktiskt bor någon i min livmoder.

Igår åkte vi ut till min pappa och gick en promenad med vovven, var mysigt. Jag började dock må sämre igen efter det och fick tillbaka trycket i buken, sov lite men det släppte inte så vi ringde till sjukhuset. De sa att vätskan kan komma tillbaka men att jag kunde stanna hemma och se vad som händer. Om jag fick svårt att andas skulle vi komma in. Det blev två filmer och mys på soffan och när vi gick och la oss mådde jag bättre igen. Är dock lite oroad av att jag knappt klarar en timmes promenad utan att känna mig dålig igen. Hur ska det då gå när jag ska börja arbeta igen. Funderar på att fråga om jag kan vara sjukskriven på deltid de första veckorna för att komma in i vardagen igen utan att bli dålig igen.

Vi ska ju förhoppningsvis åka till New York om 3,5 veckor, är även lite orolig över det. Dels med flygningen och risken för en propp men också om jag ska orka med att gå mycket och faktiskt kunna njuta av att vi är där. Vi vill så gärna åka innan vi får barn men vi vill inte åka i vinter och till våren kan det ju vara för sent. Måste prata med läkaren ordentligt och se vad de tycker. Vill ju inte riskera Skorpans eller min hälsa för en resa som ju faktiskt går att göra senare.

Nya prover och VUL

Var tillbaka på SöS idag för nya blodprover och VUL, Skorpan växer som h*n ska, nu kunde man se gulesäcken :) Längtar till vi får se och höra hjärtat. Min ena äggstock är fortfarande rejält stor även om den har minskat och det är en hel del vätska i buken. Proverna såg okej ut men de ville inte skriva ut mig ännu. Ska tillbaka på måndag för nya prover.

Lyckades med hjälp av min mamma fylla in blanketterna till Försäkringskassan idag, har aldrig varit sjukskriven förut så allt är nytt och krångligt. Nu får vi se hur lång tid det tar innan några pengar kommer in på kontot. Får ju i princip ingen lön denna månad så hoppas det inte dröjer alltför länge.

Om 4 veckor åker vi till New York, förutsatt att jag mår bra, jag hoppas så innerligt att vi ska komma iväg. De senaste månaderna har varit jobbiga för oss båda och vi behöver verkligen lite tid tillsammans och njuta. Längtar efter att strosa gata upp och ner och äta god mat och shoppa.

Hemma på permission

Idag har jag fått komma hem. Är inte utskriven från sjukhuset då de vill hålla koll på mina värden. Ska in igen på torsdag och ta nya prover och göra ett nytt ultraljud. Jag fick göra ett igår för att se om äggstockarna minskat i storlek. De visade mig även ett perfekt litet 8 mm embryo som ser ut att må precis som det ska :) Känns så galet skönt. Har ju verkligen oroat mig. Jag vet att det fortfarande är tidigt men nu känns det lite som att om vi tagit oss igenom denna bit så kommer det hålla hela vägen.

Igår bokade vi en tid för inskrivning hos MVC, den jag ville gå på hade inga tider innan mitten av november så jag funderade på att kolla med några andra men bestämde mig sedan för att vänta och gå till den jag ville. Vad gör det om vi får vänta några veckor till vi ska ju gå hos dem genom hela graviditeten och då är det viktigare att det känns rätt. Att det ska vara så svårt att hitta en barnmorska i Stockholm dock!

Efter 10 dagar på Södersjukhuset och deras underbara sjuksköterskor, barnmorskor och läkare tror jag nog att vi kommer välja att föda där. Barnmorskorna har varit helt fantastiska. Men det är skönt att vara hemma igen, tror inte mannen är lika glad då han får springa och passa upp på mig och laga mat m.m. Eller jo det är han, han har saknat mig massor. Om 4 veckor ska vi åka till New York och jag hoppas innerligt att det kommer bli av, vi behöver båda den resan för att vara med varandra och smälta allt som hänt de senaste veckorna. Det har nog tärt en hel del på oss båda. Mannen har varit otroligt orolig för mig och jag har mått skit och varit orolig för embryot, som numera kallas för Skorpan.

Det vänder

I morse så vaknade jag och kände att det har vänt. Mår helt annorlunda idag och hoppas att det kommer hålla i sig. Sov okej nästan hela natten. Fick byta rum under natten då det flyttat in en kvinna som snarkar som en jävla karl, jag kunde verkligen inte sova, hur trött jag än var. Nu under dagen så fortsätter hon att snarka eller prata högt på ett främmande språk i telefonen. Ingen jävla hänsyn till att det bor andra i rummet. Jag kommer nog inte palla hela dagen och natten. Jag hoppas att hon ska åka hem idag men är osäker.

Igår var mannen här hela kvällen och vi myste lite i soffan umgängesrummet (var ingen annan där, så nästan som att vara hemma) och hann umgås lite, något vi knappt gjort hela veckan. Det var skönt. Fick även träffa en kurator igår och prata lite om hur jag mår och hur jag känner inför graviditeten etc. Det är så svårt att sätta ord på det, vi har längtat så länge efter att bli gravida och när det sen äntligen händer så mår jag bara så dåligt. Har svårt att våga hoppas då jag är så orolig att jag ska få missfall. När jag har mått som värst har jag bara velat bli av med det och då får jag skuldkänslor. Samtidigt vet jag ju att jag aldrig skulle byta bort graviditeten och barnet. Förhoppningsvis så ska jag väl våga känna lite mer när jag börjar må bättre. Längtar i alla fall efter att få komma hem igen, förhoppningsvis i början av nästa vecka.

Vecka 5+0 och fortfarande på sjukhus

Nu har de gått 5 hela veckor, bara 35 kvar. Ligger fortfarande på sjukhus. Känns lite som ett steg fram och två bak just nu. Eter att ha spytt upp frukosten och haft en dålig start på dagen började jag äntligen må lite bättre igår och kunde till och med gå till Pressbyrån och köpa en Piggelin och lite annat som jag är sugen på. Vid sängdags började jag däremot må dåligt igen och fick mer ont i bröstet. Lyckades somna i min sittande ställning som är standard nu men vaknade vid 04.00 med fruktansvärd värk. 2 värktabletter, lugn musik och en timme senare kunde jag äntligen somna om igen. I morse hade jag lagt på mig både i kilon och runt buken.
I tisdags röntgades mina lungor och jag har lite vatten i lungorna vilket man i kombination med trycket från buken tror är anledningen till att jag får så ont vid revbenen. På dagarna när jag försöker röra mig lite så blir det bättre men på natten så är jag för stilla vilket gör att det blir värre. De tar mina värden flera gånger per dag och blodprover en gång per dag. Där ser allt ganska stabilt ut i alla fall. Jag får och vill dock inte åka hem förrän det har börjat bli bättre och läkarna kan helt omöjligt säga när det kommer att hända. Det väntar på att min kropps ska börja återställa sig själv. Så här ligger jag tills kroppen börjar göra sitt.

sjukhuset

Halsbrännan var ingen halsbränna utan en rejäl ökning av vätska i buken som tryckte upp mellangärdet mot revbenen. Ligger sedan i söndags kväll inlagd på sjukhus och blir nog kvar ett tag. Är väldigt tråkigt men känns tryggare att ligga här då jag mår skit. Vaknade i morse med grymma smärtor och kräktes. Känns som att en långtradare kört över mina revben. Är galet orolig för att embryot inte ska klara sig men läkarna säger att det inte ska påverka lillen. I sängen bredvid mig ligger en tjej som gjort en skrapning. Tänk vad livet kan vara olika. Jag gråter för att jag är livrädd att förlora embryot och hon för att hon var så röksugen och läkaren ville att hon skulle äta lite innan hon gick ut och rökte, hon ville då skriva ut sig själv. Snart får jag lite besök i alla fall.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Halsbränna

Den senaste veckan har jag fått krampanfall vid revbenen vid några tillfällen, ofta på nätterna och när jag har ätit frukost. Inatt vaknade jag fick 5-tiden och det gjorde något fruktansvärt ont och släppte inte efter några minuter som det brukar göra. Efter någon timme och ett glas mjölk och en skorpa så släppte det och jag kunde somna igen. Jag har nog aldrig haft halsbränna förut för det här var helt sjukt, det gjorde så galet ont. Men nu vet jag vad det är och kan förhoppningsvis på kontroll på det med diet och lite medicin. Jag är nog inte förvånad att min mage reagerar så då jag i nästan hela mitt liv har haft en ganska allvarlig IBS som har orsakat mig mycket smärta och problem. Jag har äntligen IBS under kontroll men får tydligen tänka ännu lite mer på vad jag kommer kunna äta nu under graviditeten. Ikväll blir det skaldjur hos pappa och det ska förhoppningsvis inte vara några problem.