Tiden rullar på och jag bara väntar på att det ska vara blod på pappret. Vissa stunder känner jag mig så optimistisk och tänker att varför ska det inte gå vägen, men för det mesta vågar jag inte hoppas alls. Förutom den extrema tröttheten så känner jag ingenting. Mår inte illa, har känner inget alls i brösten och de ser ut precis som vanligt. Jag vet att det också är normalt och att många inte märker av sin graviditet speciellt mycket men jag oroar mig så klart. Ska bli skönt att åka till sjukhuset i morgon för nya prover och förhoppningsvis ett ultraljud. Nu är det dessutom bara 9 dagar kvar tills vi ska på vårt rutin VUL för att se om hjärtat slår. Jag trodde ju att om vi lyckats ta oss så långt så sjunker missfallsrisken ordentligt men vad jag förstår är det fortfarande några kritiska veckor kvar efter det. Ska det kännas så här hela tiden, ska jag aldrig få njuta av att det faktiskt bor någon i min livmoder.
Igår åkte vi ut till min pappa och gick en promenad med vovven, var mysigt. Jag började dock må sämre igen efter det och fick tillbaka trycket i buken, sov lite men det släppte inte så vi ringde till sjukhuset. De sa att vätskan kan komma tillbaka men att jag kunde stanna hemma och se vad som händer. Om jag fick svårt att andas skulle vi komma in. Det blev två filmer och mys på soffan och när vi gick och la oss mådde jag bättre igen. Är dock lite oroad av att jag knappt klarar en timmes promenad utan att känna mig dålig igen. Hur ska det då gå när jag ska börja arbeta igen. Funderar på att fråga om jag kan vara sjukskriven på deltid de första veckorna för att komma in i vardagen igen utan att bli dålig igen.
Vi ska ju förhoppningsvis åka till New York om 3,5 veckor, är även lite orolig över det. Dels med flygningen och risken för en propp men också om jag ska orka med att gå mycket och faktiskt kunna njuta av att vi är där. Vi vill så gärna åka innan vi får barn men vi vill inte åka i vinter och till våren kan det ju vara för sent. Måste prata med läkaren ordentligt och se vad de tycker. Vill ju inte riskera Skorpans eller min hälsa för en resa som ju faktiskt går att göra senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar