Det vänder

I morse så vaknade jag och kände att det har vänt. Mår helt annorlunda idag och hoppas att det kommer hålla i sig. Sov okej nästan hela natten. Fick byta rum under natten då det flyttat in en kvinna som snarkar som en jävla karl, jag kunde verkligen inte sova, hur trött jag än var. Nu under dagen så fortsätter hon att snarka eller prata högt på ett främmande språk i telefonen. Ingen jävla hänsyn till att det bor andra i rummet. Jag kommer nog inte palla hela dagen och natten. Jag hoppas att hon ska åka hem idag men är osäker.

Igår var mannen här hela kvällen och vi myste lite i soffan umgängesrummet (var ingen annan där, så nästan som att vara hemma) och hann umgås lite, något vi knappt gjort hela veckan. Det var skönt. Fick även träffa en kurator igår och prata lite om hur jag mår och hur jag känner inför graviditeten etc. Det är så svårt att sätta ord på det, vi har längtat så länge efter att bli gravida och när det sen äntligen händer så mår jag bara så dåligt. Har svårt att våga hoppas då jag är så orolig att jag ska få missfall. När jag har mått som värst har jag bara velat bli av med det och då får jag skuldkänslor. Samtidigt vet jag ju att jag aldrig skulle byta bort graviditeten och barnet. Förhoppningsvis så ska jag väl våga känna lite mer när jag börjar må bättre. Längtar i alla fall efter att få komma hem igen, förhoppningsvis i början av nästa vecka.