Tankar....

Två dagar kvar till julafton och är hemma själv och myser. Har slagit in julklappar och slappar mest i pyjamas. L är på förskolan och J jobbar. Från i morgon är vi lediga till 7 januari. Eller jag och L i alla fall, J ska jobba lite. Har svårt att sortera tankarna. Mensen i pausmånaden kom i morse. Den är några dagar sen, vet ju att det är omöjligt, det blir inga spontanbarn här men tankarna väcks när mensen är sen. jag som skulle fira denna julen som gravid och se fram emot att få ett barn till under 2015. Inser nu att jag är livrädd för framtiden och vad den ska ge. Utåt så är jag positiv och säger att självklart kommer det att funka tillslut men i hjärtat så är jag inte så säker. Vågar inte ens släppa tankarna fria och känna efter hur det skulle kännas om det bara blir L, om om hon är vårt enda barn. Frågorna börjar komma ibland om vi vill ha ett till barn, både från dem som vet om vår situation och dem som inte gör det. Jag svara att jag det vill vi men vi vet inte om vi kan. För vissa berättar jag om hösten för andra inte. 

Jag tycker det är så jobbigt för jag känner mig mer ofrivilligt barnlös nu än jag gjorde innan L kom. Det känns som att vi inte riktigt fick "sätta oss i den kategorin" innan L kom. Hon blev ju faktiskt till på första IVF:en och även om vi kämpat själva i 1,5 år innan dess så är det som att det inte räknas. Vi får höra att det gick ju så lätt med L. Nu får vi istället höra att "ja men ni har ju L i alla fall, då är det ju inte lika jobbigt". MEN DET ÄR DET! Jag är fortfarande ofrivilligt barnlös för jag har inte de barnen jag önskar att jag hade. Vi får kämpa som galningar för att förhoppningsvis få ett syskon till L och ett efterlängtat andra barn. Vi gör slut på våra sparpengar och vi får låna av min mamma för att kunna fortsätta kämpa och jag kan inte annat än känna att livet fan är så jävla orättvist. Jag kan ibland önska att de som kommer med så "kloka" råd och meningar kanske också kunde få gå igenom vad vi går igenom så att de förstår vad det verkligen handlar om. Jag känner mig så fruktansvärd tom inuti och orken och motivationen till allting är noll just nu. Jag vill bara gå hemma i min pyjamas och mysa med den lilla familj jag har. Jag inser att drömmen/längtan efter att ha 3 barn är så långt borta och jag hoppas verkligen att jag ska känna mig nöjd med 2 om vi ens får det. Men tänk om jag inte gör det. Tänk om det är 3 barn som jag vill ha. Hur ska vi göra då. Jag hoppas så innerligt att jag ska få den där känslan att detta är bra, jag mår bra nu och är nöjd nu. Jag kan bli så ledsen när vi är med vänner som har sina två och gnäller och tjatar om hur himla jobbigt det är att ha två barn och gud vad skönt det var när man bara hade ett. Jag vet att det inte menar något illa med med det och självklart måste de få känna så men tänk om de behövde känna som jag gör varje dag istället. Vet också att många av de som fortfarande kämpar för sitt första barn inte kan förstå hur man kan tycka att man ofrivilligt barnlös när man har ett barn. Av någon anledning har man inte rätt att må dåligt och längta då. Jag kände nog likadant innan L kom men insåg ganska snabbt att om man vill ha fler barn så känner man sig ofrivilligt barnlös tills man har de barnen man vill ha. 

Vi har bestämt oss för att göra frysförsöket nu i januari och jag känner mig så avtrubbad. Det är som att det ska göras men jag vet att det inte kommer lyckas. Tänk om den inte ens klarar upptiningen. Jag mår redan dåligt över att behöva gå och våndas i 1,5 vecka och vänta på blodet som kommer komma. Det känns som att det är en rutin nu och jag ser inte fram mot det alls. Våndas nästan för jag vet hur jobbigt det blir. Får känslan av att vi har gjort allt vi kan och att det räcker, det kommer inte att ske. Det är så otroligt svårt att tänka positivt när allt känns nattsvart. Hur ska man kunna göra det. Det stressar mig ännu mer då alla säger att jag måste tänka positivt och att det hjälper, men hur ska man kunna göra det när det gång på gång skiter sig och hålet man ska ta sig ur bara blir djupare och djupare. Allt jag önskar mig i jul är att jag ska få bli gravid under 2015 och att L ska få vara frisk och underbar som hon är idag!

Avstämning hos Claes

Igår var vi hos Claes för att ventilera lite och göra en undersökning, cellprover samt kolla på att bakterien är borta. Det var skönt att få ventilera lite det varit och även prata om framtiden. Han tyckte absolut att vi skulle börja med den blastocysten som vi har i frysen. Det är så mycket skonsammare för mig. Han tror att det är min kropp som inte vill ta emot embryona och inte embryona som är dåliga. Mina resultat är ju väldigt bra även om det är svårt att få till stimuleringen. Han vågar inte höja Gonal-F dosen utan vi kommer köra med samma nästa gång och se om det kanske var en engånggrej att bara 2 blåsor växte så fort. Jag sa att jag inte vill ta Suprefact igen då jag är så säker på att det är den som gjorde att jag började blöda på dag 3 och han höll med om att det lät konstigt med en blödning så tidigt. Vi kom fram till att jag ska få Ovitrelle eller en annan ägglossningsspruta och om jag visar tecken på överstimulering efter äggplock så blir det totalfrys (man fryser alla embryona) och så får vi vänta en cykel och göra FET. Vi frågade om att sätta tillbaka 2 embryon och då framförallt blastocyster och han sa att det kan bli så om det fortsätter att misslyckas med ett. Dock finns risken för tvillingar men även trillingar och fyrlingar och då får man ta bort något foster. Men det känns som att de riskerna är otroligt små så vi är beredda att ta chansen. Jag frågade om den extrema smärtan jag får vid ägglossning och han sa att det kunde vara endometrios. Men medan vi försöker bli gravida kan man inte behandla det. Jag fick starkare Alvedon utskrivna i alla fall. Undersökning såg bra ut och man kunde se att jag haft ägglossning (hade den i söndags kväll). Slemhinnan såg normal ut. Känns skönt att inte sätta tillbaka något denna gång, pausen har gjort mig gott. Jag har tränat och mår bättre helt klart.

Claes säger att oddsen är bra och att bara är att kämpa på. Vi pratade lite om Priming (när man rispar livmodern) men vi kommer att vänta med det. Det ska fan funka ändå. Det är positivt att jag har varit gravid och det kommer förmodligen att hända igen men några garantier finns inte. Vi har i alla fall 3 återförningar kvar på detta trepack och jag hoppas verkligen att det ska räcka. Om inte så får vi börja om igen. Jag tänker att det finns en mening med detta. Vi väntar bara på vår perfekta bebis, precis som med L. Jag kan inte tänka mig att vi skulle ha fått någon annan än henne. Kanske är meningen med det hela till och med att vi ska få två små bebisar till... vem vet....

Ruvardag 13

INTE GRAVID hånet på testet i morse. Hoppas blödningen kommer igång snart, hatar antibiotikan. Mår ändå ganska okej i själen. Nu tar vi paus!

Ruvardag 12

Ska bli så skönt att få sluta med alla tabletter i morgon, förutom att jag har 2 dagar kvar på antibiotikan och den är helt klart värst, mår så sjukt illa av den. Håller på att bli galen. Fortfarande ingen riktig blödning även om jag tycker att det kanske ökat lite. Det måste ju vara Progynon som stoppar den så jag tänker att den kommer komma igång ordentligt denna vecka när jag slutat med dem. Ska det det där förnedrande testet i morgon bitti och sen lägga allt vad heter IVF åt sidan ett tag. Ska dock be om en tid hos Claes för att diskutera nästa stimulering, ta cellprover och be att få ta om alla prover vi tog för 3,5 år sedan. Sen ska jag njuta av träning och att kunna ta ett glas vin och samla kraft inför nästa omgång.

Vet inte hur jag ska känna, jag trodde verkligen att vi skulle bli gravida ganska enkelt med IVF igen, var inte alls förberedd på detta. Försöker tänka att det kommer hända, vi kommer bli gravida igen och L kommer få ett syskon och att det inte gör något om det tar lite tid, då får jag njuta desto mer sen, men det är svårt. men jag ska bara tänka sådana tankar nu! Det andra får jag hantera senare. Vi har 2 stimuleringar kvar på detta 3-pack och förhoppningsvis får vi något mer till frysen. Sen får vi spara så vi kan göra fler försök om vi så måste. Vi pratade om det igår och jag sa att jag inte kan ge upp efter detta 3-pack. Jag behöver i alla fall ett 3-pack till. Jag är inte där ännu på långa vägar även om det är otroligt jobbigt så är tanken att inte få ett barn till ännu värre. Det kommer att ske, det bara är så!

Ruvardag 10

Går bara och väntar på att blödningen ska komma igång. Sedan eftermiddagen igår så har det till och från kommit lite rosa men det ökar inte och blir liksom inget av det. Är så jävla frustrerad. Jag vet ju att det är över så varför kan inte kroppen bara fatta galoppen och börja blöda ordentligt.

Igår så googlade jag så att ögonen var röda på olika saker som kan påverka fertiliteten, läste om sockerdieter och massa annat. Tror att jag nog ska försöka ta bort allt onödigt socker ett tag då jag märker att jag har svårt att vara utan det och att kroppen är pluffsig och jag är trött hela tiden. Så från måndag så tar vi nya tag. Bort med allt onödigt socker och börja träna igen. Jäklar vad jag längtar efter träningen. Ska börja springa lugnt igen och ta mig till gymmet och styrketräna. Inte som en galning men så att jag mår bra, 3-4 gånger i veckan ska jag träna och sen ska jag försöka gå mer. Ska fråga grannen om vi ska göra det tillsammans :)

Jag funderar mycket på varför det inte funkade denna gång. Embryot var ju perfekt. Jag tror att det är stimuleringen som blev fel och att jag fick ta Suprefact istället för Ovitrelle. Vi måste hitta en lösning till detta.

Jag kontaktade också en psykolog igår och får se hur jag gör. Känner att jag behöver prata med någon men vet inte hur vi ska ha råd att förutom de 10 000-tals kronorna vi lägger ner på IVF dessutom betala 1000 kr för 45 min samtal. Ska försöka kolla upp om det går att få hjälp via Landstinget. Omde nu inte tycker att vi har rätt att få ett syskon betalt så kanske de i alla fall kan hjälpa till så att vi slipper gå ner oss helt i den avgrund det innebär när det inte funkar. Jag gick hos en tjej på BUP under graviditeten som jag verkligen gillade men jag vet inte om jag får gå hos henne. Kanske skulle ringa och fråga i alla fall.

Vi pratade lite löst om adoption i morse men vi vet inte. För mig så är det lösningen på att jag vill ge L ett syskon och att jag vill ha ett barn till men det jag egentligen vill är ju att få vara gravid och få uppleva bebistiden igen. Jag vet inte alls, det skulle nog vara fantastiskt men det är också en otrolig process och lång väntan. Än är vi inte där i alla fall. Vi har fler IVFer kvar känner jag. Inser att jag någonstans också måste börja tänka tanken att vi kanske bara får L, att det kanske är så det blir och att vi kommer att klara det också. Men det är så skrämmande, jag är inte klar med bebisperioden, det har gått för fort, hon är så stor men ändå så liten. Jag vill få bebissnusa igen, ha vakna nätter, amma, få uppleva allt det där igen. JAG ÄR INTE KLAR!

Både vi och bloggen kommer i alla fall ta en paus när snart och så får vi se när vi orkar starta om. Ska se fram mot julen och en lång ledighet och sen 2,5 härliga veckor i Thailand i februari. Det känns skönt att det är lite saker inplanerade så känns det inte så långt till mars.

Ruvardag 9 och det är nog över....

Var på återkoll hos gyn igår och hon frågade om jag ville ta ett test. Jag sa att det är väl för tidigt men hon sa att det inte behöver vara det. Går in på toa för att kissa och då är det rosa på trosskyddet. Allt stannade upp. Jag gick tillbaka och sa att det kommer vara negativt för det kom blod nu. Sätter mig i gynstolen för kolla äggstockarna och det brister för mig. Tårarna bara rinner och jag vet inte var jag ska ta vägen. Känner mig så sjukt utelämnad, halvnaken framför en främmande kvinna, tur hon var otroligt snäll och vänlig. Samlade mig tillslut och hon gjorde undersökningen. Äggstockarna ser bra ut och det är ingen vätska i buken så allt är bra. Hon sa att det var för tidigt för att se om det kan vara en graviditet men att slemhinnan bara var 7 mm vilket tyder på att det inte är det. Jag fick sitta utanför och vänta en stund för att få svar på gravtestet som jag ändå visste skulle vara negativt och tårarna bara rann. Kom tillslut därifrån och ringde mannen och bara grät. Tog mig hem tillslut och grät hos mamma som hämtat L. Ringde till Falun för att säga att äggstockarna mm såg bra ut och säga att det nog var över för denna gång och fråga hur jag skulle göra med medicinerna jag tar. De sa att visst kan man önska att slemhinnan skulle vara lite tjockare men det var inte kört ännu och så länge jag inte blöder en riktig mensblödning så ska jag fortsätta med medicinerna. Självklart hade det inte kommit en droppe rosa eller brunt på nästan ett dygn nu. Jag fortsätter att må illa på kvällarna, har en konstig smak i munnen och magen spänner och drar på ett sätt som inte är mensvärk. Läste dock att biverkning av antibiotikan är illamående och metallsmak i munnen så det är väl därifrån det kommer. Hela kroppen känns bara konstig, jag är yr och skakig och så trött. Vill bara att detta ska vara över nu så att vi kan ta en paus och sen gå vidare. Jag hatar min kropp för att den gör detta mot mig, varför måste jag få alla dessa tecken på en graviditet när jag inte är gravid. Varför kommer inte blödningen igång ordentligt nu så att jag släppa hoppet. Fy fan vad detta är påfrestande.

Har fortfarande ganska tungt med andningen men börjar tro att det är en konstig förkylning och att de torra slemhinnorna i näsan påverkar. Det blir i alla fall inte värre. Ska försöka komma ut och få lite frisk luft idag och hoppas att jag mår lite bättre.

Vi kommer i alla fall inte hinna med något FET i år och det känns skönt. Jag orkar inte mer just nu. Har varit 3 otroligt påfrestande månader och jag behöver en paus. Får se om den blir till januari och FET eller om vi väntar till mars och gör ett nytt IVF. Jag är orolig att det är Suprefacten som har påverkat slemhinnan för mycket och vill så gärna få göra en normal stimulering med Ovitrelle och hoppas att vi kan hitta ett sätt att få till det ordentligt. Ska be att få en tid med Claes och pratat igenom hur vi ska göra.

Ruvardag 7 och så trött

Somnade 23 igår och vaknade till när L skrek vid 06.00 somnade sen om en timme till och var vaken en timme för att somna igen och sova till 10.30. Tydligen grät L i natt också men det har jag inte hört alls. Är så trött i kroppen idag och det är fortfarande tungt att andas, jag fattar inte vad det är. Gör lite ont vid revbenen idag också. Har köpt en olja för att försöka mjuka upp slemhinnorna  i näsan. Hoppas det ska hjälpa lite!

Vid lunch ringde läkaren som jag träffade igår på gynakuten för att kolla hur jag mådde och säga att han noterade att jag hade ganska rikliga och illaluktande flytningar vilket betyder att jag har en bakterie. Men självklart tänker jag, det fattades ju bara det. Har fått antibiotika utskrivet och dubbelkollade med Falun att det var okej att ta den också. Igår kväll började brösten värka ganska ordentligt och jag mådde illa på kvällen. Idag fortsätter brösten att värka och jag är småsugen/hungrig hela tiden. Vet inte vad jag ska tro. Vill så gärna se det som positiva tecken men jag tycker ju att det känns ungefär så här varje gång så vet inte vad som är vad längre. Jag ska fråga läkaren i morgon om jag kan få ta ett blodprov, håller på att bli galen. Nu borde de kunna se i blodet om jag är gravid eller inte. Men de kommer säkert säga nej. Med L testade jag positivt på sticka på dag 8 men jag vet inte om jag vågar testa i morgon. Vill inte få ett till negativt test och dag 8 är ju fortfarande ganska tidigt.

Ruvardag 6, besök på gynakuten och sen akuten

Det har varit så tungt att andas de senaste dagarna och det blir värre så jag ringde Falun i morse för att höra vad de säger. De ville att jag skulle åka in till gynakuten för att kolla äggstockarna och vätska i buken eftersom Claes inte är på plats denna vecka. Jag fick lämna massa prover och träffa en läkare ganska snabbt. Han kollade på äggstockarna som var lite stora och väldigt ömma. Hade lite vätska i buken så han hämtade en kollega som också kollade. Han tyckte inte att jag var överstimulerad men de ville att jag skulle komma tillbaka om två dagar för en ny koll. De skickade sen ner mig till den vanliga akuten då de ville utesluta att jag har fått en propp eller att nåt annat var fel. Där tog det desto längre tid, hatar verkligen att sitta där. De hittade i alla fall inget förutom lite förhöjda värden på vita blodkroppar men inte så mycket alls. Fick tillslut åka hem och blev tillsagd att vila och åka in igen om det blir värre. 

På gynakuten tog de inget HCG-prov då de ansåg att det var för tidigt. Det går heller inte att se på ett ultraljud så här tidigt så har ingen aning om det har gått vägen eller inte. Läkaren sa dock att han trodde det, han trodde blödningen i lördags var en nidblödning. Men jag vågar inte hoppas för mycket, vill bara att dagarna ska gå fortare nu så att jag kan få testa. Tog ju självklart ett när jag kom hem som var negativt. Men jag vet att dag 6 är alldeles för tidigt så borde ju inte ha gjort det. Nu ska jag verkligen försöka hålla mig till lördag i alla fall om det inte kommer mer blod. Nu har det inte kommit något brunt eller rosa på över 24 timmar vilket känns väldigt skönt. I morgon är dagen då en mensblödning kan börja så blir jobbiga dagar framöver. Är otroligt glad att jag är sjukskriven, hade inte orkat jobba som jag mår nu!

Nu ska jag hämta L på förskolan och sen kommer J hem med pizza för att fira att jag är klar med min behörighetsutbildning på jobbet!

Ruvardag 5 uppdatering

Inga mer rosakladd sedan tidigt eftermiddag. Istället är jag sjukt andfådd och magen spänner som satan, den är ganska svullen men inte galet. Men andfåddheten är riktigt jobbig kombinerad med den täppta näsan. Det trycker en del upp mot revbenen också. Jag försöker tänka positivt och eftersom det i alla fall inte kommer mer rosa/rött utan snarare mindre så borde det ju inte vara mensen som är på gång. Tänk om det faktiskt var en nidblödning. Andfåddheten och ömma buken känner jag ju verkligen igen från när jag var gravid med L så om inte blödningen hade varit hade jag nog varit riktigt positiv nu. Ska nog ringa Falun i morgon och höra vad de säger. Jag ska ju omöjligt kunna bli överstimulerad denna gång men det är mycket som omöjligt ska ha kunnat ske som har skett så vi får väl se. Är galet trött dessutom, vill sova hela tiden...

Ruvardag 5 färskt blod

Jag fattar ingenting under gårdagen (ruvardag 4) fortsatte Lutinuskletet att vara lite brunfärgat och sen på kvällen kom det lite slemmigt färskt blod 2 gånger när jag torkade mig och senare kom det ganska mycket rosa Lutinusklet, precis så som det har sett ut de tidigare gångerna men då på tidigast dag 7. Kan det vara mensen som är på väg redan nu, hur fan kan det vara kört redan. Det är ju 8 dagar sedan äggplock, känns så himla tidigt men jag har ju inget att jämföra med, de andra två gångerna har ju varit FET och innan det var jag ju faktiskt gravid. Känns så jävla ledsen just nu, om inte detta perfekta guldägg och alla dessa mediciner funkar, kommer det någonsin att funka. Vill bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet. Googlar som en galning men blir inte klokare. av det. Jag hatar detta, det är det värsta som finns här i livet. Är otroligt glad att jag är sjukskriven denna vecka också, hade inte pallat att vara på jobbet.

Samtidigt som detta så känner jag ett tryck mot lungorna som gör det svårt att andas och jag börjar svullna lite över buken men det är väl alla hormoner jag stoppar i mig. Är också väldigt täppt i näsan och brösten värker ibland, men det har de du gjort till och från under ett tag nu. Jag vet ju att det är kört så varför kan inte jag inte bara lägga ner. Det finns inget hopp, det är bara att sörja detta ordentligt och gå vidare. Är otroligt glad för vår blastis i frysen nu. Kanske hinner vi innan jul!

Usch man borde inte få vara såhär ledsen, det är inte rättvist.

Ruvardag 3 och en blastocyst till frysen

Igår fick hem ett bra brev, där stor att det andra embryot fortsatt växa fint och nu låg i frysen. Känns skönt att ha ett i frysen men också att två av tre ägg var så fina!

Idag har jag varit inne på jobbet och gjort den sista delen i min utbildning, nu är jag helt klar, väldigt skönt, har ju hållit på sedan januari på halvtid. Kände att jag ville göra klart trots sjukskrivning. När jag kom hem vid 11.30 så åt jag och kollade lite på TV sen sov jag 1,5 timme, så skönt. Är så himla trött och jäkligt täppt i näsan och anfådd hela tiden. Tror det är från Intralipiden. Innan jag somnade så gick jag på toa och då var lutinuskladdet lite rosa/brunt igen. Det är ju för tidigt för mens tycker jag så hoppas att det bara är slemhinnan som är irriterad. Inser att det faktiskt kan vara en nidblödning också, borde ju stämma med dagarna, men det vågar jag inte hoppas. Jag är så sjukt rädd denna gång. Varför skulle det lyckas nu, men samtidigt varför inte. Jag försöker vara positiv men det är så svårt. Vill inte bygga upp ett hopp som sen raseras igen och nästa vecka börjar det riktiga helvetet. Konstant toapappersanalyserande och svävande mellan hopp och förtvivlan. Om nu mensen ska komma så hoppas jag en kommer som förut så jag slipper få upp hoppet. Undrar också lite om det har funkat, kommer jag att märka det genom överstimuleringssympton. Hmm, ja det är ju bara att vänta och se. Nu ska vi ta helg och mysa...

Ruvardag 2

Inget mer blod har kommit sedan i går morse. Måste ha varit något som blev irriterad vid insättningen. Nedre delen av magen ömmar lite och ibland blir det alldeles varmt där. Försöker vara positiv men vågar inte riktigt. Är så rädd för den avgrunden som kommer öppna sig om detta skiter sig. Är hemma och tar det lugnt bara. De närmaste dagarna är ju inte så farliga, det är på ruvardag 7 som det riktigt jobbiga börjar. Det är då blodet kan komma närsomhelst och det finns inget jag kan göra åt det. Nu har det förmodligen fäst om det gör det. Tänk om man kunde veta redan nu och inte behöva vänta flera dagar till. Jag pratar med det ibland och berättar om L och att hon skulle bli en sån bra storasyster och att vi så gärna vill att den stannar. Fånigt men så blir det ibland!

Har jobbat lite för att avsluta en grej och i morgon måste jag åka in för ett möte som jag verkligen inte vill missa men i övrigt så ligger jag mest på soffan. Det är riktigt skönt. Framför allt när snöslasket yr utanför!

Ikväll kommer grannen förbi med son son en stund, ska bli så kul att få träffas i verkliga livet :)

Ruvare igen... sista gången hoppas vi!

Usch jag var så nervös när vi kom till Falun och inte blev det bättre av att vi fick vänta nästan en timme. Jag hade väl fattat att det fanns ett embryo men var nervös över min slemhinna och utslagen.
Det var doktor Samir igen, känns skönt tycker jag hon pratar lite mer än Staffan. Jag visade min utslag och frågade om medicinen jag fått. Hon sa att jag kunde ta den fram till testdag då embryot inte kan påverkas innan dess. Hon trodde att det var orgalutran sprutan som var boven.

Två embryon levde fortfarande, det vi fick tillbaka är exakt lika fint som det som blev L, tårarna kom när hon sa detta. Det känns så bra, jag ville så himla mycket höra det. Inga av de andra två har varit så fina. Det andra embryot var lite efter i utvecklingen så de skulle odla vidare till i morgon och hoppas att det var fint och gick att frysa.

Slemhinnan var toppen och det var nästan ingen vätska eller stora blåsor. Jag är lite öm men det gick bra. Embryot sattes på plats och så fick jag Intralipid i en timme. Jag fick en medcinlista, blir Lutinus 3 gånger per dag, Progynon 3 gånger per dag och så Prednisolon 2 tabletter 1 gång per tag. Jag frågade varför jag inte fick Trombyl och hon sa att hon var lite bekymrad över utslagen och att Trombyl kunde påverka dem. Hon tycket heller inte jag skulle behöva Trombyl när det var så lite vätska, hon var inte orolig för proppar. Jag frågade om hon trodde att det skulle kunna påverka positivt om jag var sjukskriven och hon sa att om jag mår bättre av det så är det positivt. Jag får absolut inte stressa. Jag bad om att få sjukskrivning fram till testdag. Om jag känner att jag vill så kan jag börja jobba tidigare. Känns skönt för jag har så svårt att koppla bort och koncentrera mig på jobbet. Det är så jobbigt att hålla uppe en fasad. Jag ska jobba hemma 2 dagar då jag vill bli klar med min utbildning och slippa ha det hängande över mig. Sen ska jag försöka bara ta det lugnt och gå promenader och må bra. Det är viktigt att man mår bra.

Det tog tid att komma hem då det varit en olycka. Det var så mysigt att komma hem och lägga sig bredvid L en stund innan hon somnade. När jag gick på toaletten hemma så kom det lite färskt blod. Det måste ju vara slemhinnan som är skör från återföringen eller nåt för det kan ju omöjligt vara ett dåligt tecken.

Åh, snälla låt detta vara guldägget, låt det vara Ls lillasyskon!

Immunbiologisk reaktion....

Jag har sedan någon vecka tillbaka haft röda utslag främst på magen men även ryggen och bröstet och nu börjar det sprida sig till armarna. Det kliar inte men ser inte så kul ut. Jag trodde först att det var en reaktion på någon av sprutorna då de kom innan jag började med Progynon men eftersom det inte avtar utan blir mer och jag inte har sprutat på nästan en vecka nu så ringde jag och pratade med Anna-Lena. Hon sa att ingen av de mediciner jag tar ger utslag som biverkning men att det lät som en allergisk reaktion och att jag skulle ringa husläkaren och kolla upp det. Fick en tid på eftermiddagen idag och han sa direkt att det var en immunbiologisk reaktion förmodligen av medicinerna jag får. Det är inte en allergisk reaktion utan kroppens immunförsvar som reagerar om jag förstod det rätt. Han sa att eftersom vi håller på att mixtra med mitt immunförsvar så var det nog anledningen till att detta händer. Det är inte farligt och jag fick antihistamin som ska ta bort det 2-3 veckor. Jag frågade om jag kunde ta dem när jag var gravid vilket skulle gå bra. Gick sedan till apoteket för att hämta ut tabletterna och Lutinus. Apotekaren sa då att tabletterna jag fått var B1 klassade vilket innebär att de har gjort ganska mycket tester men inte lika mycket som med klass A medicin. Hon sa att hon visste att gravida tog dem men då vi håller på med IVF så ville hon upplysa mig om detta. Jag låter nog bli att ta dem ikväll och så pratar jag med läkaren i Falun om det i morgon. Jag bara ber till gud att detta inte påverkar återföring i morgon men det borde ju inte göra det. Kan man typ drabbas av mer skit nu eller, helt hopplöst ju!

Idag har jag mejlat mina kollegor och kort berättat om IVFen, kände att det var det bästa just nu då ag är borta mycket och dessutom mår ganska dåligt till och från. Jag har bett dem att inte fråga hur det går, hoppas att det respekteras.

Är så nervös inför morgondagen. Tänk om vi kommer fram och så har alla dött. Men nej, det får inte vara så. Vårt guldägg finns där nu, det måste vara så! Ska också fråga om en eventuell ny stimulering direkt men tror att min kropp kanske behöver en paus nu. Känns jobbig att den blir ända till mars dock. Vi får se hur vi gör.

Tjohoo alla 3 äggen befruktades

Underbara Maria från Falun ringde precis kl 10 så jag slapp sitta vid telefonen och vänta! All tre äggen hade befruktats och de tyckte att det såg så bra ut att de vill odla till tisdag för att få fram guldägget. Känns lite nervöst när det bara är 3 stycken om om läkarna tror på det så hoppas jag de har rätt. Om inget skulle överleva så skulle de ju med största sannolikhet inte ha gjort det i livmodern heller. Jag kommer att få Intralipid dropp denna gång också som extra hjälp. Det känns bra, då har vi gjort allt vi kan. Samtidigt är det läskigt för om det inte funkar så finns inte så mycket mer att göra. Då är det bara köra på och hoppas att det där guldägget ska dyka upp snart!

Mår mycket bättre idag, har inte ont alls. Har en lugn dag hemma, jobbar lite och så slöar jag på soffan, himla härligt :)

Hoppas att jag är ruvare snart igen även om jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Undrar hur det är med blödning när det är ett ET, känns ju som att inget i mitt fall är normalt så har ingen aning om den kommer komma innan testdag eller inte. Ska i alla fall försöka att inte tjuvtesta denna gång. Det blir på något sätt bara mer påfrestande. Kommer ha testdag på en måndag om jag räknat rätt. Testar nog på söndagen så att jag kan göra det i lugn och ro och bearbeta resultatet hemma. 

Äggplock

Klockan 04.30 i morse satte vi oss i bilen och åkte till Falun. Jag har sovit dåligt i natt och har så himla ont i höfterna och högra sidan av ryggen. Det blev inte bättre av 3 timmar i bilen, hade jätteont när vi kom fram. Vi fick ett rum och jag fick en infart ganska snabbt och J fick göra sitt. Vi fick doktor Samir denna gång, hon är väldigt trevlig. Hon frågade hur jag mådde och sa hon var väldigt förvånad över hur mina äggstockar reagerat. Hon hade tom ringt Claes i måndags när hon fick hans fax och undrat om han skämtade. Hon började med att göra ett ultraljud och jag fick morfin då jag var så öm. Det fanns en del vätska och en av blåsorna var väldigt stor. Totalt lyckades hon tömma 5 blåsor på högra sidan. På den vänstra fanns det en som var mellanstor men vi lät den vara då det blev 3 ägg från högra sidan. Det gjorde väldigt ont denna gång, jag minns inte att det var så förra gången. Vet att det gjorde otroligt ont av ultraljudsstaven men kommer inte ihåg att själva sticket gjorde så ont. Jag fick i alla fall ligga med en värmekudde efteråt och jag somnade en stund. Sköterskan är så himla go och höll koll på hur det var. Jag fick lämna blodprov och så fick jag recept på Progynon. Ska ta det och lutinus för att hjälpa slemhinnan på traven nu. I vissa fall får man Ovitrelle nu men de vågar inte ge det till mig utan vi får hoppas att Progynon ska göra susen. De ringde nu på eftermiddagen och blodprovet såg i alla fall bra ut. Jag har rejält ont och får ta alvedon för att hålla det någorlunda okej. I morgon mellan 10-12 ska de ringa och berätta om något av äggen blev befruktat, om så är fallet får vi åka tillbaka på lördag. Om 2 ägg befruktats så kommer vi förmodligen få tillbaka dem.

Jag ringde till Anna-Lena på vägen hem som förklarade det här med slemhinnan och Prognynon. Hon sa att jag helt omöjligt ska kunna bli överstimulerad nu, även om jag blir gravid. Vi får väl se, det skulle ju vara omöjligt att visa tecken på överstimulering med så få blåsor också. Jag hoppas ju självklart att det inte blir så, men om det är priset jag får betala för att bli gravid så är jag beredd att ta det.

Nu har vi sovit en stund och ska snart åka och hämta vårt lilla troll hos mormor. Längtar längtar....

Sprutdag 9

Nu är sista sprutorna tagna för denna gång. Orgalutran och Suprefact, båda svider som satan och är inte roliga. Fick åka runt halva Stockholm för att få tag på Suprefact dessutom. Var hos Claes och hämtade nålar och spruta på morgonen och började gråta när Anna-Lena frågade hur jag mådde. Jag kan inte hjälpa att det känns så hopplöst. Hon sa att det inte är det och att det blir bebisar även på 7:e IFV:en och att jag ska tänka på det härliga lilla liv vi har hemma. Det gör jag ju, men det gör inte längtan mindre. Jag frågade även om att få tillbaka 2 embryon och vad hon trodde. Hon sa att det var möjligt att det blir så och att vi måste diskutera hur vi vill göra. Hon sa att det är positivt då det lite sämre embryot kan hjälpa det andra att fastna och så blir det en bebis. Det kan också bli inga bebisar eller så kan det bli två. Hon tyckte att vi klarar av två i så fall :) Jag tror att jag aldrig kommer sluta undra om vi bara sätter tillbaka ett så blir det inget, kommer nog alltid att ångra det så får vi chansen så blir det två embryon. Om vi nu ens får två embryon, det kanske inte blir något alls.

Tydligen så kan man också börja en ny stimulering på en blödning från ett ET. Jag ska ta upp det med Falun. I så fall skulle vi hinna med ett till innan jul, sen får det bli paus till mars då Claes och Anna-Lena har stängt mitten av januari till mitten av mars.

Googlade Suprefact (man ska ju aldrig göra sådant) och läste att när man tar detta som ägglossningshormon så får man inte göra ET enligt vissa kliniker då det tar död på slemhinnan. Vet inte vad jag ska tro. Varken Claes eller Falun har sagt något om detta utan att vi kommer på tillbaka embryo i helgen om det blir något. Det står också att man absolut inte kan bli överstimulerad om man tar Suprefact. Blir ju spännande, eftersom man inte heller ska kunna visa tecken på överstimulering med bara två blåsor och det gör jag. Jag har så mycket frågor som jag vill få svar på, hoppas att de har tid på torsdag.

Fick också veta att varje stimulering kostar 6000 kr hos Claes, det innebär att tre stimuleringar blir yttrligare 18 000 kr, 60 000 kr totalt. Gah, så sjukt mycket pengar. Tycker att Claes kostnad är jäkligt saftig då jag denna gång endast varit där en gång och gjort ett VUL.

VUL, sprutdag 8

Dagens VUL gick väl sådär. Jag känner ju av äggstockarna ordentligt och var helt säker på att det var massa blåsor men så var inte fallet. Endast 2 stycken på den högra sidan hade mognat och de var väldigt mogna, mycket större än vad de borde vara på sprutdag 8. På den vänstra sidan hade det inte hänt något alls. Jag hade även en del vätska i buken som inte ska vara där vilket är jättekonstigt då det typ är omöjligt att bli överstimulerad med bara 2 ägg men något är det som inte riktigt stämmer. Claes visste inte riktigt vad han skulle göra eller säga utan behövde diskutera med Falun om hur vi skulle gå vidare. De ringde på eftermiddagen och hade beslutat att det blir äggplock på torsdag för att de 2 som finns är stora och fina. De vågar inte ge mig Ovitrelle utan jag ska få en annan ägglossningsspruta i morgon. Ska fortsätta med Orgalutan i 2 dagar till också men inget mer Gonal-f.
Jag känner mig ganska nedstämd och ledsen. Hade ju förväntat mig en massa ägg och så blir det så här. Jag vet att det bara krävs ett guldägg men nu känns ju chanserna jättesmå, tänk om inget blir befruktat. Blir inga blastocyster i alla fall. Om vi får tillbaka något blir det på lördag eller söndag. Undrar om vi får tillbaka 2 om båda ser halvbra ut. Vet inte ens om vi vill det, eller jo på ett sätt, men jag vet inte om vi vill riskera att få tvillingar, samtidigt så får vi ju hellre det än inget och det är klart att vi skulle klara av det. Men det finns ju risker också. Jag ska fråga Anna-Lena i morgon vad hon tror om den möjligheten. Måste åka dit och hämta spruta och kanyl och betala 6 500 kr. Jag jobbar hemma tisdag och onsdag denna vecka sen sjukanmäler jag mig. Orkar inte vara på jobbet, är dessutom rätt öm. Måste dricka massa vatten och sportdryck och äta mycket salt för att återställa det som buken tar från blodet. Är ju helt galet att det ska bli så här. Varför är jag så känslig för hormonerna. Usch, allt känns så himla hopplöst!

En himla rolig grej hände igår i alla fall. Jag och en annan bloggtjej som jag följde under hennes graviditet kom fram till att vi bor i samma port. De har en son som är 2 månader yngre än L och försöker också få syskon. Hur liten är världen :)

Sprutdag 6

Ikväll tar jag den 6:e Gonal-F sprutan och även den första Orgalutransprutan. Tiden går rätt fort faktiskt. Förhoppningvis har vi plockat ut äggen till nästa helg. Jag börjar känna av äggstockarna nu, när jag böjer benen så känner jag dem. I natt har jag kissat som en galning, undrar om det är ett tecken på överstimulering, har ingen aning, borde verkligen inte ha blivit det. Ska bli spännande med VUL och blodprover på måndag. Hoppas att det händer något så att jag inte behöver spruta längre än nödvändigt. Magen är som en liten nåldyna men det vara de första två sticken som gav blåmärken i alla fall. Ser inte fram mot den nya sprutan ikväll, tror den nålen är tjockare.

Ikväll ska vi till min pappa och hans fru och äta massa goda skaldjur med min bror + familj och min farbror med familj. Ska bli så gott och mysigt. I morgon ska vi ta tag i Ls nattningar, nu ar vi tröttnat på att behöva ligga med henne i upp till en timme varje kväll. Nu får hon lära sig att somna själv igen. Räknar med en jobbig vecka men det är värt det!

Vet inte alls hur jag känner inför detta försök, är än så länge väldigt avtrubbad, har nog inga stora förhoppningar egentligen. Varför ska det funka nu helt plötsligt. Känns så skönt att vi har köpt ett 3-pack så att stressen inte är lika stor. Tydligen kan vi också byta ut en stimulering mot 2 FET, kan ju vara ett alternativ om vi får många fina embryon. Jag försöker att inte tänka och analysera så mycket utan ta det som det kommer. Haha, de som känner mig vet ju att det är omöjligt. Blir ju i alla fall paus efter detta, om det blir till januari eller mars får vi se. Vet inte vad jag vill helt enkelt.

Sprutdag 3

I måndags tog jag första sprutan så nu är vi igång igen. Känner mig förväntansfull och nervös. Har ju ingen aning om hur detta kommer gå. Jag får i alla fall den lägsta dosen som går att ge och det kan resultera i att det inte har hänt så mycket på måndag vid första blodprovet och ultraljudet, i så fall så höjer man dosen. Det är dock lättare att göra så än att sänka den. Jag hoppas att det kommer bli bra och att vi ut ett stort antal ägg precis som förra gången. Min mage är redan blå efter bara 2 sprutor så den kommer väl se rolig ut om någon vecka när jag dessutom börjat med 2 sprutor per dag. Det går i alla fall bra att sätta sprutan som är väldigt tunn och enkel att hantera. Jag fortsätter även att äta Prednisolon enligt rekommendation från Claes för att hålla immunförsvaret nere. Jag är så sjukt trött hela tiden. Vet inte om det beror på att jag inte tränar som förr, medicinerna, hösten eller något annat. Är dock jäkligt jobbigt då jag ibland har svårt att hänga med på jobbet. Idag har jag suttit hemma och pluggat och jag kan knappt hålla mig vaken. Inte kul. Tror jag ska köpa D-vitamin och kanske äta järntabletter ett tag för att se om det kan hjälpa. Jag försöker även tänka lite mer på kosten och undvika alltför mycket socker då jag känner mig så pluffsig just nu. Vill så himla gärna träna ordentligt igen men vågar inte nu när äggstockarna kommer växa massor. Ska försöka promenera lite dock och göra lättare övningar här hemma. Vi har i alla fall köpt ett 3-pack nu så denna månaden ska vi ut med 57 000 kr på IVF, 13 000 från förra FET och 44 000 för nya stimuleringar. Pratade med Falun igår och jag känner återigen att jag är så glad att vi går där även om det är lite krångligt med resorna. Det här bli i alla fall sista försöket i år, sedan stänger de för julen och jag måste vänta in en mens i alla fall. Sen får vi se hur vi gör efter jul. Om vi tar en längre paus till mars när vi är tillbaka från Thailand eller om vi gör ett försök i januari. Vi hoppas ju att detta ska bli det sista försöket men jag vågar inte tro det. Inser att detta kan ta tid och försöker ställa in mig på det. Är helt sjukt hur jag längtar efter att vara gravid igen och att få bli mamma igen!

Ruvardag 11 och nya tag

På fredagen ringde från Falun då jag mejlat dem massa frågor om nytt IVF och 3-pack. Fick bra besked där och vi kan välja lite själva hur vi vill använda försöken. Antingen 3 färskförsök på raken eller så kan vi byta ut färskförsök mot FET. Vi får göra som vi vill men 4 insättningar ingår och max 3 stimuleringar som leder in återföring. Jag passade på att fråga om sprutstart mm och de blev lite fundersamma på att Claes sagt att jag skulle ringa på tisdag eftersom jag börjat blöda redan nu. De ville att jag skulle få tag på honom för eventuellt behövde jag börja spruta i helgen. Jag ringde och mejlade dem men fick inget svart så bestämde mig för att åka dit. De hade stängt. Ringde Falun i lite panik och de kom fram till att om blödningen kommer igång ordentligt i helgen så kan de lösa det med att jag får göra ett VUL på måndagen och börja spruta då. Som tur var kom det inte mycket blod alls på lördagen och på söndag förmiddag så ringde faktiskt Anna-Lena då hon sett mitt mejl. Idag har blödningen kommit igång igång så det räknas som första dagen så i morgon kväll ska jag ta första Gonal-F dosen. De skickade ett schema och Claes skickade recept så jag har hämtat ut dem nu. Ska få hem remisser och så måste J ta om infektionsproverna. På lördag ska jag börja med Orgalutran också, det är bromssprutan. Blir väldigt mycket sprutor denna gång men känns bra med korta metoden ändå. Nästa måndag blir första blodprovet och VUL. Jag ska fortsätta med Prednisol men sluta med Trombyl nu. Blir äggplock om 11-14 dagar förhoppningsvis. Är väldigt nervös över stimuleringen, så orolig för överstimulering och att vi kanske måste avbryta. Tänk om det inte blir några bra ägg, tänk om inga blir befruktade eller om bara något blir det. Känns skönt att komma igång med en gång dock. Gissar att vi bara hinner med ett försöka innan jul och det kanske är skönt att ha en liten paus då.

Igår hade vi inflyttningsfest, det var väldigt trevligt och jag bestämde mig även för att dricka lite drinkar. Blöder ju och testade negativt igår igen så kändes som att det var okej. Nu blir det ju inget på ett tag igen medan jag sprutar och ruvar. Blir ju ingen träning heller och den saknar jag verkligen men vågar inte nu när vi ska stimulera. Är sjukt rädd för att äggstockarna ska vrida sig.

Snälla snälla snälla låt detta funka nu!

Ruvardag 8 och tårar

Fan, det har känts så himla bra denna gången och jag trodde verkligen att det hade funkat. Jag har haft lite ont i brösten, molande värk i livmodern, är sjukt trött och ganska yr samt att magen krånglar lite. MEN, så ikväll kommer det blod och jag tog ett test som var negativt. Jag vet att det kan vara för tidigt och jag vet att man kan blöda men jag tror inte på det. Det är ju samma dag som förra gången så varför ska det vara annorlunda denna gång.

Vi kommer att börja med ny stimulering med en gång nästa vecka. Jag kommer få göra korta programmet med 112,5 enheter Gonal-F. Vi har inte pratat så mycket om det men jag är så nervös nu. Jag tror det är samma dos som förra gången och då blev jag ju överstimulerad innan äggplock. Vad händer om det blir så igen, får jag inte göra ett ET då. Jag tror att det är svårt att ge lägre dos och få till en bra stimulering.

Jag är totalt livrädd just nu, tänk om L är det vi får. Tänk om det aldrig blir ett till barn. Ska jag aldrig få vara gravid igen, aldrig få hålla mitt nyfödda barn igen. Det gör så ont i mig att jag inte vet hur jag ska hålla ihop allt. Längtan efter ett till barn är lika stark som längtan efter ett första barn. Jag trodde inte att det skulle vara så men smärtan är lika stor och längtan på något sätt ännu större nu när jag vet vad det innebär att bli mamma. Jag vill så otroligt mycket få uppleva det igen. Vi är inte redo att ge upp men en del av mig undrar om det någonsin kommer funka. Borde vi lägga energin på L och pengarna på något annat eller gör vi rätt och spenderar minst 70 000 kronor på något vi inte vet kommer hända. När sätter man stopp, hur blir man tillfreds med att det aldrig kommer att barn till.
Kommer det någonsin att bli bra?

Ruvardag 4

Jag vågar knappt skriva det eller säga det ut i luften men jag fick en sån stark känsla igår att embryot har fäst. Inte för att jag graviditetstecken men för att jag känner mig så lugn i kroppen. Livmodern spänner och drar som mensvärk och ibland känns det i ryggen. Jag har fått ont i halsen vilket jag hoppas är ett tecken på att immunförsvaret är lågt. Idag har det pirrat lite i mina bröst, men det vet jag inte var det betyder. Magen är inte alls lika svullen som förra gången vilket är väldigt skönt. Kände aldrig av något i brösten när jag väntade L. Det är så himla tidigt än och i morse när jag vaknade kände jag mig tom igen men så under dagen så har den lugna känslan landat igen. Jag kommer se tillbaka på denna text om det misslyckas och tycka att jag är pantat för man kan inte veta, men känslan finns ändå där. Jag ska tillåta mig att njuta av känslan för oavsett hur jag tänker och känner så kommer slaget bli lika hårt när blödningen kommer och testet är negativt.

Har en ganska fullspäckad vecka på jobbet och en del efter jobbet också denna vecka så hoppas att den kommer försvinna fort och utan att jag hinner tänka för mycket. Bävar dock för fredag, det var då blodet började förra gången. Får låta bli att gå på toa hela dagen på jobbet så jag slipper bryta ihop där. På lördag ska vi ha inflyttningsfest vilket ska bli så kul. Blir ju dock utan alkohol för mig vilket inte gör något om det är för att jag är gravid men tråkigt om det inte är så. Men men, kan inte göra något åt det!

Ruvardag 2

Igår så hade jag lite mensvärk till och från och så högg det till vid livmodern ett par gånger. Jag hade fruktansvärd huvudvärk hela dagen igen, gissar att det är lutinus. Är hemma själv med L och hon är väldigt hostig. Det resulterade i att jag inte somnade förrän framåt 02.00 i natt. Hon har hostat och haft sig och jag har varit rastlös i kroppen och väldigt varm om benen och fötterna. Påminner lite om känslan efter kortisonsprutorna när L höll på att komma i vecka 30. Men inte alls lika starkt som då. Är väl Prednisolon som spökar. Magen är inte alls lika svullen och jobbig som förra gången, tycker inte att den är svullen alls faktiskt. Idag har jag känt av lite mensvärk  men inget annat. Är hemma och vabbar idag, L sover nu sedan 2,5 timme. Jag sov med henne första timmen vilket var väldigt skönt. Vi ska nog ta oss ut i solen en stund sen när hon vaknar. Hon är hostig och snoret flyger en halvmeter när hon nyser men ingen feber så en kortis ner på gården i eftermiddag.

Jag har mejlat hemläkaren idag och bett honom börja fundera på nästa stimulering. Är inställd på att detta inte har funkat. Försöker att inte tänka så mycket men vill planera framåt. Slaget kommer att bli hårt oavsett hur jag försöker tänka. Är i alla fall glad att jag inte påverkas lika mycket i kroppen ännu som jag gjorde förra gången. Denna väntan, gissar att det kommer vara mycket värre om en vecka. Det var då jag började småblöda förra gången. Om jag tar mig igenom fredagen utan blod så kommer hoppet stiga och då blir fallet ännu större. Men jag ska försöka hålla mig från att tjuvtesta för tidigt. Kanske gör det nästa lördag, vi får se.

Nu ska jag njuta av en härlig helg med min snoriga unge :)

Ruvare

Klockan tio satte vi oss i bilen i ett ösregn och började köra mot Falun. Jag stirrade konstant på telefonen och bad den att inte ringa för i så fall hade embryot inte klarat upptiningen. När klockan slog 12 och jag visste att det hade överlevt så satt vi på McDonalds i Gävle och tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag hade nog inte ens själv förstått vilken anspänning det hade varit. Vi körde vidare mot Falun och var där ganska tidigt. Satt i väntrummet och läste en stund och så fick jag infarten till droppet som jag skulle få sedan. Vi fick en annan läkare idag, Samira. Hon var väldig trevlig och förklarade varför de ville testa med droppet. Hon försökte uppmuntra mig att tänka positivt och att inte stressa. Även om detta inte funkar så har vi alla odds med oss och vi är fortfarande unga och allt ser bra ut. Jag vet inte om det hjälper för jag pendlar så mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Tydligen är det så i alla fall att vissa kvinnor får en form av infektion i livmodern efter en graviditet och detta gör att den sedan stöter ut embryot. Jag hängde inte med på om detta hände bara vid IVF graviditeter eller vid vanliga också. Man har i alla fall sett väldigt bra resultat med detta dropp. Det används vid stora operationer och vid transplantationer och det är efter att ha sett effekterna vid transplantationer som man började att testa det vidare och sen använda vid IFV och även för kvinnor som får upprepade missfall. Jag hoppas och ber att det ska funka för oss. Utöver droppet så ska jag denna gång även ta Prendisolon och Trombyl samt Lutinus som jag även fick förra gången. Jag tog en lutinus direkt efter droppet och redan i bilen på väg hem började magen svullna. Det är helt galet och obehagligt.

Vi pratade lite om framtiden då jag vill ha en plan B, jag kan inte slappna av annars. Läkaren tyckte vi skulle prata med hemläkaren och be honom börja fundera på medicinering vid ett nytt IFV, då jag blev överstimulerad på väldigt små mängder hormoner förra gången så kan det bli lite krångligare att få till det så att det blir bra denna gång utan att jag överstimuleras. Jag ska ringa dem nästa vecka tänkte jag. Vi kommer att kunna starta vid en eventuell blödning om 2 veckor vilket känns skönt. Jag vill bara köra på nu. Vi kommer att få köpa ett 3-pack också vilket känns bra, mindre stress så!

Nu ska jag ta det väldigt lugnt i några dagar och bara mysa med underbara L medan maken är iväg på konferens.

I morgon...

...vid denna tid ruvar jag förhoppningsvis på en perfekt liten blastocyst. Är så sjukt nervös att den inte ska överleva upptiningen men jag ju samtidigt att chanserna är väldigt höga men man kan aldrig veta innan. Så otroligt jobbigt. Jag lägger också sjukt stort hopp till droppet och hoppas verkligen att det ska göra susen denna gång. Jag vill så gärna bli gravid nu, vill ha en liten bebis till nästa sommar. Vill att L ska få ett syskon, vill åka till Thailand en hel vinter igen. Åh jag vill detta så mycket! Snälla låt det gå vägen denna gång. Jag ska glatt må illa i 20 veckor, ha konstanta sammandragningar och bli sjukskriven i v 30 om jag bara får bli gravid igen. (inser att jag kommer ångra i alla fall illamåendebiten sen men jag tar mig igenom den). Snälla snälla snälla!

Intralipid dropp

På förmiddagen idag så ringde de från Falun och sa att de hade diskuterat vårt FET igår och läkaren tyckte att vi skulle prova med Intralipid dropp. Jag har ju läst lite om detta på andra bloggar och de jag följer har faktiskt lyckats när de fått detta. Det ska bryta ner immunförsvaret som tydligen kan vara boven när tillsynes perfekta embryon inte fäster i vad som ser ut som en perfekt livmoder. Jag trodde att man kanske behövde ha försökt mer för att få detta eller att man hade andra problem. Men läkaren tycker absolut att vi ska prova. Jag kommer att få dropp i 2 timmar efter återföringen på onsdag och om det blir en graviditet så kommer jag får det 1-2 gånger till sen. Det kostar 2 000 kronor per gång, men med tanke på att detta är vårt sista embryo och det sedan kommer kosta åtskilligt mer att göra en helt ny IVF så är 2 000 kronor inga pengar. Om jag blir gravid så kommer jag kunna få droppet i Stockholm nästa gång vilket ju är ett plus i alla fall. Är väldigt spänd och förväntansfull nu. Känns så himla skönt att de försöker med något annat och hitta nya vägar för att vi ska lyckas. Har ingen aning om jag kommer få ta andra mediciner också, vissa får tydligen ta fragmin-sprutor också men jag vet inte. Hatar dem sprutorna men kommer självklart ta dem med glädje om det funkar! Fem dagar kvar nu, sen är jag ruvare igen :)

I morgon ska mamma och jag till Underbara barnmässan och Hem och Villa mässan och kolla runt lite. Alltid kul att kolla på barngrejer och se vad som finns.

Ägglossning och nu är det snart dax igen!

Fick omslag på ägglossningstestet i morse så pratade med Falun idag. Kl 14.00 på onsdag ska vi dit. Så himla nervös att embryot inte ska klara upptiningen, men chanserna är stora så får ha hoppet kvar.
Ikväll har jag haft så sjukt ont igen, alvedon, ipren och värmekudde är det enda som lindrar. Om jag har förstått det rätt så spricker mina blåsor och det kommer ut vätska som gör att det gör så ont. Helt vidrigt är det och magen börjar bli rejält uppsvälld igen. Har unnat mig lite lösa fina blusar och tröjor som jag kan dölja pluffset i nu och förhoppningsvis en växande bebismage snart :)

Snart ägglossning

Märker på kroppen att ägglossningen är på gång, skulle tro att omslaget blir på onsdag eller torsdag. Känns bra, då är vi på gång snart igen Falun innan dess så jag slipper sitta och åka själv. Tar nog tåget om det blir så att jag får åka själv. Tiden rullar på ganska fort och det är skönt. Vill bara göra nästa försök nu. Är så sjukt nervös men ska verkligen försöka koppla bort. Det bara kommer fungera denna gång, så är det!

Träffade en kär vän idag som gifte sig i somras och gissa vad. Hon är gravid, på första försöket. Jag är så himla glad för hennes skull men samtidigt så kan jag inte låta bli att känna avundsjuka, varför ska det vara så lätt för vissa. Varför ska vi behöva kämpa så och betala så mycket pengar för något som är så självklart enkelt för andra. Jag hoppas verkligen att vi kommer få vara föräldralediga tillsammans. Vi bor bara 5 minuter från varandra så vore himla kul.

Ruvardag 13, TD

Precis som vi visste så var testet negativt i morse. Dagen har varit bra och det känns skönt att gå vidare och fokusera på nästa försök. Pratade med Falun som beklagade och vi kom överens om att jag ska ringa när ägglossningen kommer så prövar vi igen. Ska försöka må bra och leva som vanligt i några veckor nu. Är bara att acceptera att livet är en bergochdalbana just nu och det är bara att försöka göra det bästa av situationen och överleva.

L har förövrigt kommit in i en väldigt ocharmig period och trotsen börjar visa sig. Hon blir så förbannad när hon inte får som hon vill. I morse vaknade hon och skrek att vi skulle starta barnprogrammen. Väldigt charmigt. Sen vägrar hon att somna på kvällarna. Hon var ju som en dröm tills strax innan hon blev 2 år. Vi bara la henne på kvällen och så somnade hon själv. Nu tar läggningen allt mellan 30 min och 2-3 timmarna. Hon gallskriker om vi lämnar rummet men håller bara på om vi är där. Det är så sjukt jobbigt och frustrerande och något vi måste få bukt med. Vi har dock ingen aning om hur. Hon sover 45 min 1 timme på förskolan och jag tror vi ska dra ner det till max 30 min och se om det blir bättre.

Ruvardag 11

Idag kom mensen och allt hopp rann ur mig. Får ta det där förnedrande testet på tisdag och sen ringa Falun och berätta. Om jag tänker rätt angående ägglossningen så är det ju bara 2,5 vecka tills vi förhoppningsvis får tillbaka det sista embryot. På ett sätt är det skönt att bara få det bekräftat att det inte funkat, livet mellan hopp och förtvivlan är verkligen inte kul. Avslutade dagen med att hälla ut en halv burk golvolja i klädkammaren och där bröt jag ihop.

Vår stora lilla tjej har i helgen fått en stor säng, vi har plockat ner spjälsängen och gjort det mysigt med massa kuddar och en sänghimmel. Hoppas att vi under nästa år får ta fram spjälsängen igen.

Ruvardag 10

Igår kom det små rosa flytningar, nästan bara med lutinusen men någon gång när jag torkat mig också. Spenderade hela dagen med att analysera toapapper. Magen spänner fortfarande och det bekanta illamåendet smög sig på till och från igår. Jag är helt säker på att det är kört men någonstans finns ju hoppet. Jag vet att det är normalt med lite rosa flytningar men då jag testade negativt på ruvardag 7 så är jag ändå inställd på att det faktiskt är mensen som är på gång. Idag har det fortsatt, inga mängder alls och inte varje gång även om jag tycker det är lite mer än igår. Även lite när jag torkar mig. Är väldigt rosa, inte rött eller brunt. Jag håller fan på att bli galen. Jag vet ju innerst inne att det är kört och det är nog min räddning just nu. Även om jag förstås hoppas. Funderar på hur det är med nästa ägglossning. Visst borde den komma ungefär när den normalt kommer även om mensen inte kommer igång ordentligt innan jag slutar med lutinus. I så fall är det ca 3 veckor kvar till nästa insättning.

I helgen är svärföräldrarna här och vi har burit ner Ls spjälsäng i förrådet och tagit upp en 120 cm säng till henne. Hon är så svårlagd just nu och somnar bara med någon av oss bredvid i vår säng så vi känner att hon lika bra kan få en egen stor säng som vi kan natta henne i. Vi ska ta en sväng till Ikea snart och köpa lite kuddar och en sänghimmel till henne :)

Kan det bli tisdag snart så att jag kan gå vidare!

Ruvardag 7

Testade minus idag. Har sedan i söndags varit helt säker på att det inte gått vägen. Känner mig helt tom förutom denna jävla uppblåsta mage som molar och spänner och som jag försöker dölja på jobbet. Har dessutom varit på konferens och varit tvungen att tacka nej till alkohol inför arbetskollegorna som nu förmodligen spekulerar. Sen kom fakturan från Falun idag, 11 000 kr. Och allt detta för INTE GRAVID. Sånt jävla hån! Har gråtit i Js famn i 30 min och nu tänker vi framåt. Hoppas att mensen kommer i morgon som den ska och inte jävlas med mig. Jag vet att testdag är först om 6 dagar men jag känner ju i hela kroppen att det inte funkat. Jag plussade ju med L på ruvardag 8. Vi har ett embryo kvar i frysen sen blir det till att starta om från början igen. Jag oroar mig så för pengarna och för stressen jag utsätter mig för. Tänker tanken att bara skita i det, vi har ju L och hon är fantastisk. Samtidigt så vill jag få vara gravid igen och få uppleva allt med ett barn till. Är bara så ledsen och arg för att det är så orättvist. Tänker då mest på pengarna. Det lägger på 100 % mer stress helt klart. Jävla skit rent ut sagt. Varför kan inte min kropp bara funka som den ska.

Ruvardag 4

Jag försöker att koppla bort och det går ändå ganska bra. Blir dock påmind varje dag när magen känns lite annorlunda och liksom drar lite samt att den allteftersom dagen går bara blir större. På eftermiddagen ser den ut som den gjorde i 4:e månaden med L. Helt galet och den spänner och är obekväm. Det påminner mycket om hur det kändes med överstimuleringen, trycker mot revbenen och är jobbigt. Jag vet ju att jag omöjligt kan vara överstimulerad men jag gissar att det är progesteronet som spökar. Jag har också väldigt ont i huvudet nästan hela tiden. Även det en biverkning av lutinus. Har ingen aning om hur detta har gått. Ikväll smög sig det bekanta illamåendet på lite och idag har jag känt att jag vill äta hela tiden. Är helt omöjligt att jämföra med graviditeten med L då allt blev så konstigt med överstimuleringen och jag omöjligt kan säga vad som var tecken på graviditet och överstimulering. Jag vet dock att det riktiga illamåendet kom först i vecka 7. Jag hade heller aldrig ont i brösten så det förväntar jag mig inte heller som ett tecken denna gång. Funderar på att tjuvtesta men vet inte när. Med L plussade jag på ruvardag 8, då var det väldigt tydligt streck. Undrar om det skulle synas ett svagt sträck på ruvardag 5 eller om jag ska vänta några dagar till. Samtidigt tänker jag att jag inte vill veta att det inte har funkat, då är det bättre att ha ovissheten. Men då går jag och bygger upp ett hopp som sen kommer att krossas. Gah, detta är olidligt. Min mamma är helt säker på att det går vägen. Hon kände så med L också. Åh vad jag hoppas, jag vet att det bara är att försöka igen och det kommer att lyckas tids nog. Men jag känner en stress över pengarna denna gång. Det är väldigt mycket pengar och jag vet att vi löser det, men det är så mycket annat som får försakas istället vilket känns tråkigt. Såklart är ett syskon värt det och vi kommer inte ångra det men det hade varit kul att slippa betala för det och kunna resa eller göra annat kul.

Vi har haft en sådan fantastisk helg. Vädret har varit otroligt och vi har varit ute nästan hela helgen. Igår var vi hos bästisarna på Värmdö och hängde hela dagen och idag har vi röstat och sen lekt i olika lekparker med mormor. Vi avslutade med middag på Orangeriet och nu lägger J L medan jag kollar på valvakan.

Tjohoo

Idag flyttade en perfekt liten blastocyst in, nu ska den bara boa och bli kvar. Behövde bara tina upp en så en finns kvar i frysen. Allt såg bra ut och nu är det bara att vänta och vänta. Jag hatar denna väntan. I rummet där vi träffade barnmorskan efter insättningen så hittade vi en bild på vår underbara L. Det var så konstigt att se, hon är kanske 4 veckor på den bilden. Känns så underligt att hennes lilla syskon kanske finns i min livmoder just nu. Hen har legat i 3 år och väntat på att få växa till en liten bebis. Åh vad jag hoppas!

På onsdag händer det!

Fick omslag på ägglossningsstickan i torsdags och det innebär att på onsdag åker vi till Falun för att sätta tillbaka ett embryo. Tänk, det kan bli Ls syskon, som blev till samtidigt som L.

I fredags hade jag ägglossning med besked, det gjorde helt galet ont i högra och jag fick rusa in på toan på jobbet ett par gånger för att jag trodde jag skulle spy. Min mage var/är väldigt uppblåst och känns obekväm. Idag har jag varit hos hemläkaren och kollat slemhinnan. Den såg perfekt ut och han kunde också se att en jätteblåsa hade lossnat på höger sida så han förstod att jag hade haft ont. Han räknade aldrig folliklarna på den högra sidan men på den vänstra var det i vart fall 12 stycken. Det är väldigt mycket. Det är normalt att ha upp till 5 stycken på varje sida. Jag har mer än det dubbla. Det kan förklara varför jaga blir så uppblåst och verkligen känner av min ä. Antalet ägg har ingen betydelse denna gång men det känns skönt för framtiden om vi skulle behöva göra ett nytt plock. Det kan också vara en förklaring till att jag inte blir med barn på naturlig väg. Hemläkaren tyckte i alla fall att allt såg bra ut och chanserna att det ska lyckas denna gång är 40-60 %. Det känns bra. Han sa att det inte är omöjligt att lyckas på första gången igen, det händer. Men det är heller inte konstigt om det inte funkar. Jag försöker vara inställd på att det inte ska gå vägen, men samtidigt så känner jag mig väldigt positiv. Jag är så säker på att vi aldrig får till en befruktning på egen väg och att det är det som är problemet. Att få ett embryo att fästa det kan jag.

Min mens är förväntat till torsdag nästa vecka och om den inte kommer så har det förhoppningsvis funkat. Det blir en lång väntan. Som tur är har jag mycket på jobbet fram tills dess så jag hoppas att det ska underlätta lite. Jag hatar detta, det är det värsta som finns denna väntan.

Det börjar närma sig...

I fredags kom min mens, den som vi hoppas ska bli den sista på länge. Vi ska ju göra ett helt ostimulerat FET men då det är ganska långt för oss att åka upp till Falun så har vi beslutat att jag ska kolla min slemmhinna hos hemläkaren innan vi åker till Falun för att se att allt ser så bra ut som möjligt. Jag har nu en tid där den 8 september. Mindre än 2 veckor kvar, sen åker vi förhoppningsvis till Falun några dagar efter det. Känns helt galet. Att det har gått 3 år sedan vi höll på med det försöket som blev vår underbara Skorpan. Att hon är över 2 år nu och så stor men samtidigt så liten. Längtan efter en till börjar verkligen göra sig påmind, framför allt längtar jag efter att få vara gravid. Hur jag nu kan det efter den graviditeten jag hade. Men jag hoppas att denna gång ska bli annorlunda, att alla hormoner förra gången gjorde att det blev så illa. Den här gången kommer jag endast att få lutinus efter insättning, sen får kroppen göra sitt! Tänk att om en månad så vet vi, då kanske Skorpans lilla "tvilling" ligger och har börjat sin resa i min kropp. Det känns så overkligt. Jag försöker verkligen att vara positiv, vi har 2 jättefina blastocyst och det är väldigt bra odds. Samtidigt så vet jag att det kan ta några gånger och jag försöker vara realistisk. Vad är chansen att det ska funka första gången igen. Men man måste ju också vara positiv. Det kommer göra precis lika ont om det inte blir ändå. Så jag kan lika bra hoppas och drömma! Någon gång kommer det ju att ske, jag kan ju bli gravid!

Plan för framtiden

Vi har ju på allvar börjat fundera på ett syskon till L. Jag är dock väldigt nervös inför detta. Kommer jag att bli gravid, hur kommer jag må och måste jag verkligen föda barnet. Jag ringde därför och bokade en tid hos min gamla barnmorska på MVC som var så fantastisk när jag väntade L. Idag var jag där och det kändes så bra. Vi pratade massor om hur det var och vad jag ville med framtiden. Vi började med att prata om förlossningen och hur jag vill att det ska bli nästa gång. Jag kommer få möjligheten att få ett planerat snitt om jag vill, men jag känner att jag inte vill det. Om jag vill bli igångsatt så kommer jag att få bli det. Vill jag se om det kommer igång av sig själv så kör vi på det, i så fall ska jag få komma in så fort jag vill och det ska stå tydligt i min journal att jag inte ska nekas. Det ska stå att jag föder fort och att de ska göra allt de kan för att jag ska få föda på BB Stockholm. När jag har blivit gravid så kommer jag att få gå i samtal på BB Stockholm där min barnmorska också arbetar för att prata om hur jag vill ha det och hur de kan hjälpa mig på bästa sätt. Det hela känns väldigt bra och tryggt känner jag.

Sen pratade vi lite om rädslan att inte bli gravid. Jag vet att oddsen är goda, vi har fina blastocyst i frysen och att det faktiskt finns en chans att det ska gå vägen på det gamla vanliga vägen också. Men jag är stressad, försöker att inte vara det men vet hur otroligt jobbigt det är när man bestämt sig och så blir inget och man blir så ledsen. Jag ska försöka inte tänka så och njuta av sommaren och ledig tid tillsammans och sen ringer vi kliniken i höst om inget hänt.

Vi pratade om graviditeten och hur jag ska hantera om det blir likadant igen samt hur de ska kunna hjälpa mig. Jag kommer bli sjukskriven om illamåendet blir lika illa som förra gången och även om sammandragningar blir som då. Det kommer vara lite mer kontroller för att se att tappen inte blir för kort och bebisen är på väg att komma ut. Vi kom fram till att vi kommer att planera några veckor i taget från det att jag blir gravid så att det inte ska bli så för mycket att tänka på en gång samt att vi ju inte vet hur det kommer att bli ännu. Jag kommer att få gå på samtal och kontroller på BB Stockholm och träffa samma läkare varje gång så att kontinuiteten finns där. Allt för att jag ska känna mig trygg.

Det var så skönt att få komma och prata av sig och bli tagen på allvar. Jag känner att hon inte alls minimerar mig eller mina rädslor. Hon säger att hon verkligen förstår att jag känner som jag gör och att det är viktigt att prata om det så att inte allt låser sig.

Det är så konstigt att det ska vara så laddat att börja tänka på ett barn till. Jag önskar att det bara var att säga, ja men nu kör vi och så rullar det bara på. Det känns så orättvist att vi ska behöva gå igenom så mycket stress mm. En stor fördel denna gång är dock att vi har en underbar dotter hemma som får oss att tänka på annat ofta, även om det inte gör längtan efter ett syskon mindre. Men vi ska lyckas, det är jag säker på. Min kropp har varit gravid och den vet vad som gäller :) Nu jäklar ska det bli ett lillasyskon till L!

Det här är året då vi hoppas på att bli gravida med ett lillsyskon!

2014 och jag hoppas att få avsluta detta år med att vara gravid. Vi har pratat mycket om när vi vill försöka och känner båda två att, även om vi längtar, så har vi ingen brådska. J vill gärna försöka på egen hand ett tag medan jag hellre går på frysförsök med en gång. Jag är så rädd att stressen ska bli för mycket. Vi hade tänkt att sluta skydda oss när L fyller 2 år, vilket är om 6 månader. Men nu har jag anmält mig till en triathlon i slutet av augusti och vill inte "riskera" att vara gravid då och inte kunna köra. Jag kommer ha satsat så mycket på det och det vore surt. Så planen nu är att köra efter det. Vi kanske testar lite själva eller så kör vi på våra små embryon med en gång. Jag gillar inte tanken på att vi kanske inte kommer försöka använda de två embryona som vi har. Känns som att jag överger mina potentiella bebisar. Jag längtar i alla fall till att få vara gravid igen och hoppas att jag är lite bättre rustad denna gång. Jag kommer ju i alla fall slippa överstimuleringen och med det så hoppas jag att illamåendet kanske inte blir lika illa. Är sen inställd på att sammandragningarna kommer komma tidigt som förra gången men nu är jag mer beredd på det. men vem vet, det kanske inte alls blir så!!

Under våren nu så har jag anlitat en PT för att träna upp min rygg och förhoppningsvis bli av med en del av den dagliga smärtan. Jag ska verkligen ta hand om mig själv och komma i form så att jag har de bästa förutsättningarna när det är dags igen. För visst måste det funka. Visst kommer det bli ett lillsyskon. Jag längtar så efter en till liten groda.

L är nu 1,5 år och ska börja på förskolan om några veckor. Jag har jobbat sedan september men är nu hemma med henne igen i januari. Det känns mysigt och lyxigt att få den tiden med henne igen. Hon är så go och glad för det mesta. Hon pratar på och nu börjar vi förstå en hel del. Hon har fram tills för någon vecka sedan då hon var magsjuk, varit väldigt enkel att lägga på både på dagen och på kvällen. Just nu har vi en jobbig period men vi hoppas att det ska ge sig igen. Hon är inte så jättepigg på mat men vill gärna pröva olika saker men äter inga stora portioner. Hon är därför ganska smal men följer i alla fall sin kurva okej. Hon älskar att dansa och göra rörelser till olika sånger. Favorit är krokodilen i bilen, I ett hus och Imse vimse spindel.