Så har man gjort det

Så har man gjort det, jag har fött ett barn. .

Vi åkte in för igångsättning i måndags kl 19.00. Man gjorde kontroller och beslutade hur man skulle gå tillväga. Det beslutades att jag skulle ta Cytotec som är värkstimulerade. Det har stått en del i tidningarna om detta på sistone och jag frågade lite om det. Läkaren fick mig i alla fall att känna mig trygg. Den första av max 8 doser intogs kl. 21.30 och sedan skulle de tas varannan timme. Efter 2 doser började jag känna lite mer av sammandragningarna men inte mycket. Vi fick in en säng till J på rummet och satt i allrummet och kollade på fotbollen. Vi sov sedan hela natten. Jag fick en lite starkare smärtstillande tablett och sov rätt bra på den. Blev ju dock väckt varannan timme för Ctg och ny dos. Vid tretiden på onsdagen gjordes en undersökning och jag var nu öppen 2 cm och tappen helt utplånad. Värkarna var svaga och helt hanterbara och inte heller regelbundna. Det beslutades att en gel skulle läggas vid livmodern så att jag förhoppningsvis skulle öppna mig mer. Gelen skulle sitta i 6 timmar. Efter 4 timmar började värkarna kännas lite mer och komma något mer regelbundet. Jag tog ett bad och försökte slappna av. Badet var väldigt skönt. Vi 22-tiden  gjordes en ny kontroll och inget hade hänt. Det beslutades att sätta en ballong som ska trycka mot livmodern och stimulera den. Det gjorde tyvärr så ont att de fick ta ut den. Förmodligen låg den och irriterade. Jag fick vila i två timmar och sen gjordes en ny kontroll. Barnmorskan lyckades då sätta en elektrod på Skorpans huvud och vattnet började då sippra ut. Vid midnatt gick vattnet ordentligt och det var som att trycka på en knapp. Helt plötsligt var värkarna väldigt intensiva och täta. Jag försökte använda lustgasen men fick det inte att funka. Vi bad om hjälp men jag tycker inte att vi fick någon bra hjälp. Jag kunde inte känna när en värk var på väg, det gjorde ont hela tiden. Det gick heller inte att tyda det på Ctgn, den var liksom överallt. Jag började känna att jag fick panik då jag inte hade någon kontroll alls. Då kände jag att det här går inte, jag klarar inte av detta. Jag får panik. J försökte lugna mig och han gjorde verkligen allt han kunde. Tillslut bad jag om att få en epidural. Då jag fortfarande bara var öppen 2 cm var barnmorskan tvungen att kolla med läkaren. Det godkändes i alla fall. Det tog kanske 30 min innan narkosläkaren kom och jag har inget minne av den tiden förutom att det gjorde vansinnigt ont hela tiden och att jag låg och spände mig hela tiden och försökte andas lustgas. Barnmorskan var till ingen hjälp alla. Hon och undersköterskan var knappt i  rummet. Jag förberedes i alla fall för epiduralen och narkosläkaren kom. Det tog nästan 50 minuter att sätta den och han fick försöka flera gånger och bedöva om på olika ställen då det var så svårt att få in den. Jag kom då på att det kanske var pga min rygg och mina diskbråck. Barnmorskan sa att det står det inget om i dina journaler och jag sa att vi hade inte pratat om det. Jag hade ju ingen aning om att det kunde vara ett problem. Jag hörde narkosläkaren säga att jag kan försöka en gång till men inte mer. Den paniken jag kände då var overklig. Jag har aldrig mått så dåligt förut. Till slut så fick han i alla fall till det och efter ca 20 minuter så var i princip alla smärta borta. J berättade då att läkaren sagt att han om det inte lyckades skulle hämta en kollega som var mer erfaren, men jag hörde aldrig det. Jag såg bara framför mig att jag skulle behöva fortsätta ha så här ont tills hon var ute. Jag var nu öppen 4 cm. De närmaste 2 timmarna slumrade både jag och J till. På 2 timmar öppnade jag mig till 9 cm utan att knappt känna något alls. Epidural är verkligen det mest fantastiska i världen. Klockan var nu 04.00 och vi trodde att hon nog skulle vara ute snart. Men sen stannade allt av igen och Skorpans puls skönt väldigt mycket vid varje värk. De tog ett blodprov på henne för att se hur hon mådde. Det såg okej ut så det var bara att fortsätta. Hennes puls fortsatte dock att sjunka och ett nytt prov gjordes ca 1 timme senare. Fortfarande okej. Jag fick ligga i massa olika ställningar för att se om hennes puls blev bättre men icke. De drog då ner på epiduralen och satte in värkstimulerande. Jag vet att jag försökte förklara att det inte var en bra ide, att jag hade tillräckligt med värkar ändå. Läkaren sa då att det de inte hade något val, hon behövde komma ut snart. Värkarna tilltog i styrka igen och gjorde galet ont. Jag prövade lustgasen igen men mådde bara illa av den. J var underbar. Tillslut så höjde de epiduralen igen då jag inte fick några krystvärkar utan bara ont igen. Ett tredje blodprov togs på henne som också såg bra ut. Kl 07.00 var det skiftbyte och jag började äntligen få lite svaga krystvärkar. Den nya barnmorskan och undersköterskan var mycket bättre och jag kände mig tryggare. Läkaren kom in strax efter 07.30 och helt plötsligt blev det bråttom. Det beslutades att hon behövde tas med sugklocka. Jag fick börja krysta själv och kl 08.00 sattes sugklockan. Läkaren drog ut hennes huvud på 2 värkar och jag krystade ut kroppen på en sista värk. Hon hade navelsträngen löst ett varv runt halsen. Hon var lite blå och hade svårt att andas så barnläkaren tog henne och J följde med. Hon fick lite hjälp att andas och efter ca 10 min kom J in med henne igen. Lydia föddes kl. 08.12 den 13 juni 2012,
3 295 gram, 51 cm lång och 33 cm huvudomkrest. Själva krystandet och framfödandet var övermäktigt och underbart. Jag tycket verkligen det var häftigt och det gjorde inte ont. Men var jobbigt i pausen då halva huvudet var ute och jag väntade på en värk för att få krysta igen. Aldrig har jag velat ha en värk så mycket. När huvudet var ute så gled kroppen ut på nästa värk. Läkaren fick forcera armarna lite bara. Jag fick sys ganska mycket men det var inte alltför illa med tanke på hur fort allt gick. Under tiden fick jag upp henne på bröstet och den känslan som kom då går verkligen inte att beskriva. Att äntligen få se henne och hålla henne. Vi fick lite tid att bara vara och sen kom den eftertraktade brickan med mackor och cider in. Tyvärr var jag lite för omtöcknad för att kunna njuta av den. Efter ca 2 timmar fick vi åka upp till BB avdelning 53, rum 1. Vi fick lite lunch och tog en dusch. L sov mest och jag ammade lite. Vi slumrade av och till under dagen. Barnläkaren tog en titt på hennes ena armbåge som var väldigt blå. Att amma gjorde ont och det blev bara värre för varje gång. Även om hon fick ett bra grepp så kändes det inte bra och jag kunde se att det började bildas blåsor på bröstvårtorna.

Mamma och min bror med fru kom på besök på kvällen. Min bror och fru hade även skickat ett blombud tidigare på dagen med en mamma barn bukett och en liten nalle.

Den första natten var jobbig då hon kräktes mycket fostervatten och hade svårt att komma till ro. J somnade och hon ville bara ligga vid bröstet som gjorde jätteont. Hon ammade mellan 23.00 och 02.00 då hon äntligen var nöjd.  Jag väckte J och bad honom ta henne då jag var helt slut. Jag fick sen sova 4 timmar och sen tog jag henne igen. Hon somnade om så jag sov 2 timmar till.

På torsdagen blev det bara värre med amningen och jag fick ångest inför varje gång jag skulle amma, men jag försökte och försökte. Min bästa kompis kom förbi på lunchen, annars så vilade vi mest. Barnläkaren gjorde en rutinkontroll och allt såg fint ut. Hon hade lite ont av sugklockan och fick lite alvedon mot det. Jag fick alvedon och pronaxen för smärtan vid bristningarna. Det gjorde ont men inte så mycket som jag trodde att det skulle göra.

Andra natten sov hon ganska mycket men jag hade fortfarande jätteproblem med amningen. Bad om hjälp och barnmorskan bara tryckte henne till bröstet. Jag grät nästan. På fredag morgon kom den vanliga barnmorskan, Eva, tillbaka. Hon såg direkt hur jag mådde och sa att jag skulle ta en paus från amningen. Jag handmjölkade och matade sedan L med sked eller kopp. Det gick ganska bra. På eftermiddagen började jag pumpa. Vi hade dock svårt att få i henne mat, hon bara grät och grät. En annan barnmorska, Therese visade oss hur vi skulle göra och det blev lite lättare. Jag köpte en salva och luftare till brösten och lät dem vila. På fredags morgonen upptäckte man att L fått gulsot men det var fortfarande under gränsen för behandling. Hon hade gått ner till 3 025 gram, helt normalt. På kvällen kollades gulsoten igen, det hade stigit men var fortfarande okej. Vi bestämde oss för att stanna en natt till på BB. Kollade på Sverige matchen och sov sen nästan hela natten.

Kl 06.12 på fredags morgonen föddes J och Ns andra son. Vi träffade dem på en annan avdelning sen.

På lördag förmiddag försökte jag amma igen, men det gjorde så ont. Började gråta och Therese kom in och pratade med oss. Hon fixade en tid till måndag på amningsmottagningen så att jag kan få hjälp. Jag skulle även få med en pump hem och inte amma något på ett par dagar. Gulsoten verkade ha stannat av så vi kunde åka hem. Fick en tid till måndagen för kontroll igen. Vi hade lite avstämningssamtal och sedan fick vi åka hem efter lunch. Mamma kom och hämtade oss och stannade kvar på middag. Det var jättesvårt att få henne att äta och till slut gav jag upp och gav henne flaska. Hon fick i sig det hon skulle och var nöjd. Det blev dessutom en mysig stund för oss.

Jag har reflekterat mycket över förlossningen och känner att jag inte är nöjd med hur allt blev. Jag känner att jag inte fick något bra stöd av barnmorskan som vi hade den sista natten då vi verkligen hade behövt den. Det kändes som att hon inte hade läst mitt förlossningsbrev. När jag frågade henne om hon läst om min Lichen i journalen så sa hon att hon hade det men inte visste vad det var. Vi har ju gått på en utredning för att se om jag ens ska föda vaginalt och så har barnmorskan inte koll på vad Lichen är. Hon kändes mest nonchalant och ointresserad av mig. När allt var som värst och de inte fick till epiduralen så kände jag att om vi ska försöka få ett barn till så vill jag redan innan veta att jag får ett snitt. Nu känner jag att jag nog skulle vilja föda igen för jag tror att det verkligen kan vara en bra upplevelse med rätt stöd och bemötelse. Jag är stolt över min egen insats och evigt tacksam för J. Han var verkligen helt fantastisk och underbar.

VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN UNDERBARA DOTTER.

13 juni 2012 kl 8.12

Igår morse kl 8.12 föddes vår lilla Lydia. Jag går omkring i ett lyckorus. Hon är helt perfekt.  3 295 gram och 51 cm så större vad man uppskattat henne till men alldeles lagom. Känslan går inte att beskriva. Kärlek vid första ögonkastet för både mig och Jonas. Hon ligger och sover på Jonas bröst nu och värme som finns i min kropp när jag ser dem är överväldigande.

Denna väntan

De hade fullt på förlossningen så nu väntar vi på att de ska ringa och säga när vi kan komma in. De kommer att bli idag, men ingen aning om när! Jag är askass på att vänta. Stirrar konstant på telefonen :)

Idag ska vi (mest jag) föda barn (v. 40+2)

Wow, idag är det dags. Lyckades till slut somna igår kväll, med mycket pirr i magen. Sov ända till 10.30 idag, skönt, känner mig rätt utvilad och redo för mitt marantonlopp. Äter nu en ordentlig frukost och ska försöka få i mig köttbullar och makaroner senare. Hoppas att vi får en tid ganska snart efter kl. 12.00 då jag ska ringa. denna väntan är inte rolig. Är så sjukt nyfiken på hur lång tid det kommer ta från att det startar till det att hon är ute. Tänk, vi kanske blir föräldrar idag, förhoppningsvis i morgon i alla fall. Nervöst!

Jag hade dessutom tippat helt rätt på båda matcherna igår och fick 6 poäng i tipset. Ikväll är det Sveriges tur. Och mitt älskade England!

Sista dagen hemma med Skorpan i magen (v. 40+1)

Idag är det sista dagen som jag är hemma och Skorpan ligger tryggt i min mage. I morgon börjar det på riktigt. Känns väldigt konstigt. Kommer verkligen sakna magen och att känna henne böka runt där inne samtidigt som det ska bli så skönt att slippa ha ont och vara så tung och osmidig. Är verkligen spänd och nyfiken inför förlossningen och hur jag ska hantera den. Det är ju helt omöjligt att veta. Är rädd för att jag ska få panik och bara skrika men hoppas att det inte ska bli så utan att jag tillsammans med J och barnmorskan ska göra det hela till en fin upplevelse som jag kommer minnas med mest glädje.

J sov borta i natt då han var på svensexa. Det kändes lite nervöst att vara själv. Har dessutom haft mardrömmar men allt gick bra. Han verkar ha haft det kul också. Vi pratade flera gånger igår och stämde av läget. Jag hade väldigt mycket täta sammandragningar hela kvällen men de gjorde inte ont så jag gjorde bedömningen att det var lugnt och att om det skulle hända något så kunde han ta en taxi hem.

Mamma och jag gick på stan och jag köpte en klänning till lillebrors bröllop. Köpte inte skorna då jag känner att jag bör vänta tills efter förlossningen. Mina fötter är så svullna just nu så vore dumt att köpa dem och så är de för stora. Jag fick även 2 fina linnen av mamma som jag kan ha i sommar. Är så trött på de kläder jag har hasat runt i hela vintern så ska bli kul att få ha lite andra kläder i sommar. Har sett en jättefin lång kjol på Esprit som jag ska köpa. Ska kolla om den finns i affär, annars får jag beställa den på Ellos. Tycker det är så svårt med storlek dock så vill helst kunna prova.

Idag ska vi fixa med det sista, köpa lite energimat och annat att ha med till BB. Blir kanske lite biljard också, om det går med den stora magen. Det lär ju dröja innan vi kan spela igen. Även om vi nog kan ta med henne i vagnen någon gång.

Väntar och väntar (v. 40+0)

Denna väntan är olidlig, vet ju att det som längst är till måndag och sedan kommer det börja hända saker. Det känns helt overkligt, att veta det. Så måste det kännas när man har ett planerat snitt också. Man vet liksom när det ska ske. Sen kan det ju i och för sig ta ett par dygn innan hon kommer men vi hoppas på att det ska gå ganska fort. Jag tror hon kommer komma på tisdag, 2012-06-12, det är ett bra datum tycker jag.

Idag är J på min lillebrors svensexa. Han har telefonen med sig och har lovat att endast dricka några öl. Eventuellt kommer han sova borta i natt vilket känns lite nervöst men han är bara ett telefonsamtal och en taxi hem borta så det ska nog gå bra även om något startar i natt. Förhoppningsvis ska det ju inte vara över på en timme :) 

Själv ska jag gå på bio med mamma i eftermiddag och se What to expect when you´re expecting. Det känns som en lämplig film. Ska även gå en sväng på Åhlens och spana lite på klänning till bröllopet. Kan ju inte köpa någon förens veckan innan så att kroppen hunnit komma tillbaka så mycket som möjligt men det kan ju vara bra att reka lite. Har även sett skorna jag vill ha, vet inte om det är så smart att hitta dem först, men jag ska ha dem. Klänningen får helt enkelt anpassas till skorna :) Sen blir det fotboll ikväll!

Bloggens framtid

Har funderat på om jag ska fortsätta skriva efter att Skorpan har kommit. Jag tänker skriva ut och göra en bok av bloggen som jag ska ge till Skorpan när hon är stor. Jag har kommit fram till att jag vill fortsätta skriva men inte i denna blogg. Jag ska nog göra en som vänner och familj kan följa, där jag kan lägga upp bilder så att de som inte bor nära oss kan se och läsa om Skorpans liv. Även om de flesta i vår närvaro vet om vår historia så känns bloggen för personlig för att jag vill att alla ska läsa den. Kommer därför lägga ner den efter att Skorpan föds och antingen skapa en bebisbok eller en ny blogg. För mig har det varit en bra dagbok och jag är verkligen glad att jag skrivit om hur det har varit då jag förmodligen kommer ha glömt bort mycket av det snart.

BF idag (v. 39+6)

Om Skorpan var en av de där 5 % barnen så skulle hon komma idag. Än finns tid men det känns inte som det. Det gjorde det däremot inatt vid 1 tiden då "mensmolet" var riktigt ordentlig men det gav sig ju efter ett tag som vanligt. Nej jag räknar med igånsättning på måndag. Känns ganska tryggt tycker både J och jag, att få vara på förlossningen hela tiden.

Överburenhetskontroll (v. 39+5)

Fick göra kontrollen idag istället då jag haft minskade fosterrörelser de senaste dagarna. Gjorde ett Ctg där Skorpans puls rusade rätt ordentligt ibland, uppe över 170 slag/minut. Det hängde dock samman med att min puls var uppe i 120 slag/minut. Jag är ordentligt slut och pulsen rusar rätt ofta när jag rör på mig också. Det är också tungt att andas när jag står upp. Fick träffa en ny läkare (igen) men han var väldigt bra. Han tyckte allt såg fint ut med Skorpan men att jag inte skulle behöva ha det så jobbigt med sammandragningar etc. Han gjorde en undersökning och gjorde bedömningen att jag är redo för en igångsättning. Det fanns inga tider i helgen men vi fick en på måndag. Vi ska ringa kl 12 och få en tid på eftermiddagen. Helt galet, förhoppningsvis är hon här senast på tisdag då. Hoppas vi kan se Sverigematchen i sällskapsrummet. Förmodligen med alla andra vars bebisar bestämt sig för att komma på måndag. Känns helt galet att om en vecka är hon är, vi kanske tom. är hemma från BB igen. Snart ska jag få se och hålla min lilla tjej.

Hjälp (v 39+3)

Insåg precis att med eller utan igångsättning så kommer Skorpan att komma snart. Om 2 veckor kommer hon vara här oavsett. Allt står klart här hemma och vi längtar, men är vi redo. Blir man någonsin redo. Hur mycket jag än längtar efter att förlossningen ska starta så är jag också livrädd. Det blir ju väldigt definitivt då. Sen är vi tre för resten av livet. Vi har en dotter för alltid. En dag kommer jag förhoppningsvis att bli mormor. Men innan dess finns det massor av dagar och händelser att se fram emot och fira. Den första och kanske största måste väl ändå vara när vi får se och hålla henne första gången :)

Kontroller (v 39+2)

Allt såg fint ut och hon hade växt ca 300 g, väger nu ca 2 800 g. Har väldigt mycket sammandragningar och de känns ner i ryggen en hel del. Läkaren gjorde en undersökning och tappen är fortfarande mjuk och nu ca 1 cm lång. Hon kom inte åt att göra en hinnsvepning. Har nu fått en tid på fredag morgon för överburenhetskontroll och vidare planering. Hoppas att de kommer åt att göra en hinnsvepning då. Ultraljudsläkaren sa att det vore bäst om man kan reta och stimulera tappen så att förlossningen kom igång av sig själv. Vi får hoppas att det ska gå att göra på fredag. Det går ju i alla fall framåt, som J säger. Själv känns det inte så men jag vet att gör det. Är bara så himla trött. Nu är sammandragningarna ca var 10:e minut och de gör rätt ont. Lär hålla på så ett par timmar till och sen lägga sig under natten.

V 39+2

Vi har haft en lugn helg och mest varit inne då det regnat ute hela tiden. I lördags var vi dock på min kusins lilla tjejs 1 års kalas, det är verkligen ett litet Mirakel. Hon föddes i v. 27+6 och vägde 799 gram men är idag (förutom liten) en helt normal liten tjej utan några men alls.

I eftermiddag är det dags för ny flödesmätning och viktskattning samt Ctg. Jag ska även be läkaren göra en underökning och se hur tappen ser ut. Har extremt mycket sammandragningar och molande värk i ryggen men det vill liksom inte sätta igång ordentligt. Jag är helt slut och magen är så otroligt öm. En del av mig hoppas att det krympande SF-måttet i fredags betyder att fostervattnet har minskat eller att hon inte har växt så mycket. Då kommer de att sätta igång mig. Det är en hemsk och självisk tanke men men den finns där. Ju närmare datumet vi kommer ju mer oroar jag mig för att något ska hända henne där inne magen. Jag är även orolig för hur jag ska orka då jag är så slut av alla sammandragningar. Men om jag känner min lilla tjej där inne rätt så mår hon prima och lagt på sig några hundra gram till :) Jag får helt enkelt hålla mig till tåls.

MVC besök, 1 vecka till BF (v. 38+6)

Trodde nu aldrig vi skulle ta oss in i juni, men nu är vi här. I morgon är mitt andra av de tre datum som jag tidigare trott att hon ska komma, vi får väl se :) Hoppas, hoppas.

Var på kontroller och sista besök hos barnmorskan idag. Hon är verkligen fantastisk och jag undrar hur jag skulle ha tagit mig igenom allt detta utan henne. Ska komma ihåg att köpa en härlig blombukett till henne när vi ska på återbesök. De senaste dagarna har varit riktigt tunga både psykiskt och fysiskt och det var skönt att få lite pepp av henne. Det är ju max 2 v till igånsättning idag :) nu kan jag räkna ner ordentligt. Blodtryck var 125/65, inget protein i urinet men däremot hade SF-måttet sjunkit igen till 33 cm. Hon ringde SöS bara för att höra vad de tyckte om det då fostervattnet hela tiden har varit på den minsta sidan men normalt för Skorpans storlek. De tyckte att vi kunde vänta med att komma in till måndag då vi har tider ändå. Känns skönt att vi kollade i alla fall så behöver jag inte oroa mig. Efter MVC så var jag och gjorde en jätteskön ansiktsbehandling som jag fick av J i bröllopspresent. Det var verkligen avslappnande. Det ösregnar idag så har legat på soffan och sett en mysig film och snart kommer J hem så jag får lite sällskap. Filten som jag beställt till Skorpan kom idag och den är så fin :)

Helt slut (v38+5)

Igår kväll trodde jag fan att det äntligen var på gång på riktigt. Började värka i ryggen och när sammandragningarna kom gjorde det ont i rygg, mage och ner i benen. Höll på så ganska tätt i ett par timmar men släppte sen under tidigt natt. Har vaknat av ett par kraftiga under natten men annars inget. Min mage är väldigt orolig och krampar som tusan vilket är asjobbigt och gör väldigt ont. Ont på ett annat sätt än sammandragningarna men ändå liknande. Det krampar liksom och jag behöver gå på toa ofta. Har väldigt mycket och ofräscha flytningar som gör mig galen. Ska till barnmorskan i morgon och ska fråga om flytningarna och magkrampen då samt om hon kan kolla status på tappen och kanske göra en svepning. Men jag hoppas inte för mycket. Skorpan rör sig dessutom som en total galning där inne, det är nästan obehagligt. Kanske ska fråga om det också, då jag läste att kan vara ett tecken på stress eller för lite fostervatten. Så nu har jag fått klaga av mig lite igen. Om max 17 dagar är hon här i alla fall, men jag hoppas fortfarande att det blir innan det :)
Köpte världens finaste filt från Klippan igår som jag har gått och suktat på, den ska vara min speciella present till min förstfödda dotter!

Handlinsplan (v. 38+2)

Gårdagens besök på SöS blev verkligen struligt men resultatet bra till slut. De hade kaos där hela dagen så även om jag var tidigt för mitt Ctg så blev det inte av förens 20 min innan ultraljudet. Det resulterade i att även om vi var klara prick 17.00 så hade läkaren ropat på oss 2 gånger och sedan trott att vi inte var där. Man skulle ju kunna tro att de kunde tala om för honom att vi precis var klara med Ctg:n och skulle komma om 2 minuter. Istället satte vi oss för att vänta, de hade tidigare sagt att han var sen, så vi trodde det var därför vi väntade. 17.30 kom han ut och tog in en tjej som precis kommit så då gick jag för att fråga och det visade sig ju att han missat att vi var där. Vi fick komma in 18.00. Sen skulle vi ju träffa den andra läkaren och hon satt bara och väntade på oss. Hon föreslog att vi inte behövde ses och att hon kunde ringa mig i morgon men jag stod på mig och sa att vi ville träffas. Flödet såg fint ut och det gick ganska fort så sen fick vi träffa den andra läkaren. Jag vågade i alla fall försöka förklara hur jag mår och hur jobbigt jag tycker det är när de hela tiden ger olika bud om hur länge jag behöver gå över om det kommer till det. Hon gick med på att skriva att vi inte skulle gå mer än till 41+0 om vi förstod riskerna med det. Riskerna är att det tar väldigt långt tid eller att det inte går alls och att man då måste göra ett snitt. Jag är väl införstådd med detta men känner idag att jag inte klarar mer än 41+0. Vi kom också överrens om att jag ska dit den 8 juni på bf och göra en kontroll och eventuellt en hinnsvepning. Om de tycker att jag är "mogen" så kan vi få en tid för igångsättning i början på veckan efter, alltså efter helgen. Jag tror ju att jag kommer vara det med tanke på att tappen redan för en vecka sedan hade mjuknat och låg i mellanläge och förvärkarna fortsätter ordentligt. Men vi får se, nu har vi i alla fall ett beslut och jag känner mig mycket bättre. Sen kanske det blir så att jag inte alls är redo vid 41+0 och att det då känns okej att vänta några dagar till, men då är det mitt beslut att ta.

Vi åt middag med Js syster som var i stan igår och när vi kom hem tog jag ett varmt bad, inte för att det stannade av förvärkarna med det var skönt ändå. 2 alvedon och i säng efter det, har vaknat hela natten av förvärkar och hoppats att det ska öka i styrka men icke. Min livmoder gillar verkligen att träna! Det känns i alla fall lättare att hantera allt nu när jag kan se ett slut. Snart får vi träffa vår älskade tjej.

Idag är det vår 2 års bröllopsdag, vi hade tänkt att gå ut och äta något gott men sparar det tills senare då jag ändå inte har energin eller kan njuta ordentligt. Det får bli en hemmakväll och mys på soffan istället, inte fel det heller!

Underbar helg (v. 38+1)

Helgen har bjudit på mycket härligt väder och mys. I fredags åkte vi ut till min pappa och grillade. Vi sov över och på lördagen gick vi en promenad. Denna helg för 2 år sedan gifte vi oss ute hos min pappa. J tog en massa foton på mig med magen. Några blev i alla fall väldigt fina och jag tror jag kommer vara glad i framtiden att vi tog dem. På bilderna ser man verkligen hur stor och fin magen är nu. På eftermiddagen på lördagen mötte vi upp med mamma och köpte med oss mat hem och kollade på Eurovision Song Contest vilken Sverige vann i år. Loreen var grym!

Idag har vi legat i Rålis och solat. Jag har doppat mig 2 gånger, kallt men skönt. Har fått lite färg på kroppen så känner mig så mycket finare  nu också. Jag somnade ett tag på eftermiddagen när vi kommit hem och sen lagade vi mat. Nu ska vi kolla på en film och mysa. Det har verkligen varit en härlig helg och jag har njutit fullt ut. Känner mig också väldigt utvilad och harmonisk. Nu är det bara 12 dagar kvar till BF, hoppas hoppas hon kommer innan det för vi längtar ihjäl oss.

Besök hos MVC ( v.37+5)

Var hos barnmorskan i morse för kontroller. Blodtryck 120/70, inget protein i urinet, SF 34 och hon ligger långt ner och fixerad. Har haft förvärkar nästan hela natten och sovit piss. Idag har jag inga planer och ska enbart slappa. Har varit ganska aktiv de senaste dagarna vilket har varit skönt men jag tror att jag får betala för det på kvällarna och nätterna med förvärkar och mycket toalettbesök.
Vi diskuterade hur allt känns och barnmorskan sa att vi på måndag ska kräva att få en patientansvarig läkare och lägga upp en handlingsplan där vi sätter fast ett datum för igångsättning om hon inte har kommit ännu. Hon sa också att vi ska stå på oss om att inte gå över mer än en vecka så som rutin var tidigare. Det är vad vi hela tiden har fått höra och är inställda på. Det känns skönt att både barnmorskan och kuratorn backar upp oss i det hela och att jag kan framföra det för läkarna.
Barnmorskan sa dock att hon inte tror att det kommer bli en igånsättning för att Skorpan kommer komma innan det, jag hoppas verkligen på det. Jag har hela tiden haft 25 maj i bakhuvudet, det är i morgon så vi får väl se!
Nu ska jag göra lite god lunch och gå ut och lägga mig i parken ett tag. Underbara sommarväder :)

Tillväxtultraljud (v. 37+2)

Idag hade lilltjejen växt till sig ordentligt, nästan 2 500 gram, vilket innebär 400 gram på 2 veckor. Hon är nu 19 % mindre än snittet (600 g). Flödet såg fint ut och ctg likaså. Läkaren kände på livmodertappen som fortfarande var sluten ett par centimeter men ganska mjuk och centrerad nu. Hoppas att det betyder att hon tänker komma snart. Nu har de tydligen tagit bort riktlinjen att man med IVF inte får gå över 2 veckor. Läkaren sa dock att hon nog inte tyckte det var lämpligt med tanke på att hon är ganska liten, men en vecka var inga problem. Jag blir så matt på alla olika bud hela tiden. Jag hoppas helt enkelt att förlossningen kommer att sätta igång snart. Jag är så galet trött, både psykiskt och fysiskt på allt nu. Det känns som att vi har gått på övertid i 8 veckor nu och hela tiden skjuts datumet fram. Jag har förvärkar varje dag som gör ont. Hon har lagt sig så att hon trycker på nerver i mina ljumskar och underliv och det gör förbannat ont. Jag vaknar konstant på nätterna med förvärkar och behöver gå upp och kissa ut de liter med vatten som kroppen verkar samla på sig under dagen. Allt känns mest jobbigt nu. Ovanpå allt annat har jag fått en rejäl spricka i underlivet som svider och jag kan inte hitta min salva så måste be om att få en ny utskriven. Jag får dåligt samvete för att jag tycker att allt är så jobbigt och känner att jag borde vara överväldigande glad att jag snart kommer få en frisk liten tjej. Men det är så jobbigt att ha ont i princip hela tiden och vara så jäkla trött. Jag vet att tröttheten är något man får lära sig att leva med när man har barn men det vore skönt om det kom med barnet och inte innan. Ska till kuratorn i morgon vilket känns väldigt skönt nu i alla fall. Gissar att allt kommer kännas bättre i morgon också, det brukar alltid vara jobbigt när vi varit på kontroller.

SöS kontroller (36+3)

Igår var det dags för Ctg och flödeskontoll igen. Allt såg fint ut, vilket jag ha vant mig vid nu. Inget tillväxt denna vecka utan det bli nästa måndag. Som det ser ut idag så väntar men helt enkelt på att förlossningen ska komma igång av sig själv. Nu pratar de tom. om att vi kan gå lite över. Jag blir ganska förvirrad av alla olika svar hela tiden men inser att det är så det är. Jag hoppas att om vi måste gå över så blir det bara några dagar. Ibland säger de upp till 2 veckor men det har de ju tidigare sagt att man inte gör vid IVF graviditeter så jag blir förvirrad. Efter Ctg och ultraljud fick vi träffa en annan läkare för att stämma av lite hur jag mår etc. Hon kände på min mage och jag skrek rakt ut när hon klämde kring Skorpans huvud och på blygdbenet. Gjorde så jäkla ont. Jag har också rejält ont i ljumskarna och underlivet till och från, kommer med sammandragningar men även när jag går. Om jag förstått det rätt är det för att hon nu sjunker ner och klämmer mot nerverna kring bäckenet. Det kan också vara ett tecken på att förlossningen är på gång. Jag hoppas på det :)

Idag ska jag till mitt gamla jobb och fika, ska bli kul att träffa gamla kollegor och känns helt klart lättare nu när jag fått ett nytt jobb också!

En riktigt mysig söndag (v 36+1)

Igår lånade vi H och T (5 och 2,5 år) och gick på Skansen. Det var jättefint väder och så mysigt att gå runt där och bara njuta. Av någon anledning så har jag faktiskt mindre sammandragningar när jag rör på mig just nu så det gick fint att strosa runt där och dra en barnvagn. Vi var inne på på nya lill-Skansen som var otroligt fint uppbyggt med massor av lekyta och gosiga djur. Så igår njöt jag verkligen av min fina mage och att vara gravid. Det är en så konstig känsla för vi längtar ju så efter att få träffa Skorpan och de flesta dagarna är jag så klar med att vara gravid, men samtidigt älskar jag min fina mage och vill alltid ha kvar den. Känslan av att vara gravid är så underbar. Det blir kanske ännu mer vemodigt då vi inte vet om det kommer bli en andra gång. Förhoppningsvis kommer vi att kunna få ett syskon till Skorpan om några år, men jag tar inget för givet. Det är ju ett lotteri och vi har ju redan vunnit en guldvinst.

I eftermiddag är det ctg och flödeskoll igen. Jag har de senaste dagarna har väldigt ont i mina ljumskar och undrar om det kan vara ett tecken på något, Det känns som att något hamnat i kläm. Ska fråga om det idag i alla fall. 3,5 vecka kvar nu, helt galet. Snart får jag hålla henne och pussa henne och älska henne :)

Sammanfattning hos MVC (v 35+5)

Igår kväll var vi inne på SöS en sväng igen då min sammandragningar gjorde ont och jag hade väldigt ont i övre delen av magen. Som vanligt var allt okej och vi fick åka hem igen. Blev tillsagd att äta mindre (hur jag nu ska kunna göra det) och vila (som om jag gör något annat). Jag grät hela vägen hem då jag är så trött på allt nu. Sover så himla dåligt, är uttråkad och vill bara att Skorpan ska komma nu.

Idag var vi hos MVC och prata om hur graviditeten har varit och om hur vi vill ha förlossningen, med smärtlindring och så. Det är svårt att säga hur vi tycker att graviditeten har varit. Det har varit asjobbigt för oss båda men samtidigt så spännande och underbart. Det har helt enkelt varit vår graviditet och vi får ta den för vad den har varit. Vi fick lite tips på vad som var bra att ha hemma och rådet att köpa lite kläder i storlek 44/46 då 50 kommer vara för stort.

Blodtryck 105/60, inget protein i urinet och SF mått nästan 33 idag. Hon ligger nu fixerad också. Förhoppningsvis kommer magen sjunka lite nu så att trycket på min magsäck, revben och lungor släpper lite. Vi blev även tillsagda att försöka hitta på lite saker och njuta av den här tiden innan hon kommer. Vi ska försöka ta vara på den nu :)

Tillväxt, flöde och Ctg (v. 35+3)

I morse var det dags för veckans besök på SöS. Flödet såg fint ut och hon hade växt lite sedan sist. Väger nu knappt 2100 gram, vilket var -21,5 %. Precis på gränsen till normalt. Det är fortfarande vecka för vecka som gäller. Läkaren sa att det bästa som kunde hända var om förlossningen startade av sig själv vid 38 veckor. Vi får väl se vad som händer. Det känns som att det börjar hända saker i kroppen. Sammandragningarna är ofta rätt täta när de kommer och de börjar göra ont och trycka nedåt. Men det kanske bara är önsketänkande.
Efter ultraljudet var det dags för Ctg, de gjorde en kurva i ca 30 min men var inte nöjda med den så jag fick gå och ta en fika och komma tillbaka igen. Först fick de ingen bra kurva då heller men sen fick jag dricka lite saft och lägga mig på sidan och då blev det bättre. Fick träffa Peter som vi träffat ett par gånger tidigare. Var bl.a. han som vi träffade i påskas när allt började. Han är så himla bra och jag känner mig alltid lugn efter att ha träffat honom. Han tycket allt såg bra ut för tillfället. Han funderade på att kolla tappen för att se om förlossningen var på gång men beslöt sig sedan för att inte göra det då det kanske retar igång något i onödan. Fick en ny tid för CTG och flödeskontroll på måndag i nästa vecka. Känns skönt att ha en tid i veckan för på något sätt så går veckorna lite fortrare då. Helt plötsligt är det dags för SöS igen och då har det gått en vecka till. Nu är det bara 1 månad kvar till BF :) Hoppas att det inte blir längre än så, vill verkligen inte gå över tiden nu. Är så obekväm och längtar efter min lilla unge. Puss

MVC besök (v. 34+5)

Allt såg fint ut hos barnmorskan idag. Hjärtat slog så fint, blodtryck 110/65 och inget i urinet, SF mått 31 så växt lite i alla fall. Jag är inte orolig för det längre, vi ser att hon växer i sin takt och att hon kommer att vara liten men perfekt ändå. Idag har jag hämtat vårt skötbord och monterat samt fixat kring det. Nu är allt på plats, nu kan hon komma. Jag hoppas dock på några veckor till då jag äntligen njuter av att vara gravid nu. Jag mår det bästa jag har gjort under hela graviditeten, visst har jag sammandragningar men det är bara att leva med. Jag njuter av min fina mage, det underbara vädret, att jag fått jobb och vetskapen om att snart kommer hon. Livet är riktigt fantastiskt just nu!

Otrevlig barnmorska på SöS (v 34+3)

Igår hade vi tid igen för CTG och flödeskoll. Vår vanliga läkare hade fått ett akutfall så vi fick träffa en barnmorska som skulle göra flödeskontroll. Hon inledde det hela med att säga "jag förstår inte varför ni är här, allt ser ju bra ut". Sen var hon bara dryg och fick mig att känna mig väldigt dum och som att det var oss det var fel på. Hon kommenterade hela tiden att så här gör inte sjuka barn, ert barn är inte litet, ni ska se hur små barn ser ut, det finns gott om fostervatten, många skulle vara glada för att få ett mindre barn. Efter det här besöket behöver ni inte komma tillbaka något mer. Jag blev helt förvirrad och förstod inte alls vad som pågick. Jag är väl medveten om att Skorpan ligger inom ramen för vad som är normalt och att för tillfället så ser det stabilt ut och hon har det bättre där inne. Det är inte heller vi som har bett om att gå på dessa täta kontroller utan en läkare som har ordinerat det. Hon fick mig att känna mig så otroligt nedvärderad. Hon sa att vår läkare hade sagt att vi inte behövde komma tillbaka men sen gick hon för att kolla och då sa en annan läkare att så hade vår läkare inte sagt, utan han ville ha tillbaka oss för ett nytt tillväxtultraljud i nästa vecka. Till slut så bokade hon in oss på tisdag efter att igen ha påpekat att om detta var för 20 år sedan hade man minsann inte gjort dessa kontroller m.m. När vi skulle gå så behövde Jonas gå på toaletten så jag stod och väntade på honom, då kom en sköterska och sa att CTG läkaren ville träffa oss. Det var ju tur att vi inte hade hunnit gå. Hon ville bara kolla läget och så bokade vi in en ny tid för CTG efter ultraljudet på tisdag. Åh jag var så arg och irriterad när vi åkte därifrån igår, att vissa människor kan vara så okänsliga och otrevliga.

Vi åkte i alla fall hem till bästa vännerna och gudsonen och grillade på kvällen vilket gjorde allt bättre. Idag har vi varit på Ikea och handlat lite och sen har vi legat i parken och myst i solen. Underbara vår!

Härlig söndag (v 34+1)

Efter en härlig sovmorgon och mys till klockan var nästan 13.00 så gav vi oss ut och köpte en bilbarnstol till Skorpan. Vi skulle ha lånat en av bästa kompisen men fick i helgen veta att de ska ha bebis nummer två i november. Hur kul som helst, vi kommer vara hemma tillsammans i nästan ett år. Efter inköpet av bilbarnstol så gick vi en skön promenad i det härliga vädret och åt en glass i solen. Köpte lite saker på apoteket tills när Skorpan kommer. Idag har varit en härlig dag att vara gravid, magen är så fin och jag har verkligen njutit av att vara gravid. Eftermiddagen har vi spenderat på soffan och avslutar kvällen med en film. I morgon är det ultraljud igen, får se hur hon mår och hur mycket hon har växt.

Helt galet glad, jag har fått nytt jobb (v 33+6)

Idag ringde de från ett av jobben som jag sökt och ville anställa mig :) Jag börjar min anställning om ca 1 månad med att vara föräldraledig t.o.m. 1 september 2013. I och med att jag anställs redan nu får jag högre lön att räkna min SGI på och även 10 % föräldrapenning utbetald av arbetsgivaren. Tror även att de första 120 föräldradagarna är semestergrundande :) Ovanpå allt detta så är det ett galet bra jobb med massor av utvecklingsmöjligheter! För att summera det hela, jag kan inte sluta le :)

Ikväll kommer M och J och vi ska ha tjejhäng, ska gå på Supper och äta middag och sen sova här, i morgon blir det hotelfrukost och promenad. Sedan är det lillebrors vigsel. Ser fram mot en härlig helg helt enkelt. Sammandragningarna håller sig dessutom ganska lugna och jag är nyklippt :)

MVC besök v 33+5

Var på min vanliga veckokontroll hos barnmorskan idag. Allt såg fint ut och Skorpan är nu fixerad :) Jag fick med med liberoväskan och baby bagen med massa gratisprover och reklam i. En del bra rabatter var det faktiskt. Normalt får man den i vecka 37 men då vi ligger lite före med allt så tycketehon att jag kunde få dem idag. Nästa vecka ska vi prata om vilken BVC vi vill gå till och min förlossningsplan, smärtlindring m.m. Det börjar verkligen närma sig nu. Målet är som sagt 36 fulla veckor, vilket är om 2 veckor. Sen kommer de nog börja värdera situationen annorlunda. Vi ska nog vara inställda på att få vara kvar på sjukhuset ett tag eftersom hon är så liten men det är svårt att säga. Det beror helt på hur stark hon är och om hon kan amma. Men det är väl lika bra att vara inställd på att vi blir kvar lite längre än normalt. Antingen på BB eller neo, beroende på hennes tillstånd.

Idag känns i alla fall som en bra och positiv dag. Vi ska till SöS och träffa snittläkaren om ett tag och sen kommer en kompis med sin lilla tjej på fika. Är ganska lugnt med sammandragningar just nu så är glad!

Tillväxtultraljud och flödesmätning (v 33+3)

Allt såg fint ut idag, flödet var okej och hon hade växt i takt med sin kurva. Fortfarande ca 20 % mindre än snittet men har gått upp till 1800 gram :) Träffade samma läkare som förra veckan och vi ska träffa honom igen på måndag. Han säger att i dagsläget har hon det bättre där inne men ju längre tiden går ju mer börjar man överväga att starta förlossningen då de inte vill riskera att hon inte ska orka med en vanlig förlossning. Målet är i alla fall 36 fulla veckor nu, det är 2,5 vecka kvar. Sedan räknas hon inte som prematur längre.

Jag har fortfarande väldigt mycket sammandragningar och grym mensvärk så man kollade även om tappen hade förändrats men den var som tidigare. Ctg:n såg också bra ut idag. Läkaren tog ett infektionsprov i underlivet för att se om jag har en infektion där som orsakar sammandragningarna. I så fall kan jag få antibiotika och förhoppningsvis ska sammandragningarna ge med sig lite. Men men  det är bara att bita ihop och använda värmekudden, alvedon och bad mycket.

Lite smått och gott (v 33+2)

Helgen var nästan helt befriad från sammandragningar, väldigt skönt med en paus. J var på AW på fredagen så jag hade soffan och TVn för mig själv. Blev lite gottis och Lets Dance.  I lördags hade jag en riktigt skitdag. Stod i sovrummet och grät för att väggen är skitig av alla föroreningar som kommer in genom fönstret som vi måste ha öppet för att bli av med röklukten från äckelgrannarna under oss. Allt kändes mest skit helt enkelt. Tror att bägaren liksom rann över och det gick upp för mig hur jobbiga de senaste veckorna har varit. Lördagen avslutades i alla fall med en trevlig 30 års fest. I söndags hade vi slappdag och spelade TV-spel halva dagen. På kvällen var vi ute och åt med Js kusin med sambo, hans föräldrar, Jonas mormor och min mamma. Var gott, jag åt mer än jag gjort på länge.

Idag har vi varit på andra delen av den förlossningsförberedande kursen. Var helt okej, hon gick igenom förlossningen och smärtlindring. J tyckte det var väldigt bra i alla fall. Nu har jag precis kommit hem från ett besök hos psykologen. Var väldigt skönt att få gå dit och prata av mig lite och få lite uppmuntran om att jag faktiskt håller ihop riktigt väl trots alla motgångar just nu.

När Skorpan läser detta en dag så vill jag att du ska veta att trots att det var mycket jobbiga perioder med värk, oro och kontroller och det inte alltid framstår som att jag njöt av att vara gravid med dig så stämmer inte det. Jag har inte älskat varje dag av det, men jag har jag hela tiden älskat dig och jag har njutit många stunder av att bara ligga och känna dina sparkar och buffar i magen eller höra dina hjärtslag och se dig på ultraljudet. Jag längtar så ofantligt efter att får träffa dig och lära känna dig och även om jag idag säger aldrig mer så skulle jag göra om det om och om igen då jag vet vilken glädje det också gett mig. Din mamma älskar dig innerligt mycket och längtar något galet efter dig. Puss min älskade unge!

MVC besök (v 32+5)

Var på kontroll hos MVC igen, blir varje vecka nu för att kolla om någon havandeskapsförgiftning smyger sig på. Urinet såg bra ut och blodtyck också 125/60. Sf måttet var 29, alltså 1 cm mindre än förra veckan. Det stämmer dock in med vad ultraljuden visar. Barnmorskan tyckte också att det kändes som att hon hade sjunkit ner en del vilket gör att magen kan vara mindre. Inte oroad över detta då det redan upptäckt att hon är liten.

Igår kväll var vi även en sväng in på förlossningen och kollade livmodertappen och sammandragningar, hade haft mer eller mindre regelbundna i 24 timmar och då ville de kolla igen. Allt såg i alla fall bra ut så fick åka hem efter 1,5 timme. Skönt. Mitt psyke mår däremot inte så bra och jag är bara så trött på allt nu. Vet att varje dag där inne är bra för henne men ibland känns det bara skit. Har bokat en tid hos psykologen på måndag så att jag får prata av mig lite och förhoppningsvis få lite nytt perspektiv på allt.

Idag har de renoverat våra fönster och satt in en ny balkongdörr, den är helglasad och det blev kanon.

Kontroll hos Specialistmödravården

Idag tog jag med mig mamma på kontroll vilket hon tyckte var väldigt spännande. På hennes tid fick man inte göra några ultraljud. Jag fick träffa en väldigt bra manlig läkare som verkligen tog sig tid och förklarade vad han såg och olika scenarion som kunde hända. Han gjorde en tillväxtkontroll men sa att det egentligen är för nära inpå den i fredags så det är svårt att göra en ordentlig bedömning av den. Den visade i alla fall att hon växt hon vägde 1677 gram tror jag, vilket är 18 % mindre än normalt. Verkar som att hon växer i alla fall. Flödet från mig till moderkakan såg bra ut idag, ingen notch som det kallas kunde han se. Flödet i navelsträngen var mycket bättre än i fredags, nästan ingen anmärkning alls och flödet i hjärnan var mindre än det i navelsträngen vilket betyder att hon inte påverkas just nu. Han tyckte att jag hade lite mindre fostervatten än normalt och att man skulle fortsätta kolla upp det men det var knappt anmärkningsvärt. Han tog sig verkligen tid att visa olika kroppsdelar och gjorde ett 3d ultraljud på hennes ansikte. Det var grymt häftigt. Känns tråkigt att inte mannen fick se det, men jag fick med mig några bilder. Vi fick även en tydlig bild på att Skorpan är en tjej. Som läget såg ut idag så var det inte kritiskt och hon mår bra. Nästa kontroll blir om en vecka. Tydligen är dessa problem dock ett tecken på att jag har en förhöjd risk att få havandeskapsförgiftning mot slutet av graviditeten. Men det är inget som kommer över natten så det kommer upptäckas i tid och så får man ta ställning till det då beroende på vilken vecka vi är i. Som allt såg ut idag så skulle det inte vara några problem att få en normal förlossning. Fick även göra ett ctg som var bra. Allt som allt en bra dag och jag känner mig mycket lugnare.

Återbesök och CTG (v 32+1)

Vi var tillbaka på ett planerat återbesök på förlossningen igår eftermiddag för ett CTG och ultraljud. Allt såg fint ut så nu är nästa steg att ringa specialistmödravården på måndag morgon för en ny tillväxtultraljudstid. Känner mig lite lugnare och bättre idag. Stressen över fredagen har lagt sig ganska bra. Men det är jobbigt med alla kontroller och det känns ibland som att de hittar något nytt varje gång vi är där. Ibland känner jag att det vore skönare om de tar ute henne för då kan jag se henne och se att allt är bra, men samtidigt så vet jag ju att hon för tillfället har det bättre i min mage. Men jag är så rädd att något ska hända när hon ligger där inne. Men det är bara att försöka slappna av och njuta av buffar och och små fötter i revbenen.

Igår hämtade vi hem spjälsängen som vi lånat av några vänner, det är en sådan liten som hon kan ligga i det första halvåret eller så. Den står nu redo i sovrummet och väntar på vår lilla tjej. Vi var på en 30 års fest igår kväll vilket var trevligt. Skönt att komma ut och träffa lite människor och prata om annat än graviditeten och hur vi mår. Blev inte så långvariga dock då jag är så himla trött och inte orkar så mycket. Idag är mannen iväg och hjälper en kusin att flytta och jag ska sy klart några påslakan och kanske börja på hissgardinen. Ska nog ringa hit mamma och få hjälp med den.

Efter gårdagens snöoväder så lyser solen idag, så blir kanske en skön promenad också!

En vanlig fredagskväll på förlossningen

Vi åkte in till specialistmödravården och fick göra ett nytt ctg. Då Skorpans hjärta slog väldigt fort ett tag (över 165 slag/minut) så ville de hålla på lite länge. Satt i 1,5 timme med ctg och täta sammandragningar. Efter det fick vi göra en ny och grundligare flödeskontroll som visade att min högra ljumske hade nedsatt flöde till moderkakan men vänster var bra. Det visade i alla fall att moderkakan var påverkad och därför hade sämre flöde till Skorpan. De mätte sedan flödet i navelsträngen, magen och hjärnan. Det visade att flödet i hjärnan var högre än det i navelsträngen vilket betyder att Skorpan påverkas av det sämre flödet från moderkakan. Vi blev då skickade upp till förlossningen för ytterligare ett ctg, infektionsprover och koll av vattenavgång. Ctg visade att Skorpan påverkades av mina sammandragningar med det var inom den normala gränsen. De andra proverna var bra. Som läget ser ut i dag så har hon det bättre där inne men det kan ändras snabbt. Vi fick i alla fall åka hem, men ska in igen i morgon förmiddag för ett nytt ctg. Sedan kommer det att bli täta kontroller av flödet, tillväxt och ctg. En dag i taget är det som gäller...

Tillväxtultraljud och oro (v 32+0)

Vi var på TUL i morse och Skorpan väger 20 % mindre än det normala, 1581 gram mot 2000 gram (om hon skulle komma i v 40+0 skulle hon väga ca 2800 gram). Det var okej men däremot så var flödet i navelsträngen inte optimalt så vi har fått en tid på Specialistmödravården i eftermiddag. Tankarna snurrar nu runt i mitt huvud, varför ska vi in igen redan idag och inte om några dagar för att se om hon växer. Jag hoppas att de bara är extra försiktiga med tanke på att allt som hänt den senaste veckan. Känner mig helt färdig och ibland undrar jag ur jag håller ihop, men man har väl inte så mycket val. Är bara att vänta och se vad som händer, tycker man det är för dåligt så kommer vi vara tvungna att ta ut henne så att hon kan få näring utanför.

Skorpan vill ut igen

Efter mitt besök hos MVC så började jag få sammandragningar igen, de började komma regelbundet rätt fort och efter 1,5 timme ringde jag förlossningen. Vi fick komma in och träffa samma läkare som la in mig förra onsdagen. Kändes skönt för vi fick verkligen förtroende för honom. De satte ett ctg som visade sammandragningar och att Skorpan mådde fint. Jag fick en bricanylspruta och sedan gjorde vi en undersökning. Han sa att det såg likadant ut som förra onsdagen, fortfarande 2 cm funneling och ca 1,5 cm kvar av livmodertappen, vilket är positivt för då har det ju inte hänt något. Däremot så måste den läkaren som skrev ut mig i måndags gjort en helt annan bedömning när hon sa att tappen var 3,5 cm lång, med andra ord att den slutit sig igen. Rätt irriterande men jag är glad att inget mer har hänt i alla fall. Vi fick ligga kvar ett par timmar för att se om sprutan hjälpte, vilket den gjorde så efter 4,5 timme fick vi åka hem igen. Jag fick med mig 2 tabletter som jag kan ta om det sätter igång igen för att se om det stannar av, om inte så är det bara att åka in igen. Har idag väldigt svårt att se att jag ska gå 40 hela veckor, men i dagsläget är varje dag en seger och vi hoppas på 4 veckor till. Tror däremot inte att de kommer fortsätta stoppa det så länge till om det fortsätter i denna takt. Men vad vet ju aldrig, det är bara vänta och se och vila. Tur att det finns filmer och serier att kolla på.

På förmiddagen idag var vi på Förlossningsförberedande kurs, det var bra tycker jag, tror framför allt att J tycket det, vilket gör mig glad.

MVC besök igen (v 31+4)

Jag måste ha varit hos barnmorskan fler gånger än en 5 barns mamma har under alla sina graviditeter. Idag var det i alla fall rutinkontroll. Blodtryck 120/65, järn 120, socker 4,5 och SF mått 30 cm vilket innebär att jag växt ikapp igen. Vi pratade om helgens äventyr och jag lovade att knipa till den 12 maj då det är v. 36+0. Får se hur det går. Sammandragningarna kommer och går men är inte regelbundna så det är ju ett bra tecken. Ibland gör de ont dock. Känner mig ganska lugn nu dock. Ska packa bb-väskan tänkte jag så att den är klar i alla fall, men tror det kommer dröja nu. Vi har fått en ny tid för tillväxtultraljud på fredag, längtar efter att få se vår lilla tjej igen. I morgon är det första delen av den förlossningsförberedande kursen, det ser jag fram emot också. Vi skulle ju även ha gått en profylaxkurs men bokade av den i helgen då allt blev så rörigt. Vi kanske gör en på nätet istället, får se hur det känns efter kursen i morgon.

Läget verkar lugnt igen

Efter en lugn natt (hölls dock vaken större delen av den av en nyfödd bebis i rummet bredvid) så fick jag åka hem idag. Livmodertappen såg ut att ha slutit sig igen och allt ser fint ut. Läkaren trodde att jag nog skulle få gå hela vägen med tanke på att de sammandragningar och förvärkar som haft sedan i torsdags inte verkar ha påverkat tappen, utan snarare tvärt om. Skulle inte förvåna mig om jag får bli igångsatt till slut och ut kommer en 5 kilos tjej! Är i alla fall väldigt skönt att vara hemma igen, längtar efter att få krypa ner i vår säng och somna med mannen, tom efter hans högljudda andning. Har varit en skön dag, åt lunch ute med min mamma, bror och hans sambo och sen köpte jag ett fantastisk linne för alldeles för mycket pengar som jag ska njuta av att få ha på mig i sommar :) Nu blir det McDonalds och den nya serien på TV4 innan vi kryper i säng.

Permission (v 31+1)

Då läget varit stabilt i över 24 timmar så fick jag åka hem ett par timmar idag på dagen för att se hur det går. Om allt går bra skrivs jag ut i morgon. Mannen hämtade mig och vi fikade hos mamma. Åkte sen hem och vilade ett tag innan mannens syster med barn kom förbi. De är nere och hälsar på. Vi fikade och började känna mig väldigt trött igen och ryggen började värka lite samt att det kom lite sammandragningar. Vi åkte tillbaka till sjukhuset vid 18.00 och de gjorde ett ctg igen, allt ser bra ut och sammandragningarna har klingat av igen så mannen har åkt hem nu. Han kommer tillbaka i morgon och förhoppningsvis får jag åka hem då. Känns skönt att få åka hem men det är samtidigt lite oroligt. Här har de ju koll och gör ctg varje dag för att se att allt är bra. Hemma blir det upp till mig att först och främst vila men sen att åka känna av om vi måste åka in igen eller om det bara är lite sammandragningar. Jag hoppas att vi får träffa en läkare innan jag skrivs ut och att de gör en undersökning för att se om jag öppnat mig mer eller om det tom har slutits lite igen. Jag vill ju självklart att hon ska vara kvar så länge som möjligt men det är jobbigt att gå omkring och inte veta om värken/sammandragningarna faktiskt påverkar livmodertappen eller om det bara är vanliga sammandragningar. Hoppas vi får träffa en vettig läkare i morgon som kan ge oss lite information. Jag har också en tid hos min barnmorska på onsdag vilket känns skönt, hon lyssnar i alla fall på mig och tar mig på allvar. Mannen tog med sig barnvagnen hem från min pappa igår så nu står den i vardagsrummet.

Påsken spenderades på SöS

5 april

Efter en natt med " mensvärk" och sammandragningar ringde jag min barnmorska för att få lite råd och svar på frågor. Hon ringde i sin tur specialistmödravården och vi fick en tid omgående. Det visade sig att livmodertappen nu var under 1,5 cm och funneleringen (öppningen) 2 cm. Det beslutades att jag skulle läggas in och få bricanyl för att stoppa sammandragningarna/mensvärken samt kortisonspruta för att skynda på utvecklingen av Skorpans lungor, så här ligger vi, 3 bricanylsprutor senare och väntar på vad som ska hända. Har haft ordentligt ont men efter sista sprutan så började det ge sig och jag har sovit 1,5 timme i alla fall. Nu kan jag inte somna om. Mannen sover som en stock. Det är så må.gå tankar som får runt i mitt huvud att jag inte kommer till ro samt att kortisonsprutan gör en lite speedad. Det blir en till sådan kl. 17.20 idag och sen ska hennes lungor vara mogna 24 timmar efter det. Det är målet att hon i vart fall ska stanna den tiden. Helst ska hon stanna i vart fall 4 veckor till. Den psykiska påfrestningen grym. Det är så galet jobbigt att inte veta. Kommer hon nu blir det flera veckor på sjukhus vilket känns jobbigt. Finns dock en stor risk att det blir flera veckor här ändå med mig i sängläge för att hålla henne inne så länge som möjligt. Vet inte vad som känns värst. Självklart vill jag det bästa för henne, men det är galet jobbigt också. Hur fan blev det så här?!

Uppdatering av 5 april
Efter att ha sovit totalt 3 timmar under natten (helt speedad av kortisonet) sätter värken och sammandragningarna igång igen vid 7 tiden. Denna gång blir de starkare och mer smärtsamma. Träffade läktare vid 11.00 som konstaterade att tappen kändes oförändrad i längd men att den var mjuk. Beslutade att sätta in ett dropp som förhoppningsvis ska stoppa sammandragningarna. Droppet sätts vid 13.00 och en ny ctg göra, har nu haft sammandragningar ca var 5:e minut i 5 timmar. De klingar av ganska snart och efter 3 timmar sänks dosen på droppet. Vid 18.20 får jag andra kortisonsprutan och om 24 timmar är hennes lungor klara. Håller sig lugnt till 20.00 då det börjar kännas igen. Sammandragningar cs var 13:e minut och molande värk. Försöker somna och det ger sig ganska snart. Sov sen utan större problem hela natten.

6 april
Känner mig ganska utvilat och uttråkad. Jonas åkte hem med sina föräldrar igår så varit själv hela natten, men sovit bra. Ligger nu med ctg igen men har inte känt av något under morgonen. Hoppas på att få åka hem ikväll och vila där istället. Idag ska vi få träffa barnläkare och även gå ner till neoavd. på studiebesök så att vi är lite förberedda på vad som händer där. Börjar dock inse att detta kan bli en långdragen process så är väl bara att ställa in sig på det. Jonas kommer snart hit igen. Jag ska även försöka stå på mig om att om att få göra tillväxtultraljudet och flödesmätning idag då jag känner mig orolig för det. Vore även skönt om de kunde kolla med Ultraljud om jag öppnat mig mer innefrån. Ska försöka stå mig med stöd av Jonas.

7 april

Efter en lugn dag med nästan inga SD tog se bort stopdroppet vid 18.00 så kortisonet nu hade fått göra sitt. Vi hade lite tidigare fått träffa en barnläkare och fått lite information om vad vi kunde förvänta oss om hon skulle komma inom de närmaste dygnen. Kändes ganska tryggt efter det. Vi fick sedan gå ner till neoavd. och träffa en sköterska samt se och höra vad de gör med barnen när se kommit ut och efter det. 30 min efter att se tagit ut droppet så satte sammandragningarna igång igen med ca 6 min emellan, de började göra ont och efter en timme fick jag en tablett för att försöka stoppa det igen. Sen började så småningom fungera och efter 3 tim var det lugnt igen. Bara ont i ryggen kvar. Lyckades somna och har nu sovit 6 timmar. Värken i ryggen sitter kvar och magen är rätt spänd men inga SD än så länge. Har äntligen lyckats ta en dusch nu. Idag är det väl bara fortsätta att vänta och se. Vi får fortfarande olika information hela tiden om huruvida de ska fortsätta försöka stoppa eller låta det vara, galet frustrerande. Får helt enkelt se hur dagen förlöper. Chansen att jag får åka hem är dock minimal. 

Sjukskriven efter läkarbesök

Var hos läkaren idag som kollade min livmodertapp då sammandragningar är täta och jobbiga. Visar sig att jag har sk funnelering, dvs att livmodertappen har börjat öppna sig innifrån, ca 10 mm. Jag har idag 22 mm kvar som är helt stängd. Hon ligger med huvudet ner och trycker på en del. Blev sjukskriven och ordinerad vila. Får röra mig hemma men inga promenader eller lyft etc. Läkaren sa att det finns dem som går över tiden även om detta händer men sannolikheten är större att man föder för tidigt. Efter vecka 34 gör man inget för att stoppa förlossningen, men om det sätter igång innan dess så kan de försöka stoppa den. Måste vara lite uppmärksam på om sammandragningarna blir mer regelbundna eller börjar göra mer ont. Känns helt galet att Skorpan faktiskt kan komma ganska snart. Jag hoppas dock att hon håller sig kvar lite till, 5 veckor till vore ju fint. Får ta läkarens ord på allvar och inta soffläge ett tag framöver. Jag är ju inte ett dugg trött på det redan :) Ska nog packa bb väskan och fixa i ordning det sista här hemma dock så att jag slipper oroa mig för det. Om hon skulle komma nu så skulle vi ju i och för sig bli kvar på sjukhuset ett tag. Ska bli så spännande att se hur stor hon är på ett ungefär på torsdag.

MVC besök (30+2)

Idag var det dags för besök hos MVC igen. Min vanliga barnmorska var sjuk så fick träffa en annan för att kolla värden. Blodtryck var 100/60 och SF måttet 28, har alltså bara växt 1 cm på 2 veckor och ligger nu under kurvan igen. Hon skickade iväg remissen för tillväxtultraljud nu och det bör bli om 2 veckor. Vi tog inga andra prover men jag känner att järntabletterna verkligen hjälper, är inte alls lika trött längre. Jag berättade att mina sammandragningar har tilltagit ordentligt och nu är riktigt jobbiga. Jag har en tid hos läkaren i morgon och barnmorskan trodde att hon skulle sjukskriva mig. Jag hoppas att läkaren kommer kolla livmodertappen och känna efter ordentligt hur Skorpan ligger för jag tycker det känns som att hon har åkt ner och magen är väldig låg nu. Undrar om min känsla av att hon nog kommer komma tidigt stämmer. Barnmorskan sa att min mage kändes ganska hård och lite ansträngd, något som läkaren får kolla i morgon.

Vi var ju på Ikea igår och handlade lite till Skorpan och lägenheten. Jag var tvungen att sätta mig ner ett par gånger för att sammandragningarna blev så jobbiga samt att jag hade som mensvärk i ryggen. Tog det lugnt när vi kom hem men det gav sig inte. Fortsatte hela natten men idag är det lite lugnare. Har fortfarande mycket sammandragningar dock. Blir en eftermiddag med bok på soffan.

Ultragyn ringde på eftermiddagen och bokade in en tid för TUL på torsdag morgon. Känns väldigt skönt så jag gärna vill veta om hon växer som hon ska. Är ju bara i v. 31 nu och normalt gör man det i v. 33 men de har väl koll gissar jag och tycker att vi ska göra det nu. Längtar efter att få se vårt lilla hjärta igen <3

v 31 (30+1) och en sväng till Ikea

Idag blir det en efterlängtat tur till Ikea för att inhandla diverse saker till Skorpan. Som jag har längtat efter detta. Brukar gå förbi barnavdelningen och kika lite när vi varit där genom åren, och längtat. Men idag är det vår tur :) Till  påsk när svärföräldrarna kommer ner med större bil ska vi även dit och köpa en ny sängstomme med förvaring i till oss så att vi får plats i lägenheten. Vi ska även hämta hem vagnen i påsk. Nu känns det som om nedräkningen faktiskt kan börja på riktigt. Om hon är som sin pappa så kommer hon om 5 veckor om hon är som sin mamma om 11 veckor. Ska bli så spännande att se. Jag tror på den 25 maj, 2 eller 10 juni. Undrar om något av det stämmer.

3 anställningsintervjuer avklarade denna vecka

Har varit på 3 intervjuer denna vecka varav 2 har känt väldigt bra. Känner att jag har blivit väl bemött trots magen och hoppas att de kan se förbi den och istället se hur många år jag har kvar att arbeta senare. Intervjun idag kändes extra bra och det är det jobbet jag helst skulle vilja ha. Jag vet att de intervjuar 20 personer för 6-8 tjänster så chanserna borde vara ganska goda. Det är dessutom en stor myndighet och de sa att det inte var några problem att anställa mig men att jag då skulle börja efter ledigheten. De har gjort så förut. Så nu får jag hålla tummarna att de gillade mig lika mycket som jag gillade dem.

Den senaste veckan har mina sammandragningar tilltagit och det är väldigt jobbigt, är helt slut. Har fått en läkartid i nästa vecka för att se om det är något särskilt som orsakar dem eller om de är helt normala. Jag tycker mest att de är jobbiga och de hindrar mig från att göra väldigt mycket.

Igår passade jag gudsonen under några timmar och jag beundrar verkligen (fattar inte hur de pallar) människor som har väldigt tätt mellan sina barn. Jag tyckte det var otroligt jobbigt då magen är i vägen och gör ont. Det är obekvämt att sitta ner och leka med eller bära runt på en 16 månaders bebis. Känner att om det blir en nummer 2 för oss så får det nog vara 3 år emellan dem. Samtidigt så vet ju jag hur svårt det är att planera när man ska ha barn. Jaja, vi får se, jag är så otroligt tacksam för Skorpan och ser fram mot att få vara hennes mamma under några år. Men jag tror nog att suget efter fler kommer komma. Jag har ju alltid velat ha 3 barn, men idag känns det mer realistiskt med 2.

Ikväll ska jag ut på stan och fira min blivande svägerska som fyllt 30 år. Ska bli trevligt, måste bara komma på vad jag ska ha på mig. Vi skulle ha åkt till vänner i Gävle i morgon men de har sjukstuga så blev avbokat. Blir kanske en Tv-spelskväll med mannen istället. Han fick ett nytt av mig i födelsedagspresent.

Arbetsintervju

Igår ringde de från ett av företagen som jag sökt jobb på och ville träffa mig för en intervju :) Jag har ju inte sagt något om Skorpan i mina brev och sa heller inget när de ringde. Kände att jag behövde tänka igenom hur jag skulle göra, antingen ringa tillbaka och berätta eller låta dem se det vid intervjun. Jag diskuterade det lite med vänner och kom fram till att det är bäst att ringa tillbaka då det blir så himla krystat vid intervjun annars. Jag kan ju inte dölja magen och dessutom skulle jag ju knappt hinna börja arbeta innan Skorpan kommer. Jag ringde i alla fall tillbaka och de blev lite ställda. Hon jag pratade med skulle prata med VDn och återkomma. Jag sätter dem verkligen i en jobbig sits för de kan ju inte ändra sig nu. Blir ju ganska uppenbart diskriminering. De ringde i alla fall tillbaka i morse och vi ska ses nästa vecka. Jag har inga förhoppningar om jobbet och förstår att de inte kan anställa mig men det är kul att bli kallad på intervju i alla fall. Känns ju bättre för senare när jag ska börja jobba igen.

Idag är det vattengympa och njuta av solen på schemat :)

v 29 (28+2) besök hos MVC

Ytterligare ett besök hos MVC för kontroll. Blodtryck 115/70, hjärtat ca 140 slag/minut och galet starkt, järn 112, vilket var för lågt så nu blir det järntabletter. Inte så glad över det då min mage inte gillar dem men samtidigt så hoppas jag att de ska hjälpa mot den extrema tröttheten. Även om jag inte jobbar så är jag helt slut och vill mest sova hela tiden så ska bli skönt att få lite mer energi. SF måttet var 27, vilket är 3 cm upp på 10 dagar och jag ligger nu precis på kurvan. Verkar som att vår lilla tjej växer fint där inne nu :) Nästa besök om 2 veckor.

I helgen var och hälsade på mannens bror och sambo i Malmö, det var väldigt trevligt. Vi promenerade en del så jag är rejält trött i kroppen nu. Får bli några soffdagar med återhämtning. Gick ändå ganska bra att vara så aktiv, får en hel del sammandragningar och det trycker på blåsan vilket gör att jag sover dåligt. Var skönt att komma hem till sin säng. Har sovit som en klubbad hela natten, bara varit uppe 1 gång. Idag ska jag ta det lugnt och kanske städa lite.

Vattengympa

Idag har jag varit på vattengymnastik hos sjukgymnasten. Var rätt skönt och inte så jobbigt. Kul att träffa lite andra gravida också. Ska gå en gång i veckan så länge jag orkar tänkte jag.
Efter att Skorpan varit väldigt lugn förra veckan och jag hade över ett dygn utan någon aktivitet (total panik) så har hon denna veckan varit helt galen hela dagarna. Hon sparkar och snurrar och hela magen rör sig. Det är helt galet underbart. Magen så där lagom stor och fin och jag känner mig verkligen fin. Igår tyckte jag att den såg enorm ut men idag är mer tillbaka till sitt vanliga. Ska bli intressant att se hur mycket den har växt på måndag och om det blir ett tillväxtultraljud innan det i v. 32. Tydligen så vill de helst inte göra ett innan för det är ganska osäkert men vi får väl se vad de säger.
Dagarna passerar förbi och jag njuter verkligen av att inte jobba. Jag sover, läser, promenerar, träffar kompisar och syr lite grejjer till Skorpan. Tiden går utan problem, vill mest att det ska bli dax för henne att komma nu. Längtar något galet :)
I helgen ska vi åka till mannens lillebror i Malmö. Tydligen var vårt plan inställt så vi får åka 1,5 timme senare. Ska bli kul att få lite ombyte och se Malmö och Köpenhamn. Hoppas att det är lite mer vår där nere också. En kaffe ute i solen vore inte helt fel.

Besök hos MVC (v 27, 26+4)

Rutinkoll hos MVC idag. Var skönt att jag hade en tid idag för det senaste dygnet har jag inte känt Skorpan så mycket som jag brukar och då börjar ju tankarna skena iväg lite, men bara lite denna gång. Har ju faktiskt känt henne ett par gånger. Ingen äggvita i urinet, blodtryck 120/80, helt okej men högt för mig, SF mått knappt 24 cm. Det innebär att magen har växt i sin takt men fortfarande är liten. Barnmorskan är inte orolig då jag ligger ovanför det undre strecket men hon bokade in en tid om 1,5 vecka och om jag fortfarande ligger under så ska vi göra ett tillväxtultraljud innan det i vecka 32. Så länge jag växer känns det ju bra men det vore kul att veta hur stor hon är, om hon är väldigt liten eller inte. Min instinkt säger mig att hon nog kommer väga vid 3 kg när hon kommer och vara under 50 cm lång men vi får se. I morgon är det 3 månader till BF, tiden går så himla fort och det är lite läskigt att hon snart är här. Vi längtar så grymt mycket och pratar mycket om hur det kommer att bli och vem hon kommer vara. Det ska bli så spännande. Vi diskuterar namn mycket och har nog hittat det som det kommer att bli. Lydia Anna Carolina, Lydia som tilltalsnamn. Längtar!

Värk, sammandragningar och ett besök på förlossningen

Gårdagens kväll spenderades på förlossningen på SöS där vi mätte sammandragningar och Skorpans hjärta. Jag har ju som bekant haft väldigt ont i min mage till och från samt fått mycket sammandragningar. I tisdags morse satte det igång rejält och gav sig inte på ca 30 timmar. Jag hade ont, var helt spänd, gick på toaletten minst en gång i timmen och kunde inte röra mig ordentligt. I går eftermiddag gick jag förbi på MVC för att höra med dem. Min barnmorska är på semester så jag fick träffa en annan underbar människa. Hon gjorde de vanliga testerna och allt såg bra ut. Jag känner ju Skorpan mycket nu så var inte så orolig för hennes del men var så sjukt trött på att ha ont hela tiden. Barnmorskan ville stämma av med förlossningen så hon ringde dem och de ville att vi skulle komma in för att träffa en läkare och kolla lite mer. Jag hade ca 4 sammandragningar i timmen och livmodern var rejält öm/gjorde väldigt ont när hon tryckte på den men allt såg bra ut. Ingen påverkan på livmodertappen. Sammandragningarna gör att jag fått träningsvärk i livmodern och det är det som gör ont. Sammandragningarna i sig är inte farliga och är vanligt. Måste dock vara uppmärksam på om de börjar göra ont och komma mer regelbundet. Idag har det fortsatt ungefär som igår, framför allt när jag rör på mig, böjer mig ner eller bär något. Blir till att vila och ligga på soffan mycket framöver. Är väl bara att acceptera om jag inte vill ha ont jämt. Det är i alla fall skönt att veta vad det är som gör så ont.

100 dagar

Helt galet, 180 dagar har passerat så fort och nu är det bara 100 kvar, i morgon är det 2-siffrigt :) Magen växer i sakta takt men det är inga tvivel om att jag är gravid. Framför allt ser den så gravid ut framifrån nu. Tycker så himla mycket om min mage nu, den är liten och inga bristningar än så länge. Den ser ut som att någon stoppat en ballong innanför huden och bakifrån ser man inte ens att jag är gravid. Vet att det är en bit kvar och mycket kan hända men för tillfället njuter jag av att faktiskt trivas i min kropp. Något som inte alltid varit självklart.

Igår var jag på yoga igen och innan passet pratade jag med instruktören om att jag hade haft så ont efter förra gången. Denna gång gjorde jag inte alla övningar och vissa gjorde jag lite annorlunda och det har känts mycket bättre. Var lite öm igår kväll men inte så mycket mer än vanligt egentligen. Skönt för jag gillar verkligen yogan och vill kunna fortsätta.

Idag blir det tandhygienisten sen frisören och sen tjejmys med bästa vännerna och deras små. Vi ska alla sova över hos J. Ska bli himla kul då vi inte setts alla tre sen i höstas innan M åkte till Thailand. Vi har en barnfri helg inplanerad i april också, bara vi tjejer och massa roliga aktiviteter. Det ser jag fram emot.

v. 25 (24+4) Besök hos MVC

Idag var det dags för kontroller igen, tycker att det är skönt att få gå så ofta som varannan vecka så jag slipper bygga upp oro mellan gångerna. Alla prover och värden såg bra ut och järnvärdet hade t.o.m. gått upp. Den 20 januari var det 99 och nu 123 så slipper järntabletterna för nu. Blodtrycket var 120/60 som det brukar vara. Mitt SF mått var 21,5 cm vilket är lite under det normala men ändå helt okej. Kan vara så att Skorpan ligger lite längre bak eller nåt annat. Så länge hon följer sin kurva så är ju allt bra. I v. 32 blir det ett tillväxtultraljud så då får vi se om hon är lite mindre än snittet. Jag har en känsla av att hon kommer vara ganska liten men vem vet. Jag var ju en 4 kg bebis men mannen bara 2,5 kg så hon hamnar förhoppningsvis någonstans däremellan. Vi blev också anmälda till en förlossningsförberedande kurs i april. Vi har även anmält oss till en profylax kurs i slutet av april vilket jag ser fram emot. Jag ser faktiskt fram mot hela förlossningen, tror det kommer vara en grym upplevelse, om än smärtsam, men sen är hon ju här. Inget kan motivera en mer än det. Ska även ringa en sjukgymnast då jag förmodligen har foglossning. Barnmorskan tror det är förklaringen till min värk i nedre delen av magen.
Just nu så njuter jag mest av allt och att oron nästan är som bortblåst.

Psykologbesök och simning

Idag var jag och träffade en psykolog på förmiddagen för att prata lite om min oro. Den senaste veckan har det ju känts som att den har släppt mer och mer och jag var lite osäker på vad samtalet skulle ge. Det var i alla fall bra och jag fick ventilera lite av det som jag har gått och tänkt på. Hon gav mig också två övningar som jag kan göra om det börjar bli jobbigt igen. Det var skönt att prata med någon som kan sätta lite perspektiv på allt och tala om att det är normalt att vara orolig. Vi bokade in en tid till om 4 veckor vilket känns lagom. Jag känner mig som sagt lugnare och njuter mycket mer av att vara gravid nu. Skorpan sparkar mycket och i natt har jag vaknat flera gånger av hennes små sparkar :)

På eftermiddagen har jag varit och simmat. Det var skönt men jag tycker det är ganska jobbigt i nacken, ska nog köpa ett par simglasögon så att jag kan gå ner under vattnet och sträcka på nacken mer. Simmade 40 längder vilket är 1000 m och bastade efteråt. Känner mig härligt mör i kroppen nu.
I morgon ska vi gå ut och äta och fira mamma som fyller år. På lördag ska vi till pappa på middag och sova kvar för att sedan hämta bästa M, S och C på Arlanda på söndag morgon. Nu kommer de äntligen hem från Thailand!

Gravidyoga

Idag var jag på första gravidyogan. Kändes lite flummigt i början men blev bara bättre och bättre. Känner att min kropp är galet stel och otränad men det var skönt att göra de lugna sköna rörelserna i min egen takt och tänkta på min andning. Inser att jag har väldigt svårt att koppla ner och kroppen och sinnet är på helspänn. Det är det jag ska koncentrera mig på under de närmaste månaderna. Har kunna slappna av och när jag gör det inte tänka på en massa andra saker. Känner av en del sammandragningar nu och lite ont i ryggen, bäckenet men det går förhoppningsvis över under natten.

Inatt sov jag utan något magont. Vaknar som vanligt varannan timme och behöver vända mig eller gå på toa men så himla skönt att inte ha ont. Idag har jag köpt en stor härlig gravidkudde som jag hoppas ska bli min bästa vän i sängen framöver. Har längtat efter något att stödja mig mot men haft svårt att hitta en som verkar bra. Nu har jag det :) Ser fram mot att gå och lägga mig ikväll!

Känner att jag är lite rädd för att gå och lägga mig

Under kvällen har smärtan i magen börjat bygga upp och jag vet att om jag går och lägger mig så kommer jag vakna om ett par timmar med riktigt ont. Det gör att jag inte vill gå och lägga mig. Kan inte förstå vad det är som gör så ont. Läkaren säger halsbränna men jag har ju inte ont ovanför magmunnen eller några uppstötningar. Jag har ju ont i hela magen. Har gjort en kopp kamomillte som jag hoppas ska lugna det hela och nu ska jag försöka slappna av så att jag vågar somna. Ska förbereda med en bok och musik om jag vaknar i natt. Har även köpt hem yoghurt som brukar lindra det lite i alla fall. Det och värmekudden. Stackars Skorpan kokar väl där inne :)

Stolt över mig själv

I natt vaknade jag vid 2-tiden av den där extrema smärtan i magen och bröstet och det ville inte ge sig. Jag försökte gå på toaletten, värmde min vetekudde, tog 2 alvedon och försökte mota bort smärtan och intala mig själv att det inte är farligt utan bara tarmar etc som mosas av Skorpan. Skorpan som för övrigt levde loppan i magen (vilket var skönt för då visste jag ju att hon mådde bra). Efter 30 minuter och ingen förbättring så satte jag  på en skiva jag gillar och tog fram en tidning, hade bestämt mig för att inte få panik. Den här smärtan kom ofta på nätterna när jag låg på sjukhuset för att vattnet i buken gjorde att det blev ett väldigt tryck på magmunnen och annat när jag låg ner. Då fick jag ofta panik av det men efter ett tag så lärde jag mig att försöka andas igenom det. Och det gjorde jag nu i natt. Lyssnade på min skiva och läste tills det hade gett med sig, 2 timmar senare. Mannen är dessutom borta så jag fick klara mig själv och det gjorde jag. Somnade sedan om och sov till 10.00, härligt. Tur man inte jobbar så man kan ta igen sömnen på dagen. Idag har jag gått en skön promenad och ikväll blir det middag ute.

Nu ska jag börja njuta...

Efter en härlig semester i Thailand där Skorpan verkligen började sparka så har jag nu bestämt mig för att inse att det här kommer gå vägen. Visst det har varit en del oro där nere på skumpiga vägar och en båt som krängde ordentligt men nu får det vara nog. Var hos MVC i går och allt ser så bra ut. Har dock bokat en tid hos BUP för att prata lite om min oro och förhoppningsvis hitta sätt att hantera den. Är orolig för att det ska fortsätta och eskalera när Skorpan kommer också och det vill jag inte Det är så svårt att förstå var det kommer ifrån. Kanske ligger min onda mage till grunden för det. Jag har i flera år haft väldiga problem med IBS och det har ibland varit otroligt jobbigt, framför allt innan diagnosen ställdes. Det har lett till en del sjukhusvistelser och många läkarundersökningar men nu har jag lärt mig att hantera det och leva med det. Tror också att det faktum att Skorpan inte kom till oss så lätt och att vi fick en väldigt jobbig start på graviditeten har bidragit. Nu har jag i alla fall lovat mig själv att försöka slappna av och njuta av det hela. Har bokat in en gravidyoga klass som börjar på måndag vilket jag ser fram emot. Sedan ska jag försöka börja simma och promenera lite mer också. Jag har alltid älskat att träna och saknar det verkligen. Stressen av att söka jobb och veta att jag knappt kommer hinna börja på ett jobb innan det är dags att vara mammaledig har också varit väldigt jobbig men nu har jag bestämt mig för att söka de jobb jag skulle vilja ha och om jag blir kallad på intervju så får jag väl gå och se vad de säger. Jag har ju inte så mycket val helt enkelt. Idag är det 4 månader till BF och jag ska verkligen ta vara på denna tid och njuta av all ledig tid jag har, det är ju inte alla som får en sådan chans i livet.

Idag åkte mannen till alperna med jobbet och kommer hem på lördag kväll. Jag ska på bio med mamma idag, gå ut och äta i morgon och sova hos fina familjen L i Norrtälje på fredag kväll. Det ska bli mysigt. Om ett tag kommer S och hennes lilla E och fikar så nu ska jag baka chocolatechipcoockies, mums!

Magont och oro

Jag har nästan konstant ont i nedre delen av magen vilket leder till att min oro att något ska hända Skorpan hela tiden finns i bakhuvudet. Ligger ofta vaken på nätterna och grubblar och tänker vilket gör att jag är väldigt trött hela tiden. Idag var vi hos MVC och då berättade jag om detta. Dels om värken men också om oron som hela tiden finns där. Barnmorskan tog detta på allvar och när vi kommer hem från semestern om 2 veckor ska vi dit igen och se hur jag mår. Jag fick även en läkartid för att försöka utreda vad det är som gör ont. Om jag fortfarande mår som jag gör nu, så ska vi även få träffa en psykolog och prata lite om oron. Hon tror och hoppas att vår semester och att Skorpan hela tiden växer så att jag kommer börja känna henne snart kommer att göra att jag mår bättre men om inte så ska de hjälpa mig. Hon sa att när man har moderkakan i fram så känner man ofta inte fostret förrän v. 22-24. Det kändes lite lugnande i alla fall och att vi snart är där. Skorpans hjärta slog så fint och det ett sådant lugn att lyssna på det. Förutom mitt järnvärde som sjunkit ganska mycket så var alla värden bra. Då jag mår illa av järntabletterna så ska jag avvakta lite till med att ta dem och se om vila och mat gör att värdet håller sig stabilt. Annars är det väl bara bita i det sura äpplet och äta tabletterna.

Det ska bli så fantastiskt skönt att åka iväg i morgon. Då vi aldrig kom iväg till NY så är denna resa så välbehövlig. Tid för kärlek avslappning och varandras samt goda vänner sällskap kommer nog att göra oss båda gott. Har lagt fram böcker som jag sett fram mot att läsa i skuggan och nu är jag redo att ge mig av :)

Halvvägs (v. 20+0)

Helt galet vad fort det har gått, hoppas nästa halva går lika fort för jag längtar som en galning efter vår lilla tjej. Känner henne fortfarande inte speciellt mycket, någon liten buff i magen ibland men inte varje dag. Hoppas det tilltar snart och att mannen får känna det. I morgon är det besök hos MVC igen, då får vi höra hennes hjärta slå igen :)

Första veckan som arbetslös har varit riktigt skön. Tagit lagom långa sovmornar och lång frukost. Träffat någon kompis för fika, lunch eller promenad, slappat på soffan på eftermiddagen. Kan nog vänja mig vid detta. Har sökt en del jobb också! Idag blir det lunch hos en kompis som är föräldraledig och sen tvättid i eftermiddag. På lördag är det äntligen dags för Thailand, gud så skönt det ska bli. Är så trött på detta skitväder. Var är vintern?
Längtar också efter underbara gudsonen och hans föräldrar.

Skorpan fortsätter bråka med mig

Inatt har jag vaknat flera gånger av att det huggit på min högra sida och det har blivit värre när jag går på toaletten. Det har fortsatt hela dagen så på vägen hem gick jag förbi MVC och frågade vad de trodde om det. Då jag nu haft ont i och problem med blåsan i 6 veckor så tyckte de att jag skulle åka till gynakuten och kolla upp det. Väl där fick jag lämna ett urinprov och blodprov. Några av sköterskorna kände igen mig från när jag låg inne och de var så himla trevliga. Fick träffa en jättebra och trevlig läkare som gjorde en undersökning och allt såg bra ut. Hon trodde att Skorpan förmodligen gjorde att min högra njure blev ihoptryckt så jag fick göra ett ultraljud på njurarna. Det visade ingenting som vanligt. Det är tydligen väldigt vanlig att få ont i den högra njuren och i vissa fall kan det gå så lång så att njuren blir skadad men det fanns inga tecken på det hos mig. De skulle skicka mitt urin på odling men jag tror ju inte att det är en infektion. Värken är helt annorlunda än vid en infektion. Det är väl förmodligen bara en annan underbar bivärkning av min graviditet. Jag trodde aldrig att det skulle vara så här jobbigt att vara gravid men jag klagar verkligen inte, är överlycklig över min lilla tjej. Önskar bara att jag kunde sluta oroa mig så över både henne och mig och kanske bli lite tuffare. Men men, det finns värre saker i livet än det.

Vår Skorpa är en flicka

I morse var vi på RUL. Jag gick därifrån med en klump i magen och kände mig inte alls tillfreds. Allt är bra med Skorpan men jag tyckte hela ultraljudet var så rutin och vi var inte där mer än 10 minuter. Jag kände att barnmorskan var ganska stressad, inte otrevlig men bara rutinmässig. Hon gick igenom allt och förklarade vad vi såg men det gick så fort. Vi hann knappt se något. Hon frågade om vi undrade något men jag var så ställd så jag glömde fråga det jag ville. Jag är så klart otroligt glad att allt såg bra ut och det känns spännande med en tjej. Nu måste vi klura ut ett namn, vi hade ju ett killnamn som vi älskade men inget tjejnamn. Jag gick i alla fall därifrån väldigt besviken och gråtfärdig, det var liksom inte som jag föreställt mig. Men efter ett tag så började det kännas bättre och jag kan nu njuta av min lilla tjej därinne. Ringde min bästa M som är i Thailand och berättade och hon blev alldeles tårögd. Känns helt overkligt att vi ska bli föräldrar till en tjej om 5 månader. LÄNGTAR!

Flicka eller pojke

Vi ligger i full diskussion om huruvida vi ska ta reda på om Skorpan är en pojke eller tjej. Vi har ändrat oss många gånger men nu lutar det åt att ta reda på det. Jag ville från början inte men känner starkare och starkare för det. Vi har kompisar som har tagit reda på det och kompisar som inte har. Jag tror inte att man ångrar sig om man tar reda på det men samtidigt så gillar jag tanken på att få höra "det blev en ..." på BB. Plus med att ta reda på det är att komma lite närmare barnet i magen, tror man gör det när man vet vilket kön det har, kunna mentalt förbereda sig på att bli föräldrar till en pojke eller flicka, kunna handla lite mer flickiga eller killiga kläder. Men min största anledning är helt klart knyta an anledningen och att jag tror att det blir mer verkligt. Minus är att man då inte kommer gå och undra vad det är och överraskningen på BB. Jag kommer längta precis lika mycket om jag vet eller inte och älska barnet precis lika mycket. Jag skulle egentligen vilja veta men inte berätta för folk att vi vet, men det blir för krångligt känner jag. Man kommer att försäga sig. Jaja, vi ska fortsätta diskussionen ikväll. Vi har ju till onsdag morgon på oss! Åh vad jag längtar efter att få se den lilla igen.

Första sparken (v. 17+6)

I torsdags var jag hos min osteopat för att min rygg skulle få lite extra omtanke. När hon höll på vid min ländrygg, jag låg på och hon höll händerna där så kände hon hur Skorpan rörde sig massor. Ett tag senare så kände jag några sparkar eller slag i magen. Det är första gången jag med en gång har förstått vad det är. Det har ju pågått en del i saker i min mage men jag tycker det har varit så svårt att definiera men nu gick det inte att ta miste. Kände sedan några till på kvällen, men inget mer efter det. Nu hoppas jag att det ska bli mer och mer för varje vecka.Min mage bara växer och växer, det är så underbart härligt att se. Inser dock att jag kommer känna mig som en elefant mot våren, tycker redan att den är i vägen och det är jobbigt att ligga ner och sova. Svårt att hitta en ställning som är bekväm. Men jag är säker på att Skorpan kommer vara värt allt när h*n kommer till oss i juni.

Ikväll kommer några vänner på middag med sin 3-åring. De ska ha sitt andra barn 1 vecka vi ska få Skorpan. Det är jättekul för de har fått kämpa en del för detta barn med 2 missfall. Men nu så verkar det ha gått vägen och vi kan vara hemma tillsammans med våra små.

Tiden rullar på

Julen var härlig, vi åkte norrut till mannens familj och där var det massor av snö och lagom kallt. Sköna promenader och mycket sömn stod på schemat för mig. Sov nog 12 timmar varje natt :) Jobbade två dagar mellan jul och nyår. Denna vecka har jag jobbat 4 dagar, är ledig imorgon och fredag. Nästa vecka är min sista vecka på jobbet sen är jag officiellt arbetslös. Känns inte så farligt längre, det löser sig ju på något sätt.

Magen växer och frodas, jag får fortfarande panik vissa dagar och tror att Skorpan har dött, även när jag ligger över toan och kräks. Jag fick en grej som man kan lyssna på hjärtat med hemma och den har vi prövat 2 gånger, är så galet lugnande att lyssna på det lilla hjärtat och känna att allt är bra. Har lovat mig att jag inte ska använda den för ofta dock. Tror att jag börjat känna Skorpan i magen men det är så svårt att veta, det rumlar runt rätt ordentligt där inne för det mesta.

Nu har vi nedräkning till Thailand, 2,5 vecka kvar till värmen och underbaraste gudsonen som jag saknar som en galning.