Barnvagn

Idag köpte vi en barnvagn. Hade ju tänkt att köpa en av våra kompisar men jag hittade en annan modell på nätet och åkte och tittade med mamma. Jag gillade den verkligen och butiken skulle sluta sälja dem så vi fick ett bra pris på den. Mannen och jag åkte tillbaka lite senare och tittade igen och efter lite beslutsångest (det är ju ett stort beslut och ganska tidigt) så slog vi till. Nu står den i vårt vardagsrum och jag kan inte sluta titta på den och le och längta. Vi ska köra ut den till min pappa sen så får den stå där tills det är dags för Skorpan att komma till världen. Går det att längta så här mycket efter någon man aldrig träffat :)

Nu håller vi på att packar för att åka upp till svärföräldrarna i morgon. Min mamma ska med också vilket jag tycker är mysigt. Det är massor med snö där uppe så det blir härligt. Här är det ju verkligen astråkigt väder och ingen julkänsla.

Hjärtljud

I morse var vi hos barnmorskan för en uppdatering av mitt mående. Jag har den senaste veckan varit otroligt kissnödig och haft mycket kramper/sammandragningar i nedre delen av magen så ska lämna ett urinprov i morgon för att se om jag har fått en urinvägsinfektion. Vi fick också höra Skorpans hjärta slå för första gången, det var magiskt. Det slog så fort och fint (ca 146 slag/minut). Jag skulle kunna lyssna på det hela tiden. De senaste 2 dagarna har jag känt som ett flimmer i magen på eftermiddagen eller när jag gått och lagt mig, undrar om det är Skorpan. Jag har väldiga problem med min mage (har haft det hela graviditeten) och barnmorskan tror inte att det kommer bli bättre så jag ska köra med Inolaxol nu för att se om jag kan få någon ordning på den. Jag hoppas det för det är jäkligt jobbigt. Jag frågade också om min oro att jag inte går upp något i vikt men magen växer ordentligt. Hon sa att än så länge var det okej och att jag förmodligen skulle börja gå upp nu. Om jag inte gör det så kommer man göra ett tillväxtultraljud för att se att Skorpan växer. Tydligen så tar vissa bebisar allt och  mamman får inte så mycket kvar. Det gör ju inte så mycket för min del, bara Skorpan mår bra. Åh vad jag längtar efter att få träffa h*n :)

Kräks kräks och mera kräks

Vaknade vid 07.00 och kräktes i morse, fick i mig lite och somnade om till 8.30, reste mig upp och kräktes igen. Ringde jobbet och sa att jag blir hemma. Somnade om och vaknade vid 13.00, åt en banan som kom upp ganska snart. Under eftermiddagen lyckades jag till slut få i mig en kopp te, en skorpa, en piggelin och lite yoghurt och inget kom upp igen. Till  middag fick jag i mig lite ris och kycklingwok som också stannat kvar så det verkar som att det är över för denna gång.

Tror att mycket av min oroa är för att jag mår så här. Jag har fortfarande inte gått upp något i vikt och jag äter dåligt vilket gör att jag oroar mig för att något ska hända med Skorpan. Vi ska till MVC på måndag igen vilket känns skönt då jag förhoppningsvis kan få ventilera min oro lite och få lite bra råd och uppmuntran.

Gårdagens besök på SöS

Igår var vi på Specialistmödravården på SöS för att prata med en läkare om min hudsjukdom och eventuellt kejsarsnitt. Hon tyckte allt såg bra ut och om det så ut så  när det blir dags för förlossning så kommer jag kunna ha en vanlig förlossning. Om jag behövde sys så skulle det däremot göras ordentligt på operation så att det kan läka ordentligt. Jag ska tillbaka i v. 32-34 och se hur läget är då. Läkaren sa även att jag kan använda min kräm som jag inte vågat använda om jag får problem. Den ska inte påverka Skorpan och det är bättre att jag håller läget under kontroll. Vi fick också göra ett snabbt ultraljud då jag är så orolig hela tiden. Skorpan låg där och sparka och slogs som en riktig slagskämpe. Gud vad jag längtar efter att få känna det. Tror att jag kanske kände en första spark igår kväll. Jag låg lite på magen och det kändes som en liten spark men svårt att veta. Vi hade julefest på jobbet på kvällen, det var helt okej jag åkte hem innan 21.00 då jag var jättetrött.

Igår firade vi min lillebror som fyller 30 år idag

Min förkylning är jäkligt jobbig och i fredags mådde jag verkligen pyton så blev en lugn kväll med mamma då mannen jobbade sent. Hade jätteont i halsen och kände mig allmänt hängig. I lördags var det lite bättre vilket var skönt då vi skulle fira min bror. Dagen inleddes med champagnebrunch med familjen vilket var väldigt gott och trevligt. På kvällen var ett stort gäng kompisar som gick på Wasahof och åt gott. Jag åt hummer, havskräftor och räkor, det var verkligen mums. Kände mig ganska trött men det var kul att vara med. Sedan åkte hela gänget till Hells Kitchen och jag hängde faktiskt med ett tag. Jag gav dock upp vid 02.00 och tog en taxi hem. Det var himla skönt att krypa ner i sängen då. Vid 05.00 kom mannen hem så idag är en seg dag. Jag känner mig nästan bakis och har riktigt schysst whiskyröst. Blir en slödag på soffan med reprisen av Så mycket bättre och sedan film. I morgon är det jobb igen och jag hoppas förkylningen ger sig snart. I morgon kväll ska jag ut och äta med gamla kollegor och numera goda vänner, blir trevligt!

Tillbaka på jobbet igen

Nu har jag jobbat 75 % i tre dagar och det känns bra. Jag är sjukt trött på eftermiddagen men illamåendet är för det mesta under kontroll. Jag har också sovit lite bättre denna vecka vilket jag tror har med att göra att jag faktiskt gör något under dagen. Igår på jobbet var en en som frågade om jag var gravid :) Första personen som har gjort det. Nu börjar det verkligen synas och jag tycker det är underbart. I helgen ska vi på min lillebrors 30 års kalas och jag försöker komma på vad jag ska ha på  mig, vill ju att det ska synas att min mage vuxit av en anledning och inte bara se ut som om jag har lagt på  mig några kilon. Blir till att prova klänningar på fredag kväll.

Igår köpte jag ett första par små underbara byxor till Skorpan i stl. 50-56 som h*n kan ha när vi ska åka hem från BB. Åh vad jag längtar. Har lovat mannen att jag inte ska handla så mycket men lite söta kläder får han allt stå ut med att det följer med hem ibland.

1:20 000

Skorpan var helt underbar, h*n låg med benen i kors och viftade med armarna. Hjärtat slog så fint och h*n växer som h*n ska, var på dagen så stor som beräknat. Det var en helt overklig känsla att se denna underbara lilla varelse som är vår och som vi ska få träffa om ca 6 månader. Resultatet av KUB testet kunde inte heller vara bättre, 1:20 000 och där slutar de räkna. När vi gick ut därifrån så kom tårarna, det var en sådan lättnad att få se Skorpan och att allt är bra. Längtar redan till nästa ultraljud den 11 januari. Bara 5 veckor kvar :)
Nu ska jag försöka släppa oron och njuta av det lilla liv som växer i mig.

Om 2 timmar och 40 minuter

Då får vi se Skorpan igen, ush jag är så nervös nu. Vill bara se det där lilla hjärtat ticka så fint så att jag kan andas ut. Just nu försöker jag få gudsonen att somna i vagnen. Han är outtröttlig när han är med mig, vi har varit ute och gått i 1 timme men icke ville han sova. Nu har han fått gröt och ren blöja och ligger nedstoppad i vagnen får se om han somnar.

Och så kräks jag igen

Idag har både frukost och lunch kommit upp igen. Funderade på om jag är magsjuk men jag mår bra och har inte ont i magen så gissar att det bara är en sådan dag. Bokade i alla fall av bion, har ingen lust att sitta där om jag behöver kräkas igen. Har fått en tid hos min osteopat i morgon, hoppas att hon kan fixa till nacken ordentligt så att jag slipper ha ont.

Helgen som varit

Det har varit en helt okej helg, förutom den där jäkla spänningshuvudvärken som jag nu har lokaliserat källan till. För att jag inte ska må illa på nätterna så har jag använt två kuddar för att huvudet ska komma upp lite, det gör dock att nacken hamnar i en konstig vinkel och därför blir väldigt spänd. Inatt provade jag att ta bort en kudde och det gjorde susen. Mådde faktiskt inte illa och idag känns nacken bättre vilket gör att huvudet känns bättre. Hoppas att det håller i sig.

I lördags var vi på Boomerang utförsäljning, fyndade en del till oss själva och lite julklappar. Sen var vi på Ikea och köpte nya täcken. Vi har haft ett stort täcke vilket jag alltid har älskat, men av någon anledning så sover jag så dåligt nu och mannen stör mig mycket på nätterna, samt att jag blir för varm för han är så varm. Har nu sovit med eget täcke i 2 nätter och det är underbart! Resten av lördagen städade och julpysslade vi. Jag älskar alla julstjärnor som lyser i Stockholm nu, det är så fint. Igår sov vi länge då vi inte sov så mycket i fredags natt sen myste vi på soffan och gick en promenad på eftermiddagen. Kvällen spenderades också på soffan, har helt enkelt varit en mysig helg.

Ikväll blir det bio med två kompisar, En Dag ska vi se. Det ser jag fram emot. Och imorgon ska jag passa underbaraste gudsonen några timmar och sedan är det ultraljud :)

v 13 (12+0)

Nu är vi förbi de mest kritiska veckorna men jag vet inte om det känns så himla annorlunda. Ska bli skönt att göra ultraljud på tisdag och få se att allt förhoppningsvis ser bra ut. Den här veckan har varit ganska upp och ner. Började dåligt med illamående och huvudvärk men det senaste dagarna har det känts bättre. Jag sover dock fortfarande sjukt dåligt. Har jättesvårt att somna och går ofta upp och lägger mig på soffan och tittar lite på TV igen när mannen har somnat. När jag sen kryper tillbaka ner i sängen så tar det ändå lång tid att somna och sen vaknar jag hela tiden. Vet inte vad det är som väcker mig för jag mår inte illa på nätterna längre. Däremot känns magen konstig och den spänner vilket måste vara helt normal eftersom man riktigt kan se hur den växer nu. Vaknar sen tidigt på morgonen och behöver mat, sen somnar jag ofta om och sover ryckigt till 11.30 då jag är trött på att försöka få någon bra sömn och går upp. Jag kanske borde försöka gå upp tidigare och se om det gör att jag sover bättre. Jag kanske helt enkelt sover för mycket även om jag inte sover bra. Det hjälper ju inte att mannen har börjat med några jävla spasmer på nätterna och slår med armar och ben och då väcker mig om jag äntligen har somnat, samt att han snor täcket. Tror att det är dags att köpa varsitt täcke även om jag älskar att dela, men jag tror att skulle sova bättre med eget just nu. Nu ska jag ta en dusch och sen ta mig ut i friska luften ett litet tag tror jag. Äntligen helg så jag får lite sällskap på dagarna.

När man tror att det har vänt

Har ju mått ganska bra under helgen och trodde att det kanske hade vänt men så igår mådde jag skit igen med huvudvärk och illamående som ledde till kräks på eftermiddagen. Idag känns det lite bättre men huvudvärken lurar i bakgrunden och lika så illamåendet. Jag har beställt en tid för massage i morgon för jag tror att huvudvärken orsakas av min otroligt stela och spända rygg och nacke. Jag hoppas att det kommer hjälpa. Längtar till nästa tisdag kl 18.00 då vi förhoppningsvis ska få se Skorpan igen.

mår nästan bra igen

Det är helt sjukt hur det kan vända på en vecka. I mitten av denna vecka så började jag sakta men säkert känna mig bättre. Jag mår inte alls lika illa och framför allt inte hela tiden. Det kommer fortfarande attacker men nu är det ofta mer en yrselkänsla än långvarig illamående. Min kropp har däremot inte kommit i kapp. Kan knappt gå upp för en trappa utan att hjärtat slår i 180 och jag är helt andfådd. Det går inte att beskriva hur skönt det är att inte må illa hela tiden. Jag har varit så rädd att det skulle hålla i sig mycket längre. Tyvärr så kommer ju oron krypande istället men jag försöker mota den. Jag känner mig ju fortfarande gravid i kroppen så jag hoppas att allt är okej med Skorpan. Ska bli skönt att göra ultraljud om 9 dagar och se att allt ser bra ut. Jag är ju sjukskriven i 2 veckor till och det tänker jag vara hemma. Behöver vila och försöka återhämta mig så att jag orkar jobba heltid igen. Hoppas att jag ska kunna gå en promenad varje dag så att jag får lite frisk luft i alla fall. I januari tänker jag börja en kurs i gravidpilates så att min rygg förhoppningsvis ska orka den senare delen av graviditeten. Längtar tills att denna vecka är över och vi har passerat v 12 samt att få göra ultraljud och se att Skorpan mår bra. Sen hoppas jag att jag ska kunna slappna av lite :)

11+0 och en jobbig känsla

De senaste dagarna har jag sakta men säkert börjat må lite bättre. Har fortfarande perioder då jag mår illa och jag kräktes i onsdags men perioderna när jag mår bra blir fler och längre. Jag borde därför vara jätteglad men nu börjar jag oroa mig istället. Tänk om det har hänt Skorpan något. Jag försöker tänka rationellt och att det är normalt att börja må bättre nu. Jag har ju inte ont i magen eller haft någon blödning så det finns inget som tyder på att Skorpan inte mår bra. Men jag kan inte släppa den hemska tanken. Samtidigt blir jag så irriterad på mig själv för jag har ju längtat efter att det ska vara över med illamåendet och nu verkar det som att det går åt det hållet. Som tur är ska vi ju göra KUB ultraljudet om 11 dagar så jag får försöka hålla ut tills dess och förhoppningsvis se en liten sprattlande unge då. Nu ska jag försöka njuta av att inte må illa. I morgon ska jag få se underbaraste gudsonen som har börjat gå, längtar efter att få se det med egna ögon.

Inskrivning hos barnmorskan och läkarbesök

I morse var vi på inskrivning på MVC, vår barnmorska Joanna verkar väldigt bra och det hela gick fint. Idag pratade vi mycket om medicinsk bakgrund och hur vi har mått och mår nu. Jag tycker att hon var väldigt uppmärksam på hur vi har haft det och hur jag mår idag och hon frågade också mannen hur han har mått med allt som pågått. På eftermiddagen hade jag tid hos läkaren som sjukskrev mig i 2,5 vecka till sen får vi se. Jag hoppas att jag ska kunna börja jobba igen efter det. Läkaren remitterade oss även till förlossningen på SöS för att diskutera en hudsjukdom som jag har som gör att jag eventuellt inte kan ha en naturlig förlossning. Vet inte hur jag känner inför det, vill ju verkligen föda naturligt men samtidigt så är det inte värt det om det kommer påverka mig för mycket efteråt. Vi får se vad läkarna där säger om det hela, jag känner att de får bestämma vad som är bäst. I morgon ska jag ta alla prover som måste tas och även KUB blodproverna. Ultraljudet blir nästa vecka. Vi fick också information om att vi kommer kollas lite extra eftersom vi har en IVF-graviditet, dels med ett extra ultraljud vid v. 30 och sedan får jag inte heller gå över mer än en vecka. Hon bokade också in en tid om 4 veckor för att stämma av hur jag mår. Känns skönt då nästa koll inte är förrens januari, dagen innan vi åker till Thailand.

En bra dag

Efter gårdagens helvetesdag när jag verkligen var på botten och spenderade en stor del av kvällen hängandes över toaletten så har idag varit helt okej. Sovit dålig som vanligt men mannen gjorde frukost på sängen åt mig och sen låg vi bara kvar och mös ett tag. Lyckades promenera ner till min mamma utan större problem och har knappt mått illa alls på eftermiddagen. Kände mig till och med sugen på mat så vi gick ut och åt lite tapas till middag. Jag fick inte ner så mycket men det var himla gott och jag mår inte heller illa efter det. Nu är vi åter hemma och har tänt massa ljus och ska mysa på soffan och se Så mycket bättre. Hoppas att morgondagen blir lika bra då vi ska till pappa på farsdag middag.

Jag har letat efter en fin bok att fylla i om min graviditet och hittade till slut Mina första år som inte bara är för graviditeten utan även de 2 första åren efter det. Den är verkligen jättefin och jag är kanonnöjd. Ska bli roligt att börja fylla i lite om hur allt är.

Trött på allt och dåligt samvete

Idag mår jag verkligen skit och tårarna har runnit ett par gånger. Jag borde vara överlycklig och och oändligt tacksam för Skorpan och det är jag ju egentligen men det är svårt att känna det när man mår skit hela tiden. Det gör att jag får dåligt samvete och tycker att jag borde skärpa till mig men jag orkar helt enkelt inte. Det känns som att det inte riktigt blivit som jag tänkt mig. Jag har fantiserad så länge om den dagen vi äntligen skulle få vårt plus. När det väl kom så blev det en så tumultartad händelse och sedan har jag i princip varit dålig på ett eller annat sätt sedan dess. Jag har inte haft en enda dag när jag bara har kunnat njuta av och se fram emot att får träffa Skorpan. Att må så här tär verkligen på en och jag är så trött på allt nu. Jag vet att jag förmodligen inte ens kommer komma ihåg hur denna period varit när det väl har passerat och därför så försöker jag skriva om det när jag är i mitt i det. Jag känner mig hemsk som klagar så mycket när jag vet att så många andra skulle ge allt för att vara i min position. Och jag vet ju hur de känner för jag har ju längtat efter detta så länge och sen när det väl är här så är det så svårt att njuta. Jag längtar efter att kunna gå på en promenad och få lite frisk luft och jag längtar efter Skorpan!

25 %, tiden går fort

Idag är det v. 11 (10 +0), känns som att tiden går väldigt fort vilket är skönt. Illamående håller i sig och jobbigast är nästan kvällarna och nätterna nu. Ovanpå det så har jag börjat få huvudvärk på kvällarna och idag har jag vaknat med men en himla värk ovanför ögonen. Har varit väldigt täppt i näsan de senaste veckorna och jag snyter en del blod så tror att det är en förkylning som sitter i ordentligt. Idag måste jag höra av mig till jobbet och tala om hur länge till jag tror jag blir hemma. Det är ju helt omöjligt att veta, men jag får väl börja med 3 veckor till, då är jag i v. 14 och läkarna säger att de flesta börjar må bättre då. Vore skönt att kunna gå tillbaka och avsluta min 6 veckor så att jag kan känna mig klar. Hoppas bara att läkaren hos MVC inte har några problem att sjukskriva mig för jag vet verkligen inte hur jag skulle kunna börja jobba igen nästa vecka.

Fosterdiagnostik

I morse var vi hos barnmorskan och såg en film om fosterdiagnostik och vad det innebär. De vill gärna att man ser den innan inskrivningen så att man kan diskutera det. Vi har i alla fall bestämt oss för att göra ett KUB test. Barnmorskan ligger max 10 min promenad från oss men det blev bussen ändå, när vi kommit 50 från porten började jag känna hur kräket kom upp och vände. Vi fick sedan sitta ett tag hos barnmorskan innan jag kunde resa mig. Alla andra som var där såg så fräscha och pigga ut och jag ser mest ut som ett vrak. Igår kunde jag inte somna för jag mådde så illa och sedan vaknade jag vid 05.30 av illamående och kunde inte somna om. Jag fick i alla fall en tid hos läkaren efter att vi varit hos barnmorskan för inskrivning nästa vecka så att jag kan få min sjukskrivning förlängd.

Åh vad jag längtar efter att inte må illa!

Jag kan verkligen inte göra någonting som är fysiskt ansträngande

Idag bestämde vi oss för att städa lägenheten, det har varit behövligt ett tag. Mannen fick ta det mesta men jag skulle fixa lite i sovrummet och vardagsrummet. Den lilla ansträngningen gjorde att hela frukosten kom upp igen. Det verkar som att min kropp verkligen inte klarar av att jag rör på mig. Mådde lite bättre efter att jag kräkts och några timmar senare fick jag i mig lite mat.

Igår var vi hos min morfar och familj och fikade, sedan åkte vi till kyrkogården och tände ljus hos farmor och farfar och hos mormor. Det var så vackert men så mycket folk att det var svårt att få någon ro. Jag berättade i alla fall i min tysthet om Skorpan. Jag vet att de alla skulle ha blivit otroligt glada för vår skull.

Efter städandet så kollade vi på NY maraton. Fan vad jag längtar efter att springa och över huvudtaget träna. Springa kommer det nog inte bli förrän nästa höst då vintern kommer nu och jag nog inte vågar börja springa igen då. Hoppas däremot på att kunna börja på yoga om ett tag så att jag får röra kroppen och träna musklerna lite. Sen ska jag nog försöka gå på vattengympa när jag blivit lite större, det ser himla skönt ut.

I morgon kommer bästa kompisen och underbara gudsonen på eftermiddagen och sen kommer männen till middag. Hoppas jag orkar leka like med C. Kommer sakna dem grymt när de åker till Thailand i 2,5 månad men vi åker ju ner efter 7 veckor så då får vi hänga massor.

Ny vecka (v 10 9+0)

Igår ringde jag till vårdguiden då jag börjat kissa dåligt och känner mig helt matt i hela kroppen pga att jag knappt får i mig något. De tyckte jag skulle gå till  min husläkare då jag inte är inskriven hos barnmorskan ännu och kolla om jag håller på att få näringsbrist. Proverna såg bra ut men läkaren tyckte jag var himla blek så hon skrev en remiss till SöS. Vi var där i 6,5 timme, fick en påse med dropp och tog prover. Förutom lite förhöjda natriumvärden vilket händer när man dricker för lite så såg allt bra ut. Det näst bästa var att det nästan inte fanns några tecken alls kvar på överstimuleringen, inget vätska och den ena äggstocken var normal och den andra bara lite stor. Det bästa var att Skorpan hade växt massor och var då fin, nu kunde man urskilja kropp och huvud ordentligt. Blev tillsagd att försöka dricka mer och fortsätta småäta sånt jag var sugen på då jag på det sättet verkar få i mig tillräckligt med näring. Läkaren sa också att det bara är att vara hemma tills det har lagt sig och att det är omöjligt att säga hur länge det tar men att man kan inte jobba när man mår så här. Som om jag inte visste det. Min sjukskrivning går ut den 15/11 men då ska vi på inskrivning hos MVC så de kommer kunna ta över från där och om det behövs sjukskriva mig mer. Ringde till jobbet och sa att jag kommer vara hemma ett tag till, de verkar tycka att det är okej och att jag ska tänka på mig själv och Skorpan. Jag tycker ju att det är lite jobbigt eftersom jag bara har 6 veckor kvar att jobba och på ett sätt gärna skulle bli klar men samtidigt så är det ju bra så länge jag har anställning. Har i vart fall insett att jag inte kan göra  något åt läget utan helt enkelt får acceptera att jag blir hemma tills illamåendet gett med sig.

Idag jobbar mannen halvdag, när han kommer hem ska vi (mest han) städa lite och sen gå och handla sånt som jag är sugen på att äta, sen blir det en till myskväll på soffan.

v. 9 (8+4)

Inatt sov jag 14 timmar och vaknade utan illamående. Fick i mig 2 mackor till frukost och har sedan legat på soffan hela dagen. Har fyllt på med ytterligare en macka och lite frukt och ingefärste. Känner mig mer som en människa idag än vad jag har gjort på länge. Det är väl bara acceptera att total vila är det som funkar och att jag kommer spendera mycket tid på soffan den närmaste tiden. Går inte att beskriva hur skönt det är att inte ha en spya i halsen konstant. Det gör så mycket för psyket.

Hemma från jobbet igen

Förra veckan kämpade jag mig till jobbet varje dag och lyckades jobba halvtid. Har mått allt sämre i helgen och i morse när jag äntligen tagit mig till jobbet efter många pauser för att mota ner spyan så insåg jag att det inte funkar. Jag mår för illa av att ta mig till jobbet och det är inte värt det. Får dessutom inget gjort på jobbet då jag kämpar med illamåendet. Så nu blir det hemma som gäller för mig denna vecka och sen får vi se.

Igår var vi på Ikea och kollade lite på en ny soffa, den vi har idag börjar bli rätt sliten och framför allt skitig men vi kan inte ha en stor soffa i vår lägenhet och då vi nog kommer flytta inom ett par år vill vi inte lägga ner en massa pengar på en ny soffa. Vi hittade i alla fall en som vi tyckte ganska bra om men har inte bestämt oss. Funderar också på hur vi ska få plats med de saker som Skorpan kommer att behöva och hur vi bäst ska möblera i lägenheten då vi bor i en tvåa. Lär nog bli en del tänkande och egetfixande för att få till lösningar som funkar för oss.

Pizza

Mitt konstanta illamående gör att jag har så sjukt svårt att äta men måste äta hela tiden så det blir mest småplock och nästan ingen mat. Ikväll fick jag i alla fall i mig en halv barnpizza och tyckte till och med att det var gott. Känns så skönt, vet att det inte är den bästa av maten, men det var en tunn ungsbakad pizza med mycket grönsaker på. Känner i hela kroppen att jag behöver mat, är sjukt svag och skakar mest hela tiden. Snälla låt detta vara slut snart.

Vecka 9 (8+1) och snart arbetslös

Igår tog jag ett bad för första gången på 2 månader, jag älskar att bada och har verkligen saknat det. Men nu ska det vara okej igen så jag gissar att det kommer bli många långa bad i vinter. Mår fortfarande illa konstant, blir bara värre och värre allt eftersom dagen går och kvällarna är ett helvete. Spyan sitter i halsgroppen men jag får inte upp något. Gud vad jag hoppas att det ska försvinna snart.

Åkte med min lillebror och tjej ut till pappa idag för att täcka deras båt. Var skönt att komma ut i luften och fick i mig en grillad korv till lunch. Det är något speciellt med korv grillad ute på hösten. Pratade lite med min pappa och farbror om att stycka av en tomt och bygga ett hus. Vi vill kanske flytta om 2-3 år men pga bygglov etc så måste vi börja planera för det ganska snart. Kommunen där ute brukar bråka ganska mycket om avstyckning och bygglov tyvärr. Men förhoppningsvis så ska vi kunna börja bygga om 2 år.

I veckan fick jag också veta att jag inte får fortsatt anställning vilket känns ganska tungt, särskilt sedan jag fått veta att min chef (som nu slutat) tydligen har något emot mig och verkar ha gått bakom min rygg lite. Jag känner inte att jag orkar bråka om. Kommer förmodligen sluta i december eller januari, det beror på om jag klarar av att gå upp på heltid om 2 veckor vilket känns helt omöjligt just nu. Sen blir det A-kassa och söka jobb. Ska bli intressant med en mage som växer. I värsta fall så får jag gå hemma tills Skorpan kommer och då få föräldrarpeng. Känns lite tråkigt att bli hemma så länge men kan inte göra så mycket åt det så är väl bara sysselsätta sig med annat.

Nu hoppas jag mannen kommer hem snart, är nästan lite sugen på pizza så kanske blir det till middag ikväll, 1/4 av en pizza kanske jag kan få i mig :)

Uppmaning

Jag följer Annas uppmaning och svarar på följande frågor.


1. När ingen ser eller hör mig.... stryker jag händerna över min mage och pratar med Skorpan.

2. Jag går aldrig hemifrån utan... min HTC så jag kan lyssna på BBC Radio One som jag verkligen saknar efter alla mina år i Storbritannien.

3. Min blogg heter som den gör för att.... för att är jag började skriva den så hoppades jag så intensivt på att någon gång få se ett plus och få hålla i vårt barn en dag snart!

4. Om jag vågade skulle jag... kanske köpa något litet symboliskt till Skorpan

5. Om 10 år kommer jag.... förhoppningsvis att bo i ett hus som vi byggt med Skorpan och ett syskon och älska livet och det vi har lyckan att få :)

VUL och illamående

I morse var vi hos vår hemläkare för ett VUL, idag är 7+4 och det var exakt vad ultraljudet visade. En 13 mm lång liten Skorpan med ett perfekt hjärta. Nu är missfallsrisken under 10 % vilket känns väldigt skönt. Vår läkare sa att det var flera år sedan de hade en patient som blivit så dålig av överstimuleringen och han tyckte att jag hade kämpat på väldigt bra. Känns skönt att höra att det inte bara var jag som inbillade mig att jag mådde så dåligt.

Jag mår för övrigt så sjukt illa. Det känns som att man inte får klaga när man äntligen blir gravid men det är fan inte lätt att må så här. Jag kan knappt äta mat utan lever på konstiga saker som turkisk peppar, knäckemackor med smör och tomat, salt och vinäger chips, oliver med anjovis i  och andra salta/sura saker samt Big Mac (tror det är dressingen som är grejen för jag vill inte ha några andra hamburgare). Eftersom jag vet att Skorpan får i sig det h*n ska så är jag inte så orolig men det vore skönt att kunna känna att jag äter saker som är bra för oss båda. Fick i alla fall lergigan comp av läkaren idag och jag har tagit en, tror att de hjälper lite i alla fall. Förhoppningsvis så ska väl detta bli bättre om några veckor. Är i alla fall evigt tacksam att jag arbetar halvtid så att jag kan ta det lugnt på morgonen och eftermiddagen. Är även oändligt tacksam för mannen som passar upp på mig och handlar hem det som är min grej för tillfället.

Tillbaka på jobbet

Efter en härlig helg (dock med mycket illamående) så började jag jobba halvtid igen idag. Riktigt kul att vara tillbaka på jobbet igen och aktivera hjärnan lite samt träffa människor igen. Känns väldigt lagom med halvtid då jag märker hur trött jag blir efter lunch.

I fredags skulle vi ha spelat biljard och ätit en god middag ute för att fira att det i lördags var 4 år sedan vi var på vår första dejt. Jag mådde dock så illa så att vi bokade av middagen och jag fick en Big Mac istället, mums. Myste sedan hemma på soffan och kollade på Idol. I lördags så åkte vi hem till några vänner utanför Norrtälje med ett gäng andra kompisar. Det var barn, god mat och underbart höstväder. Vi sov alla över och hade en riktigt mysig dag och kväll. På söndagen slappade jag och mannen hemma, bokade en resa till Thailand i januari, vilket gör att det inte känns lika tungt att boka av New York resan vilket vi bestämt oss för att göra. Vi vill helt enkelt inte riskera något och jag känner inte heller att jag har orken för en city resa just nu. Det får bli en annan gång. Var också på middag hos familjen som jag jobbat som barnflicka åt för några år sedan, alltid lika kul att träffa dem. De hade dessutom mamma barngrejer som vi kan låna sedan när det närmar sig. Jag ville gärna köpa en del grejer och framför allt en ganska dyr barnvagn men nu har vi beslutat att försöka låna så mycket som möjligt och köpa en begagnad barnvagn så att vi kan spara pengar till en långresa nästa vinter när Skorpan är 6 månader. Vi har länge pratat om att göra en sådan resa och nu hoppas vi att det kan bli av till nästa vinter.

Drömmen om ett barn

Kvällens avsnitt kändes extra nära för oss då vi fick se Staffan Nilsson vid IVF Kliniken i Falun igen. Staffan är mannen som tog beslutet att sätta tillbaka embryot som nu är Skorpan den 21 september 2011. Det var känslosamt att se kliniken och det vi gick igenom för inte så länge sedan. Jag kunde känna förhoppningarna, förväntningarna, skräcken och lyckan igen. Även om starten på vår graviditet har varit jobbig och jag inte skulle önska den på någon annan så har jag aldrig en sekund ångrat att vi satte tillbaka vårt embryo. Jag vet att Skorpan kommer att vara värd all smärta, alla nålstick och sjukhusvistelser. Jag tycker att serien är fantastiskt fin och verkligen skildrar verkligheten för oss som kämpar för att få vårt efterlängtade barn.

Så himla trött på fragminsprutorna

De gör så jävla ont och jag måste ta in ännu mer för att lyckas trycka in dem och det gör också ont. Mina ben är  alla olika nyanser av blått och lila, skitsnyggt. Jag måste ta sprutorna i minst 3 veckor till. Jag vet att vissa måste hålla på hela graviditeten och jag borde inte klaga. Men jag känner ju faktiskt ingen som behövt gå igenom all den skit jag har för att bli med barn.

Jag mår i alla fall bättre för varje dag och idag har jag orkat ta mig ut och gå en sväng på stan med bästa vännen och gudsonen. Väldigt härligt väder och skönt att komma ut. Jag har börjat må ganska illa om dagarna och måste få i mig något varannan timme annars blir jag helt yr i huvudet. Även om magen inte alls är lika svullen så är den större än innan graviditeten och jag fortsätter med mina mammabyxor, mina andra är så obekväma och jag får mer ont i magen när de är trånga. Ska nog köpa ett till par mammabyxor så att jag har 2 par när jag ska börja jobba igen.

Utskriven från sjukhuset

Idag skrevs jag ut då proverna såg bra ut. Har fortfarande en del vätska i buken och äggstockarna är stora så det blir fortsatt vila. Är sjukskriven i 4 veckor till men det var okej att börja arbeta halvtid från nästa vecka om jag kände att jag orkar. Just nu hoppas jag att kunna göra det, känner att det börjar bli ganska jobbig att bara vara hemma samtidigt som jag inte skulle orka jobba heltid. Har pratat med jobbet och det är okej att jag kommer tillbaka på halvtid.

Fick göra ett nytt VUL idag och ett litet perfekt hjärta tickade på :) Läkaren trodde att jag inte var lika långt gången som vi har räknat utan 3-4 dagar efter. Vad det nu spelar för roll, hjärtat tickade så fint. Jag vet att det är en lång väg kvar men det känns i alla fall som en milstolpe för tillfället. Nästa vecka ska vi till IVF hemläkaren för planerat VUL, då borde vi kunna se lite bättre.

Verkar som att NY kommer att få ställas in, frågan är om jag kommer orka plus att det fortfarande finns vissa risker. Vi ska vänta och se hur det ser ut nästa vecka men är nog ganska inställd på att vi inte kommer åka. Blir ju inget kul om jag inte mår bra och inte orkar gå omkring som man vill i NY. Vi får helt enkelt åka en annan gång.

vecka 7 (6+2)

Tiden rullar på och jag bara väntar på att det ska vara blod på pappret. Vissa stunder känner jag mig så optimistisk och tänker att varför ska det inte gå vägen, men för det mesta vågar jag inte hoppas alls. Förutom den extrema tröttheten så känner jag ingenting. Mår inte illa, har känner inget alls i brösten och de ser ut precis som vanligt. Jag vet att det också är normalt och att många inte märker av sin graviditet speciellt mycket men jag oroar mig så klart. Ska bli skönt att åka till sjukhuset i morgon för nya prover och förhoppningsvis ett ultraljud. Nu är det dessutom bara 9 dagar kvar tills vi ska på vårt rutin VUL för att se om hjärtat slår. Jag trodde ju att om vi lyckats ta oss så långt så sjunker missfallsrisken ordentligt men vad jag förstår är det fortfarande några kritiska veckor kvar efter det. Ska det kännas så här hela tiden, ska jag aldrig få njuta av att det faktiskt bor någon i min livmoder.

Igår åkte vi ut till min pappa och gick en promenad med vovven, var mysigt. Jag började dock må sämre igen efter det och fick tillbaka trycket i buken, sov lite men det släppte inte så vi ringde till sjukhuset. De sa att vätskan kan komma tillbaka men att jag kunde stanna hemma och se vad som händer. Om jag fick svårt att andas skulle vi komma in. Det blev två filmer och mys på soffan och när vi gick och la oss mådde jag bättre igen. Är dock lite oroad av att jag knappt klarar en timmes promenad utan att känna mig dålig igen. Hur ska det då gå när jag ska börja arbeta igen. Funderar på att fråga om jag kan vara sjukskriven på deltid de första veckorna för att komma in i vardagen igen utan att bli dålig igen.

Vi ska ju förhoppningsvis åka till New York om 3,5 veckor, är även lite orolig över det. Dels med flygningen och risken för en propp men också om jag ska orka med att gå mycket och faktiskt kunna njuta av att vi är där. Vi vill så gärna åka innan vi får barn men vi vill inte åka i vinter och till våren kan det ju vara för sent. Måste prata med läkaren ordentligt och se vad de tycker. Vill ju inte riskera Skorpans eller min hälsa för en resa som ju faktiskt går att göra senare.

Nya prover och VUL

Var tillbaka på SöS idag för nya blodprover och VUL, Skorpan växer som h*n ska, nu kunde man se gulesäcken :) Längtar till vi får se och höra hjärtat. Min ena äggstock är fortfarande rejält stor även om den har minskat och det är en hel del vätska i buken. Proverna såg okej ut men de ville inte skriva ut mig ännu. Ska tillbaka på måndag för nya prover.

Lyckades med hjälp av min mamma fylla in blanketterna till Försäkringskassan idag, har aldrig varit sjukskriven förut så allt är nytt och krångligt. Nu får vi se hur lång tid det tar innan några pengar kommer in på kontot. Får ju i princip ingen lön denna månad så hoppas det inte dröjer alltför länge.

Om 4 veckor åker vi till New York, förutsatt att jag mår bra, jag hoppas så innerligt att vi ska komma iväg. De senaste månaderna har varit jobbiga för oss båda och vi behöver verkligen lite tid tillsammans och njuta. Längtar efter att strosa gata upp och ner och äta god mat och shoppa.

Hemma på permission

Idag har jag fått komma hem. Är inte utskriven från sjukhuset då de vill hålla koll på mina värden. Ska in igen på torsdag och ta nya prover och göra ett nytt ultraljud. Jag fick göra ett igår för att se om äggstockarna minskat i storlek. De visade mig även ett perfekt litet 8 mm embryo som ser ut att må precis som det ska :) Känns så galet skönt. Har ju verkligen oroat mig. Jag vet att det fortfarande är tidigt men nu känns det lite som att om vi tagit oss igenom denna bit så kommer det hålla hela vägen.

Igår bokade vi en tid för inskrivning hos MVC, den jag ville gå på hade inga tider innan mitten av november så jag funderade på att kolla med några andra men bestämde mig sedan för att vänta och gå till den jag ville. Vad gör det om vi får vänta några veckor till vi ska ju gå hos dem genom hela graviditeten och då är det viktigare att det känns rätt. Att det ska vara så svårt att hitta en barnmorska i Stockholm dock!

Efter 10 dagar på Södersjukhuset och deras underbara sjuksköterskor, barnmorskor och läkare tror jag nog att vi kommer välja att föda där. Barnmorskorna har varit helt fantastiska. Men det är skönt att vara hemma igen, tror inte mannen är lika glad då han får springa och passa upp på mig och laga mat m.m. Eller jo det är han, han har saknat mig massor. Om 4 veckor ska vi åka till New York och jag hoppas innerligt att det kommer bli av, vi behöver båda den resan för att vara med varandra och smälta allt som hänt de senaste veckorna. Det har nog tärt en hel del på oss båda. Mannen har varit otroligt orolig för mig och jag har mått skit och varit orolig för embryot, som numera kallas för Skorpan.

Det vänder

I morse så vaknade jag och kände att det har vänt. Mår helt annorlunda idag och hoppas att det kommer hålla i sig. Sov okej nästan hela natten. Fick byta rum under natten då det flyttat in en kvinna som snarkar som en jävla karl, jag kunde verkligen inte sova, hur trött jag än var. Nu under dagen så fortsätter hon att snarka eller prata högt på ett främmande språk i telefonen. Ingen jävla hänsyn till att det bor andra i rummet. Jag kommer nog inte palla hela dagen och natten. Jag hoppas att hon ska åka hem idag men är osäker.

Igår var mannen här hela kvällen och vi myste lite i soffan umgängesrummet (var ingen annan där, så nästan som att vara hemma) och hann umgås lite, något vi knappt gjort hela veckan. Det var skönt. Fick även träffa en kurator igår och prata lite om hur jag mår och hur jag känner inför graviditeten etc. Det är så svårt att sätta ord på det, vi har längtat så länge efter att bli gravida och när det sen äntligen händer så mår jag bara så dåligt. Har svårt att våga hoppas då jag är så orolig att jag ska få missfall. När jag har mått som värst har jag bara velat bli av med det och då får jag skuldkänslor. Samtidigt vet jag ju att jag aldrig skulle byta bort graviditeten och barnet. Förhoppningsvis så ska jag väl våga känna lite mer när jag börjar må bättre. Längtar i alla fall efter att få komma hem igen, förhoppningsvis i början av nästa vecka.

Vecka 5+0 och fortfarande på sjukhus

Nu har de gått 5 hela veckor, bara 35 kvar. Ligger fortfarande på sjukhus. Känns lite som ett steg fram och två bak just nu. Eter att ha spytt upp frukosten och haft en dålig start på dagen började jag äntligen må lite bättre igår och kunde till och med gå till Pressbyrån och köpa en Piggelin och lite annat som jag är sugen på. Vid sängdags började jag däremot må dåligt igen och fick mer ont i bröstet. Lyckades somna i min sittande ställning som är standard nu men vaknade vid 04.00 med fruktansvärd värk. 2 värktabletter, lugn musik och en timme senare kunde jag äntligen somna om igen. I morse hade jag lagt på mig både i kilon och runt buken.
I tisdags röntgades mina lungor och jag har lite vatten i lungorna vilket man i kombination med trycket från buken tror är anledningen till att jag får så ont vid revbenen. På dagarna när jag försöker röra mig lite så blir det bättre men på natten så är jag för stilla vilket gör att det blir värre. De tar mina värden flera gånger per dag och blodprover en gång per dag. Där ser allt ganska stabilt ut i alla fall. Jag får och vill dock inte åka hem förrän det har börjat bli bättre och läkarna kan helt omöjligt säga när det kommer att hända. Det väntar på att min kropps ska börja återställa sig själv. Så här ligger jag tills kroppen börjar göra sitt.

sjukhuset

Halsbrännan var ingen halsbränna utan en rejäl ökning av vätska i buken som tryckte upp mellangärdet mot revbenen. Ligger sedan i söndags kväll inlagd på sjukhus och blir nog kvar ett tag. Är väldigt tråkigt men känns tryggare att ligga här då jag mår skit. Vaknade i morse med grymma smärtor och kräktes. Känns som att en långtradare kört över mina revben. Är galet orolig för att embryot inte ska klara sig men läkarna säger att det inte ska påverka lillen. I sängen bredvid mig ligger en tjej som gjort en skrapning. Tänk vad livet kan vara olika. Jag gråter för att jag är livrädd att förlora embryot och hon för att hon var så röksugen och läkaren ville att hon skulle äta lite innan hon gick ut och rökte, hon ville då skriva ut sig själv. Snart får jag lite besök i alla fall.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Halsbränna

Den senaste veckan har jag fått krampanfall vid revbenen vid några tillfällen, ofta på nätterna och när jag har ätit frukost. Inatt vaknade jag fick 5-tiden och det gjorde något fruktansvärt ont och släppte inte efter några minuter som det brukar göra. Efter någon timme och ett glas mjölk och en skorpa så släppte det och jag kunde somna igen. Jag har nog aldrig haft halsbränna förut för det här var helt sjukt, det gjorde så galet ont. Men nu vet jag vad det är och kan förhoppningsvis på kontroll på det med diet och lite medicin. Jag är nog inte förvånad att min mage reagerar så då jag i nästan hela mitt liv har haft en ganska allvarlig IBS som har orsakat mig mycket smärta och problem. Jag har äntligen IBS under kontroll men får tydligen tänka ännu lite mer på vad jag kommer kunna äta nu under graviditeten. Ikväll blir det skaldjur hos pappa och det ska förhoppningsvis inte vara några problem.

Gravid...

igår fick vi veta att jag är gravid. Jag började må dåligt efter lunch och vid 21-tiden åkte vi in till SöS för att kolla vätskan i min buk och ta prover. Vid midnatt får vi träffa läkaren som säger "graviditetstestet var ju positivt men det har ni väl redan fått veta", öh, nej det hade vi inte. Jag hade hoppats men inte vågat tro det eftersom jag mådde sämre igen. Tårarna började rinna och vi bara satt där. Jag fick stanna kvar över natten och ta nya prover i morse. Blev lite konstigt och vi har knappt hunnit prata om det, så nu längtar jag tills mannen kommer hem. Då allt ser bra ut så fick jag komma hem igen, skönt. Det är så svårt att sova på sjukhus. Nu hoppas jag att nästa gång vi åker dit är för att träffa vår bebis. Känns helt overkligt att det har funkat, som jag har längtat efter att bara få veta att jag är gravid. Jag vet att det är långt kvar men jag tror på detta. Det finns ingen anledning att det inte ska fungera. Nu ska jag bara njuta av att veta att ett fantastiskt litet barn ska växa i mig och kalla mig mamma om en så där 2 år.

Idag har

embryot och jag spenderat dagen med min mamma. Vi har gått lite på stan och sedan gjort ansiktsbehandling, manikyr och pedikyr. Väldigt skönt och jag känner mig avslappnat och fräsch. Känner att embryot fortfarande är ett bra namn då jag varken inte har en aning om hur det gått. Mår bättre för varje dag och det är väldigt skönt. Om en vecka är det testdag, vet att jag sagt att vi ska vänta men fan vad sugen jag är på att tjuvtesta, men vill ju inte ha det där minuset och då är det bättre att leva i ovissheten och hoppet om att det funkat.
Imorgon ska jag till mitt jobb och prata med personen som beslutat att jag inte får fortsatt anställning och se om det finns något jag kan göra för att få henne att ändra sig. Men det känns ganska kört. Har kollat med A-kassan om vad som gäller och räknat ut att vi klarar oss ganska bra ändå men jag ser inte framåt behöva söka jobb, finns inget som är så jobbigt för psyket. Eller jo det gör det ju, att försöka få barn är hundra gånger värre. Nu hoppas jag att mannen kommer hem snart så att vi kan krypa i säng.

Fragmin sprutan...

känns som ett bistick gånger 1000. Det är nog den bästa beskrivningen. Nålen är rätt tjock och jag måste verkligen trycka till för att få in den. Mina lår och mage börjar bli väldigt blåa och fina :) men vad gör man inte för  att bli mamma. Idag ringde sköterskan hos min hemläkare för att kolla hur jag mår. De är helt underbara. Jag sa att mår mycket bättre och buken har blivit mindre svullen. Jag uttryckte också min oror över att det är ett tecken på att embryot inte har fäst. Hon sa att det är det absolut inte utan att jag ska bara vara glad att jag mår bättre och att jag ska tänka positivt. Känner mig lite peppat idag i alla fall och vågar hoppas på att det har fäst. Försöker att inte känna efter hur kroppen känns och bara njuta av att inte veta hur det gått, men gudarna ska veta att det är svårt. Ser fram mot min spadag med mamma i morgon och en bio på kvällen.

En härlig söndag

Idag åkte vi ut till Hagaparken och gick i Fjärilshuset, åt en lunch i solen och tog en skön promenad. Efter det så storhandlade vi och sen gladde jag mannen genom att ha lite energi kvar till att spela biljard. Fysiskt så mår jag bättre idag vilket gör att jag psykiskt mår sämre. Jag vill ju må dåligt då det är ett tecken på att jag är gravid. Nu är jag helt inställd på att det inte är så. Försöker vara positiv men det är inte lätt. Har pratat med några vänner på telefon och uppdaterat dem om den senaste veckan. De är så glada och positiva och jag försöker ryckas med men den där känslan av misslyckande finns hela tiden där. Mannen och jag pratade om huruvida vi skulle tjuvtesta och kom fram till att vi inte ska det. Även om jag tycker att det är ganska skönt att göra det och har gjort så många månader förut så är det så jobbigt att se ett negativt test. Jag tycker det är lättare att få min mens. Är inte ens säker på om jag kommer orka testa på testdagen, det borde ju komma en blödning strax efter så jag kanske väntar på den. Jag är ju fortfarande sjukskriven men eftersom jag mår mycket bättre så ska jag försöka hitta på lite saker denna veckan för att inte bara ligga hemma och tänka och känna efter hur kroppen känns. På tisdag ska mamma vara ledig och bjuda mig på lite spabehandlingar och en härlig mamma dotter dag. Det ska bli väldigt mysigt. På onsdag ska jag träffa mina två bästisar som verkligen är ett otroligt stöd i allt detta. Längtar! Nu är det mördare okänd på Svt 1, så hej då!

min kusins lilla flicka

Den 30 maj fick min kusin en liten flicka i vecka 27. I DN idag fanns en artikel om dem. Jag blir alltid så glad när jag tänker på dem och att allt har gått bra än så länge.



alldeles för tidigt född

ruvardag 3

Sov bra inatt och vaknade utvilad vid 9.30, skönt. Är fortfarande svullen och idag tycker jag att det har börjat kännas lite tungt att andas men inte tillräckligt mycket för att jag ska vara säker. Mår annars ganska bra förutom att jag inte alls vill äta något. Min underbara mamma kom förbi och tog en fika och hade med en present till mig. En väska från Svenskt Tenn med Elefanter som jag alltid har sagt att jag vill ha som skötvätska, hoppas det är ett gott tecken att hon köpt den :)
Fikade med två gamla arbetskamrater som båda tyckte det var väldigt konstigt att jag inte får vara kvar på jobbet. Jag ska träffa personen som fattat beslutet på onsdag och se vad hon har att säga. Börjar väl bli dax att leta nytt jobb i alla fall. Som om jag inte hade nog att tänka på och oroa mig för. Var i alla fall skönt att komma ut en sväng även om det gjorde mig helt slut. Sov ett tag när jag kom hem och nu blir det mys på soffan med mannen.

ruvardag 2

Igår låg jag på soffan nästan hela dagen, bästa kompisen och underbara gudsonen kom förbi med härliga solroser och höll mig sällskap ett tag. På kvällen var vi på middag hos några kompisar. Har vaknat ganska mycket under natten och känt mig konstig i kroppen och magen. Sov länge idag för att ta igen natten. Har precis ätit lunch med en kompis, eller hon åt, jag petade i min mat. Ingen aptit alls just nu. Min mage ser mer svullen ut än den gjort tidigare men jag mår ganska bra så är osäker på vad svullnaden kommer från. Får hålla koll på magen under dagen och se hur det artar sig. När vi satte in embryot så kändes allt så positivt men nu känns det inte alls så. Känns som att inget annat går min väg just nu så varför ska detta. Det är tydligen inte meningen att mitt liv ska vara enkelt, är det inte det ena så är det det andra. Så nu har jag fått tycka lite synd om mig själv ett tag också. Nu tillbaka till Gossip Girl och soffan :)

Falun igen

Vi åkte upp till Falun igen med vetskapen om att det förmodligen inte skulle bli någon insättning idag. Tyckte ändå att det var värt att åka och träffa läkaren eftersom jag mår så mycket bättre. Jag fick ta nya blodprover. HB var inom normalgraden men ganska högt och sänkan var bra. Fortfarande en del vatten i buken men inga stora mängder så det var verkligen på gränsen. Efter en del pratande, mest från läkaren så bestämde han sig. Vi fick tillbaka ett förstklassigt blastocyst :) Jag måste däremot fortsätta med Pravidel till testdag samt börja med Fermin sprutor (blodförtunnande). Om jag blir gravid så måste jag ta dem i minst 6-7 veckor. Tog den första nu och de är mycket svårare att ta än Gonal-F och Otrivelle, jag fick ta i ordentligt då nålen är lite tjockare och det gör ganska ont, men vad gör man inte för att bli mamma. Nu är det bara att ruva och hoppas på en graviditet och att jag slipper hamna på sjukhus. Vi fick även två fina embryon till frysen. Det känns skönt att ha lite backup.  Nu ska jag njuta av att veta att chansen är minst 50 % att det fäster.

Det som varit bra med idag

är att jag kom i mina jeans igen. Har varit och tagit nya prover och gjort VUL. Blodproverna visade att mina vita blodkroppar är lite höga och likaså men snabbsänka men annars var allt bra. Har fortfarande ca 2 cm i vatten i buken och äggstockar som är 3 gånger större än normalt. Hemläkaren trodde att jag skulle få tillbaka ett ägg i morgon. Falun ringde efter någon timme och de tyckte inte att proverna vad lika bra. Han ville inte säga att jag kan få tillbaka ägg i morgon, han tyckte riskerna var för stora. Vi kom överens om att vi ska åka dit i morgon så får han undersöka mig själv och se vad han tycker då. Har en känsla av att vi kommer hem tomhänta men jag kan inte inte åka för då kommer jag ångra mig. Så i morgon roadtrip till Falun igen. Är dock inställd på att komma hem tomhänt. Mår i alla fall bättre nu så det är skönt!

dålig dag

Helgen har inte direkt varit kanon. Började må dåligt igen på lördag eftermiddag, fick åka till sjukhuset för nya prover på söndagen, som tur nog såg bra ut. Min mage känns dock väldigt orolig, jag börjar tro att det är min mage och inte äggstockar etc som spökar. Idag mår jag faktiskt bättre igen, men har svårt att äta. Bra diet i alla fall. Nya prover i morgon och sen får vi se. Hoppas verkligen vi får åka till Falun på onsdag, jag behöver det. Fick veta idag att jag inte får vara kvar på mitt arbete när mitt 2 års kontrakt går ut. Så den 1 november är jag arbetslös, tajmingen kunde fan inte vara sämre. Jag hoppas ju att jag ska vara gravid då. Känns jättekul att behöva söka nya jobb och antingen vara gravid eller fortfarande hålla på med IVF. Har mest gråtit hela dagen då det verkligen kom som en chock, allt har sett ut som att jag skulle få stanna. Har som sagt en skit dag. Ska ta ett skönt bad nu och vänta på att mannen kommer hem och kramar mig.

8 befruktade ägg :)

De ringde från Falun med goda nyheter, 8 befruktade ägg, 5 var från microinjektion och 3 från vanlig IVF. Vi fick en tid för insättning på onsdag. Jag mår bättre än jag gjort på en vecka idag så hoppas att det ska gå vägen.
Idag kommer lite kusiner på fika och sen ska vi heja på min lillebror som ska springa Stockholms halvmara. Ikväll blir det middag ute med mamma, en god köttbit står på menyn tror jag. Härlig lördag helt enkelt!

Äggplock

Först och främst, tack för alla lyckoönskningar!
Dagens äggplock gick över förväntan, 17 stycken ägg varav hälften ska befruktas på vanligt sätt och hälften med microinjektion. Själva plocket var okej, gjorde väldigt ont, men det som gjorde ont var inte nålsticken utan ultraljudsstaven som körde runt. Eftersom jag är överstimulerad så är allt extra ömt. Fick ordentlig med morfin och personalen var helt fantasiska. Vi fick vara kvar ett par timmar extra eftersom jag mådde ganska dåligt efteråt. Det har släppt men värken är kvar och kommer förmodligen vara rätt illa över helgen men sen släppa. All in all, så gick det bra tycker jag. Väntar nu med spänning på samtalet i morgonbitti för att höra hur många ägg som befruktades. Sedan måste jag ta nya prover på tisdag för att se om min kropp är redo att få tillbaka ett ägg på onsdag. Det såg ganska bra ut idag dock så jag hoppas verkligen. Nu ska jag ligga på soffan och äta praliner som min läkare säger och låta min kropp återhämta sig.

Dagen innan äggplock

Sovit nästan 12 timmar i natt igen, börjar bli min vana de nätter jag får sova. Idag mår jag mycket bättre, inget illamående alls och magen känns inte lika spänd och svullen.  Blir nog en tidig kväll idag då vi måste ge oss av mot Falun kl. 04.30 i morgon för att hinna till kl 8.00. Kanske skulle ha sovit över där men tycker det är ganska skönt att sova hemma så vi valde att köra upp tidigt istället. Igår köpte jag ett par mammaleggings, mina vanliga är så obekväma över magen och jeans är inte att tala om, kommer inte dem :(. Hoppas ju att jag ska få mycket användning av mina nya leggings i alla fall.
Känner mig inte alls så nervös inför imorgon, mest exalterad faktiskt, nu ska det äntligen ske.  Ett steg i taget är det som gäller nu,
1. få ut några ägg som kan befruktas
2. få äggen och spermierna att vilka hänga med varandra
3. förhoppnings flera fina embryon som kan långtidsodlas, men om det inte blir det så är jag nöjd med ett,   bara jag får något tillbaka
4. hoppas att hormonerna håller sig låga så att jag får sätta tillbaka ett färskt embryo
5. 2 långa ruvarveckor
6. Testdag
Om allt går vägen blir det en bebis i juni 2012!

Bra nyheter

Både Falun och hemläkare har ringt nu. Hormonerna hade stabiliserats så det blir äggplock på Fredag. Ska vara i Falun kl 08.00 så det blir en tidig start härifrån. Ska bli så skönt att få ut äggen och förhoppningsvis långtidsodla några fina embryon. Förhoppningsvis får jag sen tillbaka ett nästa vecka. Sen ska det ruvas :)

Bästis och gudson har precis gett sig av hemåt. Han är snart 9 månader och helt underbar, får mig alltid att må bra. Gladare kille får man leta efter. Vi tog en promenad i solen, skönt, men shit vad slut jag blir. Energinivån är verkligen låg. Nu blir det soffläge och vänta på mannen som ska träna efter jobbet.

håll tummarna

Har varit och lämnat nya prover och pratat med läkaren nu på morgonen. Nu är det bara att hålla tummarna för att hormonerna inte har stigit alltför mycket sedan i måndags så att vi kan plocka på fredag. Risken nu är att vissa av äggen har övermognat men förhoppningsvis så ska några av dem vara fina fortfarande. Om jag inte stabiliseras okej så kan de tydligen komma att plocka äggen och befrukta dem men jag får inte tillbaka något då det är för riskfyllt. Finns tydligen vissa risker med att bli gravid när man varit överstimulerad. I så fall hamnar embryorna i frysen för senare insättning. Känns ganska snopet om det blir så men bättre än att äggen går förlorade i alla fall. Så nu är jag tillbaka på soffan och väntar på finbesök från min bästa kompis och min underbara gudson, det ska nog pigga upp mig lite.

Jordgubbar m.m.

Det kommer nog bli en del konstiga inlägg under denna sjukskrivning. Har varit hemma 1,5 dag och är redan uttråkad. Min pappa har precis varit förbi och mätt ut lite saker i köket för att få till det sista efter vår renovering. Jag är nu helt slut och mår galet illa igen, det enda jag egentligen äter är jordgubbar. Känner inte för något annat. Mannen ska köpa med sig jordgubbskräm hem :) Har tvättstugan idag, lyckades ta mig ner och lägga i tvätten men nu är jag helt slut. Mamma är således på väg hit på vägen hem för att hjälpa mig med tvätten.

Det blir en del slökollande på TV, har tittat lite på Joe, Kate och åtta barn (eller vad de nu heter). De hade tvillingar och ville ha ett barn till, oops det blev sex till. Tycker att det är så konstigt att man sätter in så många embryon i USA, man måste ju ändå vara medveten om riskerna med att vara gravid med så många barn. Det får mig att undra hur utvecklade USA är på IVF, sätter de alltid tillbaka så många embryon som möjligt eller är det normala att de bara sätter tillbaka ett ägg. För jag har svårt att tro att de fick sexlingar på naturlig väg, eller?

Har även sett ett program om barn som är med i skönhetstävlingar i USA. Enligt föräldrarna är det allt barnen vill, även fast se skriker och gråter och vägrar göra som mamma säger. Jag kan verkligen inte förstå hur man tänker som mamma när man spraytannar sin 2-åring och sätter på henne löshår och mer smink än jag använt i hela mitt liv. Finns detta fenomen i Sverige också?

Överstimulerad och sjukskriven

Var hos hemläkaren igår för sista VUL innan äggplock. Har mått väldigt dåligt under helgen och är rejält svullen över magen. Proverna visade på överstimulering. Ca 16 folliklar är klara och fina för äggplock men det får vänta ett par dagar eftersom jag inte får ta några mer hormoner just nu. Ska tillbaka i morgon och ta nya prover. Förhoppningsvis har hormonerna stabiliserats så att jag kan ta Otrivelle i morgon kväll och sedan äggplock i Falun på fredag. Då det finns en risk att jag överstimuleras igen så blev jag sjukskriven i 3 veckor, ska alltså tillbaka till jobbet när vi bör veta om embryot har fastnat eller inte. Känns väldigt konstigt att vara sjukskriven och bara ligga hemma på soffan. Kan inte göra så mycket annat än att ligga still och titta på TV, när jag rör mig så känns det galet obehagligt och jag är livrädd för att äggstockarna ska slå knut på sig själva. Är också så himla nervös att äggen ska gå förlorade men förhoppningsvis så ska det väl inte hända om jag bara tar det lugnt. Har fått Pravidel för att försöka minska svullnaden i magen, mådde jag inte illa innan så gjorde jag det sen. Spydde av dem igår men idag går det bättre. Sov 15 timmar inatt och idag har jag lyckats äta lite också. Vem sa att det här med att skaffa barn är en njutbar sak :)